Vitsen med att betrakta

 

Känner ni till den? Meningen med att själv sitta still och titta på medan båten oroväckande gungar? Bara för att se.
Om inte, så kan jag ge en glimt av vad man kan uppfatta under tiden.

På sociala medier pågår ständigt diskussioner om allt möjligt, bl a hur man tänker om hundavel , eller mer specifikt – om collieavel, och val av avelshundar. Fortfarande - år 2015 - tycks det finnas uppfödare som anser att folk som köper valp inte har något att säga till om i den frågan. Vilket får mig att spontant fråga dem: Vem ska leva med de valpar ni föder upp?
Ni själva? 
Eller de ni säljer valparna till?

Låt mig gissa att alternativ två definitivt är mest vanligt – dvs valpköparna.
Vem vet i slutänden mest om valparna, så småningom de vuxna hundarna, uppfödaren eller valpköparna? En av dem har hand om valparna i åtta veckor. De andra har hand om valpen/hunden 10-12 år.
Det är självklart att alla valpköpare har mycket att tycka till om. Deras erfarenheter av de hundar de lever med i många år, väger tungt. Mycket tungt.

Så varför protesterar vissa uppfödare mot att valpköpare tycker?
Ja, bra fråga. De har egentligen ingenting att protestera mot – mer än sin egen inkompetens.  Sorgligt nog kan en del inte se den. Tursamt nog kan alla vi andra. Vi som är valpköpare.
Kunskap om genetik och arvbarhet är i princip var mans egendom idag. Det är bra. Väldigt bra för alla valpköpare. Vi kan välja och vraka, vi måste bara känna till att vi kan det.  Det är en av anledningarna till detta inlägg.
(SKK:s  Hunddata ger en hel del information, precis som avsnittet om Mentalindex på Svenska Collieklubbens hemsida. )

Sitter man bredvid och iakttar diskussionerna så ser man det så oerhört klart. En flämtande låga som försöker brinna fast och klart men som snart kommer att slockna och självdö.
Den lite bittra eftersmaken är frågan om ALLA uppfödare är bekanta med genetik, arvbarhet och andra parametrar som är viktiga för hundavel?
Svaret är troligen att en hel del vet och arbetar med kunskapen som bas, några struntar i det och tror det löser sig ändå och några orkar inte ens bry sig.

Det är dock inte bra nog för den ras vi valpköpare har och uppskattar. Att föda upp hundar innebär ansvar. Ansvar för hundens välmående såväl som för valpköparens. Målet kan inte vara annat än att varje uppfödare ska ha gedigen kunskap om allt som påverkar de hundar man föder upp. Såväl fysiskt som psykiskt.  Och att för varje parning ha ett mål att föra rasen framåt. Att bidra.

Vi som sitter bredvid och iakttar. Vi ser det mesta, kanske allt. Och det bästa av allt är att nu vet vi vem vi ska kontakta när vi vill ha nästa valp. Eller hur?

 

Johan Nilsson