måndag 26 september 2011

MERLE 2)

Eftersom det ändå regnar småspik och inget finns att se på TV, ger ett snabbt snok på nätet i ett första svep detta:

1) Förekomsten av ensidig och dubbelsidig dövhet hos border collies och kopplingen till fenotyp*.
Retrospektive studie av 2 597 border collies from Storbritannien 1994- 2002 som hörseltestats med BAER-metoden. Hypotesen var att medfödd dövhet hos BC är kopplad till genen för merle pälsfärg. Ensidig dövhet hittades hos 2,3% och dubbelsidig dövhet hos 0,5 % av alla, men det förekom oftare i vissa kullar och när man korrigerade för den saken fann man en frekvens på 1,6%. Könet på hunden hade inget med saken att göra, däremot fann man att av alla döva BC så hade flera än vad de borde ha haft merle pälsfärg, blåögdhet och mycket vitt på huvudet. Risken för dövhet var 14 gånger större hos BC med en döv mamma, även när man hade korrigerat för pälsfärg. Rapporten säger att man har påvisat kopplingar mellan medfödd dövhet och merlepigmentering hos BC och för fram att man borde testa avelshundar och avla enbart på de normalhörande.

Mera intressant är kanske

2)Förekomst av dövhet hos hundar som har merlegenen i enkel eller dubbel uppsättning**. Den är gjord 2009 i USA och tittade på 153 privatägda merlefärgade hundar av flera raser och båda könen. Förekomsten av merlegenen avgjordes genom DNA-analys på celler från kindslemhinnan, hörseln testades via BAER. Man fann att merlehundarna totalt hade 4,6% ensidigt döva och 4,6% dubbelsidigt döva. När DNA visade merle i enkel uppsättning, fanns ensidig dövhet hos 2,7% och dubbelsidig dövhet hos 0,9%. När merlegenen fanns i dubbeluppsättning var siffrorna mycket högre: 10% ensidigt och 15% dubbelsidigt döva. Man hittade ingen koppling tillvarken kön eller blåögdhet. Förekomsten av dövhet var jämförbar med, eller lägre än, det man ser hos dalmatiner och vit bullterrier.

Någonstans här börjar man bli rasande nyfiken, inte sant? En stor studie på hundar besläktade med vår ras jämför olika färger och finner att merle ger ökad risk för dövhet – men det ger innehav av döv mamma och mycket vitt på huvudet också?
En liten studie på hundar av flera raser ger ökad dövhetsrisk för enkel merle och kraftigt ökad risk för dubbelmerle. 25% av de dubbelmerla är döva på ena eller båda öronen och givetvis har det med pigmentcellerna i innerörat att göra och är ett fullgott skäl att inte acceptera avel med två blå hundar...
… men lik förbaskat får jag det till att 75% av de dubbelmerla faktiskt hör! Varför är inte 100% döva?

Någonting – mer än en faktor, kanske - påverkar det här anlaget och jag skulle hemskt gärna vilja veta vad det är!


Bodil Carlsson


*Platt, Freeman et al, Prevalence of unilateral and bilateral deafness in border collies and association with phenotype, Animal Health Trust, 2006

**Strain, Clark et al, Prevalence of deafness in dogs heterozygotous or homozygotous for the merle allele, Louisiana State University, 2009

BAER: brainstem auditory evoked response, standardmetod för test av hörsel på t ex spädbarn. Apparat avger ljud med viss styrka och elektroder mäter utslaget från hjärnstammen, där hörselinformation bearbetas, ung som vid ett EEG, kan göras även på t ex sederad eller lättsövd hund

6 kommentarer:

  1. Nedärvning av anlag är långt mer komplicerat än vi tidigare trott. Många av de enkelt recessiva gener som vi trodde stod för vissa egenskaper har visat sig nedärvas polygent. Att flera olika gener samspelar är vi numera medvetna om.
    Genetik har blivit ännu mer spännande.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det spännande?
    Det här är bara två studier, de är upplagda på olika sätt, men de ger en del tankar.
    Vad gör de där hörande 75% av dubbel merle för att slippa bli döva?

    Om man visste det, så kanske man visste varför de blå arbetande hundarna jag såg i Wales verkade så friska och varför de blå hundar du har känt inte heller är märkbart drabbade...

