REPRESENTERA OSS!

 

Läsarna undrar, vad det var som hände på detta Kennelfullmäktige. Var jag där? Nej. Valpköpare brukar, som sagt, sällan vara det och vet inte mycket om vad som pågår bakom kulisserna. Men rösterna som kontaktade mig var arga. De tyckte inte om sättet som användes för att få bort sittande ordförande.

Min gissning är, att det hände något som är ganska enkelt att förstå. Man röstade inte så mycket mot en ordförande för SKK som för en annan.

Tänk er att det finns många uppfödare, som är nöjda med SKK. Och så två grupper av uppfödare, som är djupt missnöjda – för att inte säga rädda. Den ena gruppen finns inom alla raser. De är rädda för blandrasaveln. De är rädda för att bli utkonkurrerade. De tycker inte om krav och regler – det ska bli lätt att göra rätt! Som om det någonsin hade varit lätt att bedriva renrasavel och som om inte svårigheterna ökar allteftersom generationerna i den slutna stamboken rinner iväg och extremaveln tar fart - och så ska det helst inte kosta något. Den här gruppen hittar ni i flera motioner inför KF och i CS proposition om att banta regelverket.

Den andra gruppen är trubbnosuppfödare. De syns också väl i motionerna. Inte alla trubbnosuppfödare! Men en del av dem har lyfts till sådana höjder i vågen av internationell trendförsäljning att de har blivit militanta på kuppen. De är ännu räddare för krav. Inte bara för att krav är dyra eller besvärliga, utan för att de kan komma att innebära förbud mot att föda upp trubbnosraser i den extrema form de har idag.

De två grupperna har ett gemensamt intresse. De vill få bort reglerna och inte prata om problemen så att köparna hör det. Det är vi som är SKK, säger de. Gör som vi vill!

Vad gör man för att få sin vilja igenom? Man slår sig ihop. Man röstar fram en ledning, som tillvaratar ens egna intressen. Nu kanske någon tycker, att det inte är något konstigt med det – så gör ju folk i alla organisationer och så bildas ju regeringar? Det stämmer. Men det finns två saker, som är konstiga i hundvärlden. Det ena är metoderna man är villig att ta till. Det andra är representationen.

SKK har runt 260 000 medlemmar. Ungefär 14 000 av dem är uppfödare, resten är vanliga hundägare. På detta Kennelfullmäktige fanns 172 delegater.

Var fanns resten av oss? Vi satt hemma eller var ute med hundarna och hade inte en aning om vad som pågick eller vem som skulle rösta för vad. Hade vi haft det, hade motionerna sett annorlunda ut och delegaterna också.

                                   *    *    *

Jag ber er att läsa igenom följande inlägg från SDHK, Svenska Dvärghundsklubben. Det skrevs förra året och ligger fortfarande kvar på klubbens hemsida, gissningsvis för att budskapet till hundägarna fortfarande anses viktigt.

Känner ni er väl representerade av personen som skrev det? Det hoppas jag att ni gör, för vare sig ni vill det eller inte, så valdes den personen in som suppleant i SKK:s Centralstyrelse.

Angående SLUs nya policy för artificiell insemination

Vet ni hur många trubbnosiga hundar som avlivades i Sverige 2019 på grund av andningssvårigheter? 49 stycken. 2020 var det 40. Då kan vi nog utgå ifrån, att det finns ett icke redovisat mörkertal, för de som kommit med är enbart hundar som veterinärerna rapporterat med ägarens tillåtelse och trubbnosfolket är duktiga på att tala om för sina hundägare vilka veterinärer de skall gå till. Uppgifterna finns i SKK:s verksamhetsberättelse och det visste förmodligen vice ordföranden i SDHK. Förlossningssvårigheter är vanliga i de mest populära trubbnosraserna. Det och andningsproblemen är anledningen till inseminationsreglerna. Det visste vice ordföranden naturligtvis också. Hon ville väl bara undvika, att SLU:s veterinärer påtalar det för hundägarna och tyckte att påtryckningar i form av bojkott var en bra metod att få till det.

Det är min övertygelse, att den som offentligt uttalar sig så som SDHK:s vice ordförande gör inte hör hemma i en organisation som vill ha hundägarnas och myndigheternas förtroende. Nu säger ni, att det kan inte jag bestämma och så är det förstås. Men de flesta hundägare och väldigt många uppfödare tycker nog ungefär som jag: vi behöver SLU, dess kunskaper och samarbete med SKK mycket mera än vi behöver den nya suppleantens attityd. Av våra veterinärer förväntar vi oss självständiga bedömningar som har med hundars hälsa att göra. Den vice ordföranden i SDHK klarar vi oss bra utan.

