I DESSA TIDER 3) - mera om bakgrunden till coronaepidemin

Skriv en syrlig kommentar till hur SKK:s VD bemöter ett inlägg i en tidning för jurister och ni får på ett dygn 600 läsare. Skriv en bakgrund till coronautbrottet och vad det betyder för framtiden och ni får 35.

Å andra sidan - man lär sig av att skriva. I slutet av den här serien lovar jag dessutom att peka ut det enda stora felet med Anders Tegnell!

Men nu, tålmodiga läsare - åter till virusepidemiernas bakgrund. Om man inte vet något om hur en situation har uppstått, så vet man inte heller något om hur man kan ta sig ur den.

Kinesiska och europeiska industriella fiskeflottor har i många år fiskat rent i vattnen utanför Guinea och Ghana för att försörja växande mängder med människor på hemmaplan med protein – inte som fisk, utan som gris- och kycklingkött. Djur som får proteinrikt fiskmjöl att äta växer ju bättre och når slaktvikt fortare. Fiskmjölet ger alltså bättre lönsamhet i industriell köttproduktion. Lokalbefolkningen längs den afrikanska kusten, som livnärt sig på eget småskaligt fiske, hade snart inte mycket kvar att fånga i näten, för fiskbestånden bara fortsatte att minska. Folk började få ont om fisk att äta och ont om fisk att sälja. De som kunde drog till skogs och jagade vilt i stället. De fick välbehövligt animaliskt protein för egen räkning och upptäckte dessutom, att köttet gick att sälja till bra priser nu, när vägarna nådde in till de större städerna så att man kunde transportera det man själv inte åt upp. Fortfarande var viltköttet billigare än annat kött, så människor i städerna som inte hade råd med det dyra köttet köpte det billiga. Numera är bushmeat big business i de här delarna av Afrika. Det går rentav på export. Fladdermöss, primatkött, apkött och allt annat i artväg som går att äta och ses som exotiskt går bra även utomlands. En rapport till brittiska parlamentet räknar med att tonvis av bushmeat smugglas in via flygplatserna i England varje år. Även i USA är import av bushmeat förbjudet av hälsoskäl, men för vem är risken att stöta ihop med ett bushmeatvirus störst? För den som fångar, dödar och rensar ur djuret.

I en helt annan del av världen är bushmeat också big business, men av andra skäl. I Afrika vill man få in pengar; i Kina har man pengar att spendera. Där är efterfrågan på viltkött så stor, att den kinesiska regeringen i åratal har uppmuntrat folk i de fattigare landsändarna att starta uppfödning av myrkottar, påfåglar, rävar, civet cats, fladdermöss, ormar, paddor och andra arter. Det har setts som ett smart sätt för folk i utbygderna att få inkomster och dra till sig besökare från storstäderna på köpet. Ett populärt program på statlig TV med den passande titeln Secrets of Getting Rich har i åratal propagerat för viltuppfödning.

Uppgifter från Kina nu efter coronavirusutbrottet säger att antalet licensierade uppfödare av vilda djur är en bråkdel av det verkliga antalet – 19 000 uppfödare skall ha stängts ner på kort tid, många fler än de som har licens. Det finns också uppgifter om att ett antal djurarter föds upp på samma ställe och att farmerna dessutom lätt kan användas för att ”tvätta” vildfångade djur, som fångas in, placeras bland de som fötts upp i fångenskap och sedan säljs vidare som egen uppfödning.

Om man vill maxa chansen för spridning av virus mellan djur, vad gör man då? Precis så. Träng ihop flera djurarter på en liten yta och blanda dem med samma arter som kommer direkt från skogen och kan ha haft kontakt med ytterligare andra virusbärande arter, som ingen vet något om.

Om man vill maxa chansen för spridning till människa, vad gör man sedan? Man gör så här. Djuren exporteras levande in till städerna. De säljs och slaktas på s k wet markets, traditionella och ofta välbesökta ställen där blod, kroppsvätskor och spolvatten rinner över marken. Fortfarande föredrar många kineser, särskilt de äldre, ”varmt kött”, nyslaktat, därför att kylskåp och frys är såpass nya företeelser att man inte riktigt vant sig vid tanken att ett djur inte behöver vara slaktat framför köparens ögon för att köttet skall vara färskt och säkert att äta.

For the past few years China’s leadership has pushed the idea that “wildlife domestication” should be a key part of rural development, eco-tourism and poverty alleviation. A 2017 report by the Chinese Academy of Engineering on the development of the wildlife farming industry valued the wildlife-farming industry those operations at 520bn yuan, or £57bn. (The Guardian 25 februari 2020) Det är alltså inga småpengar det handlar om – 600 miljarder i svenska kronor – men den kinesiska regeringen verkar ändå för första gången nu på allvar ta sig en funderare över konsekvenserna. SARS 2003 tros ha startat med ett virus från en fladdermus via en civet cat och, som vi alla hört till leda sista tiden, Covid19 från en fladdermusart via en ännu okänd mellanvärd på en wet market i Wuhan. De arma myrkottarna var först misstänkta – och ifall ni undrar: jodå, det finns organiserad illegal handel med myrkottar från Afrika till Kina. Folk i Afrika behöver inkomster och många kineser tror att myrkottsfjäll har smått magiska egenskaper.

 Myrkottarna är utrotningshotade nu. Tror vi att priserna på deras kött och fjäll minskar då?

Det är nog mera troligt, att resultatet blir en masslakt på myrkottar, precis det som hände med civet cats efter SARS-utbrottet 2003. Rädda människor slår hellre ihjäl djur och slåss om toapapper än tänker efter.

Om man inte förstår hur en situation har uppstått, så kan man inte heller förstå hur man ska åtgärda den.  Då ger man sig  på det som råkar finnas framför näsan.

Bodil Carlsson