MH avklarat

Ytterligare en milstolpe avklarad
Undrar vad jag skulle/kunde ha skyllt på om det hade blivit ett sämre resultat.
Att han tillbringade 10 timmar i bilen med mellanväggen i som han inte tycker om, p g a att vi på vägen upp plockade upp XXXXX som ska se till att berika colliesläktet med sina korade vackra gener.
Att han fick tillbringa kvällen tillsammans med hundar han inte känner, vilket han kan tycka är olustigt.
Att hans gamla mor platta till honom lite när han blev för närgången i hennes tycke.
Plus att han dessutom såg till att väcka mig med jämna mellanrum från klockan tre på natten fram till jag steg upp vid sex-tiden, vilket innebär att han borde ha varit trött, i alla fall var jag det.
I colliekretsar är MH en het potatis där man gärna skyller sämre resultat på dagsformen och andra yttre omständigheter. Om inte om varit…………….. Ursäkterna är fler än det finns hundar. Den vanligaste och mest fantasilösa är, hunden hade en dålig dag. Ok, alla kan ha en sämre dag, men undrar varför det är så många av vår ras som har det och just den dagen.
Framförallt om teorierna en del har framfört stämmer borde min ”grabb” ha gjort ett uselt MH, inte bara p g a ovan nämnda, vi har dessutom tränat lydnad och allt annat möjligt och omöjligt som enligt en skribent på Forumet gör att initiativförmågan hos hunden är ”gone with the wind” eftersom hunden har blivit helt inkapabel att ta egna initiativ. ( undrar hur XX tränar hund, själv har jag utnyttjat hundens egen förmåga till att ta egna initiativ) Den måste helt enkel invänta order/instruktion att handla självständigt enligt samme skribent.
Vad ska man säga? På frågan om jag var nöjd svarade jag nåt i stil med, "jag tror det".
Tror inte jag fattade hur bra det gick egentligen, han var ju bara sig själv och det är väl det som är meningen. Eller är det bara lite blygsamhet från min sida ;-)
Det känns lite som om han bara gled igenom det hela på ett bananskal, visst alla kryss satt inte i de "rätta" rutorna men nästintill och de som inte gjorde det satt i de som är märkta med (o) dvs godtagbart.
Inga kvarstående rädslor, löste allt på egen hand, tittade inte ens åt mitt håll för att söka stöd eller skydd (vadå skydd, löjligt)
Det är definitivt samma hund jag åkte hem med som jag kom dit med, varken mer eller mindre. Stolt är jag över att ha denna ”grabb” i vår familj.
Tacksam till hans uppfödare som såg till han kom till världen (med lite hjälp från hans mor o far). Värdigheten får han sköta själv.

Elisabeth Bauer