Vi hundägare behöver SKK. Men vi behöver inte SKK:s ledning som en  samlingsplats för stöddiga säljare utan intresse för andra intressen än sina egna. Vi behöver inte ett SKK i slagsmål mellan den gruppen och andra, tills myndigheter och lagstiftning griper in.

För att komma ur den rävsaxen (och kanske säkra sin överlevnad som sammanhållen organisation) behöver SKK en annan sorts representation.

En som representerar dem man säger sig representera.

Bodil Carlsson

Inlägget skickat för kännedom till SKK:s CS, SBK:s generalsekreterare samt styrelsen för SDHK.

DET KOM EN FRÅGA

Vi fick en fråga, som av någon teknikstrulig anledning inte ville låta sig bli utlagd i kommentarsfältet på bloggen. Det här var frågan:

Varifrån har du fått uppgifterna om hur valet av ny ordförande i SKK gick till?

Det korta svaret: från två från varandra fristående  och i mina ögon mycket trovärdiga källor som båda deltog på Kennelfullmäktige. Ingen av dem har någon anknytning till den bortvalde ordföranden.

Bodil Carlsson

DAGENS ORDSPRÅK

Ibland går det som man vill. Man kan åka hem från ett Kennelfullmäktige, nöjd och belåten med att en organiserad majoritet gick emot valberedningens förslag till ordförande och efter ett märkligt förfarande med antydningar om ekonomiska oegentligheter  utsåg en annan person, vars inställning till regler och uppfödarmakt man har större förhoppningar på. Man kan vara tacksam och glad över att motionen om hundägarrepresentation röstades bort och att motionen om uppfödarutbildning åkte i papperskorgen.

Men ingen glädje varar beständigt.

Det här brevet är undertecknat av ordföranden i SDHK och ligger ute för allmän beskådan på deras facebooksida*, såvida ingen har haft förstånd att ta bort det. Reflektera lite över självbilden hos den som talar!

TILL SVENSKA KENNELKLUBBENS ORDFÖRANDE THOMAS UNEHOLT /SKKs Centralstyrelse

Under morgonen 211026 har ett mail från SLU skickats till ”slumpvis utvalda” uppfödare inom SKK. Avsändare är ”Samverkansgruppen för djurvälfärd” där Svenska Kennelklubben enligt uppgift ingår. Mailet länkar till en enkät där syftet är att kartlägga besvararens åsikter om ”kortnosiga” (fram till Kennelfullmäktige 211024 ständigt benämnda ”trubbnosiga” – sammanträffande?) hundars problematik och huruvida avel på dessa ska förbjudas helt.

Frågeställningarna, liksom svarsalternativen, är mycket ledande. Vilken typ av svar man hoppas få på sin enkät är mycket tydligt. Svenska Dvärghundklubben motsätter sig kraftigt att SKK medverkar i ytterligare smutskastning av våra raser. Vi har just avslutat ett Kennelfullmäktige där det mycket tydligt har framgått av verksamhetsplan, propositioner, motioner, motionssvar, diskussioner och beslut att hundars hälsa är viktig. Men det har också mycket tydligt framgått att SKK ska samverka med sina specialklubbar, inhämta kunskap och åsikter från dessa när det gäller de egna raserna, samt att specialklubbarna ska ha mycket stort inflytande över hälsofrågor och avelsbegränsningar. Att två dagar senare få en enkät som SKK står bakom och som har som uppenbart syfte att begränsa/ förbjuda avel på ”kortnosiga” hundar är inget annat än ett hån.

SDHK vill skyndsamt ha svar på: - Vem/vilka från SKK ingår i ”Samverkansgruppen för djurvälfärd”? Hur ser dennes/deras mandat ut? Hur ser uppdraget från SKK ut och till vem rapporterar personen/personerna? - Hur kan SKK lämna ut kontaktuppgifter till sina medlemmar/uppfödare till den här typen av verksamhet? Vad hände med GDPR? - Hur avser SKK agera för att få stopp på den här typen av agerande, nu och i framtiden? Vi FÖRUTSÄTTER att Svenska Kennelklubben till SLU genast meddelar att vi inte på något sätt står bakom den enkät som skickats ut, att undersökningen genast avslutas samt att vi kräver att de svar som redan kommit in raderas. En grundlig diskussion bör föras om huruvida SKK ska deltaga i ”Samverkansgruppen för djurvälfärd”.