    Merlegenen i sig är samma gen i de olika hundraserna. Men sätten att lindra/undvika dess effekter kan ju mycket väl bara olika i olika raser. Och förekomsten av vita tecken på huvudet kan kanske spela in ibland, men inte om en annan vitfärgsgen ger samma tecken på samma sorts huvud, eller...
    Genetikens utveckling de senaste tio åren är ju en av de få saker som får en att önska att man kunde bli ung igen och starta om hela racet - katten vet om man inte skulle ha tyckt att det var värt det! :-)

    SvaraRadera
  3. 153 individer, av olika raser, i det stora landet USA? Känns onekligen som en allför liten grupp! Hur gjordes urvalet?

    Angående BC i GB så verkar de inte bry sig nämnvärt om någon annan defekt än brist på vallningslusta. En BC ska i huvudsak valla och då spelar färg, storlek, krypt eller HD ingen roll. Kanske detta förändrats under de senare tiotalet åren. Siffrorna är i o f s inte purfärska. Hur många BC föddes mellan 1994 och 2002? Hur många är delen av det hela s a s? Finns det ens någon tillförlitlig siffra på antalet födda BC i GB..? Etc.
    Merlegenen kan ju smyga med om man inte har koll på stammar etc och använder ex vis sobelmerle i aveln och gör det utan tanke på framtida konsekvenser.

    SvaraRadera
  4. Hej Linda!
    Svar på fråga 1) - vet ej. Svar på fråga 2) vet ej. Framgår inte av abstracts. Som sagts redan så tror jag inte att det finns v-ä-l-d-i-g-t många studier av merlehundar och hörsel/syndefekters (samt andra defekters) vanlighet ö h t...
    ...och med tanke på att den periodvis har varit en framhävd och vinnande färg, kan man ju tycka att DET är lite konstigt, gör inte du?
    Hur många blue merle föddes t ex i Sverige i vår ras under motsvarande period och vad är känt och påvisat med någon metod i någon studie överhuvudtaget om deras hörsel, syn och annat?

    I brist på bättre börjar jag alltså beta av de publicerade studier jag hittar och presenterar dem. Titlar och författare återges, så om du vill går det bra att själv gå in och leta i fulltextartiklarna i Journal of Veterinary Medicin, etc.
    När tiden räcker ska jag fråga JV vad de baserar sitt uttalande på och då kan det vara lika bra att ha skaffat en översikt över hur många artiklar som finns, vilket material de baseras på etc. Tills vidare finns ju i Hundsport Special 2011 en artikel om just blue merle.

    SvaraRadera
  5. (Följande kommentar är publicerad av Collievänner, pga tekniska problem.)

    HEJ!

    Tänker fundera lite fritt:-) Jag tycker detta med merlegenen är ganska enkel. Den är inte helt "rumsren" i mina ögon, den kan skapa problem hos hundar även i enkel uppsättning, allt från organdefekter till simproblem om man läser tillgänglig forskning.
    Vet att det på SLU gjordes någon form av "arbete" på merlegenen där en agronomstudent tittade över tillgänglig forskning och drog slutsatsen att det väl eg. inte var ok att avla på hundar med merlegenen eftersom den ger defekter även i enkel upplaga.

    Alltså får vi använda hundar med merlegenen med försiktighet, vi har inte tillräckligt många bra hundar i collierasen för att utesluta hundar enkom för färgens skull.

    Lite knepigt är det ju också eftersom forskarna inte hittat de alleler merlegenen sitter på och det gör ju inte det hela lättare.
    Jag tror att orsaken till att vi inte riktigt "tar till oss" den forskning som säger att även hetrozygota hundar kan få problem är att det troligen är så små förändringar att vi kanske inte märker dem.

    Tänk er att en hund har en defekt på ett öra, den hör inte lika bra som sina syskon, men vi märker inte detta eftesom hundens hörsel är så överlägsen vår och då hunden passerat 11 och vi konstaterar att den hör sämre än sin syster kanske vi inte ens reflekterar över detta hon är ju i alla fall 11........ men hade kullen varit sobel/trf kanske alla hade börjat höra illa först efter 12 års ålder.
    Men för att inte göra det enkelt för oss uppfödare är det ju inte alla merlehundar som får defekter;-)

    Tjingeling Bettan

    SvaraRadera
  6. Bettan, genen är hittad sedan 2006... men minst sagt förbryllande. Återkommer! Igen!

    SvaraRadera