måndag 30 november 2009
Kort meddelande
Ryktet säger att "Brukshunden" är på väg och att nya numret innehåller ett inlägg av Per Arvelius om MH och arvbarhet hos de egenskaper som beskrivs i MH. Arvelius skall ha begärt plats för ett tillrättaläggande efter tidningens förra nummer.
lördag 28 november 2009
Himla djupa tankar om livet på landet
Snöblandat drissel drog norröver. Himlen klarnade. Plötsligt är månen tillbaka däruppe med sitt hov av vinterstjärnor – så olika de stora, disiga sommarstjärnorna, som alltid tvekar att tävla med dagsljuset. Nu i den frånvarande solens tid är de tillbaka i vasskantad prakt allesammans, Sjusystrarna, Orions bälte och Karlavagnen, Venus med sitt blåa öga och Mars med sin gnista av rött. Gräset är fullt av Swarowski-kristaller och här behövs ingen ficklampa, för trampstigen och de vita hundkragarna syns ändå.
Inne i stallet ligger en häst ner och blinkar sömnigt mot ljusstrålen. De andra gnäggar halvvaket. Stallkatten identifieras - slocknad på rygg i ett halmfång, för mätt för att resa på sig. Begrips, om han verkligen åt portionen som husse la upp! En halvvuxen collie hade ansett det för ett skapligt mål...
Tillbaka till hus och säng tassar vi, någonstans skriker en fågel och i närheten flyger något annat förbi oss – kanske en nätuppkoppling tillfälligt på väg hem?
Har aldrig förr tänkt på hur natten måste vara full av uppkopplingar som svischar hit och dit mellan eluttag och stjärnbilder.
Idag sa en skogsmus, som hade läst för många agentromaner, till sina kompisar:”Jag ger mig av på ett mycket farligt uppdrag. Om ni aldrig hör av mig igen, you´ll know I didn´t make it.”
Sedan kilade skogsmusen djärvt ut mitt framför tre collies. Två av dem lystrade till det annalkande prasslet. Den tredje såg ouppmärksam ut, men det var han som tog musen.
Ikväll ska även jag ge mig in på ett mycket farligt uppdrag. Grannbonden har flytgödslat sin åker. Vår halvperserkatt har för vana att korsa den åkern, när han går för att terra närmast boende kattkille. Det har regnat, som ni kanske har märkt, och när katten kommer tillbaka är han visserligen mycket nöjd med sig själv och på humör att hoppa upp i knät för att skryta om sina framgångar– men den långa, mjuka, blekorange pälsen har bytt färg och ens jeans behöver omgående kontakt med en tvättmaskin. Katten skall alltså duschas.
If you never hear from me again, you´ll know I didn´t make it.
Bodil Carlsson
Inne i stallet ligger en häst ner och blinkar sömnigt mot ljusstrålen. De andra gnäggar halvvaket. Stallkatten identifieras - slocknad på rygg i ett halmfång, för mätt för att resa på sig. Begrips, om han verkligen åt portionen som husse la upp! En halvvuxen collie hade ansett det för ett skapligt mål...
Tillbaka till hus och säng tassar vi, någonstans skriker en fågel och i närheten flyger något annat förbi oss – kanske en nätuppkoppling tillfälligt på väg hem?
Har aldrig förr tänkt på hur natten måste vara full av uppkopplingar som svischar hit och dit mellan eluttag och stjärnbilder.
Idag sa en skogsmus, som hade läst för många agentromaner, till sina kompisar:”Jag ger mig av på ett mycket farligt uppdrag. Om ni aldrig hör av mig igen, you´ll know I didn´t make it.”
Sedan kilade skogsmusen djärvt ut mitt framför tre collies. Två av dem lystrade till det annalkande prasslet. Den tredje såg ouppmärksam ut, men det var han som tog musen.
Ikväll ska även jag ge mig in på ett mycket farligt uppdrag. Grannbonden har flytgödslat sin åker. Vår halvperserkatt har för vana att korsa den åkern, när han går för att terra närmast boende kattkille. Det har regnat, som ni kanske har märkt, och när katten kommer tillbaka är han visserligen mycket nöjd med sig själv och på humör att hoppa upp i knät för att skryta om sina framgångar– men den långa, mjuka, blekorange pälsen har bytt färg och ens jeans behöver omgående kontakt med en tvättmaskin. Katten skall alltså duschas.
