Undringar och funderingar

 

Den här bilden togs i Norge, på semester i Nordland. Vi är hundägare och åker bara till andra länder om hundarna kan följa med. De kunde de, efter avmaskning och ifyllda EU-pass. Och de följde med utan att knota. 60 mil i bil vilket, trots allt, bara är drygt hälften av deras vanliga tur ner till västkusten varje sommar. Så det var nog en smal sak, bilåkandet till grannlandet.
Men så lättsamma att ha med.
Varje hundstopp var på en ny plats och varje gång hoppade de ur bilen med samma positiva inställning: Vad kul! En ny plats, nya lukter, nya vyer.
Det är två positiva jyckar de här. Och ser jag tillbaka på vårt trettonåriga collieliv så kan jag skatta mig lycklig nu.

För visst, vi har också haft en rädd collie. En älskad vän som fick oss att fundera mycket, att ändra mycket i våra liv men som till slut fick oss att förstå att den inte ville längre. Vi lät den slippa när den var fem år gammal. Ingen hund ska behöva visa att den hellre vill vara inne för att slippa hoten där ute. Ingen.

Nu har det gått ett par år sedan den hunden fick somna in och jag har funderat mycket på vårt beteende och på hundens beteende. Hunden var rädd, det vet vi. Vi var också rädda och försökte bortförklara hundens beteende: Den mötte fel hund, den mötte en hund som var aggressiv eller osäker, den mötte en människa som var hotfull, den mötte stojande barn etc.
Som hundägare kan man konstruera de mest häpnadsväckande bortförklaringar och förmildrande omständigheter. För att slippa se sanningen. Men sanningen finns alltid där även om vi inte vill se den just då. För att vi förnekar och - för att vi älskar vår hund.
Men tillfällena och mötena kan se ut på så många olika sätt. Och vi kan aldrig regissera verkligheten.
Vi kan aldrig välja bort jobbiga hundmöten, stojande barn eller hotfulla människor. Den makten har vi inte.

Men vi har makten att välja valp. Vi har möjligheten att läsa på, att förstå vad MH och Mentalindex innebär. Den stund det tar att läsa på om det är en bråkdel av den tid tillsammans med den valp vi väljer. Men oerhört viktig.

I min idealvärld ska ingen behöva välja bort ett fullständigt liv tillsammans med sin hund. Fullständigt i meningen att hunden kan vara delaktig i alla delar av ägarens liv. I hemmet, på resa, med andra hundar, med andra människor. Och under alla årstider.

Johan Nilsson