BAKOM RUBRIKERNA

&a

Gold cards given to FCI delegates ‘worth 100,000 euros’

Created: 16/07/2015

MORE details have emerged about the ‘gold cards’ given to Federation Cynologique Internationale (FCI) delegates after they awarded the 2019 World Show to China.
  It is claimed the cards are worth a total of about 100,000 euros – about £70,000 – and pay for three nights for two people at a five-star hotel in Shanghai.
  The China Kennel Union (CKU) gave them to all 91 delegates in what is alleged to be an unusual move for a World Show host.
  The Norwegian Kennel Club (NKK), which has been outspoken in its belief that the show should not be held in China due to its ‘appalling’ animal welfare policies and dog-eating festival, says the money should instead be used to improve dog welfare in the country.
  And it has written to the FCI and the China Kennel Union making its views plain.
  The gold cards were handed out by the CKU following a FCI General Assembly vote on which country should stage the 2019 show.
  As reported last week, the NKK has questioned the ethics of using the gold cards, citing ‘the abuse of dogs in China’, and has asked for the cost of its gold card to be donated to a welfare group. It is boycotting the show and has asked its judges and other kennel clubs to do the same. Several other countries have followed suit."

Så långt artikeln i  brittiska Dog World för tre veckor sedan. Resten kan ni läsa själva - klicka på länken.http://www.dogworld.co.uk/product.php/140457/1618/gold_cards_given_to_fci_delegates__worth_100_000_euros . Läs gärna också om det hundpolitiska storkrig i ord som har utbrutit sedan FCI bestämde att raser med ordet "tibetansk" i namnet numera härstammar från Kina.
 Själv sitter jag här och minns med tacksamhet ett reportage, som visades på TV någon gång i början på året. Vi var nyinflyttade i vintermörkrets och asfaltgångarnas land, rådjuren och vildisarna ersatta av vällande minihorder av skällande minihundar, varenda jycke i prydligt flexikoppel... och vi började krokna. Ett liv i koppel på asfalt! Var det så det skulle bli?
Och så dök det där TV-programmet upp. Jag såg massor av entusiastiska stadsboende kineser med plånbok i handen vandra genom fler och fler butiker som säljer hundfoder och hundborstar och hundkoppel och hundskålar och förstås bollar och bitgrejor och leksaker, leksaker till hundar, som har blivit leksaker för människor. Jag såg en välkammat energisk butikschef i västerländsk kavaj berätta att antalet ensamhushåll i Kinas städer växer och växer, så butiken har ökat sin omsättning med 70% på kort tid och räknar med att fortsätta i samma takt. Och så såg jag en medelålders kinesisk man, som med kinderna äppelröda av förtjusning och ansträngning lät sig dras i kopplet uppför en monumental trappa i Peking av en mycket vacker svartvit hund: utställningsversionen av en border collie.
Kort sagt såg jag den kinesiska versionen av den växande internationella hundmarknaden. Och med tanke på hur stor den håller på att bli i Kina, så var det lätt att förstå varför FCI såg ett i alla bemärkelser gyllene tillfälle att - som det heter numera i ekonomipressen - exponera sig mot det marknadssegmentet. Erkänsla i hårdvaluta för sin insats fick ju FCI:s delegater också, tycks det. Och ni, kära läsare, tror fortfarande att World Show har mest med hundar att göra?

Fast den där rödkindade och andfådde kinesiske mannen -  honom är jag stort tack skyldig. Även jag har ju en marknadsanpassad utställningsversion av en av de bästa arbetande raser som någonsin funnits. Så vad är jag skyldig dem?
 Efter den där kvällen i soffan framför TV:n har inte många dagar gått utan att mina hundar har fått vara lösa. Vi tränar lydnad på en stor fotbollsplan bland först förfärade, sedan glada, ungar från Mellanöstern. De glömmer bollarna och kommer och tittar. "Ärr den en varg? Kan den dödda en människa?"
De lite vanare ungarna flinar. "Dom hondarna är skitsnälla! Min lillasyster KLAPPAR DEN!""
 Vi tränar inkallning uppe i ett affärscentrum där ungarnas farfäder och morfäder sitter i klungor och röker och pratar. De stirrade med misstänksamhet i början. Nu ler de och nickar och ibland säger någon "Fin hond!" och sträcker fram handen mot colliehuvudet. Och nu drar det ihop sig!
För visst har den gamle adoptivschäfern tagit väldigt mycket tid och ansträngning sista tiden och lär fortsätta att göra det... men nu börjar det bli dags. Det finns utmärkta ställen här, kvällsstängda dagis och så, där man lätt kan skicka in några av traktens alla ungar och låta en ung hund leta rätt på dem. Leksaker skall de aldrig bli! Inte sällskapsleksaker, inte tävlingsleksaker, ingenting som finns bara för mitt nöjes skull och bara på mina villkor. Den som är född med inneboende förmåga har också rätten att få använda den.

Bodil Carlsson