If you never hear from me again, you´ll know I didn´t make it.
Bodil Carlsson
fredag 27 november 2009
Aj då, urinvägsinfektion...
En morgon i veckan fick vi ett blött uppvaknande. Tiken hade kissat i sängen. Ve och fasa! Vad är fel? Är det kiss, är det dregel eller vad är det egentligen?
Alla tillgängliga näsor fick ta en sniff och omdömena föll som spridda skurar: "Kiss, dregel, vet ej".
Vi avvaktade för att se vad som skulle ske kommande natt.
Å nej, lika blött... Matte uppsöker veterinären som är fundersam, men lovar att ta en odling på urinprovet. Lämnar tills vidare recept på medicin "till hunden Polly mot inkontinens". Lilla gumman, bara sju år och redan inkontinent... Mörka moln tornar upp sig på vår himmel.
Husse försöker lätta upp stämningen genom att skämtsamt kalla hunden för "stringtrosan", eftersom hon fick dra på ett för länge sedan inköpt tikskydd. Ingen populär benämning enligt övriga familjemedlemmar...
Matte skaffar trosskydd på apoteket där de rekommenderar kända märken samt beklagar att de inte har speciella sådana till hundar, eller i mindre förpackningar. Det får bli sådana som andra tanter i hennes ålder nyttjar.
Ännu en dags väntan.
Resultat inkommer från veterinär: Vid odling framkommer att en urinvägsinfektion är på gång. Iväg till apotek igen för att införskaffa antibiotika.
Husse rekommenderar en Dosett för att ha ordning på tikens mediciner, uttalandet mottogs, som ni kanske anar, inte med skratt. (Husse undrar om det är helt kört att försöka tillämpa humor i Norrland!)
Nåväl, två torra nätter bådar gott inför framtiden. Stringtrosan kan läggas till handlingarna och vi kan vakna upp torrskodda på morgonen. Och glada över att hon idag sprungit i skogen och spårat vilt i gammal god form.
Än är det liv i tanten!
Johan Nilsson
Alla tillgängliga näsor fick ta en sniff och omdömena föll som spridda skurar: "Kiss, dregel, vet ej".
Vi avvaktade för att se vad som skulle ske kommande natt.
Å nej, lika blött... Matte uppsöker veterinären som är fundersam, men lovar att ta en odling på urinprovet. Lämnar tills vidare recept på medicin "till hunden Polly mot inkontinens". Lilla gumman, bara sju år och redan inkontinent... Mörka moln tornar upp sig på vår himmel.
Husse försöker lätta upp stämningen genom att skämtsamt kalla hunden för "stringtrosan", eftersom hon fick dra på ett för länge sedan inköpt tikskydd. Ingen populär benämning enligt övriga familjemedlemmar...
Matte skaffar trosskydd på apoteket där de rekommenderar kända märken samt beklagar att de inte har speciella sådana till hundar, eller i mindre förpackningar. Det får bli sådana som andra tanter i hennes ålder nyttjar.
Ännu en dags väntan.
Resultat inkommer från veterinär: Vid odling framkommer att en urinvägsinfektion är på gång. Iväg till apotek igen för att införskaffa antibiotika.
Husse rekommenderar en Dosett för att ha ordning på tikens mediciner, uttalandet mottogs, som ni kanske anar, inte med skratt. (Husse undrar om det är helt kört att försöka tillämpa humor i Norrland!)
Nåväl, två torra nätter bådar gott inför framtiden. Stringtrosan kan läggas till handlingarna och vi kan vakna upp torrskodda på morgonen. Och glada över att hon idag sprungit i skogen och spårat vilt i gammal god form.
Än är det liv i tanten!
Johan Nilsson
torsdag 26 november 2009
BASSNING FRÅN HÖGSTA ORT
Jag blivit tillsagd att stämma ner tonen.
Jag kom med ett onyanserat omdöme och ett illvilligt påstående. Det var fel av mig, Gud. Du vet redan, att jag är inte är Ditt frommaste får, men den här gången medger jag: Du har rätt.
Jag tar tillbaka. Jag erkänner. Det är inte bara mörker jämt.
November är också det här.
(Inte för att jag egentligen tror på Dig. Men tack för den där timman av solljus och tack, tack att Du tog sele och lina av den lille grythunden och skickade honom oskadd hem!)
Bodil Carlsson
Jag kom med ett onyanserat omdöme och ett illvilligt påstående. Det var fel av mig, Gud. Du vet redan, att jag är inte är Ditt frommaste får, men den här gången medger jag: Du har rätt.
Jag tar tillbaka. Jag erkänner. Det är inte bara mörker jämt.
November är också det här.
(Inte för att jag egentligen tror på Dig. Men tack för den där timman av solljus och tack, tack att Du tog sele och lina av den lille grythunden och skickade honom oskadd hem!)
Bodil Carlsson
tisdag 24 november 2009
Lost in space
November är så ovälkommet dyster att den borde beläggas med besöksförbud. Vem vill ha eländet på tröskeln igen? Regnvälling, slirgräs och mörker! Grannens jakthund försvann en senkväll och vi sökte honom i två dygn med ficklampa i slänterna där grythålen ligger, i de tätaste granplanteringarna där linan kunde fastna, men icke en skymt av blekröd nylontamp någonstans... bara glashal grenar och halkvåt sten överallt.
Och mörker.
Till råga på allt försvann fast telefon och nätuppkoppling lika hastigt som den hunden. Telefonen är fortfarande väck, men nätet gjorde som terriern – satt plötsligt med oskyldig uppsyn på trappen och låssades som det regnade, vilket det givetvis gjorde. Hunden är betryggande inbommad igen. Nätuppkopplingen kommer och går, så vi passar på att lägga ut något som borde ha kommit igår.
ULF UDDMAN ÄR SKK:S HÖGSTE TJÄNSTEMAN. HANS JOBB ÄR ATT GENOMFÖRA DE ÅTGÄRDER SOM ORGANISATIONEN BESTÄMMER SKA GENOMFÖRAS.
HAN KAN KNAPPAST HA NÅGRA ANDRA OFFENTLIGA SYNPUNKTER PÅ T EX MH ÄN SKK HAR. HAR HAN PRIVATA TANKAR, SÅ ÄR DET HANS FULLA RÄTTIGHET OCH INTE FAIR ATT SPEKULERA OM .
KILLENS JOBB ÄR TROLIGEN TILLRÄCKLIGT KOMPLICERAT SOM DET ÄR UTAN ATT MAN SKA FÖRSÖKA ANVÄNDA HONOM SOM SLAGTRÄ.
Om man ogillar krav på MH och fungerar som megafon för en grupp som gör detsamma – skriv i eget namn! Skriv i gruppens namn!
Men låt för jisses bli att dra in Ulf Uddman!
Bodil Carlsson
Och mörker.
Till råga på allt försvann fast telefon och nätuppkoppling lika hastigt som den hunden. Telefonen är fortfarande väck, men nätet gjorde som terriern – satt plötsligt med oskyldig uppsyn på trappen och låssades som det regnade, vilket det givetvis gjorde. Hunden är betryggande inbommad igen. Nätuppkopplingen kommer och går, så vi passar på att lägga ut något som borde ha kommit igår.
ULF UDDMAN ÄR SKK:S HÖGSTE TJÄNSTEMAN. HANS JOBB ÄR ATT GENOMFÖRA DE ÅTGÄRDER SOM ORGANISATIONEN BESTÄMMER SKA GENOMFÖRAS.
HAN KAN KNAPPAST HA NÅGRA ANDRA OFFENTLIGA SYNPUNKTER PÅ T EX MH ÄN SKK HAR. HAR HAN PRIVATA TANKAR, SÅ ÄR DET HANS FULLA RÄTTIGHET OCH INTE FAIR ATT SPEKULERA OM .
KILLENS JOBB ÄR TROLIGEN TILLRÄCKLIGT KOMPLICERAT SOM DET ÄR UTAN ATT MAN SKA FÖRSÖKA ANVÄNDA HONOM SOM SLAGTRÄ.
Om man ogillar krav på MH och fungerar som megafon för en grupp som gör detsamma – skriv i eget namn! Skriv i gruppens namn!
Men låt för jisses bli att dra in Ulf Uddman!
