FUNDERINGAR OCH EN FRÅGA

Vad gör jag just nu, frågar facebook. Jo, jag sitter och funderar. Jag gick ur gruppen som skall handla om collieägandets glädjeämnen. Dels för att jag ogillar dolda annonser; dels för att jag inte riktigt har tiden och lusten att studera överreaktioner och tillmälen på facebook längre: "Är du en sån som importerar amerikansk skit?" Låt oss innerligt hoppas att ingen ens vagt collieintresserad blivande valpköpare slinker in i en grupp där gullehistorier från uppfödare om  välbalanserade, lugna collietemperament hos kullarna snabbt växlar till uppvisningar av ovtjarkamentalitet hos uppfödarna! Och slutligen gick jag ur för att det blev en gång för mycket av det-här-får-ni-inte-prata-högt-om-snicksnack. Finns det många andra världar där producenter fortfarande tror att de kan tala om för köparna vad de får lov att säga? Finns det många andra verksamheter där säljarna fortfarande tror att de har rätt att leva skyddade från diskussion och offentliga fakta?  Om jag köper en bil som snabbt visar sig paja på grund av ett välkänt konstruktionsfel, är det troligt att jag får rådet att ta det i ett privat telefonsamtal med Volvos vd och för guds skull inte prata högt om saken?
Vad är det här för trams?
 Den gamle deltidsadopterade schäfern har gett mig en del att tänka på på sista tiden. Jag gissar att han är en oreggad hund från det som brukar kallas för buskkennlar. Det mesta har blivit för sent att rätta till i hans liv, men det är inte svårt att se vad för sorts hund han hade kunnat bli. Hur är det möjligt? Jag tror att svaret är rätt enkelt - glädjande för hans ras och sorgligt för vår.  Så mycket schäferavel har under så lång tid prioriterat egenskaper som gör att en  gammal,  felhanterad hund fortfarande minns vad han är till för - "serve and protect"! - och visar livskraft och leklust när han får en chans. Gamlingen dansade som en unghund av glädje och förväntan framför kylskåpet i morse, när han visste att det skulle vankas en slatt nötfärs igen! 

De få collies jag möter i grannskapet är yngre än schäfern, men har inte bråkdelen av hans stuns. Självklart tycker jag inte att han skulle vara en bra collie:  skärpa finns i botten på den gossen och även om han skulle klara en MH-bana i morron, så skulle det troligen behövas en ny dumpe efteråt. Som sagt, han ser inte så bra längre. Självklart tycker jag inte, att avel på collie skall inriktas på att göra om våra hundar till schäfer. Om det är något vi skall vara rädda om, så är det colliens betthämning. 
Men skulle vi behöva mera livslust, mera inre styrka och mera leklust på våra hundar? Jag tycker det. Vad säger ni, är det någon poäng med att starta ännu en fb-grupp för att diskutera oss fram till hur vi skall göra? Obligatorisk publicering på rasklubbens hemsida av MI för varenda reggad kull? Är det ett bra första steg?

Bodil Carlsson