Med vänlig hälsning Lars Olof Carlén

Ordförande Svenska Dvärghundsklubben

Vem är det som kräver hit och förutsätter dit? Vem frågar hur SKK ska agera för att få stopp på sitt eget agerande? Vem knäpper med fingrarna åt SKK:s ledning?
Mannen som efter Kennelfullmäktige tror att han köpt sig bestämmanderätt med trettio rösters övervikt i ett personval.
Jag hoppas, att SDHK:s ordförande får sitt skyndsamma svar och att det inte blir vad han hade förväntat sig. Till SKK:s nye ordförande vill jag, en vanlig hundägare som är lika mycket medlem i SKK som Lars-Olof Carlén,  säga så här. Ibland räcker hundvisslan för att få lite ordning. Andra gånger behöver en person tas åt sidan för ett enskilt samtal med chefen.

Dagens ordspråk i min almanacka:

Det är bättre att vara tyst och låta folk undra om man är dum än att öppna munnen och undanröja varje tvivel.

Bodil Carlsson

Det är brukligt att när man offentligt kommenterar en namngiven person, den personen meddelas och får möjlighet att svara. Ovanstående inlägg är skickat för kännedom till CS, till SBK:s generalsekreterare och till styrelsen för SDHK.

*felskrivning korrigerad - ursprungligen stod "hemsida".

NÄSTA GÅNG HUNDVISSLAN HÖRDES

 

Av berättelser från deltagare att döma gick det emellanåt riktigt livligt till på detta Kennelfullmäktige. Arga uppfödare ville påminna om om att det inte finns något SKK utan dem. Ännu argare trubbnosuppfödare ryade om en djurrättsaktivist, som skriver på dogwellnet.com – vilket råkar vara nätplattformen för IPFD, en samarbetsorganisation för flera kennelklubbar, varav SKK är en. IPFD handlar om hundars hälsa. Djurrättsaktivisten är troligen Brenda Bonnett, VD för organisationen. Bonnett har doktorerat i i veterinärmedicin och är hedersdoktor vid SLU. Hon var en drivande kraft bakom Agria Breed Profile,  den troligen bästa översikt över rasbundna hälsoproblem som går att hitta. Brenda Bonnett är en sansad, duktig förespråkare för renrasavel med kunskap. Hon brukar påtala, att det sällan leder någonvart att försöka skräna sig ur en konflikt eller blåneka sig ur problem. Exakt vad i allt detta som har förtretat trubbnosfolket mest är inte gott att veta, men efter vad som hördes på KF vill de inte att SKK skall vara med i sådana sammanhang längre.

Trubbnosfolket har mycket att säga om vad andra inte får säga. Mera om detta i morron! Vi börjar så här.

Från Svensk Hundungdom kom en motion till detta KF. Svensk Hundungdom påminde om att i många familjer är det faktiskt inte barnet, som bestämmer valet av hund. Så upptäcker man att det är jätteroligt att hålla på med morsans cavapoo, så är det morsans cavapoo man börjar träna med. Man kanske rentav upptäcker SKK:s ungdomsorganisation också och går med!

Men... om det går bra? Om det går såpass bra att lokala klubben och tonåringen med cavapoo kommer med i ett reportage i Hundsport? Då blir det problem. Då får inte blandrashunden vara med, för Hundsport är ålagd att låtsas som om blandraser inte existerar. Svensk Hundungdom föreslog i all ödmjukhet att förbudet mot att nämna och fota oreggade hundar inte längre skulle gälla för dem. Man kan liksom inte knuffa undan cavapootjejen, när Hundsport kommer. Man kan inte låta sina medlemmar känna, att vissa hundägare och vissa hundar är mindre värda än andra. Som ni ser – en mycket klok motion, denna 28:1. Common sense. Vardagsdemokrati. Eller organisatorisk självbevarelsedrift? Ibland sammanfaller de.

Självklart blev det bråk. ASSÅ! NEEEJ! Hundsport är VÅR tidning! Där bestämmer VI så den ska fasicken inte visa blandraser! Det blev så mycket väsen kring detta förslag, att någon till sist klev fram och harklade sig. Nyvalde ordföranden för SKK gick upp i talarstolen och sa att det nog var dags att tänka sig för ... för om motionen avslogs, så skulle kanske den största specialklubben tända till och dra oönskade slutsatser. Hundvisslan pep.

Den största specialklubben i SKK är SBK. SBK har klubbstugor, träningsplaner, kurser, instruktörer och aktiva medlemmar runtom i Sverige – stora tillgångar för hundägare och för hundar, ras eller icke. SBK har inställningen, att alla hundar och alla hundägare är värda chansen att få lära sig saker tillsammans. I delar av den organiserade hundvärlden är detta extremradikalt, men även där finns de som förstår att det kanske ändå inte är alldeles riskfritt att reta upp SBK i onödan.

Effekten av hundvisslan den här gången var att motionen gick igenom. Så tack vare den kan en tonåring som gör roliga saker ihop med en hund utan registreringsbevis ändå få lov att förekomma i SKK:s tidning. I en alltmer åldrande organisation får man väl vara innerligt tacksam över att högljudda gråa huvuden inte lyckades fotoshoppa bort de unga huvudenas verklighet. Vi tackar Svensk Hundungdom för motionen och SKK:s nye ordförande för förmågan att se när det är dags att hundvissla.

Vi hoppas att ordföranden också ser, när hundvisslan inte räcker – men mer om det i morgondagens inlägg.

Bodil Carlsson

HUNDVISSLAN

 

Ur Centralstyrelsens (CS) svar på en motion till Kennelfullmäktige (KF) från Västra Kennelklubben:

” SKK ska arbeta för att göra det lättare att föda upp hundar inom organisationen och inte svårare, detta genom att bland annat erbjuda frivilliga utbildningar till våra uppfödare. Vid KF 1983 beslutades det att den då obligatoriska utbildningen för kennelnamn skulle tas bort då man vid det tillfället inte var nöjd med bestämmelsen. CS konstaterar vidare att det via Djurskyddslagens föreskrifter (SJVFS 2019:27 Statens jordbruksverks föreskrifter om tillståndsplikt för viss djurhållning av sällskapsdjur, häst och pälsdjur;) i dag redan finns lagstadgat krav på adekvat utbildning om man som uppfödare föder upp mer än tre kullar/år eller bedriver yrkesmässig uppfödning. CS menar även att det också kan finnas en ekonomisk faktor som är nog så viktig i sammanhanget. Att som nystartad kennel, förutom de faktiska uppstartskostnaderna, som införskaffandet av avelsmaterial, utrymmen, kostnad för kennelnamn o.s.v. också ska behöva bekosta en utbildning kan innebära att någon väljer att avstå att föda upp inom SKK. CS vet att det i dag finns en reell och växande marknad av uppfödare som yrkesmässigt föder upp hundar utanför SKK-organisationen. Dessa uppfödare har inga andra krav än att de ska uppfylla lagtextens föreskrifter. Att lägga på ytterligare krav på våra blivande uppfödare än de redan existerande, som diverse hälsoundersökningar samt mentaltester för att få föda upp inom SKK anser CS därför inte är rätt väg att gå. ” (Min fettning)

Jag hade verkligen tänkt sluta med KF och motioner, jag svär. Så mycket annat att läsa! Så många roligare saker att göra!  Men jag hörde plötsligt en hundvissla...

Ni vet vad en dog whistle är? Från början betydde det en visselpipa med toner som bara hörs av hundöron. Numera: ett budskap som bara kan uppfattas av de insatta.

Uppe på detta KF, som på ett sätt är över men på ett annat sätt kanske bara är början på ett långvarigt bråk, fanns en motion från Västra Kennelklubben som fick en hundvissla till svar. Motionen ligger fortfarande ute på SKK:s föredragningslista. 25:4 heter den där. Motionen är bra.

Den säger, att det kommer till många nya renrasuppfödare varje år och att det är så för uppfödare som för oss andra, att vi inte kan allt i starten. Alla är barn i början. Många nya är inte ens medlemmar i sin egen rasklubb och har ingen att fråga. Därför, säger Västra Kennelklubben, skulle det vara bra om första steget mot kennelnamn är en obligatorisk grundutbildning i SKK:s regi. Nu får man lov att föda upp två renraskullar utan kennelnamn, men vill man regga en tredje kull måste man betala för att få kennelnamn. Med en obligatorisk utbildning i botten blir det mera legitimitet i detta att lägga ut sina kullar på Köpahund.se och skylta med att man är SKK-ansluten uppfödare. Först går man utbildningen – sedan föder man upp valpar med kennelnamn!

Som valpköpare kan man tycka, att detta är mycket rimligt. Men det tyckte inte CS.

CS tycks se det som så, att först bestämmer man sig för att bli småföretagare i fyrfotsbranschen. Då köper man på sig hundar att avla med, vilket kostar pengar. Sedan skaffar man ”utrymmen” för dem – vad det nu kan vara, hundgårdar? Det kostar pengar. Sedan betalar man för kennelnamnet. Det kostar pengar. Och blir det något över när man väl har sålt sina första valpkullar, så kan man med tiden kanske lockas att betala för en frivillig utbildning för att åtminstone i efterhand lära sig vad man sysslar med. Den som är ambitiös nog att göra det, får tusen kronor i rabatt på köp av prylar från SKK:s webshop.