Bodil Carlsson
söndag 22 november 2009
GUILTY AS CHARGED
På Den Andra Bloggen höjs tonläget igen. En kort försonlig paus tog vid efter konferensen på Kydingeholm. Nu stormar det i vattenglaset igen.
Ulf Uddman citeras igen, och igen på ett sätt som ska visa hur himla lika han och Lisbeth Högman tycker om MH – illa! Om någon hade missat det.
Tekniken känns också igen från artikeln i Brukshunden. Högman kommer med ett påstående och fyller på med ett citat av Ulf Uddman från år 2001– där det han faktiskt säger att SKK är tveksamma till om SBK kommer att klara av alla MH, inte att SKK är tveksamma till MH! Sedan övergår Uddman-citatet i påståendet att ”många goda avelsdjur slås ut”. Den som säger det är kanske Högman, kanske Uddman. Sammanställningen är sådan att det inte omedelbart går att särskilja vem som har sagt vad.
...allt för att skapa det trygga intrycket att Ulf Uddman tycker precis som Lisbeth Högman.
Jag undrar just om han verkligen gör det. Ska vi fråga honom? Tycker han att han är korrekt citerad, som Högman påstår, och är citatet i så fall placerat i ett rättvisande sammanhang?
Någon som skulle vara intresserad av ett öppet brev till SKK:s vd med ett par raka frågor?
Därutöver berättas skrönor om sopkvastar och om hur elaka och dumma mot alla andra rasklubbens styrelse är, och så dyker det upp några personer som den här gången betitlas ”nomenklaturan” - beteckningen på de härskande byråkratmaffiorna i gamla Östeuropa, ifall ni undrar. Även om det inte direkt var snällt sagt, eller särskilt verklighetsanknutet, så är det i alla fall lite mindre hiskligt än att komma med nazi-antydningar, så det är väl trots allt ett fall framåt?
Magplask brukar ju vara det.
Och så återkommer de vanliga himmelska lovsångerna till två-tre nooooggrant namngivna uppfödare. Kennelnamn och glossfoton på folk och fä och rosetter och för- och efternamn finns förstås med och det enda som fattas är direktlänken till Valpar till salu på respektive hemsida, men den kanske kommer.
Undertecknad hedras med lite glidande beteckningar – ”debattörer med betydande utomparlamentariskt inflytande” i collievärlden, vilket bara kan syfta på två personer. Kolla lite på den beskrivningen, för den är intressant för att komma från en journalist.
Inte vet jag om jag har något ”betydande utomparlamentariskt inflytande”, men en sak kan ni vara säkra på – det är det jag strävar efter. No bones about it.
Det gör varenda människa som skriver offentligt. Vi är allihopa ute efter att påverka andra. Varenda skribent på Aftonbladet är en utomparlamentarisk debattör. Göran Greider, den hedersknyffeln, är en inpiskad utomparlamentarisk debattör. Varenda chefredaktör som skriver för att få loss Dawit Isak är en utomparlamentarisk debattör som vill påverka med sina åsikter.
Varenda kotte som skriver en insändare om kattbajs på utelekplatser är en utomparlamentarisk debattör, som vill åstadkomma förändring. Självklart är vi utomparlamentariska – satt vi i riksdagen skulle vi väl stå upp där och säga vår mening!
Japp, Lisbeth! Det är faktiskt så illa hemskt ställt här i landet att de enda debattörer som inte är utomparlamentariska är inomparlamentariska!!!
Så på den punkten – guilty as charged. Och vet du vad, Lisbeth? Om du drog ett djupt andetag och flyttade blicken från dina kampanjtexter till spegeln, så skulle du få syn på den andra utomparlamentariska debattören i collievärlden.
Skillnaden mellan oss är att jag inte låssas som om jag sitter inne med insiderkunskaper. Jag vet inte vad Ulf Uddman anser om MH.
Men om det behövs, kan man ju fråga.
Bodil Carlsson
Ulf Uddman citeras igen, och igen på ett sätt som ska visa hur himla lika han och Lisbeth Högman tycker om MH – illa! Om någon hade missat det.
Tekniken känns också igen från artikeln i Brukshunden. Högman kommer med ett påstående och fyller på med ett citat av Ulf Uddman från år 2001– där det han faktiskt säger att SKK är tveksamma till om SBK kommer att klara av alla MH, inte att SKK är tveksamma till MH! Sedan övergår Uddman-citatet i påståendet att ”många goda avelsdjur slås ut”. Den som säger det är kanske Högman, kanske Uddman. Sammanställningen är sådan att det inte omedelbart går att särskilja vem som har sagt vad.
