ENIG ENFALD?

Under de tio åren mellan 2008 och 2017 registrerade NKK 7 703 cavaliervalpar. Toppåret 2010 reggades 1 028 valpar. Då var cavalier nummer 1 på listan över populära raser i Norge. Sedan har siffrorna minskat ordentligt, antagligen som en spegling av att allmänhetens kännedom om hälsoläget i rasen har ökat, men 2017 låg de ändå på 605. Om vi tänker oss, att en typisk familje- och sällskapshund som cavalier bor med i snitt så lite som en till två människor, betyder det att de drygt 7 000 valparna hade någonstans mellan 10 000 och 14 000 människor som levde med dem, brydde sig om dem och betalade försäkringar och veterinärkostnader för dem. Det är rätt många människor involverade i hur hundarna mår, tycker ni inte?

Av alla dessa återfanns fjorton stycken på ett årsmöte, där en fråga som rör rasens hälsa och överlevnad skulle beslutas om. Vad dessa fjorton bestämde, fortsätter att styra aveln.

Någonting är konstigt med hundvärldens organisationsstruktur. Den bestämmer villkoren för väldigt många, som sällan är med när besluten tas, men som förväntas acceptera konsekvenserna.

Låt oss titta på årsmötesprotokollet från juni 2018! Punkt efter punkt blir enhälligt godkänd. Det rekommenderade priset på en valp ökas enhälligt med tusen kronor och verksamhetsberättelsen från 2017 godkänns lika enhälligt, den senare med tillägget att man i fortsättningen förutom att redovisa hur många som ställt ut under året också kan komma ihåg att nämna hur många som kommit till rasklubbens utbildningar.

Lika överens var de fjorton om följande Läs det! Läs särskilt den tredje punkten: den kräver sin man.

”Styrets forslag til vedtak: Uttalelsen nedenfor vedtas som Norsk Cavaliersklubbs tilbakemelding til NKKs hovedstyre vedrørende HS-vedta 79/2017: I NKKs Hovedstyre ble følgende vedtatt i sak 79/2017: «Det har i flere år vært arbeidet med situasjonen for rasen Cavalier King Charles Spaniel. Basert på tilgjengelige forskningsdata er rådet fra våre faglige miljøer at det som vil gi størst avlsfremgang vil være å igangsette et krysningsprosjekt for rasen. Hovedstyret vedtok at NKK skal henvende seg til FCI og rasens hjemland vedr. helsestatus på Cavalier, og be om deres syn på om situasjonen for rasen nå er slik at det kun er et krysningsprosjekt som vil gi den helt nødvendige avlsfremgangen. /../ Det har også fra helseavdelingen i NKK blitt argumentert sterkt for at Norsk Cavalierklubb skal sette i gang et prosjekt med utavl i rasen. Representanter fra klubben deltok også på et møte hos den Britiske Kennelklubben, der blant annet dette spørsmålet ble drøftet.” (Kursivering i originalet.)

Det var alltså frågan 2017 från NKK till FCI och KC efter att NKK:s egen hälsokommitté rått till utkorsning: är rasens situation nu sådan, att även FCI och KC ser utkorsning som nödvändig?

Det tycker inte de fjorton. Årsmötesprotokollet berättar varför.

. ”"Etter en nøye vurdering foreslås det ikke at det settes i gang utavlstiltak for rasen, i hvert fall ikke på nåværende tidspunkt. Det er flere grunner til dette: 

1. Vi mener at det for bilyd på hjertet med påfølgende 

hjertesykdom vil være mulig å forbedre tilstanden hos cavalierer med andre tiltak,,hovedsakelig systematisering av hjerteundersøkelsene og bruk av eldre avlsdyr samt hunder som har mange langtlevende hunder i sin stamtavle. Dette begrunnes med at det er gjort funn som indikerer at langtlevende foreldredyr med sen forekomst av bilyd gir dette videre til avkommene. 

2. Når det gjelder SM er sykdommen fortsatt under 

kartlegging, utredning og forskning, og nedarvingsmønsteret er ikke endelig avklart. Vi mener at konservativ og forsiktig avl, basert på kunnskap hos oppdrettere og kartlegging av avlsdyrenes og forfedrenes helsehistorie, kombinert med et visst omfang av skanning i første omgang må  prøves som et tiltak.. 

