TIO STEG FÖR HUNDEN 2)

Jemima Harrison:




Efter Pedigree Dogs Exposed har engelska kennelklubben ju kommit med ett aldrig tidigare skådat antal åtgärder för att förbättra hundars hälsa och välbefinnande och jag tvivlar inte på att en del av dem kommer att ge resultat. Det finns en glädjande förändring i tonläget inom den renrasiga hundvärlden och en del bevis från Cruft´s i år på att domarna dömde fram mindre överdrivna hundar (även om det förvisso inte gällde alla raser).

Men jag tror ändå inte att något av det som hittills lagts fram har potential nog att stoppa den tsunami av sjukdom och genetisk utarmning som hotar att dränka de stamboksförda hundarna och det är huvudanledningen till att jag inte helt enkelt har lagt av och försvunnit.

Så jag tyckte att det var dags för mig att göra det jag pratar om. Inte minst för att jag ofta blir utmanad – typ "Jaha, och om du är så himla duktig, varför kommer du inte med svar i stället för att jämt bara kritisera?"

Det är en bra fråga. Hur lappar vi ihop den renrasiga hunden? Här kommer ett förslag i tio punkter.


1) REFORMERA KENNELKLUBBEN

För tjugo år sedan brukade djurparker vara underhållningsställe som drevs av cirkusdirektörer. Idag är de bästa zoologiska trädgårdarna en verklig bevarandekraft med starkt fokus på djurens välbefinnande och den genetiska vården av vilda arter. Vetenskapliga belägg har blivit grundvalen för policybeslut. Ring London Zoo (Londons Zoologiska Förening, som det heter numera) idag och ni blir kopplade till experter som är kunniga och engagerade i frågor om bevarande och välbefinnande.

De skulle dessutom inte drömma om att försöka tona ner allvaret i vissa arters genetiska belägenhet eller försöka övertyga er om att det är okej att hålla elefanter i små torftiga inhägnader. De behöver inte göra det heller, för de sakerna åtgärdas.

Samma grundläggande förändring i fokus är vad de rena hundraserna behöver. Det har inte hänt hittills - beroende på den inbitna rädslan för att om man tar till sig vetenskapen fullt ut, så innebär det slutet för stamboksförda hundar och för utställningar också. Sanningen är att det är tvärtom! Ignorera vetenskapen och vi kommer att förlora våra raser. Hundutställningarna kommer att dö ut, allteftersom de blir alltmer illa sedda och ovidkommande.
Precis som med Londons zoo kan saker och ting inte fortsätta som de gjorde förr, men fortsätta kan de. Man kan inte längre se elefanter i Londons Zoo, till exempel, eftersom det accepterades att inhägnaderna var otillräckliga. Men vi har fortfarande djurparker - och djurparker som vi kan vara mycket mera stolta över.

Vi behöver en kennelklubb som ser sansad reform som en spännande möjlighet snarare än ett hot. Om det inträffar, faller många andra bitar på plats.


Översättning Bodil Carlsson