...allt för att skapa det trygga intrycket att Ulf Uddman tycker precis som Lisbeth Högman.
Jag undrar just om han verkligen gör det. Ska vi fråga honom? Tycker han att han är korrekt citerad, som Högman påstår, och är citatet i så fall placerat i ett rättvisande sammanhang?
Någon som skulle vara intresserad av ett öppet brev till SKK:s vd med ett par raka frågor?
Därutöver berättas skrönor om sopkvastar och om hur elaka och dumma mot alla andra rasklubbens styrelse är, och så dyker det upp några personer som den här gången betitlas ”nomenklaturan” - beteckningen på de härskande byråkratmaffiorna i gamla Östeuropa, ifall ni undrar. Även om det inte direkt var snällt sagt, eller särskilt verklighetsanknutet, så är det i alla fall lite mindre hiskligt än att komma med nazi-antydningar, så det är väl trots allt ett fall framåt?
Magplask brukar ju vara det.
Och så återkommer de vanliga himmelska lovsångerna till två-tre nooooggrant namngivna uppfödare. Kennelnamn och glossfoton på folk och fä och rosetter och för- och efternamn finns förstås med och det enda som fattas är direktlänken till Valpar till salu på respektive hemsida, men den kanske kommer.
Undertecknad hedras med lite glidande beteckningar – ”debattörer med betydande utomparlamentariskt inflytande” i collievärlden, vilket bara kan syfta på två personer. Kolla lite på den beskrivningen, för den är intressant för att komma från en journalist.
Inte vet jag om jag har något ”betydande utomparlamentariskt inflytande”, men en sak kan ni vara säkra på – det är det jag strävar efter. No bones about it.
Det gör varenda människa som skriver offentligt. Vi är allihopa ute efter att påverka andra. Varenda skribent på Aftonbladet är en utomparlamentarisk debattör. Göran Greider, den hedersknyffeln, är en inpiskad utomparlamentarisk debattör. Varenda chefredaktör som skriver för att få loss Dawit Isak är en utomparlamentarisk debattör som vill påverka med sina åsikter.
Varenda kotte som skriver en insändare om kattbajs på utelekplatser är en utomparlamentarisk debattör, som vill åstadkomma förändring. Självklart är vi utomparlamentariska – satt vi i riksdagen skulle vi väl stå upp där och säga vår mening!
Japp, Lisbeth! Det är faktiskt så illa hemskt ställt här i landet att de enda debattörer som inte är utomparlamentariska är inomparlamentariska!!!
Så på den punkten – guilty as charged. Och vet du vad, Lisbeth? Om du drog ett djupt andetag och flyttade blicken från dina kampanjtexter till spegeln, så skulle du få syn på den andra utomparlamentariska debattören i collievärlden.
Skillnaden mellan oss är att jag inte låssas som om jag sitter inne med insiderkunskaper. Jag vet inte vad Ulf Uddman anser om MH.
Men om det behövs, kan man ju fråga.
Bodil Carlsson
onsdag 18 november 2009
Kioskvältaren
Jag har gillat mitt SBK sen den dag jag gick till min första valpkurs. Men om sanningen ska fram, så brukar jag läsa Brukshunden mera för affektionsvärdet än för den journalistiska kreativiteten.
Häromkvällen väntade tidningen i veckans posthög igen. Utsträckt i kökssoffan med temuggen balanserande i näven grep jag mig verket an denna dystra novemberkväll, medan det smattrade mot rutan och doften av våt hund tilltog i takt med att köksspisen höjde inomhustemperaturen.
Men... va? En överraskning till sist! Efter alla dessa år?
Stort uppslagen intervju med Ulf Uddman på högsta läsvärdesplats. Jag läste flera gånger. Vad är det SKK:s vd säger? Att politiker och media här i landet och ännu mera ute i Europa bekymrar sig för aggressiva hundar och att hundorganisationerna måste ta hänsyn till den saken. Ja, det är väl förväntat och okontroversiellt. Komplikationerna börjar fläta in sig i intervjuavsnittet om den kommande storsatsningen på mentalitet, som samtidigt verkar dissa det MH vi har. En grupp kamphundar/pitbulls påstås ha genomgått MH ”med utmärkta resultat”. Samtidigt som pitbulls kommer till Hundstallet och är så svårhanterliga att de ”blir avlivade”. Så kan man verkligen hitta hundaggressivitet via MH?
