INTE EN GÅNG TILL! Öppet brev till CS - tredje delen

Regler för HD i avel väckte på sin tid höga röster hos en del uppfödare av olika raser. Det var svårt att acceptera undersökningsmetoder när de gav besked, som man inte ville ha. Höftledsröntgen, röntgenavläsarna och den ärftliga bakgrunden hos HD-fel ifrågasattes så som MH ifrågasätts idag. Och då är vi över på den andra delen i den sammanflätade tråden: den sociala. Den handlar inte om hundar, den handlar om människor. Den handlar – som Per-Erik Sundgren en gång sa, när han fick frågan om varför bråk inom hundvärlden är så förbittrade - om människors önskan att vara ledande inom sin ras.

Collieutredningen är utmärkt. Men det finns två saker, som jag önskar att man hade ägnat mera uppmärksamhet. Den första nämns helt kort i en enda mening på sidan 27, som refererar Svartbergs studie från 2006: ”I studien användes data från Mentalbeskrivning hund, MH,åren1997–2002. Hundar selekterade för utställning visade såväl mer sociala,som icke sociala,rädslor, mindre lekbeteende och mindre nyfikenhet.” Den meningen sammanfattar hur MH-spindlar från utställningsavlade hundar avviker från de andra i sina respektive raser. Collie är, som utredningen tydligt påvisar, jämfört med andra raser, sällskaps- likaväl som brukshundar, i genomsnitt mindre nyfiken, mindre framåt, mindre förtjust i lek. Utställningsavlade collies är det i ännu lägre grad. Är det svårt att förstå? Om en person med utseende och utställning som livsintresse och viktig social kontaktyta håller ett antal hundar, som utan alltför stora krav på aktivering ska leva på hemmaplan, är det förvånande om de hundarna i genomsnitt är stillsammare i sina förväntningar på tillvaron? De ger valpar med samma personlighetsdrag, säljbara till valpköpare med samma förväntan på låg aktivitet. Två flugor i en smäll på den marknadsandelen.

Måste vi acceptera att det finns människor med andra intressen och prioriteringar än våra egna? Ja. Men måste jag som valpköpare acceptera att deras prioriteringar styr regelverk för aveln?

Nej.

Inom vår ras finns, som i alla andra, högprofilerade uppfödare med goda kontakter inom svenska och och utländska hundorganisationer. Inom vår ras finns också valpköpare med hundar, som avlivats därför att de varit mer eller mindre ständigt rädda. Vi är den enda rasklubb som har ett vandringspris till den uppfödare som under året har fått fram kullen med högst mentalindexvärden för nyfikenhet och oräddhet. Det priset skapades av en valpköpare till minnet av en tidigt död hund. 

Bodil Carlsson