MAKT OCH FÖRTROENDE Del 1)

SKK/AK protokoll 2-2021

23 mars 2021:

SKK/AK anser att det vore logiskt att väga in all tillgänglig relevant fakta när beslut om dispens fattas. Om en kull ska registreras och förordas mot Registreringsreglerna ska den rimligtvis kunna anses tillföra något gott till rasen, för hundarnas bästa!

Det är inte var dag man ser utropstecken i ett sammanträdesprotokoll; det är lika ovanligt som en reservation i ett CS-protokoll. Men nu har det hänt. Först det ena och nu det andra. Reservationen i CS-protokollet kom i november och gick ut på att ingen Utställningskommitté skall lära jägare vad som är ”den bästa hunden” (http://collievaenner.blogspot.com/2020/12/dagsljusdosen.html ). Utropstecknet i AK-protokollet handlar om ett annat ärende. Men de hänger ihop, eftersom reservationen och utropstecknet båda handlar om vilka som bestämmer. Och ännu mera om hur man hanterar det förtroende man har. 

Inga modetrender varar. Det som var häftigt och statushöjande för femtio år sedan kan inte vara trendigt idag, det ligger i sakens natur. Om innetrenden just nu är släthåriga hundar med robust temperament och väldigt intryckta ansikten (och andningsproblem), så skall man kanske inte förvånas över att långnosade hundar med väldigt stora pälsar (och rädsleproblem) halkar efter på häftighetsskalan – det ligger i sakens natur. Ingen vill ju ha axelvaddar längre, hur poppis de än var på åttiotalet. Det som var inne igår är inte inne idag.

Men om man inte förstår hur mycket colliens rykte för räddhågsenhet och ljudskräck har bidragit till det långa tappet i popularitet, då har man aldrig ägt en collie. Eller så har man vistats på platser där man aldrig behövt höra andra hundägares kommentarer.

”Dina collies är väl inte renrasiga, va? Dom är ju inte skotträdda?”

Eller :”Va? Kan man åka TÅG med den rasen?”

Eller: ”Oj, men dom ska ju vara så rädda, det har man ju alltid hört!”

 Eller hos veterinären: ”Det där är ingen collie. Den är ju inte rädd!”

 Eller – en annan gång, hos en annan veterinär : ” Collievalpar? Dom är ju riktigt frimodiga! Så roligt!”

 Om och om igen under trettio år. Tror ni att de som fällde alla de där kommentarerna gick och köpte sig en collie sedan? 

Eller rekommenderade någon annan att göra det?

Kunskap om hur trubbnosarnas vanställda anatomi påverkar deras hälsa – och ägarnas försäkringspremier och veterinärräkningar – kommer med tiden att hinna ikapp trubbnosuppfödarna. Kunskapen om hur rädslebenägenhet påverkar hundens (och ägarens) välbefinnande hann ikapp collieuppfödarna för längesen; några av dem har fortfarande bara svårt att se det. Det kan bero på platsen som de har befunnit sig på: vid ringside och i hundvärldsorganisationens topp hör man väl sällan något problematiskt sägas om sin ras.

Alternativt så föredrar de att tro att om många hundar har svårt att klara mentalbeskrivningens inte alltför stora påfrestningar, då ligger felet inte i hundarnas nerver. Det ligger i beskrivningen.

Finns inga regler och inga krav, då finns ju heller ingen uppfödare som inte följer reglerna och ingen hund som inte klarar kraven. Då finns det ingen dålig avel.

Eller hur?

SKK:s avelskommitté var av annan åsikt i ett ärende nyligen. Det var rasklubben tillsammans med SBK:s utskott för avel och hälsa också.

Så vad var det som hände?

Bodil Carlsson