En kort stund trodde jag att jag betraktade det rörelsemönster som uppstår, när en mycket smidig person dansar stepp med ena foten och vals med den andra i ett försök att hålla mycket olika danspartners på gott humör.
”Mentalitet är ärftligt, det tror jag de flesta är överens om.”
men
”Arvbarhetssiffrorna är alldeles för låga för att MH ska vara ett riktigt bra avelsinstrument.”
och
”Det fanns dubier från SKK-sidan från början.”
Om detta verkar uttrycka nytillkomna SKK-tvivel, vilket man kan få ett intryck av, så rör det då på sig rätt snabbt. För så här lät det på SKK:s egen avelskonferens 28 februari – 1 mars i år. Per Arvelius, genetiker med inriktning på mentalitet, refereras av Therese Olofsson i Avelskommittén:
”Nedärvs då beteende hos hund? Ja, man har kunnat visa att arvbarheten för de flesta av de 33 MH-egenskaperna är mellan 5% och 20%. /.../ Arvbarheten hos de fem personlighetsegenskaperna är störst, d v s socialitet, nyfikenhet/orädsla, lekfullhet, jaktintresse och aggressivitet.” (min kurs.)
Så i mars var det rätt stor arvbarhet hos de grundegenskaper som mest intresserar en hundägare.
Och i november duger inte den arvbarheten, utan nu ska det äntligen börja testas ordentligt - ”under betydligt mer kontrollerade former”?
Jag river mig i skallen på min kökssoffa för här någonstans börjar det dofta schabbel. Om schabblet ligger i vad intervjuoffret vill ha sagt eller i intervjuarens sätt att återge är till att börja med oklart, men det luktar schabbel. Någonting är inte korrekt återgivet.
Så jag frågade Ulf Uddman – var han korrekt citerad? Jo, det tyckte han, avseende arvbarheten. Och dessutom tyckte han att beskrivarfaktorn var stor. När ett kommande mini-MH öppet för alla raser skall utformas och försöksutföras, ska man därför se till att få samma beskrivare och samma bana för de 300 hundar som ska beskrivas. D v s man hårdstandardiserar betingelserna. Som man alltid gör, när en metod eller ett test ska provas ut. Så var det med ”de betydligt mer kontrollerade formerna.”
Så då frågade jag Per Arvelius. Han är grundligt less på att få sina arvbarhetssiffror tolkade på de mest märkliga sätt. Jo, han håller med om att arvbarheten hos flera MH-beskrivna egenskaper är låg - NÄR DET GÄLLER EN INDIVIDUELL HUND RYCKT UR SITT SLÄKTSAMMANHANG.
De enda egenskaper som visar såpass hög arvbarhet att det möjligen kan försvaras att man bara tittar på den enskilda, lösryckta hunden är... just det, de fem grundläggande personlighetsegenskaperna. Men även där behöver man väga in kullsyskonens och föräldrarnas grundegenskaper, om man vill ha säkrare mark under fötterna än en kvalificerad gissning. Då är inte arvbarheten låg. Då är den hög.
- Ähh...men det är ju precis vad alla vettiga uppfödare redan gör? Kollar föräldrar och syskon?
Just det, sa Per Arvelius.
Alla myrorna lämnade huvudet. Konstigare var det alltså inte! Det krävdes bara lite direktkommunikation med SKK:s vd och en mentalitetsinriktad genetiker för att få kläm på artikeln! Tänk om det i stället i SBK:s tidning hade stått att läsa något i stil med det här:
”MH är ett utmärkt avelsinstrument, om man tar med i beräkningen att närbesläktade hundars värden också måste vägas in om man vill ha tillförlitliga avelsvärden. Man kan göra detta genom ett avelsindex, som innehåller just en sådan släktbedömning – vilket är vad Per Arvelius och hans kollegor strävar efter - eller man kan göra det genom att höfta till en överblick över föräldrars och kullsyskons MH, vilket alla vettiga uppfödare redan gör. Men man kan inte hållbart förneka, att viktiga mentala egenskaper har en arvbarhet. Den gubben går inte.
