Tant Karins sanningar...

...hittar man inte här. För dem finns gott om plats på en Annan Blogg.
Där är tant Karin kommentator. Hon höjer det litterära värdet på den bloggen.
Tant Karin är nämligen fantasyförfattare.

Fantasy ska egentligen inte illustreras. Poängen är ju att skapa bilder i läsarens hjärna. Dom sitter bättre och är färgstarkare än varje snapshot från den bleka verkligheten.
Men varför ska inte ni, kära läsare, få se hur det går till när:
MENTALMADAMMENS TOKSKALLECOLLIES JAGAR HÄSTAR!
Känsliga tittare varnas.


Panikslagen häst slår in grind!

Ännu värre är det som kommer sedan.


Förföljda av dreglande MH-collies flyr två hästar till!

Och så en riktig rysare!

Övertempererade MH-collies ur kontroll! Häst får bita i gräset!

Fattar ni inte vad det handlar om?
Välkomna i klubben! Tant Karins sanningar är inte så lätta att förstå alla gånger, men det är nu fantasyförfattarens privilegium att ha en fri och obunden relation till verkligheten.
Den magra bakgrunden är tre hundar, som tränas på att umgås med shettisarna på ett sansat sätt. Problemet var att en av dem som valp blev attackerad och sparkad av hästarna – använd som fotboll, rent ut sagt - och därefter har varit rädd och arg. De två andra har trott att de behövde hjälpa till att försvara henne. Matte har varit sparsamt hemmavid i fyra år och någon kontinuerlig träning har inte gått att få till. Förrän förra sensommarn.
Vi startade med hundar, som aldrig gick att ha ihop med ponnyerna. Som satt bakom låst dörr och skällde på ljudet av hovtramp utanför.
Nu har vi fridfulla mornar, då hästarna ryktas och betar på gårdsplan, medan hundarna tittar på.
Gissa om det underlättar? Om morronjobbet har blivit avspändare? Om hästskötseln har blivit mysigare?
Gissa om livet har blivit trevligare för alla?
GISSA OM DET ÄR STORA PRAKTISKA FÖRDELAR MED ATT ENS HUNDAR KAN AVREAGERA RÄDSLA???

Ibland ser det rent av ut som om två av hundarna håller på att lära sig att eskortera hästarna till stallet under kvällshämtningen. Hur det går med den saken återstår att se. Massor med träning väntar, för varken häst eller hund får komma till skada. Och det är lätt att det går fel, om hästarna är osäkra på hundarna, hundarna är osäkra på hästarna och någon av dem skulle börja röra på sig fort av vilken anledning som helst – en stallkvast som dråser omkull, en presenning som vinden virvlar upp. Eller en ponny som vill retas och drar ett rejs.Vi fick börja med den sävligaste hästen och den minst rädda hunden och sedan öka på.
Det börjar arta sig.


Den högra övertempererade MH-collien har just apporterat ryktborsten åt matte. Samma lilla häst biter i gräset igen!

Tant Karins erfarenhet av den här sortens träning är obekant. Inte känner hon hundarna eller oss. Men varför skulle det hindra henne?
Hon skriver fantasy. Kan hon inte hitta några övertempererade hysteriska collies som överfaller hästar och vilt, så uppfinner hon dem.
Hur det verkligen förhåller sig med de andra hundar som tant Karin gärna berättar om i sina bloggkommentarer, kan man bara gissa. Tant Karin talar sanning som den här hästen travar.
Inte snyggt, men taktfast.


Usel rasotypisk collietik hetsar häst med bett!

Det där var sista shettisen in den kvällen. När boxdörren slogs igen bakom henne, då hade vi alla hästar hemma.
Har tant Karin det?

Bodil Carlsson