3. Den norske populasjonen av cavalier er i sin 

nedstamming og avlsmateriale nesten identisk med genpoolen i England, Sverige og en del andre europeiske land. Det er heller ingen andre observasjoner eller fakta som skulle tilsi at situasjonen er mer alvorlig her enn i andre land. Så langt vi kjenner til er det ikke satt i gang andre tilsvarende tiltak noe sted. Vi mener at det ikke er noen grunn til at det norske rasemiljøet skal sette i gang et slikt tiltak på egen hånd.. SS

Styrets forslag: Enstemmig vedtatt "

Man har en ras, där generna för den dödliga hjärtsjukdomen är så spridda, att få djur helt slipper från följderna. Har hundarna tur, hinner de bli så gamla att de dör av något annat. Årsmötets beslut om åtgärd ? Avla helst på de som ni tror ska hinna dö av något annat.

Man har en ras, där en annan sjukdom orsakad av den önskade skallformen är lika utbredd, även om den inte hos alla ger tydligt avläsbara symptom i form av smärta. Det gör den, däremot, hos deras avkommor. Ofta, men svårförutsägbart hos just vilka. Årsmötets beslut om åtgärd? Ingen. ”Vi vet inte exakt hur ärftligheten ser ut, så vi väntar tills den är fullständigt känd innan vi gör något.”

Och så den tredje punkten: ”Det är inte värre här än i andra länder, så varför ska just vi behöva göra något?"

Denna samstämmighet går ut på en enda sak: undvik att göra något, och om något i värsta fall måste göras, så låt det inte bli nu! Jag tror inte alls, att de här personerna är enfaldigare än någon annan. Jag tror, att de åkte till sitt årsmöte för att säkra möjligheten att fortsätta sälja det de säljer. I andra sammanhang brukar sådant kallas förhalningsstrategi.

Bodil Carlsson

KORRIGERAT!

 

Att skriva när man är arg är sällan bra. Nu gjorde jag det, när jag skrev inlägget från igår. Formuleringarna om missbildningen i skallbasen som låter lillhjärnan tryckas ner i öppningen för ryggmärgen och som förändrar tryck och flöde i cerebrospinalvätskan så att att vätskefyllda hål bildas, blev fel. De är korrigerade nu.

Det som inte är korrigerat är påståendet om att syringomyeli är mindre vanligt än hjärtfelet. Det trodde jag när jag skrev, men det kan vara precis tvärtom. Från Norge kom igår ett tips om en forskningsrapport, där 550 cavvar undersöktes. Ju äldre hundarna var, ju vanligare blev de vätskefyllda hålrummen. Syringomyeli är en progressiv sjukdom. Den blir värre med tiden. Allteftersom de onormala tryckförhållandena i ryggmärgen består, blir konsekvenserna svårare – det bildas fler och större vätskefyllda hålrum. Hos äldre hundar i den här undersökningen med magnetröntgen ses de hos 70%.

Rapporten är snart tio år gammal. Vet deltagarna i 2018 års årsmöte vad som står i den, när de sitter på sitt konferenscentrum? Det gör de, men det mesta de kan tänka sig att göra åt saken är att öka godkänd ålder för avelsdebut med sex månader.

Hur mycket förändring blir det då? 

RAS for Cavalier King Charles Spaniel Side 14av 26 Norsk Cavalierklubb Prioritering og strategi for å nå målene

Det skal satses på en kombinasjon av regler og retningslinjer for avl i kombinasjon med forbedret informasjon og kompetanseutvikling av klubbens oppdrettere. For å oppnå effekt av disse tiltakene vil det bli stilt flere krav til oppdretterne enn tidligere. De to mest alvorlige sykdommene for cavalierer kommer først i voksen alder. Det er dessuten et mål i seg selv at sykdommene oppstår sent i hundenes levealder, både fordi dette sikrer dem et lengre og bedre liv, men også fordi SM ofte opptrer mildere jo senere den slår ut. På denne bakgrunn vil vi prioritere tiltak som bidrar til at avlsdyrenes gjennomsnittsalder økes. Dette gjøres både ved å øke debutalderen fra 2,5 til 3 år samt å sette i gang tiltak knyttet til avl, der avl av godt voksne hunder framstår som den beste løsningen.

