Efter lång och drastisk nedgång i reggsiffror har pudel – alla storleksvarianter sammantagna – senaste åren börjat peka uppåt igen. 2021* låg pudlarna på femteplats bland mest populära raser i USA. Publicitet från storvinster i ringen brukar hjälpa till. Pudelfolket börjar kanske vädra morronluft?
Någon har skickat mig detta foto
från en stor amerikansk utställning 2020. Inga uppgifter om var det
är taget, men det påstås visa en hund.
AKC:s nationella American Poodle Club har sextio medlemmar. De flesta är med klubbens egna ord veteraner som domare, uppfödare och utställare. För att kröna sin pudelkarriär med ett medlemskap måste man ha fött upp eller ställt ut i minst åtta år; ha fött upp minst fyra kullar med minst tre champions; vara rekommenderad av två andra veteranmedlemmar och vara en person, vars expertis i uppfödning och utställning kan tas i bruk för att klubben ska kunna fatta viktiga beslut om rasens framtid. Så står det på rasklubbens sida. Hur många pudelägare finns i USA? Runt en miljon. Deras expertis verkar inte efterfrågas.
Personen som skickade bilden säger att de vinnande frisyrerna ofta åstadkoms genom intensiv trimning plus att diverse preparat hälls och sprayas i icke bortrakad päls. Den kvarvarande pälsen bättras på genom att man arbetar in sparade hårrester från avdankade utställningshundar. Pudlarna i ringen har peruk, med andra ord. ( Det heter faktiskt wiglets, efter ordet för peruk, wig,) Efter lite letande hittade jag kurser på nätet om hur man bär sig åt. En varning bara - don´t try this at home, colliefolk! Vi har ju rätt gott om sparad fällpäls i skåpen, vi också, men bara proffsen kan få till det utan att fusket blir så uppenbart att domarna tvingas medge att de ser det.
I förra veckan träffades en collieägare och en pudelägare i ett väntrum på vår gemensamma veterinärmottagning. Pudeln var ung, smart och glad. Hennes päls var jämnt klippt över kroppen. Pudelägaren sa, att hon var den bästa gårdshund han hade haft. Ja, hon kunde vara lite svår att ha lös i skogen, han hade inte räknat med att det skulle vara så mycket jakt i henne, men nu hade han lärt känna jägare som faktiskt använde pudel. Collieägaren berättade om collies som hade gjort ett snyggt valljobb med en älgtjur. Båda skrattade. Vi var överens om att det finns både för- och nackdelar med att bo på landet, när man har hund där så mycket av ursprungs egenskaperna finns kvar. Sedan kom vi in på detta med päls. Pudelägaren var helnöjd. Pudeltikens päls fungerade mot både kyla och regn – hur kallt det än var, frös hon inte, och hur mycket det än regnade nådde vätan inte in till huden. Så är det ju med colliepäls också. Collieägaren var också nöjd. Så där satt vi och hade ett intressant samtal om hur två så olika pälstyper gör samma jobb för den som räknas i vår enkla version av verkligheten.
Här är Rembrandt med sin pudel. (Den vars ögon inte uthärdar vita tecken får helt enkelt blunda.) Ni ser en intressant skillnad jämfört med fotot från 2021? År 1632 är det Rembrandt som stoltserar i den dyra stassen, inte hunden, och gissningsvis var det enklare för Rembrandt att kränga av sig finkläderna och återgå till vanligt liv än för pudeln från år 2021 att göra det. Målningen heter rätt och slätt Rembrandt med sin pudel. Konstverket överst förtjänar också ett namn, tycker jag.
Skulle det passa med Gränslösheten?
Bodil Carlsson
Korrigerad uppgift. I originaltexten stod "2022". Inga uppgifter från 2022 finns hittills att tillgå. Tack för påpekandet, uppmärksamma läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar