EN ALTERNATIV LEDARE 1)

Det har kommit beska kommentarer om SKK här på sista tiden och här får ni en till. Det finns några riktigt bra skäl att uppskatta SKK, men Nils-Erik Åhmanssons ledare i senaste numret av Hundsport är tyvärr inte ett av dem.

Åhmansson är så nöjd, så nöjd med att köpahund.se äntligen har kommit till start och han är iallafall inte buskablyg med vad han prioriterar. För det första ökar det naturligtvis våra uppfödares möjlighet att sälja sina valpar* – det är det viktigaste, då. Och sedan blir det säkerligen lite enklare för valpspekulanterna på köpet. Ja, de finns ju också, hundägarna – i den organisation som kallar sig för hundägarnas.
Kunde vara bra att komma ihåg själva hundarna också. Blir det bättre eller sämre för dem, om köpexponeringen ökar därför att SKK konkurrerar med Blocket? Blir det lättare eller svårare att impulsköpa valp, om jag har många uppfödare listade på skärmen?
Blir det lättare eller svårare att impulsköpa rottweiler om jag har flera med en eller annan kvarbliven valp att ringa runt till?
SKK:s ordförande säger inget om det. Men han nämner faktiskt hundar. Han talar om vem som vann Cruft´s.

I ledaren står för medlemmarnas information att det i England har rasat en debatt om ”våra sjuka rashundar” - citattecknen ska visa hur Åhmansson distanserar sig från blotta tanken. Kanske har han missat att den tanken har blivit vardagsgods och att diskussionen pågår med växande styrka i hela den del av världen där stamboksförda hundar har blivit vanliga, men vad tror han i så fall ligger bakom RAS?
Renrasavelns problem är ju att när finstämpeln väl är borta och människor allt oftare skaffar hund för att de vill ha en hund, inte en stamtavla eller ett utställningsföremål – så tror de att de gör ett lika bra köp på Blocket. Tyvärr tror många också att de gör ett friskare köp. Ryktet om rasbundna sjukdomar har spritt sig långt ut bland vanligt folk. Om SKK:s mest imponerande motargument är att den labb som vann på Cruft´s i år hade lyckats med konststycket att fylla tio, då är vi illa ute.

Slutligen konstaterar Åhmansson att vintern som gick var hård för viltet. Ur egen ficka lade jägarna ut mycket pengar på foder.** ”Men var höll rovdjurs- och naturskyddsföreningar till?” frågar SKK:s ordförande. De kanske inte bryr sig om svältande vilt? Eller?
Ja, det är inte gott att veta hur det gick till i de skogar där Åhmanssons stuga säkert står och vilka grannar han har där, även om alla vet vilka grannar han har i SKK-huset. Här på bygden gjorde vi som folk på många andra ställen: vi hjälptes åt. Förra vintern tog oss med överraskning, det medges. Den här vintern började utfodringen så fort snön djupnade. Jägarna lade ut foder. De som är medlemmar i Naturskyddsföreningen la ut foder och den som är med Rovdjursföreningen lade ut foder. Grannbönderna, som varken är det ena eller det andra utan bara medlemmar i LRF, fällde lövsly och körde ut det tillsammans med ensilagebalar från kornas matförråd. De lade ut massor med foder. Varenda kotte med en stump mark och lite anständighet i kroppen la ut foder! Vi fick nog av att se djur svälta förra vintern.
Varenda en av oss betalade förstås ur egen ficka. Många runtom i Sverige gjorde likadant. ”För glädjen att få se dem leva!” som en jagande granne sa. Inte fasen gjorde vi det för glädjen att få se vår ordförande hålla korridorgrannarna i Jägarförbundet på gott humör.

Det finns mycket bättre och mera angelägna saker att berätta om SKK. Vad sägs om en alternativ ledare?



Bodil Carlsson

* Alla kursiverade ord är citat ur Åhmanssons ledare Hundsport 11 05 13

** Åhmansson refererar till en undersökning som avsåg vintern 2008/2009. 6600 personer som hade löst jaktkort fick svara på hur mycket pengar de la ut på viltfoder. I genomsnitt uppgav de 1 000 kr per skaft. Siffran gäller alltså enskilda jägare, inte Jägarförbundet. Sedan multiplicerade man med antalet jaktkortsinnehavare totalt. Om alla dessa verkligen lägger ut lika mycket, blir summan ansenliga 265 miljoner, men det vet vi ju inte något om.
Min gissning är att många betalade klart mer än 1 000 den här långa snövintern. Jag vet att jag gjorde det. Alldeles utan jaktkort.