Arvelius håller, tillsammans med Curt Blixt, Kenth Svartberg och Sophia Trenkle-Nyberg på att arbeta fram ett Bas-MH, öppet för alla raser, där man vill beskriva de mentala egenskaper som är viktiga för alla hundar. Det blir inte ”lättare” eller ”snällare” än det MH vi har. Men det blir mindre tidskrävande per hund, för att köbildning och väntetider ska hållas nere, och minst lika standardiserat i utformningen för att minska felmarginaler ännu mera och ÄNDÅ kunna fånga väsentliga personlighetsdrag hos hundar minst lika bra. Som ni ser inget enkelt jobb. Därför testar man testet med 300 hundar under hårdstandardiserad former.
I februari 2010 får vi höra mer om detta spännande projekt!”
Då hade Brukshunden skött sitt jobb och för ovanlighetens skull informerat SBK:s medlemmar om något nytt, viktigt och intressant.
Nu satte jag kvällsteet i vrångstrupen och kastade mig på mailen. Tänk om alla de andra ägarna till drygt 50 000 MH-beskrivna hundar hade rest sig ur sina kökssoffor och gjort detsamma! För att få veta på vilket sätt deras MH inte håller måttet när det gäller aggressivitet och arvbarhet. För att få veta vad ett gäng misshandlade pitbulls på Hundstallet har att göra med MH hos helt andra hundar av den rasen. Eller för att fråga om det där med SKK-sidan – vilka spelade, undrar man, i motståndarlaget? Här snackar vi kreativ journalistisk intervjuteknik.
Of a kind.
Bodil Carlsson
Häromkvällen väntade tidningen i veckans posthög igen. Utsträckt i kökssoffan med temuggen balanserande i näven grep jag mig verket an denna dystra novemberkväll, medan det smattrade mot rutan och doften av våt hund tilltog i takt med att köksspisen höjde inomhustemperaturen.
Men... va? En överraskning till sist! Efter alla dessa år?
Stort uppslagen intervju med Ulf Uddman på högsta läsvärdesplats. Jag läste flera gånger. Vad är det SKK:s vd säger? Att politiker och media här i landet och ännu mera ute i Europa bekymrar sig för aggressiva hundar och att hundorganisationerna måste ta hänsyn till den saken. Ja, det är väl förväntat och okontroversiellt. Komplikationerna börjar fläta in sig i intervjuavsnittet om den kommande storsatsningen på mentalitet, som samtidigt verkar dissa det MH vi har. En grupp kamphundar/pitbulls påstås ha genomgått MH ”med utmärkta resultat”. Samtidigt som pitbulls kommer till Hundstallet och är så svårhanterliga att de ”blir avlivade”. Så kan man verkligen hitta hundaggressivitet via MH?
En kort stund trodde jag att jag betraktade det rörelsemönster som uppstår, när en mycket smidig person dansar stepp med ena foten och vals med den andra i ett försök att hålla mycket olika danspartners på gott humör.
”Mentalitet är ärftligt, det tror jag de flesta är överens om.”
men
”Arvbarhetssiffrorna är alldeles för låga för att MH ska vara ett riktigt bra avelsinstrument.”
och
”Det fanns dubier från SKK-sidan från början.”
Om detta verkar uttrycka nytillkomna SKK-tvivel, vilket man kan få ett intryck av, så rör det då på sig rätt snabbt. För så här lät det på SKK:s egen avelskonferens 28 februari – 1 mars i år. Per Arvelius, genetiker med inriktning på mentalitet, refereras av Therese Olofsson i Avelskommittén:
”Nedärvs då beteende hos hund? Ja, man har kunnat visa att arvbarheten för de flesta av de 33 MH-egenskaperna är mellan 5% och 20%. /.../ Arvbarheten hos de fem personlighetsegenskaperna är störst, d v s socialitet, nyfikenhet/orädsla, lekfullhet, jaktintresse och aggressivitet.” (min kurs.)
Så i mars var det rätt stor arvbarhet hos de grundegenskaper som mest intresserar en hundägare.
Och i november duger inte den arvbarheten, utan nu ska det äntligen börja testas ordentligt - ”under betydligt mer kontrollerade former”?