Har CS låga tankar om uppfödare? De jag känner började med en hund eller två, åkte på något som många av oss känner igen som en livslång förälskelse och började med tiden fundera på att föda upp. Deras liv har gått åt till att balansera jobb mot hundtid och lära sig mera om avel. Deras hundar bor med sina människor, inte i ”utrymmen”, även om många uppfödare med tiden har valt bostadens plats och omgivning efter hundarnas behov snarare än sina egna. De blev medlemmar i sin rasklubb innan de hoppade på uppfödning. Inte alla kan rabbla RAS om man väcker dem mitt i natten, men alla känner till och respekterar grundreglerna för avel inom sin ras. Alla håller inte med om allt, men om de blev erbjudna tusenlapp i rabatt för att lära sig grunderna i det de håller på med, skulle de skratta. Vad tänker de, när de läser CS beskrivning?

Jag är valpköpare. Det här är vad jag tänker. Om man tror att man kan konkurrera ut blandrasuppfödarna genom att ta bort de bästa skälen för hundägare att välja renras, då har man inte tänkt särskilt långt. Varför vill CS ta den lättaste vägen? Jo – folk som föder upp hundar utanför SKK har ju inga regler och inga kunskaper alls. Utom Djurskyddslagstiftningens krav, då. Alltså är det smartaste sättet att få till flera renrasuppfödare och mera reggpengar till SKK att göra det lika enkelt att bli SKK-uppfödare som att vara blandrasuppfödare.

Hundvisslan piper. Prio ett: sälj och finansiera oss!

Det CS säger här ökar en klyfta som redan finns mellan SKK:s uppfödare. Följden blir att de minst pålästa uppfödarna kan använda SKK:s namn för att sälja till de minst pålästa valpköparna – just de som annars hade köpt ur bakluckorna på bilar.

På vilket sätt gagnar detta hundarna? Eller de kunniga uppfödarna? Eller hundägarna? Eller något annat än SKK:s budget på kort sikt?

Motionen avslog, som CS ville, men röstsiffrorna var 84 för avslag och 69 emot. Tack ändå för motionen, Västra Kennelklubben, och tack, tack, att det åtminstone fanns 69 röster för seriös avel! Förhoppningsvis får nästa KF se samma motion – och förhoppningsvis blir svaret bättre då.

Sedan var det en motion till där hundvisslan gav ifrån sig ett mera oväntat pip .. och så var det förstås ordförandeval. Fortsättning följer!

Bodil Carlsson

ETT INFORMATIVT EXEMPEL PÅ VEM SOM BESTÄMMER I SLUTÄNDAN

 

Handlingarna från Länsstyrelsen kom. De visade sig gälla ett annat ärende än det jag hade frågat om – något måste ha blivit fel med diarienumren – men det handlar om samma ras och samma problem och, faktiskt, samma utställning. Hundarna som skymtar i det här ärendet vann priser. Det är offentliga uppgifter: den som vet hur man letar, hittar dem. Jag har läst. Med växande bestörtning och sedan med ren ilska. Detta är inte ett vanligt sorgligt tillsynsärende som kommer till Länsstyrelsen för att någon har tappat kontrollen över sin hundhållning. Det är inte misskötta hundar. Det är ett annat fel. En dryg timma ute med hundar på en vacker skogsväg i solnedsgångsljus och höstfärger hjälpte inte, för jag var fortfarande lika chockad när jag kom hem och lika arg.

Så här beskrivs ärendet  i en försynt version. KSS protokoll 4/2021 är bekymrat, men prickar in poängen exakt. Det är så konflikten mellan traditionell renrasavel och ny lagstiftning kommer att se ut.

SKK och KSS har uppmärksammats på att en ägare av engelska bulldoggar av länsstyrelsen i den aktuella regionen fått föreläggande gällande avel. Beslutet grundas i hundarnas exteriör som inte anses vara förenlig med lagstiftningen och de aktuella hundarna har därmed belagts med avelsförbud. Flera av hundarna har deltagit i aktiviteter inom SKK organisationen och har bland annat premierats högt på utställning. Ärendet diskuterades ingående och kommittén anser ärendet vara ett informativt exempel på tillämpning av den nya djurskydds- lagstiftningen och vikten av att SKK anpassar sig efter denna.

Letar ni efter identikationsmöjligheter för hundarna och ägaren, får ni söka någon annanstans, för här kommer de inte. Jag har gjort det jag kan för att avidentifiera allt utom rasen. Anmälan till LS gjordes av en veterinär och vid hembesöket kontrollerades hundarna av annan veterinär. Det fanns fler än tio bulldoggar i hemmet, när LS besökte. Tre av dem var påtänkta för avel inom en snar framtid. Här är de. Hundarnas namn och chipnummer är borttagna, i övrigt är texten oförändrad.

”Veterinärmedicinsk bedömning vid kontrollen:

Hunden X är en fyra år gammal engelsk bulldogg. Han har kort nos med påtagligt förträngda och knipta (stenotiska) näsborrar. Han har ett kraftigt hudveck vid nosen

med tecken på hudinfektion i form av rodnad hud, vilket också finns

vid tassarna och huden kring munnen. Han bedömdes ha underbett

med snedställda tänder. I pälsen under ögonen fanns spår efter torkat

tårflöde (epifora). Vid vila hördes tydliga, kontinuerliga missljud och

snarkningar och vid undersökning av övre luftstrupe (auskultation

trachea) hörs kraftiga snarkljud (stertor). Vid vila hördes tydliga, kontinuerliga missljud och till följd av biljuden kunde inte lungor och hjärta bedömas. X bedömdes som sjua på niogradig hullskala vilket är över normalhull.

Tiken Y är en sex år gammal engelsk bulldogg. Hon har kort nos med påtagligt förträngda och knipta (stenotiska) näsborrar. Hon har ett kraftigt hudveck vid nosen

och i hudvecket fanns salva. Hon bedömdes ha underbett med två

snedställda tänder, överflödigt tandkött och en hudinfektion i

läppvecken. I pälsen under ögonen fanns spår efter torkat tårflöde

(epifora). Klorna på alla fyra tassar var långa. Vulvan var svullen till

följd av pågående löp. Vid vila hördes lindriga snarkljud och vid

undersökning av den övre luftstrupe hördes kraftiga snarkljud. Som

följd av biljuden kunde inte lungor och hjärta bedömas. Y bedömdes

som sjua på niogradig hullskala vilket är över normalhull.

Tiken Z är en fem år gammal engelsk bulldogg. Hon har en kort nos med påtagligt förträngda och knipta (stenotiska) näsborrar. Hon har ett kraftigt hudveck vid nosen i

vilket bedömdes finnas en kraftig hudinfektion och med rodnad i

huden. Också vid tassarna och vid öronen fanns hudrodnad. Vid

öronen misstänks svampinfektion. Någon vidare undersökning inne i

öronen genomfördes inte. Hon har underbett och snedställda tänder.

Vid vila bukandades hon och det hördes lindriga snarkljud. Vid

undersökning av den övre luftstrupen hördes kraftiga snarkljud. Som

följd av biljuden kunde inte lungor och hjärta bedömas. Z

bedömdes som sexa på niogradig hullskala vilket är något över

normalhull.” (Mina fettningar)

Samtliga tre kandidater för avel har alltså så svåra förträngningsljud från sina övre luftvägar, att veterinären inte kunde höra hjärta och lungor i stetoskopet. En gång till, SKK! Ljuden från hjärta och lungor dränks i väsandet från de övre luftvägarna. Den yngsta av hundarna behöver ta hjälp av bukmusklerna för att orka dra ner luft i lungorna även när hon vilar.

Samtliga har djupa hudveck, där jästsvamp och bakterier får en bra livsmiljö. Två var överviktiga, den tredje lätt överviktig. Hudvecken är det mindre bekymret. Övervikten är värre: ju mera kropp som måste syresättas, ju bättre andning behövs.

Och vad svarade uppfödaren på detta? Att hennes hundar var precis som de skulle och att veterinärerna inte vet vad de pratar om. Hon tänkte visst avla på dem.

Länsstyrelsen står fast. Uppfödaren läser lusen av dem en gång till. Länsstyrelsen har inte förstått vem de talar med! Länsstyrelsen sammanfattar hennes svar:

” Du anser att du har tillräcklig kompetens. Du har varit en del

av uppfödarvärlden sedan du var liten, dina föräldrar hade

//kennel. Du har varit aktiv i SKK (Svenska

kennelklubben) sedan du var 18 år/.../. Du har

haft rasen engelsk bulldogg i 25 år, /.../haft kennelnamn sedan 1998, sitter med i flera kommittéer i SKK, är ordförande i en lokal brukshundsklubb, gått flera

uppfödarutbildningar, deltagit i avelskonferenser, är certifierad

utställningsansvarig i SKK:s regi samt aktiv i beteende- och

personlighetsbeskrivning av hund i SKK:s regi.

