så är det väldigt enkla allt man ser.
Först var hundar animerade automater. Sedan blev de reflexstyrda varelser med enkla instinkter.
Därnäst blev de vargar, besatta av driften att klättra uppåt och ta över i dominanshierarkin.
Till skillnad från oss, förstås, som var de enda kännande och tänkande varelserna i universum. Jisses – man undrar om det inte kändes lite ensamt?
Hur som helst: ödlan kom fram ur klippan och visade sig vara ett ryggradsdjur som vi. Beagle kom tillbaka med kunskaper om arternas förändringar och släktskap och lasten från det skeppet bärs fortfarande i land: när man läser av hundens och människans hela genuppsättning och jämför dem, ser man att det mesta är gemensamt DNA. När man tittar på hundars och människors beteende, så ser man att vi förstår varandra märkligt väl.
Vi är däggdjur med samma grundkonstruktion, två sociala arter som har varit beroende av varandra tillräckligt länge för att kunna förstå varandras språk.
En bok med titeln Hundens språk och tankar hade ingen som ville bli betraktad som seriös kunnat ge ut för tjugo år sedan. Hundar som tänker! Hundar som har ett språk! Kärringpjoller!
Nu kan man det skriva det. Man kan t o m bli en eftertraktad föreläsare för hundfolk om man skriver det som många av oss alltid har utgått ifrån. Tack, Per Jensen! Det bästa och vettigaste jag har läst på länge om hundar och människor.
Skyndar ni er och beställer från SBK:s webshop, så kanske ni hinner ge er själva en fullträff i julklapp!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar