OCH ÄNNU EN GAMMAL NYHET

står och lyser i kvällsljuset. R. helenae. Kinesisk honungsros. Hundratals knoppar och alla doftar honung. Självskötande. Härdig. Anspråkslös.
Problemet för alla oss som läste Bibeln i brist på annat och blev vaccinerade mot religion för livet är att vi inte vet vilka ord vi ska ta till när vi ser oss om och upptäcker paradiset.

Så om ni ursäktar - hundvärldsgrollet får vänta ännu en kväll. Den här kvällen är för vacker att ödsla med.


Bodil Carlsson

NÄSTA PÅ G

För andra kvällen i rad är det för varmt för att motionera hästar: broms och blinning och alla de andra blodsugande kräken står som skyar runt allt som rör sig.Svalt stall för shettisarna och vila för oss!

Fortsättningen på Jemima Harrisons artikel tidigast i morgon. Men här har ni nästa lantras! Anses inte märkvärdig alls. Vinner inga blomstershower, blir aldrig utnämnd till Årets Ros, gör ingen rosuppdragare berömd. Odlad i Nordeuropa i sådär 500 år, så ingen nyhet. Ni kan klicka på bilden för förstoring, men det gör henne ändå inte rättvisa.
Its beauty is beyond praise."




Bodil Carlsson

EN ÖPPEN FRÅGA

Ni kan, om ni vill, vara medlem i den svenska rasklubben för collie och dessutom lägga ut era kullar på hemsidor som kallar sig för Collieringen uppe i norr och Colliekennlar i söder. Det går alldeles utmärkt.
Tvärtom går däremot inte för sig. Vem bestämmer det? Det är inte det som är den öppna frågan, för det är åtminstone rätt klart vem som tar på sig uppdraget att framföra budskapet. Namnet står som avsändare i ett svarsmejl skickat till en rådvill uppfödare.
”Vad behövs för att få vara med på Colliekennlars hemsida?” frågar uppfödaren. Här är svaret.

”Den är för de som inte vill stå med på SCKs register eller stödjer mental sund collie. Du uppfyller dessa krav.”
Stavningen är mejlavsändarens. Fetstilen är min. Titta på texten!

Vem får stå med i rasklubbens kennelregister? Alla collieuppfödare som är medlemmar i klubben och som betalar in 100:- till SCK. Inget mer behövs.
Så kravet från Colliekennlar sorterar indirekt bort uppfödare med medlemskap i den svenska rasklubben: alla som står med i kennelregistret är med nödvändighet medlemmar och därmed ovälkomna på Colliekennlars reklamplats. Alla som funderar på att bli medlemmar får ett skäl att låta bli. Ja, det var väl liksom uträkningen med det hela.

Vad är Projekt Mentalt Sund Collie? Ett samarbetsprojekt mellan rasklubben och SLU, ett seriöst vetenskapligt arbete baserat på en enkät som besvarades av ett stort antal collieägare. Ett projekt som SKK stöder och faktiskt delvis finansierar.
Det får man alltså inte gilla – säger mejlskrivaren. Och vem är det?

Den som har satt sitt namn under kravmejlet är SKK-ansluten uppfödare, har ett SKK-registrerat kennelnamn och står upptagen på Norra Älvsborgs KK:s lista som uppfödare. Här har vi alltså en medlem av SKK som talar om för en annan medlem av SKK vad den personen inte får göra inom sin rasklubb och vad den inte får tycka om ett SKK-finansierat projekt.

Den som skickade mig den här mejlkonversationen var osäker. Får det gå till så här? Det vet jag inte säkert. Men eftersom jag nu idag har blivit uppringd av ännu en SKK-medlem, som ställde samma fråga efter samma historia och uppgav samma namn – med tillägget att det här brukar meddelas muntligt och att man förväntas inte berätta om det – så får jag lust att ta reda på saken. Jag känner båda källorna och uppfattar dem som trovärdiga, så jag har ingen anledning att tvivla på vad de säger. Däremot tvivlar jag på att alla på Colliekennlar vet vad de håller på med.

Jag tror att både det första och det andra kravet strider mot SKK:s regler – man får inte aktivt organisera sig mot sin rasklubb och man får nog inte förbjuda andra medlemmar i SKK att stödja något av SKK:s projekt. Dessutom undrar jag om de där kraven går särskilt bra ihop med sådant som föreningsfrihet och åsiktsfrihet.
Men, som sagt, jag är inte säker. Det finns en del saker inom hundvärlden som för oss vanliga människor har lite disneystuk över sig och som verkar accepteras av gammal vana, men det skulle ju kunna vara så att det här är OK. Så jag tänker fråga dem som vet. Den öppna frågan skickas vidare.
Får det gå till så här?


Bodil Carlsson



Texten skickad som mejl till Ulf Uddman, SKK:s vd, samt Staffan Thorman, SBK:s ordf.

BURKÖVNING: BILDEN JAG INTE TOG

En bra sak med att vara otroligt gammal är Jobs bok. Om man hör till den generationen som somrastid var på landet och mjölkade för hand ute i hagarna mot kvällen, så hade man tillfälle att läsa den sedan. Fanns ingen dator och - ni kommer nog inte att tro det - det fanns ingen TV heller. Bibeln fanns och den dundrande Postillan, tryckt på artonhundratalet i gammalskrift och så livsfientligt sträng att intet barnasinne stod ut. Så det blev Bibeln, förstås.
Job är en gnällspik, ska ni veta. Drabbad av hiskliga olyckor grälar han på Vår Herre. Hans fromma kompisar skall tala honom till rätta och drar stories om Vår Herres hantverk. Särskilt den om hästen gillade jag. Det var inte svårt, när man hade varit med och plöjt eller dragit in hölass med ardennerhästarna och känt hur själva marken darrade under deras fötter, när de tog fart. ”Vem gav hästen hans styrka? Vem klädde hans hals med den brusande manen?” Man fattade precis. För just så är hästen!

I morse drattade jag in i Jobs bok igen. Hästarna hade fått äta vitklövern på gårdsplan så mycket som vi vågade, var svabbade hinkvis ur regnvattenstunnan, lilla Grå hade fått svansen klippt och de leddes ut i den avbetna hagen, där det enda frodiga är smörblom. Flödande midsommarsol. Ljusfläckar dansande under lövverk.
Och så hoppar ledarstoet till! Något har rört sig därborta! Flyktberedda står alla tre, med lyssnande öron på spets. Älg? Rentav ett morronsöligt vildsvin?
Lejon???
Husse tog täten och gick före. Hästarna slöt upp bakom och avancerade mot fienden i ordning efter rang. Högburna huvuden, flygande steg, utmanande stridsrop. Stamp i marken!
Så där stod jag med grimmorna i handen medan den lilla armén ryckte fram och var plötsligt tillbaka hos Job. ”Han lyfter upp sitt huvud bland härskarorna och ropar med trumpeterna ha!ha!”
Tre små shettisar formerar sig efter husse och man minns planscherna med Faraos stridshästar. Hehe? Jodå... men just så är hästen.


Liten skrivövning av Bodil Carlsson för att bli överens med ny burk och om allt funkar några Hurdalsrosor på köpet

TIO STEG FÖR HUNDEN 2)

Jemima Harrison:




Efter Pedigree Dogs Exposed har engelska kennelklubben ju kommit med ett aldrig tidigare skådat antal åtgärder för att förbättra hundars hälsa och välbefinnande och jag tvivlar inte på att en del av dem kommer att ge resultat. Det finns en glädjande förändring i tonläget inom den renrasiga hundvärlden och en del bevis från Cruft´s i år på att domarna dömde fram mindre överdrivna hundar (även om det förvisso inte gällde alla raser).

Men jag tror ändå inte att något av det som hittills lagts fram har potential nog att stoppa den tsunami av sjukdom och genetisk utarmning som hotar att dränka de stamboksförda hundarna och det är huvudanledningen till att jag inte helt enkelt har lagt av och försvunnit.

Så jag tyckte att det var dags för mig att göra det jag pratar om. Inte minst för att jag ofta blir utmanad – typ "Jaha, och om du är så himla duktig, varför kommer du inte med svar i stället för att jämt bara kritisera?"

Det är en bra fråga. Hur lappar vi ihop den renrasiga hunden? Här kommer ett förslag i tio punkter.


1) REFORMERA KENNELKLUBBEN

För tjugo år sedan brukade djurparker vara underhållningsställe som drevs av cirkusdirektörer. Idag är de bästa zoologiska trädgårdarna en verklig bevarandekraft med starkt fokus på djurens välbefinnande och den genetiska vården av vilda arter. Vetenskapliga belägg har blivit grundvalen för policybeslut. Ring London Zoo (Londons Zoologiska Förening, som det heter numera) idag och ni blir kopplade till experter som är kunniga och engagerade i frågor om bevarande och välbefinnande.

De skulle dessutom inte drömma om att försöka tona ner allvaret i vissa arters genetiska belägenhet eller försöka övertyga er om att det är okej att hålla elefanter i små torftiga inhägnader. De behöver inte göra det heller, för de sakerna åtgärdas.

Samma grundläggande förändring i fokus är vad de rena hundraserna behöver. Det har inte hänt hittills - beroende på den inbitna rädslan för att om man tar till sig vetenskapen fullt ut, så innebär det slutet för stamboksförda hundar och för utställningar också. Sanningen är att det är tvärtom! Ignorera vetenskapen och vi kommer att förlora våra raser. Hundutställningarna kommer att dö ut, allteftersom de blir alltmer illa sedda och ovidkommande.
Precis som med Londons zoo kan saker och ting inte fortsätta som de gjorde förr, men fortsätta kan de. Man kan inte längre se elefanter i Londons Zoo, till exempel, eftersom det accepterades att inhägnaderna var otillräckliga. Men vi har fortfarande djurparker - och djurparker som vi kan vara mycket mera stolta över.

Vi behöver en kennelklubb som ser sansad reform som en spännande möjlighet snarare än ett hot. Om det inträffar, faller många andra bitar på plats.


Översättning Bodil Carlsson

MERA PIONER OCH MINDRE REGN

önskas alla läsare! Jemima Harrisons artijkel fortsätter, eventuellt kommer nyheter från hemmafronten också, men först - mera midsommar!
Trevlig helg alla!

TIO STEG FÖR HUNDEN 1)

Jemima Harrison


TIO STEG FÖR ATT RÄDDA DEN RENRASIGA HUNDEN

Artikeln publicerad i Dogs Today juninumret 2011. Bloggversionen på Pedigree Dogs Exposed översatt för publicering på Collievänner med författarens tillstånd.Vi säger som Jemima – detta är ett diskussionsinlägg, så kommentarer och invändningar välkomnas!

Det är snart tre år sedan Pedigree Dogs Exposed sändes på bästa TV-tid och förändrade många människors sätt att se på renrasiga hundar.
Ägare till vissa av "högprofilsraserna" – d v s raser med stora hälsoproblem – säger t o m med att de har fått skällsord slängda efter sig på gatan. Där det förr bara fanns fascination och nyfikenhet inför raser som engelsk bulldogg och napolitansk mastiff finns numera ofta medlidande och ibland vrede. Många har fått upp ögonen – även om det inte gäller alla arma shar-pei.

Visst köper folk fortfarande stamboksförda valpar – kennelklubbens reggsiffror föll omedelbart efter Pedigree Dogs Exposed, men har återhämtat sig efteråt. Men att sälja s k designerhundar har aldrig gått bättre och att ta sig an en hemlös hund ser många som en bra sak. Det handlar inte om människor som inte har råd att punga ut med 500 till 1500 pund för en renrasig hund. Det handlar ofta om ett medvetet val av människor som har bränt sig på att vara med om hur en renrasig hund dött i förtid eller lidit av ett hälsoproblem som ägarna upptäckte var bara alltför vanligt i rasen.

Korsningarna och blandisarna har strålande tider och den renrasiga hundens sol går ner. För min del är jag övertygad om att det måste hända för att den ska kunna gå upp igen. Domedagspredikanterna bland renrasfolk pratar om "renrashatarna" som vill göra av med alla stamboksförda hundar. Själv anklagas jag ofta för att vara en djurrättsaktivist och för att vara hemlig agent för grupper som PETA*, som (enligt vissa) ser ägandet av sällskapshundar som någon sorts slaveri och som inte kan se det berättigade i någonting annat än en slumpmässigt hopkommen blandis.

Ingenting kan vara mera fel. Men etiskt och moraliskt kunde vi inte bara fortsätta som vi gjorde. Det var dags att hojta "Stopp!" för vårt sätt att avla stamboksförda hundar så att det kan byggas upp igen till något bättre – något som vi verkligen kan vara stolta över.


Översättning: Bodil Carlsson

*PETA, USA-baserad djurrättsaktivistorganisation. Översättarens anm.

BACK ON TRACK!

Blixt och dunder borta, ny hårddisk under installation och den här hundnörden kan skriva inlägg igen.

Planerat är en översättning i delar av Jemima Harrisons artikel om tio steg för att klara de renrasiga hundarna - något av det bästa jag läst på länge och då inbegrips många av kommentarerna. Önskar att vi hade ett diskussionsforum på samma nivå i Sverige!
Jemima Harrisons blogg startade i november 2010 och har på sina sju månader fått över 230 000 besökare. Folk från ett antal olika raser och flera länder deltar och precis som här ser man tydligt skiljelinjen mellan människor som bryr sig om hundar och människor som bryr sig om raser - sin egen lilla ras f f a. Den som aldrig har haft ett problem, annat än elaka och okunniga utomståingars påhopp. Och kanske någon halvblind domare också, då.

En del kommentarer låter som här. Men väldigt många för en sansad diskussion långt borta från den balkaniserade sandlådan. Tänk om alla vi som tänker ungefär likadant kunde slå oss ihop!

Bodil Carlsson

Om nördar och andra människor

De flesta som läser vår blogg är säkerligen hundintresserade och troligen intresserade av andra saker i livet också. För hur roligt och intressant något än är så skadar det inte att fördela sina gracer mellan olika intressen, annars blir man ju en nörd!
Vill man veta något om nördar kan man alltid läsa på wikipedia för det finns nog åtminstone något uns av sanning i vad som står där. Om nörd står följande:

”En vanlig uppfattning är att så kallade nördar ofta intresserar sig mer
för teknik eller naturvetenskap (exempelvis datornörd, biologinörd eller schacknörd) än socialt umgänge.

Egenskaper som ofta förknippas med nörd är följande:

- Datorintresserad
- Intelligent
- Enkelspårig
- Tekniskt kunnig
- Låg social kompetens”

Låter det lockande? Enkelspårig med låg social kompetens känns ju sådär kul...

Frågan är om nördsymptomen spridit sig till andra intresseområden, t ex till hundvärlden? Intelligens och enkelspårighet kan man finna inom denna sfär, kanske även de övriga egenskaperna, så det finns säkert en god chans för alla som vill bli hundnördar. Vinsten av att vara en hundnörd kan diskuteras. För den det berör är det säkerligen bara av godo medan omgivningen kan ha en avvikande uppfattning. Hur vi är som människor är ständigt ett aktuellt samtalsämne.

Själv tror jag på att ha flera olika intressen och göda dem med måtta. Jag har förvisso gött mitt intresse för andra världskriget oerhört mycket men försöker balansera detta med att odla grönsaker, fotografera, släktforska och ha roligt med våra hundar. Den blandningen fungerar för mig och jag känner lugn inför olika teorier och synpunkter inom varje område, hur upprörande dessa än må vara. Det sker sällan världskatastrofer inom grönsaksodling och jag tror att en eftertänksam och ödmjuk inställning inför olika teorier och synpunkter är bra – framför allt blir det så mycket enklare att diskutera då!

Trevlig helg!



Johan Nilsson

TÄNK OM NÅGON HADE SAGT...

"Det enda vi vet om framtiden är att den blir annorlunda än nuet. Den är på väg mot oss i hög hastighet och vi kan, som en känd politiker sa, inte möta den med svansen före. Vi kan inte stå och titta på det som har varit och tänka oss, att de goda tiderna ska fortsätta för evigt. SKK vill uppmuntra sina medlemmar att tänka långsiktigt. Vad kan vi göra för att de stamboksförda hundarna ska finnas med och finnas för många också framöver? Vad kan vi göra för att så många som möjligt ska förstå nyttan och glädjen med att ha hund?
Vi kan värna om våra rasers hälsa och egenskaper och göra vad vi kan för att de skall hamna i rätta händer!

Tidiga generationer av "rashundsuppfödare" agerade utifrån sin tids tänkesätt. De såg inget fel i mycket små ursprungsstammar och inte heller med upprepad nära släktskapsavel eller med utbredd användning av enstaka individer i aveln. Idag vet vi helt enkelt bättre och måste rätta till felen, för de kom som ettt brev på posten: sakta men säkert. SKK arbetar för att raser och hundar skall få vara friska. Därför vill vi ha hälsodeklaration av avelsdjur och öppen redovisning av resultaten. Vi accepterar inte heller exteriöra överdrifter som är ärftliga och som är till nackdel eller skada för våra djur. Vi vill ha öppen diskussion i de här frågorna. Kunskap är till för alla!

SKK är på det klara med att den stora ökningen av hundar i många länder - särskilt ökningen av stora och kraftfulla hundar - med återkommande inslag i media om hundattacker mot människor och djur kan innebära en framtida risk för rätten att ha hund. Vi är övertygade om att detta kan bli aktuellt även i Sverige, t ex i form av ett rasförbud. Vi tror inte att det skulle vara en bra eller ens fungerande väg att gå, men den kan komma att tvingas på oss. SKK:s satsning på MH/BPH är i första hand en hjälp för våra uppfödare och valpköpare, men visar också allmänhet och politiker att vi ser problemet. Vi behöver få dem att se oss som en del av lösningen!

Vi tror också, att hundhållning och hundavel i framtiden kanske kommer att ha andra betingelser än de som vi har vant oss vid. I takt med att efterfrågan på mat och konkurrensen om jordbruksmark ökar i stora delar av världen kan matpriserna förväntas stiga kraftigt. Vi ser troligen redan början till detta idag. Vi måste vara beredda på att om priset på spannmål och kött rusar i höjden under den kommande tjugoårsperioden - vilket ekonomerna redan flaggar för - så kommer det att medföra förändringar i vårt sätt att leva. Det gäller även hundhållning och särskilt kanske de stora, energikrävande raserna. Det växande antalet hundar, inte minst i städerna, gör att det kan komma att växa fram ett ifrågasättande från allmänhet och politiker när det gäller befarad risk för smitta från hund till människa och kanske också när det gäller hundars s k ekologiska avtryck. Idag sprids även i svenska media uppgifter om att en storvuxen hund innebär lika stor belastning på vår miljö som en SUV. Det här är tänkesätt, som känns ovana för oss idag, men som mycket väl kan dyka upp i morgon. Enda tänkbara svaret är att visa att våra hundar på olika sätt gör skäl för sig. Hundar behövs! SKK tänker komma med det svaret och göra det högt och tydligt.

