FÖRSTRÖDDA NOTISER

Vi fick ett mejl med frågan ”Vad är New Public Management?” Enkelt – det är det som händer i skola och sjukvård och omsorg.

Det finns många inblandade, en djungel av bolag och fina nya befattningsbeteckningar i den fina, nya versionen av vår offentliga sektor. Man blir ofta konfunderad. Vad gör t ex en varumärkesdirektör? Märker varor, kanske, som tjejerna på ICA som man ser stå och smälla på prislappar?

Eller är det en person som har fått en fin ny post som tack för gamla insatser och som därmed kan sätta en riktigt fin ny prislapp på sig själv?

Sjuksköterskan Birgitta Holm, medlem av komunstyrelsen i Stockholm, gick direkt från den posten till att vara enhetschef hos Carema. Ann-Sofi Lodin, VD för Carema Sjukvård, gick direkt från det jobbet till att vara VD för VG-regionen.

Företaget Visma AS, som hjälper företag att ta sig in på den offentliga vårdens mark och kurrar om en omsättningen på 500 miljarder med riktigt betalningssäkra, trygga kommuner och landsting som hostar upp kulorna – Visma AS, alltså, ägs av samma moderbolag som äger Carema. Riskkapitalbolaget KKR.

Lustigt hur det kan slumpa sig, inte sant?

Förströdd notis i GP den 29 juni berättar kort om "Fortsatt försenade läkemedel". Det handlar om det fina nya elektroniska förskrivningssystemet för fortlöpande leverans av läkemedel i tvåveckorspåsar till runt 145 00 människor. Det gamla var helt okej. Det nya – hopkommet av några av bolagsplantorna i djungeln och ett antal befattningsbeteckningar – funkar inte så där jättebra, milt talat. Hittills verkar fyra Lex Maria-anmälningar och många klagomål ha nått Socialstyrelsen. Förskrivarna är inte glada över ett svåröverskådligt, långsamt, tungmanövrerat system där man hoppas (men inte vet) att nya ordinationer går fram och där avslutade läkemedel blandas med pågående. Man är bekymrad över patientsäkerheten. Apoteken är inte särskilt nöjda med att folk kommer dit och frågar vart tabletterna tog vägen. Patienterna och deras anhöriga och deras hemtjänstpersonal och kommunsjuksköterskor är inte heller imponerade.

Men varumärkesdirektören för statliga Apoteket är nöjd. Ingen blir utan medicin.

Säger hon.

Förströdd notis i GP den 30 juni: "Livsviktiga mediciner uteblir". För det gjorde de för  bl a en dam som 1) hade gamla recept liggande hemma och som 2) hade en son som kunde gå och hämta ut dem åt henne och som framförallt 3) var klar i knoppen och själv märkte att tabletterna inte kom och kunde berätta om det. Men varumärkesdirektören för Apoteket är nöjd ändå, för enligt henne ”ska fall som kvinnans inte kunna ske.”

Så vad är problemet? Att ett antal personer blir utan medicin, att några återinsjuknar av den anledningen, att lokala apotek ringer oss och ber om lov att få lämna ut småförpackningar eller att vi får sitta och skicka nya recept på småförpackningar för att patienter inte ska bli stående utan? Att folk får betala sina köpta extraaskar för att ett datorsystem inte synkar? Eller att en gammal chef för Vårdförbundet har märkt om sig till varumärkesdirektör och pratar strunt?

Visst – det är ett problem. Men trots allt ett begränsat problem. Det stora problemet är det här. Skattefinansierade svenska myndigheter och institutioner, inte minst kommuner och landsting, lägger ut minst 25 miljarder om året på IT-system...som de inte har kompetens att beställa eller driva. Det här samhällets gemensamma pengar försvinner ifrån oss ner i fickor som redan är väldigt välfyllda

OCH NOTISERNA OM DET ÄR FÖRSTRÖDDA!

Bodil Carlsson