 Du hänvisar till trubbnosupproret och anser att vissa

veterinärer har uppfattningen att denna typ av hundar inte ska

finnas. Du skriver att du och din veterinär varit i kontakt med

/kanslianställd/ på SKK och bedömer att det inte går att sätta en

BOAS-diagnos genom den veterinärundersökning som gjordes

vid kontrollen.

 Du /... / anser att hundarna inte kommer passa in i rasstandarden om de går ner i vikt.

 Du anser att djurskyddskontrollen var ett övergrepp mot dig och /../

hundarna.

 Du ifrågasätter om Länsstyrelsens djurskyddskontrollanter sett

en bulldogg /.../ .

.

Nej, det är möjligt att det inte går att sätta en BOAS-diagnos på hundar som har sådana biljud från luftvägarna att hjärta och lungor inte hörs i stetoskopet. Det kan faktiskt finnas andra förklaringar än BOAS. Till exempel kan samtliga hundar ha råkat sätta fast en boll i svalget precis före undersökningen, eller ha var sin stor tumör i luftstrupen. Det skulle låta ungefär likadant. En kanslianställd på SKK skulle per telefon invända mot en veterinärs diagnos? Tillåt mig tvivla. Den yngsta tiken, hon som bukandas i vila, är den som först skall paras. Hon klarar säkert en dräktighet med den andningen, även om det blir tungt mot slutet, men klarar hon en förlossning? Tillåt mig tvivla.

Men tydligast av allt, above and beyond doubt, är att en person med den uppfödarens i egna ögon enorma kunskaper och organisationsmeriter helt enkelt inte kan ha fel. Har ni aldrig sett en bulldogg, LS?

Den här uppfödaren är funktionär i sin länsklubb och rasombud för engelsk bulldogg. Hen är väl därmed det som trubbnosfolket i sin motion kallar spetskompetens. Och här är mitt problem: kan jag fortsätta vara medlem i en sådan organisation? Den representerar inte mig. Den representerar inga vanliga hundägare och inga hundar. Kan man försvara en medlemsavgift till en organisation där så mycket arrogant okunnighet i offerkofta är van att sitta på posterna?

De pengarna hade kunnat öka på mitt bidrag till Läkare Utan Gränser. De hade räckt till malariamedicin för ett barn på ett landsbygdssjukhus i Sierra Leone. Är det försvarligt att låta tid och pengar i stället gå till någras självpåtagna rätt att avla fram sjuk anatomi på djur utan att behöva förstå vad man gör?

Det där grubblade jag på under vår promenad i skogen. Sedan tänkte jag: visst – den uppfödaren är SKK. Den länsklubben är SKK. Men det är Avelskommittén, KSS och UKK och kanslipersonalen också – alla dessa människor, som kämpar med ett inte alltid tacksamt jobb och gör det bra. Tack, förresten! Hundarna behöver er – så vi behöver er. Alla de kunniga uppfödarna, som vill sina hundar och sina valpköpare väl och strävar på med att göra rätt i ett svårt jobb – tack! Ni är också SKK.

Och LS är faktiskt LS med myndighetsansvar för djurskyddet. Undrar ni hur det gick den här gången? Avelsförbud för alla tre. Så, när ni diskuterar regelverket den här helgen, KF – fundera på om det inte är bättre att ni står för anständig avel än att Länsstyrelserna står för konfrontationerna. Det är som KSS skriver i sitt protokoll: SKK måste anpassa sig efter lagen, för lagen kommer inte att anpassa sig efter er.

Bodil Carlsson

MED SÅDANA VÄNNER....

 Historien om två motioner och en hund

Jag hade inte tänkt plåga er med flera motioner. Det blir för mycket tröttsam läsning och för mycket konstigheter. Jag hade tänkt mig lite semester. Men så hände något: två motioner och ett ärende hos en Länsstyrelse.

Jag ber er ögna igenom utdragen ur motionerna nedan. Ni kommer att känna igen mycket från tidigare beskrivna motioner. Samstämmigheten är ingen slump, det handlar om uppfödargrupper som går ihop för att driva sin vilja igenom. Men bakom orden finns hundar. De som lyfts fram i texterna är människorna som säljer, men bakom orden finns hundarna som säljs.

Ur motion 1): ”Det är många uppfödare som lever med en känsla att organisationen inte alltid står bakom dem. Efterfrågan på hundar har ökat under 2020 både på renrasiga och blandrashundar. Kanske beroende på corona viruset. Trots det eller just därför kommer marknadsföring att behövas för att försvara våra renrasiga hundar. Vi vet att man deltagit i några radio och TV program i frågan men inte som bärare utan som motpart i en diskussion. När SKK framträder i media måste man framhålla våra uppfödare som gör ett fantastiskt arbete för att föda upp friska, stabilt mentala hundar som i alla avseenden motsvarar sin rasstandard.” (Min fettning)

Om de som formulerar sig så här försvarar några renrasiga hundar eller bara sina egna säljchanser får var och en själv avgöra. Däremot tror jag, att alla (utom möjligen motionens författare) förstår att SKK inte mera än någon annan kan kräva att få framträda i TV för gratisreklam... och att det underlättar, om det man förväntas göra reklam för är en vara som håller.

