Lasten från Beagle bärs fortfarande i land. Mer och mer och i allt snabbare tempo kommer kunskaperna. Men de fördelas lite ojämnt. Som med det mobila telefonnätet – alla har inte täckning, så alla hör inte omvärldens försök att få kontakt.
Det beror på var man befinner sig.
Var befann sig den som kunde skriva så här i oktober 2010?
Preamble
At shows, FCI show judges are responsible for choosing and placing the best dogs in each breed and thus for allowing these dogs to be the base of the individual breed gene pool as well as the tools for selective breeding for all responsible dog breeders.
(FCI Show Judges Code of Commitment to the Welfare of Pure Bred Dogs)
Biologiskt sett är det här stycket inte preamble utan predelirium. Inte inledning utan vilseledning. Det är precis samma gamla tänk som satte oss ( eller iallafall våra hundraser) mitt i soppan.
Ingen domare kan på sina - vad, fem minuter per jycke? - se mer än om en hund verkar frisk och rör sig någorlunda väl och som alla vet har FCI:s domare ofta bommat det också: det finns tillräckligt med raser och hundar där just de som vann mest var värst.
Ingen hund är BÄST i alla avseenden. Ingen hund är så BÄST att den ska bli basen för den rasens genpool: precis så kom genetiska sjukdomar att hopas i raserna.
Ingen domare är så BÄST att hon kan värdera en hunds genetiska bidrag till rasen med ett par snabba blickar och tio snabba fingrar.
Det där är artonhundratal. Det blir inte mindre artonhundratal för att det är FCI som skriver.
Så man läser och suckar. Ingenting lärt och ingenting glömt? Vackra ord och business as usual? Fast då tar man fel.
Det finns en annan preamble. Det är klartext från SKK och den lägger vi ut i morron.
Bodil Carlsson
preamble: eng, inledande stycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar