PROVOKATIONEN

DEL 12) AGRIAS SVAR

Idag är det Nobeldagen. Susumu Ohno är inte där den här gången heller – han fick aldrig något nobelpris. Fråga mig inte varför. Idag har han i vilket fall bättre saker för sig; han tittar upp och ser gamle Darwin komma viftande med käppen för ännu en fråga som han bara måste få ställa. Ohno suckar när han tänker på alla gånger han har bett gamlingen inte veva så koleriskt med den där käppen, men de är iallafall på en bra plats med gott om tid, så han lägger ner violinen och tar ett djupt andetag.

Själv var jag också på en bra plats, en som forskningsrapporterna länge har rekommenderat, när Agria ringde i förra veckan: ute i en stor kohage med en lös, lycklig hund i full färd med att bli smutsig.

Agria hade ett svar på en fråga. I korthet: jo, tyvärr, det stämmer. Agnes Wolds uppgift om den kraftiga ökningen av allergier hos hund stämmer. Agria gick igenom sin statistik över försäkringsdiagnoser för inte bara en, utan flera, sjuårsperioder och såg samma branta ökning vilken sjuårsperiod man än tittar på. Det är inte så, att diagnosen plötsligt skjuter i höjden något särskilt år, så att man kan undra om alla veterinärer gick en allergikurs just det året och lärde sig något nytt. Hade man tittat på bara något enstaka år, så kan man tänka sig både över- och underdiagnostik – att en hund här, som kliade och fick diagnosen ”atopi”, i själva verket tre veckor senare upptäcktes ha rävskabb; eller att en annan hund där diagnosticerades med ”öronklåda” och fick vänta till nästa år på rätt diagnos: atopi. Eller att det faktiskt var något år med ovanligt mycket rävskabb, som ställde till det. Men så ser det inte ut. Det ser ut som att antalet hundar med atopi ökar parallellt med människor med atopi.

Så vad menas med termen atopi?

Ordet är inte ens hundra år gammalt. En språkprofessor i USA fick 1923 i uppdrag av läkare att hitta ett namn för något som de tyckte var konstigt. Det är vad ordet atopi betyder: något som inte är på sin plats.

Det är inte så illa valt, eller hur? Ett immunförsvar som går till angrepp mot sådant som andra immunförsvar inte protesterar mot, en organiserad försvarsattack mot ofarliga molekyler – det är faktiskt inte på sin plats. Och det är vad atopi står för idag: att en individs immunförsvar reagerar på saker som andra tål och använder sig av IgE i kampen. Det är vad min hund har blivit, en atopiker. Hon äter nötkött, som andra hundar bara mår bra av; några timmar senare kan jag stå och titta på de rodnade fläckarna på hennes buk. Histaminutsläpp, en IgE-effekt i aktion framför mina ögon.

IgE, ordet som vi har lärt oss tycka illa om. Immunglobulinernas buse. Allergiernas antikropp. Vad sysslar den med?

IgA rinner ur våra näsor och ögon och i råmjölken som når våra nyfödda: första linjens försvar, gränspatrullen. IgM är den snabba inre immunreaktionens spjutspets. IgG är 75% av alla cirkulerande antikroppar i blodet och är det långsiktiga försvarets ammunition. Den kan rentav gå igenom moderkakan och servera den ofödda däggdjursungen en första hjälp på traven efter födseln. IgG är den långsinta antikroppen – den behåller vi länge.

Så viruspartiklar eller bakterier, som stormar våra slemhinnor, fångas först upp av IgA i tårvätska och snor och saliv, buntas ihop till hjälplösa paket eller hålls fast så att T-lymfocyter kan bryta sönder dem och mordiska makrofager tugga i sig resterna. Går invasionen ändå vidare in i kroppen, möter IgM upp och sätter emot, medan IgG ökar i antal och sedan går till motattack. Länge efter att hostan är över, lurar IgG-antikroppar i bakgrunden i full beredskap inför en eventuell nästa attack.

IgE har en litet annorlunda plats i den här berättelsen. Den klassificeras inte efter var den befinner sig, eller när den kommer in i fajten. IgE klassas utifrån det den reagerar på och hur den reagerar. Alla allergiska reaktioner använder sig av IgE, oavsett om det handlar om att reagera på björkpollen eller sängkvalsterbajs eller nötprotein, vilket i sig är rätt konstigt och en bra anledning till etiketten atopi = malplacerad reaktion, för vad är det som är så farligt med björkpollen? Eller de arma töntarna till sängkvalster? Vad har de gjort för ont? Eller kokött? Men det var knappast för såna saker som vi blev utrustade med IgE en gång i tiden.

IgE svarar för skyddet mot inälvsparasiter. Ig E är försvarsstyrkan mot mask.

Inälvsmask har funnits hos oss lika länge som sängkvalstren, lika länge som tuberkulos och längre än vi har haft sällskap av hundar och kor – men när vi fick deras sällskap, fick vi lära känna deras inälvsmask också, förstås. Vi har gått omkring med olika varianter av mask allesammans. Bara i vissa delar av världen och på senare tid har majoriteten av oss inte burit på mask. Fortfarande är det så, att det finns områden där folk i allmänhet går omkring med höga värden av IgE i blodet och mår bättre än de som har normala nivåer: de har större motståndskraft mot de allmänt förekommande tarmparasiterna. Om ett sådant område masksaneras – om de som bor där får behandling och man bygger vatten- och avloppsledningar som förhindrar smittrisk – så faller IgE-nivåerna.

Men allergierna ökar.

Det finns en tanke om att just de som blir atopiker idag är de som hade det bästa försvaret mot inälvsparasiter igår. Det finns en annan tanke om att delar av de molekyler, som vi blir allergiska emot, i sin uppbyggnad påminner om delar av maskmolekyler. Som ni ser, är det en variant av hygienhypotesen: att det inte är närvaron av något nytt i vår omgivning, som gör oss allergiska, utan frånvaron av något gammalt.

Själva har  vi blivit rikare. Hundarna också. Rikare på på näringstillgång, på antalet förväntade levnadsår, på antalet förväntade friska och fungerande levandsår, på antalet överlevande nyfödda, på genomsnittlig kroppsstorlek. För att åstadkomma det, har vi skapat en alldeles ny variant av biologisk fattigdom omkring oss. Bakterierna och parasiterna är borta. Ingen är lessen för den saken, tvärtom; men i tomrummer efter dem har vi sprungit på något, som vi inte hade väntat oss.

Bodil Carlsson