Ur motion 2): ”Ute i organisationen hörs en alltmer tilltagande kritik mot att adjungerade specialister intar en så stor och ständig del av kommittearbetet och lägger riktlinjer för uppfödning. Detta har tyvärr lett till att flera raser fått sådan dålig uppmärksamhet och så många bestämmelser att uppfödare avväger att sluta föda upp. De drabbade raserna är dock så populära att man i brist på valpar köper insmugglade eller oregistrerade hundar i stället. Syftet vänds åt fel håll. Vi har många duktiga uppfödare i Sverige som skulle vara en stor tillgång i SKK:s kommitteer. Uppfödare med stor egen erfarenhet och från flera olika rasgrupper bl.a Grupp 9 som är starkt representerade vad gäller rasbetingade problem. Specialister/vetenskapsmän kan kallas in vid behov och i sådana frågor som de besitter specialkunskap.”(Min fettning)

Raserna i grupp 9 är bland andra fransk bulldogg, mops och pekinese, som råkar ingå i SDHK. Nog är de starkt representerade vad gäller rasbetingade problem, men är det ett bra skäl till att de som fortsätter avla fram problemen skall ha förstabiljett till riktlinjerna för uppfödning? Är de som skriver medvetna om vad de säger här?

De här två motionerna kommer från en av de regionala kennelklubbarna. De låter som ett eko av trubbnosfolkets motion plus en lätt stajlad version av StoKK:s. Gemensamt tema:

Alla vi uppfödare som känner oss utanför i vår egen organisation måste omgående prioriteras upp. Reglerna är emot oss. Trubbnosarna har fått dåligt rykte och all avel blivit så svår genom att adjungerade sakkunniga i SKK:s kommittéer sitter och bestämmer över oss. Vi blir utkonkurrerade på vår egen marknad. Vi måste få det lättare. De adjungerade måste bort, framför allt ur Avelskommittén. Där ska bara uppfödare sitta!

Budkavlen tycks ha gått runt inför detta KF. Ny kunskap hotar från ett håll och ny konkurrens från ett annat. Åtgärd? Släng ut kunskapen, ta bort reglerna och avla lika illa som konkurrenterna – då blir det bra.

Med sådana vänner behöver renrasaveln inga fiender.

Bakom motionerna finns berättelser om hundar. Titta på den här om en svenskfödd, SKK-registrerad bulldogg! Ett år gammal ställdes den ut för första gången med bedömningen excellent. Nästa år ställdes den ut igen och blev very good två dagar i rad, först på en nationell och nästa dag på en internationell show. I somras ställdes den ut för tredje gången på en utställning arrangerad av rasens specialklubb. Första dagen får hunden omdömet very good av en SKK-auktoriserad domare. Nästa dag får den disqualified med rapporteringskod B av en annan SKK-auktoriserad domare. Rapporteringskod B betyder ohälsa och ska följas upp med en veterinärbesiktning. Veterinären anmälde hunden till Länsstyrelsen och där ligger ärendet nu.*

Vem sa very good om en hund som hamnade hos Länsstyrelsen? Samma person som för sin länsklubbs räkning undertecknade de här båda motionerna inklusive den som talar om hur väldigt det arbetas för att föda upp friska hundar. Ordföranden i den länsklubben.

Tror ni att SKK skulle se det som bra marknadsföring att framträda i TV med den här storyn?

Om jag hade varit en oerfaren förstagångsvalpköpare, som i god tro skaffat populär renrashund från en SKK-uppfödare, kommit att älska min hund, ställt ut den och sedan fått se den bli ett ärende för Länsstyrelsens djurskyddsenhet... då hade jag inte kallat uppfödaren fantastisk. Jag hade övervägt en stämningsansökan.

Om jag hade varit delegat på årets kennelfullmäktige hade jag påtalat för andra delegater, att uppfödare har ett fritt val. De kan låta bli att avla fram hundar, som står i konflikt med gällande djurskyddslagstiftning. Ni kan ta bort reglerna, motionärer, men ni kan inte ändra lagen. Regelverket är vad som står mellan er och domstolarna.

Bodil Carlsson

Information från berörd LS kommer. I värsta fall blir det fortsättning följer.