Risken med att vara snygg

En god vän, och collieägare, sa till mig en gång: ”Colliens största problem är att den är för snygg för sitt eget bästa.” Jag kan inte annat än att hålla med.
Vari ligger då problemet med att vara snygg?
Ja, som människa har jag aldrig stött på det eftersom jag inte är speciellt snygg :-)
För en hundras kan det vara värre. De flesta hundintresserade har kanske hängt med i debatten kring extremavel och hur man runt om i världen börjar reagera på att vissa raser mår fysiskt dåligt pga avel som gått överstyr i jakten på de stora utställningsbucklorna. Egentligen är det inte förvånande eftersom vi lever i en värld som är fixerad vid yta. Det tragiska är att de oskyldiga hundarna ska dras med i människans fåfänga sökande efter bekräftelse.

Var är problemet för collien då?
Just nu finns det ingen överhängande risk för extremavel inom collierasen. De problem som finns gäller mer hur det är möblerat i hjärnan på rasen och det är dessvärre inte alltid så god ordning där.
I rasstandarden står följande:
”Uppförande/karaktär: Rasen skall vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller aggressivitet.”
Det är ju bra, men är det sådan collien är idag?
Nja, det finns förstås fullt av collies som är sådana men det finns lika många, om inte fler, som inte är det. Problemet är framför allt nervositet: Hundar som är rädda för allt möjligt som finns i vardagen, hala golv, höga ljud, okända människor, exemplen är många.
En hund med sådana problem skulle förr inte gått i avel i ursprungslandet eftersom det med stor sannolikhet skulle resultera i oanvändbara avkommor. Den var ju, och är fortfarande, en arbetande hund. Här kan man tänka illa om Drottning Victoria som snabbt såg till att göra rasen till en fashionabel sällskapshund, så det gör jag nu. (Tänker illa)
Här i Sverige finns en del uppfödare som avlar på nervösa/rädda hundar.
Varför då, kan man undra? Jamen, de är ju snygga…
Där finns problemet med att vara för snygg för sitt eget bästa.

/Johan N.