INTE SANT?

Det är själva f-n att behöva börja så här. Men hur mycket intressant det fanns att titta på och lära sig och lyssna till under helgen i Västerås, så var det så att första punkten på medlemsmötet på lördag kväll i styrelsens info till rasklubbens medlemmar var en dementi. Som i:

NEJ, DET ÄR INTE SANT ATT SCK:s STYRELSE

PLANERAR ATT ANVÄNDA MENTALINDEX FÖR REGISTRERINGSFÖRBUD FÖR COLLIEVALPAR!

Varför gör styrelsen på detta viset? Tar upp det som första sak att berätta? Jo, för att på sistone har de blivit kontaktade ett antal gånger av uppfödare som oroligt frågar om det verkligen är vad styrelsen gömmer i påsen inför framtiden.

Den närmsta framtiden, förmodligen. Ni vet hur det är. Det är svårt att skrämma upp folk med rykten om sånt man påstår ska hända om tjugo år!

Ordförande rapporterade alltså de oroliga kontakterna som första punkt och såg för ovanlighetens skull lite modfälld ut. Vad gör man åt destruktiv ryktesspridning på nätet?

Någon påminde om att det är ett jätteproblem lite varstans i samhället, att SKK ser det som ett växande bekymmer med alla dessa elakt snattrande nätankor som flyger fram och tillbaka i cyberrymden utan landningspunkt i verkligheten. Någon annan sa – visst! Men detta är ett medvetet försök att komma åt rasklubben! Någon frågade stillsamt om man verkligen ska behöva tro att det finns folk som med vett och vilja sprider påståenden som de vet inte stämmer?

Ja, man skulle ju gärna vilja slippa tro det. Inte sant? Och bortsett från första punkten i styrelsens information till rasklubbens medlemmar hade vi kul!

Så för att slippa just den här ankans kvackande i fortsättningen, tar vi det en gång till:

NEJ, DET ÄR INTE SANT ATT SCK:s STYRELSE TÄNKER ANVÄNDA MENTALINDEX FÖR ATT FÅ IGENOM ETT REGISTRERINGSFÖRBUD FÖR VISSA COLLIEVALPAR.

DET TÄNKER INGEN ANNAN HELLER GÖRA.

OCH OM NÅGON SKULLE KOMMA PÅ DEN TANKEN OCH VILL FÖRSÖKA FÅ MED SIG SKK – GOOD LUCK! DET LÄR DE BEHÖVA. DET BÄSTA SKK VET ÄR ATT TAPPA REGISTRERINGSAVGIFTER PÅ STATISTISKA GENETISKA SANNOLIKHETSBERÄKNINGAR.

INTE SANT? 

Bodil Carlsson 

OM MAN KOMMER LITE EFTER....

….. på den långa och slingrande vägen från de gamla vanliga jaktmarkerna till Västerås, så är det smällar man får ta. Bara man kommer!

Förhoppningsvis framme lagom till lunchen i morron. I väntan på den en tanke hämtad från gårdagens GP apropå stormen om vad som finns i färsen:

”DEN VIKTIGASTE INGREDIENSEN I FRAMGÅNGSRECEPTET ÄR MEDARBETARNA!”

Findus lyfte ilsnabbt bort den meningen från sin hemsida i förrgår. Men den är ju inte mindre sann för det. Organisationer – vad de än sysslar med – beror av deltagarna som skapar den.

Ser fram emot att träffas och få lära lite nytt på konferensen!

Trevlig helg!

Bodil Carlsson

HUNDMAT

Mindre och mindre i plånboken för många runt om i Europa, så efterfrågan på färdigmat till lägstapris ökar. Leveranskedjorna blir längre och längre och sprids på fler och fler länder. Kontroller? England har halverat sin statliga köttinspektion efter att galnakokrisen ebbade ut, brittiska kycklingprodukter kommer ofta från Thailand och varifrån kommer det som antas vara oxkött i färdiglunchen?

Vi har nog tur om det inte är mera chockerande saker än häst i lasagnan.

