Provokationen del 15) SÄNGKAMRATER

Ni vet att det finns ett amerikanskt ordspråk som säger att man blir som man umgås?  Om man går och lägger sig med hundar, så vaknar man med loppor.

Det här är vad hundarna säger: om man går och lägger sig med människor, så vaknar man med sängkvalster.

Stycket nedan är taget från företaget Dermeca Pharmacas sajt. De säljer saker, förstås. Men de har också information, som jag uppfattar som saklig och bra. Alldeles särskilt tycker jag om avsnittet som handlar om att kvalsterallergi inte har ett skvatt med inomhusdamm och städning att göra!* Tillräckligt många kvinnor har levt med dammsugare och skurborste som moraliska tjänstetecken och jagats av doktorer, omgivning och sitt eget dåliga samvete att ”hålla rent” för barnens skull. Sanningen är enkel: det går inte att hålla rent från sängkvalster. Där människor finns, där finns sängkvalster. Så glöm kvällstidningsrubrikerna som frågar om du faktiskt visste, att du går omkring med levande kvalster mitt i ansiktet. Den som inte har levande kvalster på kroppen är själv död.

http://www.medeca.se/kvalsterallergi/vanliga-fragor/staedning-a-damm/60-dammallergi-finns-inte

"Om sängkvalster

• Från fossilfynd vet man att kvalster funnits i ungefär 400 miljoner år. De fanns innan dinosaurierna och överlevde dem. Därmed är kvalster ett av de äldsta nu levande djuren. Det som vi idag kallar för sängkvalster uppstod för ungefär 20 miljoner år sedan och man räknar med att de för ungefär 10 000 år sedan flyttade in i människoboningarna.
  Sängkvalster finns där människor finns och är spridda över hela jordklotet, med undantag för arktiska och torra områden. Det totala antalet arter av kvalster är mycket stort. Man tror att det kan finnas miljoner arter spridda från havsdjupen till topparna i Himalaya. Ett fåtal kvalster kan ge allergiska besvär. En grupp av dessa finns i våra bostäder. Eftersom de första hand trivs i våra sängar finns det skäl att kalla dem sängkvalster."

• 
  

Skönheten på bilden ovan heter Dermatophagoides farinae, eller möjligen Dermatophagoides pteronyssinus. Mest troligt här i Sverige kanske farinae, eftersom pteronyssinus verkar föredra de varmare och fuktigare delarna av jordklotet. Dermatophagoides betyder bokstavligen ”hudätare, typ” och det är vad de är: de tuggar i sig våra döda, avflagnade hudceller. Våra sängar är fulla av båda sorterna, hudcellsrester och kvalster: vi fäller något gram platta, knastertorra hudcellsrester varje natt och det räcker för att bjuda hundratusentals kvalster på middag. Jag hittar inga uppgifter om vad de levde av innan de slog sig ihop med oss, men numera måste de vara en av de mest framgångsrika arterna på planeten. Ju mer vi värmer upp våra hem, ju högre luftfuktighet får vi inomhus, och desto fler blir våra sängkvalster. Hur många känner vi som idag anser att det är normalt att ha underställ och dubbla tröjor inomhus om vintern? Eller som torkar lakanen uppe på vinden eller rentav utomhus även vintertid för att slippa få det fuktigt inne?

Inte särskilt många, kanske. Men för femtio år sedan var det vanligt. När forskningsrapporterna anger ”livsstilsförändringar” som anledning till det växande problemet med kvalsterreaktioner, tycks det vara detta de avser. Att vi spenderar mera tid inomhus i varmare hem med högre luftfuktighet och – kanske – sämre ventilation nu jämfört med då.

Sängkvalster upptäcktes som orsaken till allergi, asthma och atopiska exem hos människor så sent som 1964. Numera finns det så mycket info att hitta om dem, att det är svåröverskådligt – en forskningsrapport från 2013 nämner 14 identierade allergener från bara farinavarianten, en från 2015 anger 20 stycken - men två saker verkar alla vara överens om. Problemet har inte blivit mindre under de femtio år som gått, tvärtom – och det drabbar inte bara människor. Hudätarkvalstren anges som den vanligaste inomhusorsaken till allergier både hos oss och hos hundarna. Själva krypen gör oss inget ont – de suger inte blod, de infekterar inga sår, och det är inte dem vi blir allergiska mot.

Men en hårdtuggad kost kräver sina matspjälkningsenzymer och våra gamla sängkamrater är utrustade med kraftfulla sådana. De är väldigt små, sängkvalster – ni kan rada upp många kvalster på det antal millimetrar som går åt för att skriva ut deras namn – så deras tarm är kort. Av proteinspjälkande enzymer som följer med maten in i ena ändan kommer en hel del ut i oförändrad form i den andra. Det är det vi inte tål. Den som vaknar på morronen med intensiva nysningar, eller i värsta fall asthma, kan vara en människa som är allergisk mot enzymerna i kvalsterspillning. Den som vaknar i samma säng med morronklåda kan vara hund.

Bodil Carlsson

* Sängkvalster lever inte länge i vanligt damm i hörnena. Det är alldeles för ljust, torrt och kyligt i deras tycke. Däremot klarar sig tuberkelbakterier utmärkt på sådana ställen och det har man vetat länge. Min gissning är att dammskräcken kommer därifrån.