En collie, förstås!

Under ett av mina första sportlov på 70-talet var jag på bio och såg ”Lassie”. Min erfarenhet av hundar sträckte sig till kompisens surmulna mellanpudel samt en god och glad westie som jag träffade när vi var på landet om somrarna. Efter att ha sett filmen blev jag ett colliefan, om än bara ett tioårigt sådant.
Det tog många år innan jag och min familj skaffade drömhunden, det blev en sobel förstås. Vi hade läst på om rasen i olika böcker och summan av det vi läst blev att hunden skulle vara vår följsamma, lättlärda och flockkära kamrat.
Det där med flockkär fick sig en törn redan första gången vi släppte ut valpen på tomten. Hon sa sitt senare så välkända: ”Jag ska bara kolla en grej” och så var hon redan inne på grannens tomt. Flocken stod häpet kvar på sin egen tomt och undrade i vilken bok detta beteende fanns beskrivet. Vi hade i alla fall inte läst den.

Denna livliga lilla dam visade tidigt prov på vad jaktlust är. Hon jagade allt som rörde sig, cyklister, joggare, bilar och fåglar, eller snarare, hon försökte. Vi hade ju trots allt koppel.
Förutom jaktlust visade hon också klart vilken formidabel vakthund hon var. Allt inom några tiotal meter från hemmet skrämdes effektivt bort med ett skall i barytonläge. I alla fall trodde hon att hon skrämde bort, vi andra visste ju att människorna, bilarna, cyklisterna bara passerade…
Vi hade alltså fått en vakt- och jakthund i colliekostym, vacker men oj, så jobbig.

Nu vidtog plan B i hundhållning. Lydnadskurser, träning och umgänge med andra hundar stod på agendan varje vecka. Vi läste allt vi hittade om hundar i allmänhet och skapade nya kontakter i hundvärlden. Så småningom förstod vi att vi hade en hund med stor arbetslust, mycket stor faktiskt.
Vi lärde oss lägga spår, stega ut uppletanderutor och momenten inom lydnadsträning.
Matte tog sig an lydnadsträningen och tillsammans med övrig träning fick vi som resultat en ny hund, lydig, följsam och flockkär fast på sina villkor. Lös ute i skogen slog jaktlusten oftast till och hon satte iväg: ”Jag ska bara kolla en grej…”.

Som första hund till barnfamiljen blev hon något av en chockstart men å andra sidan fick vi i rekordfart lära oss massvis om hundar och deras beteende.
Idag är damen i pensionsåldern men alltid lika alert på att träna lydnad, spår, uppletande eller vad det nu må vara. Och hennes glädje efter att ha följt våra order går inte att ta miste på. Hon älskar att jobba, lika mycket som hon älskar att sova med huvudet i knät på någon av oss.
Summa summarum måste hon vara en rastypisk collie, en arbetande hund.
Självfallet skaffade vi så småningom en kompis till henne, en collie förstås!

/Johan N.