Storskalig mattillverkning för stadsbefolkning har pågått sedan 1800-talet och förfalskningar, utbyte av råvaror och spridande av det ena och det andra via maten har pågått lika länge. 1800-talsskandalerna var av en sort som får en att skaka på huvudet: kan någon avsiktligt utsätta andra för att äta detta? Kaffesäckar med Fine Old Java innehållande tre femtedelar torkade ärtor, en femtedel cikoria och en femtedel riktigt kaffe går väl an jämfört med utspädd mjölk som fått lite substans tillbaka genom att man tillsatt kalk och malda fårhjärnor, och så vidare och så vidare – det ena värre än det andra.

Det där pågick en bra bit in på 19000-talet. Gissa varför alla myndigheterna som kontrollerar och inspekterar hur mat produceras och transporteras och hanteras kom till?

2003 kostade råvarorna till en genomsnittslunch i en engelsk grundskola mindre än hälften av vad maten till en vakthund i engelska armén fick göra.

Det finns delar av Detroit City där de kvarvarande hundarna är halvvilda gathundar. Ändå säljs det oväntat mycket hundfoder i butikerna.

Bodil Carlsson

SAMLA GAMLA TUGG

Det är inte bara vinterdagarnas förlopp på landet som är sig evinnerligt likt. Så är det med en del annat också: känns som samma sak om igen. Och om igen och så en gång till. Som om något hakar upp sig. Man blir otålig.

Det kan bero på att när man blir gammal, så börjar man inse att åren är begränsade. Den tid man kan hoppas på är inte oändlig, tvärtom! Så det är dags att börja göra prioriteringar.

Allt oftare händer att jag ser för mig En Liten Människa komma– om sisådär tretton-fjorton år, när han alls inte är En Liten Människa utan en lång räkel – och fråga: ”Och vad gjorde du då, mormor? När många omkring dig blev fattigare och några få blev väldigt mycket rikare? Vad gjorde du, medan skolan monterades ner och vården började styckas upp och säljas ut? Vad höll du på med, när doktorerna i Syrien slet i källarrummen på sina utbombade sjukhus för att klara livhanken på ännu en unge med en krypskyttekula i magen? Vad sysslade du med, när killar i min ålder nere i Europa började patrullera gatorna i tunga kängor som man kan sparka sönder huvud med?”

Och då, förstår ni, ska jag svara: ”Långa Räkel, jag gjorde viktiga saker!”

JAG KÄMPADE PÅ NÄTET MOT ANDRA MEDELÅLDERS TANTER

OM UTSEENDET PÅ HUNDÖRON!

Han kommer säkert att bli oerhört imponerad.

Know what? Fler och fler människor börjar tycka att den traditionella politiken liknar den stillastående  bilen på fotot från dagens promenad. Den fyllde upp hela blickfånget, flashade och lät, men den tog sig ingenvart.

Jättefasad med mycket blink, men ingen last, ingen färdriktning och ingen urskiljbar förare. Så ser det ut för många och därför växer en del rörelser långt ute på kanterna. För hundvärlden gäller samma sak som för resten. Hundarna och vi som har dem är en del av det samhälle vi lever i nu och det som vi kommer att leva i när Långa Räkel är vuxen. Om det är något man kan vara säker på, så är det att matpriserna kommer att vara mycket högre än idag. Transporterna kommer att vara mycket dyrare.

Och stora hundar utan användbarhet kommer att vara mycket, mycket färre. 

Bodil Carlsson 

ARGUMENTATIONSANALYS, GRUNDKURS:

Kommer ni ihåg inläggen från december 2012 om CBI, de nordirländska kommersiella hunduppfödarnas organisation?

Det är folk som vill sälja hundar och inte hycklar med saken. De vill inte ha hälsotester, inte ID-märkning och inga begränsningar för hur ofta och hur länge en tik ska klämma ur sig valpar. CBI vill sälja hund för att hundfabriker skapar lycka. Lycka för alla de tiotusentals familjerna på den engelska och europeiska marknaden, som får en hund och ännu mer lycka för de irländska hundfabrikörerna, som får betalt.

Det är befriande med avsaknanden av rundsnack.

Men vad nu? Besvikelse! Här kommer nu en av höjdarna inom CBI och ogillar kuperingsförbudet i England. CBI vill förstås inte ha kuperingsförbud heller – de är mycket för frihet, särskilt sin egen. Men vad är argumentet? Gissa?

Det är en hälsofråga! Särskilt för barnfamiljer, där ivrigt piskande hundsvansar kan orsaka otäcka skador. Påstår CBI.