Till sist ett ord till alla. SKK är en medlemsorganisation, inte en myndighet. Vi kan inte förbjuda folk att vara emot kvalitetskrav eller att trakassera meningsmotståndare. Vi kanske inte tycker om när hundavel bedrivs på ett sådant sätt att ögonveterinärer i förtvivlan ringer TV, men vi har ingen laglig makt att förbjuda annat än det som lagen förbjuder. SKK kan erbjuda uppfödare och valpköpare kunskaper, som inte fanns tillgängliga förr - men vi kan inte tvinga någon att ta dem till sig. SKK kan ålägga rasklubbar att ta fram åtgärdsprogram för aveln, som på sikt kommer att förbättra våra hundars hälsa och stabilitet, men vi kan inte tvinga alla att förstå dem eller att följa dem.
Vi vill påminna om, att vi som första nationella kennelorganisation tog fram offentliga hälsoregister med möjlighet att se och beräkna inavelsgrader. Men det är ändå ni medlemmar, uppfödare likaväl som valpköpare, som måste lära er att använda dem, om de skall komma till nytta.
SKK tog fram RAS, men det är ni medlemmar - valpköpare likaväl som uppfödare - som måste trycka på så att RAS följs. SKK tog fram reglerna för särskild domaruppmärksamhet på exteriöra överdrifter, men det är SKK:s medlemmar, som måste agera för att orden ska bli verklighet. Domare måste våga vägra döma fram en rädd eller agressiv hund eller en med exteriöra överdrifter och ni andra måste våga påtala om det ändå sker. Varifrån ska annars förändringen komma?
Vi vill gärna se en livlig, öppen debatt i hundfrågor, så länge den håller sig inom gränsen för vad som är tryckbart. Men det är ni medlemmar, som måste ta upp den! Sitter ni tysta av rädsla för påhopp, då får ni de hundorganisatoner ni förtjänar. Men det får inte hundarna! Det våra hundar förtjänar är folk som säger vad de ser och som tål en diskussion om det.

Kort sagt, det kanske finns skäl att klaga på SKK ibland. Men det finns mycket att vara stolt över också. Vi som jobbar på SKK har ibland intrycket att det arbete vi lägger ner uppskattas mera utomlands än på hemmaplan. Men med tanke på RAS, Avelsdata och Hunddata, med tanke på Smällarprojektet och på de forskningsprojekt som SKK deltar i... handen på hjärtat, uppfödare och hundägare!
Vilken kennelklubb hade ni hellre velat vara med i?"


Det här hade jag gärna läst som SKK:s ledarartikel!

Bodil Carlsson

ÄNNU MER BLIXT&DUNDER...

...våldgästade igår och slog ut de primitiva datorrester som överlevde första omgången. Andra delen av Den alternativa ledaren är i småbitar på väg via förhoppningsvis fungerande nätförbindelser norrut. Med lite tur kan de läsas sammanfogade här i kväll!
Trevlig helg!


Bodil Carlsson

Blixtar och dunder...

...har lämnat Bodil utan nätanslutning på obestämd tid. Men tills hon återkommer vill vi bara påminna om Jemima Harrison's blogg där ni kan läsa om mopsars hälsa, Pedigree dogs exposed - del två samt om engelska kennelklubbens nye ordförande.
Visste ni förresten att mopsar, bulldoggar och andra raser av samma typ har så grava andningsproblem att en del ägare bär runt på syrgas till dem? Jag säger som Jemima, tell me that ain't true...

Johan Nilsson

SAME SAME BUT DIFFERENT? 2)

Texten som följer kom som ett privat mejl från en pinschermänniska. Vi har med författarens tillstånd kortat en och friserat litegrann. För bakgrund, läs gärna loketoke-bloggen! Onekligen verkar en del pinscher ha ett beteende som lätt kan bli ett stort bekymmer, beroende på vilken omgivningen hunden lever i. Bloggaren tar dessutom upp ett ämne som tål att tänka länge på och som "Ankan" Edoff var inne på i senaste Brukshunden. Vilken insida vill vi ha på våra hundar? Det vi kallar oacceptabelt beteende – hur ofta är det normalt hundbeteende? Hur ofta är det avsiktligt framavlad skärpa och vilket utrymme finns för raser där skärpa en gång var själva poängen med hundarna?