Jag river mig i skallen på min kökssoffa för här någonstans börjar det dofta schabbel. Om schabblet ligger i vad intervjuoffret vill ha sagt eller i intervjuarens sätt att återge är till att börja med oklart, men det luktar schabbel. Någonting är inte korrekt återgivet.
Så jag frågade Ulf Uddman – var han korrekt citerad? Jo, det tyckte han, avseende arvbarheten. Och dessutom tyckte han att beskrivarfaktorn var stor. När ett kommande mini-MH öppet för alla raser skall utformas och försöksutföras, ska man därför se till att få samma beskrivare och samma bana för de 300 hundar som ska beskrivas. D v s man hårdstandardiserar betingelserna. Som man alltid gör, när en metod eller ett test ska provas ut. Så var det med ”de betydligt mer kontrollerade formerna.”
Så då frågade jag Per Arvelius. Han är grundligt less på att få sina arvbarhetssiffror tolkade på de mest märkliga sätt. Jo, han håller med om att arvbarheten hos flera MH-beskrivna egenskaper är låg - NÄR DET GÄLLER EN INDIVIDUELL HUND RYCKT UR SITT SLÄKTSAMMANHANG.
De enda egenskaper som visar såpass hög arvbarhet att det möjligen kan försvaras att man bara tittar på den enskilda, lösryckta hunden är... just det, de fem grundläggande personlighetsegenskaperna. Men även där behöver man väga in kullsyskonens och föräldrarnas grundegenskaper, om man vill ha säkrare mark under fötterna än en kvalificerad gissning. Då är inte arvbarheten låg. Då är den hög.
- Ähh...men det är ju precis vad alla vettiga uppfödare redan gör? Kollar föräldrar och syskon?
Just det, sa Per Arvelius.
Alla myrorna lämnade huvudet. Konstigare var det alltså inte! Det krävdes bara lite direktkommunikation med SKK:s vd och en mentalitetsinriktad genetiker för att få kläm på artikeln! Tänk om det i stället i SBK:s tidning hade stått att läsa något i stil med det här:
”MH är ett utmärkt avelsinstrument, om man tar med i beräkningen att närbesläktade hundars värden också måste vägas in om man vill ha tillförlitliga avelsvärden. Man kan göra detta genom ett avelsindex, som innehåller just en sådan släktbedömning – vilket är vad Per Arvelius och hans kollegor strävar efter - eller man kan göra det genom att höfta till en överblick över föräldrars och kullsyskons MH, vilket alla vettiga uppfödare redan gör. Men man kan inte hållbart förneka, att viktiga mentala egenskaper har en arvbarhet. Den gubben går inte.
Arvelius håller, tillsammans med Curt Blixt, Kenth Svartberg och Sophia Trenkle-Nyberg på att arbeta fram ett Bas-MH, öppet för alla raser, där man vill beskriva de mentala egenskaper som är viktiga för alla hundar. Det blir inte ”lättare” eller ”snällare” än det MH vi har. Men det blir mindre tidskrävande per hund, för att köbildning och väntetider ska hållas nere, och minst lika standardiserat i utformningen för att minska felmarginaler ännu mera och ÄNDÅ kunna fånga väsentliga personlighetsdrag hos hundar minst lika bra. Som ni ser inget enkelt jobb. Därför testar man testet med 300 hundar under hårdstandardiserad former.
I februari 2010 får vi höra mer om detta spännande projekt!”
Då hade Brukshunden skött sitt jobb och för ovanlighetens skull informerat SBK:s medlemmar om något nytt, viktigt och intressant.
Nu satte jag kvällsteet i vrångstrupen och kastade mig på mailen. Tänk om alla de andra ägarna till drygt 50 000 MH-beskrivna hundar hade rest sig ur sina kökssoffor och gjort detsamma! För att få veta på vilket sätt deras MH inte håller måttet när det gäller aggressivitet och arvbarhet. För att få veta vad ett gäng misshandlade pitbulls på Hundstallet har att göra med MH hos helt andra hundar av den rasen. Eller för att fråga om det där med SKK-sidan – vilka spelade, undrar man, i motståndarlaget? Här snackar vi kreativ journalistisk intervjuteknik.
Of a kind.
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)