Visst. Var och en som har sett en akutmottagning från insidan måste ju minnas strömmen av småbarn som kommer in sönderslagna av ivriga labbsvansar.

Eller?

Så här argumenteras det ofta och inte bara i hundvärlden. FÖRST kommer det som man vill sälja och SEDAN skapas argumenten för att det som går att sälja är det som är bra.

Det speciella med hundvärlden är att rundsnacket är så alldeles verklighetsbefriat. Man kan baske mig dra till med vadsomhelst utan att någon en enda gång frågar:

I VEMS INTRESSE SÄGER VILKEN PERSON DET HÄR?

Bodil Carlsson

ÅSKA PÅ IRLAND

Det var ett sådant gruvligt åskväder över irländska Wexford i fredags att en fyrårig cockertik tappade koncepterna och stack hemifrån! Hon jagar fasan och annat i skogen intill gården och inget skjutande har skrämt henne - inget annat heller som någon har märkt - men något måste ha varit speciellt med det här åskvädret, för tiken försvann. Hon var borta i hela två dygn och mycket, mycket hungrig och trött när hon plötsligt i söndags satt utanför dörrn... 

 

Hur jag vet det? Jo, jag pratade med killen som äger henne! Han äger den här hunden också och den säljer han. 

old  time sheepdog

- Är det en border collie eller någon sorts blandning? frågade jag. Mjae, det ville han inte påstå, eller rättare sagt - nä! Oreggad, men inte border collie. Han kände båda föräldrarna och de var då bra med får - kor, det kunde han inte lova. Gun shy? Hade han inte märkt, lite förvånad över frågan, men åskrädda, det kunde de nog vara... Agility och lydnad och spår, det trodde han nog att hunden skulle klara, men om det samtidigt skulle gå att göra en bra vallhund av honom, det visste han inte. Det fick kanske bli det ena eller så det andra, om man nu skulle satsa. 

Och så var det då än en gång frågan om var detta var för sorts hund.

-It´s just a collie, you know, an old time sheepdog, we  call them that around here...

Den här killen ligger ute på Irlands version av Blocket. Han går för 70 euro. Det är  gott om hundannonser nu. Där står saker som: "My son had to emigrate and there is no one left to train the dog". 

Jag tittar på de sorgliga annonserna och på fotona av hundar som inte är border collies och inte blandraser heller. Jag undrar vad som händer deras ägare och var de och hundarna ifrån deras gårdar kommer att hamna. Jag funderar över vad hundarna är för något. 

Trefoil?

Dogs / Wexford

for sale

SKANDALEN

Klart det är skandal! Enda hemmavarande djurägaren sussar på örat fram till halv nio och inte nog med det... innan allt är gjort (i lustempo) och det är klart för hundavmarsch har klockan hunnit bli halv tolv!

Hästarna och fåren står hursomhelst sedan länge över högarna med hö och vattnet i ämbaren andas ånga upp i solen. Fåglarna flurrar vilt kring fröautomaten. Hundarna har frukosterat gånger flera på kall stallkattsmat från igårkväll och därefter på varm dito från i morse och den enda anmälan till djurskyddet som kvarstår är då den gamla vanliga: Onda Ögats klagomål över att fåglarna ser honom komma. Orange katt lyser bra mot snö och bruna fjolårslöv. Katten anser förstås att det är mitt fel, för det är jag som åker på hans missnöjesyttringar, men jag vet inte vad jag skall göra åt saken, utom att undergivet sopa upp nästa omkullvälta krukväxt.

Sen går vi äntligen ut! Igår var alla träd, nära och långt borta, rimfrostade ut i fingerspetsarna. Vi stod och såg ut uppe på åsen, på den gamla vägen som är komocketapetserad utkant av en öde beteshage nu men som troligen var stora vägen längs Vättern på medeltiden: ett enda vitt jättebroderi mot holbeinblått vatten.

På vägen tillbaka började det blåsa upp och vi gick hem i ett stilla regn av kristallnålar.

Hundarna fann allt detta betraktande komplett ointressant och fick inte upp ångan förrän vi vek av för att titta över spåren i den frusna sumpskogen bakom Jägartorp... men då gick det fort!

Dogs make a life good. De påminner trötta och dystra gamla tanter om att meingen med  alltihop är en vårvinterpromenad i dubbskor där man behöver en dusch efteråt!

Bodil Carlsson