När frågetecken i någon form finns om hälsa eller beteende – vem bestämmer vad som får pratas om? Vem försöker garantera att det får pratas? Är det tillkomsten av sociala media som står för möjligheten att säga vad man tänker och inte hundorganisationerna?

Bodil Carlsson

"Så kul att du belyser rasen Pinscher. Här är lite länkar om "bitpinscher", som säkert kan ge lite inputs - ett par av länkarna kommer från uppfödare som "tänker" mer än andra.
När ägarna tar upp ämnet kritiseras de, ämnet ska inte lyftas och "sånt händer".
Själv öppnar jag munnen....men kanske numer lagom, vem vill gå igenom det som den uppfödare du nämnde fick göra? Jag satt i styrelsen då och avgick med omedelbar verkan.
Jag la fram en motion om att ha en kvalitetssäkring som uppfödare. Förslaget var att man genom att uppfylla rasklubbens krav (som de själv fick sätta) som uppfödare tex skulle kunna använda sig av rasklubbens logga. Tanken var för att valpköparna skulle kunna urskilja och jag som uppfödare kunde vara stolt som försöker hålla en viss standard. Rasklubben kunde utvärdera efter några år, om de som hade kvaliteten var "bättre" än de andra. Naturligtvis gick den motionen inte igenom, alla utom en röstade emot. Tyvärr kunde jag heller inte åka på årsmötet så det kunde ju ha påverkat.

Men visst är känslan att det är så j**a svårt att försöka få lite mentalitet in i bilden. Man får ju inte ens träna viltspår, en sa en gång att det var onödigt att jag gjorde det, för andra som tex bor i Stockholm har inget vilt!!?? Mitt svar var - tur jag bott i Stockholm då, för nog var det vilt där! Och vad kan det göra om jag har kul med min hund i skogen?
Telefonhot, utskällningar m.m., fast man inte ens har med saken att göra, men den som ringde fick för sig det. Jag informerade styrelsen då jag visste att många råkat ut för det innan mig, men man gör inget. Dock sa jag att bollen var hos styrelsen, jag kände att jag ensam inte kunde göra något och styrelsen visste ju mer.

Synd att pinscherforum är nedlagt nu för tiden. Det fanns många uttalanden där att läsa.

Gör man bra parningar, baktalas det naturligtvis. "Hanen är bra, för han har en ägare som är duktig", därför har han bra MH och MT.

Hundvärlden är intressant.
KÄMPA på det finns många bra också!"

X
( Författarens identitet känd för Collievänner)

Länkarna:
 http://pinschernmilly.blogg.se/2011/may/baksidan-med-min-pinscher.html

http://loketoke.blogg.se/2011/may/bitpinschern.html

EN ALTERNATIV LEDARE 1)

Det har kommit beska kommentarer om SKK här på sista tiden och här får ni en till. Det finns några riktigt bra skäl att uppskatta SKK, men Nils-Erik Åhmanssons ledare i senaste numret av Hundsport är tyvärr inte ett av dem.

Åhmansson är så nöjd, så nöjd med att köpahund.se äntligen har kommit till start och han är iallafall inte buskablyg med vad han prioriterar. För det första ökar det naturligtvis våra uppfödares möjlighet att sälja sina valpar* – det är det viktigaste, då. Och sedan blir det säkerligen lite enklare för valpspekulanterna på köpet. Ja, de finns ju också, hundägarna – i den organisation som kallar sig för hundägarnas.
Kunde vara bra att komma ihåg själva hundarna också. Blir det bättre eller sämre för dem, om köpexponeringen ökar därför att SKK konkurrerar med Blocket? Blir det lättare eller svårare att impulsköpa valp, om jag har många uppfödare listade på skärmen?
Blir det lättare eller svårare att impulsköpa rottweiler om jag har flera med en eller annan kvarbliven valp att ringa runt till?
SKK:s ordförande säger inget om det. Men han nämner faktiskt hundar. Han talar om vem som vann Cruft´s.

I ledaren står för medlemmarnas information att det i England har rasat en debatt om ”våra sjuka rashundar” - citattecknen ska visa hur Åhmansson distanserar sig från blotta tanken. Kanske har han missat att den tanken har blivit vardagsgods och att diskussionen pågår med växande styrka i hela den del av världen där stamboksförda hundar har blivit vanliga, men vad tror han i så fall ligger bakom RAS?
Renrasavelns problem är ju att när finstämpeln väl är borta och människor allt oftare skaffar hund för att de vill ha en hund, inte en stamtavla eller ett utställningsföremål – så tror de att de gör ett lika bra köp på Blocket. Tyvärr tror många också att de gör ett friskare köp. Ryktet om rasbundna sjukdomar har spritt sig långt ut bland vanligt folk. Om SKK:s mest imponerande motargument är att den labb som vann på Cruft´s i år hade lyckats med konststycket att fylla tio, då är vi illa ute.

