måndag 27 maj 2019

NÄR MAN INTE SKALL HA NÅGON VALP...


Vaddå valp? Nu? Nej! Alldeles för sent i livet, alldeles för inriktad på att få den sista sträckan av år avklarad. Alldeles för tråkig. Alldeles för lite att erbjuda. Alldeles för fel miljö. Alldeles för osäkert hur det skulle gå med den vuxna tiken. Alldeles för... tja., alldeles för allt möjligt motigt. Man måste vara realistisk. Eller hur?
Sedan fick någon alldeles för långt bort i landet ett sent återbud. Och här är hon nu, hon som blir elva veckor snart och har bott här i två. Gamla tråkiga människan vaknar som förr av sig själv mitt i natten för att bära ut en sömnig kropp som snart kommer att upptäcka att den kissar.
Gamla tråkiga människan kliver omkring utomhus i försommargryningen och håller ett stadigt tag om linningen på pyjamasbyxorna för att den leksugna valpen inte ska dra ner dem. Varför bjuda hundlösa grannar på onödig underhållning, om nu någon mer än vi är vaken? Gamla människan skrattar.
Den vuxna tiken går emellan, när valpen sätter vassa flisor till tänder i mattes stortå, reser sig bevekande mot matte och säger ”Du dödar väl inte min valp nu?”
Gamla människan ler och rufsar om huvudet på vuxna tiken. Vuxna tiken hämtar en undanlagd pinne från skohyllan och erbjuder valpen. Valpen hugger pinnen. Vuxna tiken kör morrande brottningslek med valpen om rätten till pinnen. Valpen lever rövare. Vuxna tiken skrattar.
Efter en stund ser det ut så här.





Matte försöker tvätta golv. Valpen stjäl skurduken. Vuxna tiken hjälper till.




 Matte skrattar. Efter en stund behöver golven verkligen tvättas! Där det inte är träflisor efter pinnen är det släpspår efter en blöt och aningen jordig skurduk. Lyckligtvis ser det snart ut så här...



... så då kan man tvätta golv, mycket tyst och diskret, medan man ler för sig själv.


Bodil Carlsson


1 kommentar:

  1. Så fint du beskriver er nya vardag! Jag blir alldeles varm av den kärlek ni hyser för varandra, alla tre. Njut av valptiden, sommaren och att du vågade kasta dig ut på den här seglatsen......en gång till!

    SvaraRadera