Slutligen konstaterar Åhmansson att vintern som gick var hård för viltet. Ur egen ficka lade jägarna ut mycket pengar på foder.** ”Men var höll rovdjurs- och naturskyddsföreningar till?” frågar SKK:s ordförande. De kanske inte bryr sig om svältande vilt? Eller?
Ja, det är inte gott att veta hur det gick till i de skogar där Åhmanssons stuga säkert står och vilka grannar han har där, även om alla vet vilka grannar han har i SKK-huset. Här på bygden gjorde vi som folk på många andra ställen: vi hjälptes åt. Förra vintern tog oss med överraskning, det medges. Den här vintern började utfodringen så fort snön djupnade. Jägarna lade ut foder. De som är medlemmar i Naturskyddsföreningen la ut foder och den som är med Rovdjursföreningen lade ut foder. Grannbönderna, som varken är det ena eller det andra utan bara medlemmar i LRF, fällde lövsly och körde ut det tillsammans med ensilagebalar från kornas matförråd. De lade ut massor med foder. Varenda kotte med en stump mark och lite anständighet i kroppen la ut foder! Vi fick nog av att se djur svälta förra vintern.
Varenda en av oss betalade förstås ur egen ficka. Många runtom i Sverige gjorde likadant. ”För glädjen att få se dem leva!” som en jagande granne sa. Inte fasen gjorde vi det för glädjen att få se vår ordförande hålla korridorgrannarna i Jägarförbundet på gott humör.

Det finns mycket bättre och mera angelägna saker att berätta om SKK. Vad sägs om en alternativ ledare?



Bodil Carlsson

* Alla kursiverade ord är citat ur Åhmanssons ledare Hundsport 11 05 13

** Åhmansson refererar till en undersökning som avsåg vintern 2008/2009. 6600 personer som hade löst jaktkort fick svara på hur mycket pengar de la ut på viltfoder. I genomsnitt uppgav de 1 000 kr per skaft. Siffran gäller alltså enskilda jägare, inte Jägarförbundet. Sedan multiplicerade man med antalet jaktkortsinnehavare totalt. Om alla dessa verkligen lägger ut lika mycket, blir summan ansenliga 265 miljoner, men det vet vi ju inte något om.
Min gissning är att många betalade klart mer än 1 000 den här långa snövintern. Jag vet att jag gjorde det. Alldeles utan jaktkort.

Gästskribentens inlägg

KORVTANTEN

Under de senaste veckorna har jag hållit i en valpkurs. Det är en rad olika raser och blandningar med på kursen och ägarna är ungefär lika varierande. Här finns allt från barn till dem som tangerar och tom passerat 50+.
Vid första kurstillfället presenterar alla sig själva och sin hund, så även kursledarna. Från den dagen kan man säga att det var kört... Jag som planerat att inte ta med min egen hund, utan förlita mig till instruktörselevernas spaniels som exempelhundar. Det kändes mycket trevligare med sociala spaniels istället för halvreserverade och vaktiga collies, som ju vår tant är...

Men som jag sa: Det var kört. Kursen innehöll barn och jag har collie….Frågan återkom vid varje kurstillfälle: ”När ska du ta med din hund? När får jag/vi se din hund? Vilken gång ska din hund vara med?”
Jag fick ge mig, vilket inte vill säga så lite om en envis norrlänning… så sagt och gjort. När vi ska ha vår skogsutflykt och spåra, då ska min hund följa med.
Tror ni frågorna slutade där? Nejdå…. ”Är det nästa gång din hund ska med? När är det vi ska vara i skogen? Du glömmer väl inte att ta med din hund när vi ska till skogen? Hur länge är det till vi ska vara i skogen?”



Jag kan väl utan överdrift påstå att skogen var en efterlängtad plats med ett efterlängtat inslag. ”Tanten”, inne på sitt 10:e år, skulle visa hur ett spår går till. Väl framme på utvald plats insåg jag att virkespriset tillintetgjort spårskogen. Kvar fanns sanddyner och ris, men det skulle ju inte skymma sikten för kursdeltagarna i alla fall... Spåret lades ut, kursdeltagarna inväntades och spåret startade. Inte en fot fel och näsan i backen och spårapporterna i munnen. Slutapporten avklarad och nu var det oundvikligt - min reserverade, föga människointresserade ”tant” skulle visa upp sig inför de glittrande, lassieträngtande ögonen och händerna…

-Åh, så len hon är…..Kan hon nåt?
Ja, ni förstår ju själva. Att spåra, gå fint och hämta apporter inte är något att briljera för barn med. Här krävdes andra kunskaper..
Utrustad med korv fick ”tanten” vinka, räcka vacker tass, snurra, och pussas. Till och med ett intensivt kramande kunde utstås när belöningen var några svettiga korvbitar ur en barnhand.

Kanske är det just sådant som krävs för att vara hundattraktiv: Att man kan lite konster, inte skäller, står ut med mycket och gör allt för en korvbit. Det är kanske att vara en ÄKTA collie? Att stå till tjänst med en blöt nos, en mjuk päls, en trygg sida och en arbetsvillig hjärna… och en vilja att stå ut med allt - för några av barnfingrar sönderkramade korvbitar.
Att ”tanten” till vardags är lite egensinnig, en aning jaktgalen, vaktar sitt hus och har selektiv hörsel var inget som en tillfällig bekantskap med beundran i blicken brydde sig om. Idag och på plats var hon bara UNDERBAR.

Erika Jonsson

SAME SAME BUT DIFFERENT?

En sak som slår en är att berättelserna från hundvärlden är så lika. Samma sorts problem, samma motsättningar, samma försök att få tyst på åsikter som inte passar. Vilken ras det gäller spelar ingen större roll och inte vilket land det utspelar sig i heller. Det är samma personangrepp och påhopp, samma maxade tonlägen och samma ovana vid att folk har rätt att säga vad de tycker, även om dominerande uppfödare tycker något annat. Samma inbitna idé om att den som talar ska straffas.

En collie biter Fredrik Steen och det må vara hänt – killen har ett jobb där en och annan risk för hundbett ingår. Men när han skriver om det, rycker Gänget ut och vill ha tyst på honom. Dålig reklam för rasen! En pinscher på utställning biter en domare i näsan och det må vara hänt – shit happens och hundar har tänder, så en och annan gång måste en sån sak inträffa. Men när en kameraförsedd f d journalist, själv pinscherägare, råkar vara på plats och skickar fotot till Hundsport, som publicerar det – då rycker Gänget ut. Det där skulle aldrig ha fått hamna i tidningen – dålig reklam för rasen!
Gänget bryr sig sällan om vad som verkligen händer och ännu mindre om varför det händer. Gänget bryr sig om fasaden.
Gänget beställer tystnad.

Collien bet Fredrik Steen för att den var rädd. Det säger Fredrik Steen. Men varför bet pinschern? En person som är väl insatt i rasen och rasklubben berättade så här. Pinscher förväntas kunna ha viss skärpa i en del situationer. Den behöver med andra ord bra nerver och omdöme, så att den förstår när skärpan behövs och när den ska stoppas undan.
Nu är det inte så att alla har de nerverna och det omdömet. En del pinscher har problem med skotträdsla – andra med hanterbarhet och tillgänglighet. Så en del valpköpare har stått där med hundar som lätt blir osäkra och lätt tar till tänderna och en och annan pinscher har avlivats av den anledningen.
Inom rasklubben finns då uppfödare, som vill göra något åt saken. En av dem skrev på sin hemsida, att det var illa när klubbens valphänvisning hade kullar efter hundar som brast i tillgänglighet och kontakt. Man kunde förresten gärna kräva HD-röntgen också. Vet ni vad som hände?
Rasklubbens styrelse bestod av andra uppfödare. De uppskattade inte uttalandet så de ... anmälde henne till SKK:s Disciplinnämnd. Enligt deras sätt att se har hon inte rätt att säga det hon tänker.


Disciplinnämnden frikände. Självklart gjorde den det! SKK känner till grundlagen om yttrandefrihet, även om vissa av dess uppfödargrupper inte gör det. Numera finns rentav en facebooksida, där pinscherägarna diskuterar pinscherskärpa av hjärtans lust. Uppfödarens hanhundar efterfrågas, därför att de ses som godmodiga jyckar som förväntas dela med sig av sitt sinnelag till sina valpar. Allt väl?

Nix! Det är inte rimligt att en uppfödare ska åka på personligt obehag och advokatkostnader för att freda sig mot påhopp av personer som ser sina marknadsandelar hotade, så fort någon öppnar munnen.
Det är inte rimligt att vi fortfarande har uppfödargrupper som tror att en rasklubb är deras privata reklamblad och SKK deras handräckning i fasadputsning.
Och det är inte riktigt rimligt eller ens rättvist mot valpköparna att uppfödaren som jobbar för tillgängliga och stabila hundar ska finnas på samma köpahund.se som tystnadsbeställarna.
Vem hade ni velat köpa pinscher av?



Bodil Carlsson

NYTT!

Collieinfo uppdaterar - se OM KÖPAHUND.SE och Anslagstavlan!

Se även kommande inslag - VARFÖR GILLA SKK?

Tills vidare tackar vi efter tips för en helt oväntad länk och önskar alla en bra helg!


Bodil Carlsson