Ni hittar detta både i RAS och i årsmötesprotokollet - identiskt formulerat, lika rikt på långa fina ord som fattigt på innehåll. Går det att förskjuta en sjukdomsfrekvens genom de här metoderna? Att avla på de minst drabbade? Det var väl vad Collieutredningen ville?

Det går alldeles utmärkt, även om det tar tid. Men det fungerar bara om det finns många  friska eller lindrigt drabbade individer och när det finns ett enda allvarligt problem att ge sig på. Om generna för två överlappande allvarliga sjukdomar är så spridda som de är hos cavalier king charles och det dessutom finns andra gener, som lurar i bakgrunden, har man varken möjligheten eller tiden att ägna sig åt stegvis förskjutning. Då är utkorsning det som återstår. FCI fattar det, KC fattar det, NKK:s Hovedstyrelse och avdelning för hälsa fattar det, men den norska rasklubbens uppfödare väljer att inte fatta.

Rasen är inlåst. Inte av sin gensammansättning, för den kan lätt förändras. Utan av människor, som säger sig företräda hundar, när alla fjorton sannolikt bara företräder sig själva.

Bodil Carlsson

.

DE FJORTON ENHÄLLIGA

I juni 2018 sitter fjorton människor och pratar allvar på ett konferenscentrum i Oslo. Det är den norska rasklubben för Cavalier King Charles, som har årsmöte. De ska diskutera vad de tycker om Norska Kennelklubbens förslag om utkorsning av rasen. Om det förslaget tycker de enhälligt illa.

 Året dessförinnan, 2017, meddelade NKK rasklubben, att man såg så allvarligt på utbredningen av hälsoproblemen inom rasen, att man ville överväga möjligheten att utkorsa. NKK hade gjort som det ceremoniella protokollet i hundvärlden kräver och kontaktat både FCI och engelska KC. Ja, NKK bjöd rentav med representanter för den norska rasklubben på en resa till England för att höra sig för med KC. Engelska KC hade inga invändningar mot ett utkorsningsprojekt. Det hade tydligen inte ens FCI. Men den norska rasklubbens fjorton årsmötesdeltagare hade invändningar

 

 Så här ser det ut för Cavalier King Charles och så här är bakgrunden till NKK:s förslag. Inom hela rasen, världen över, är avelsbasen densamma och hjärtsvikt orsakad av fortskridande degeneration hos en av hjärtats två viktigaste klaffar den överlägset vanligaste dödsorsaken. Det blåsljud som avslöjar klaffsjukdomen ökar i vanlighet ju äldre hundarna blir. En cavalier med tur är den cavalier som hinner bli tio år, innan den sjuka hjärtklaffen börjar väsnas. En cavalier med otur är ung, när det händer. En sviktande mitralklaff är samma sak som ett svårt liv långt innan den är samma sak som döden. Tro inget annat! 

 Syringomyeli är ett mindre vanligt problem, men stort nog för den som råkar ut för det. Grunden är skallformen. Den korta, rundade skallen är en avvikelse från hundens normala skallform, resulterande i att det är ont om plats inne i huvudet. Under tryck från hjärnan ovanför kan en del av lillhjärnan tryckas ner genom utgångshålet i skallens bas, där förlängda märgen och vätskan som bär upp och skyddar nervvävnad normalt passerar. Det är det som menas, när man pratar om att rasen har för liten skalle för att få plats med hjärnan. Det slutar med vätskefyllda, cylinderformade hålrum längs ryggmärgen – det är vad namnet betyder, cylinder i märgen. Det finns hundar med större vätskefyllda cylindrar, som har inga eller små  iakttagbara problem, och det finns hundar med mindre cylindrar som har svår smärta. Ingen vet ännu varför det är så. Men om man inte är någon av de fjorton, som avgjorde hur det skulle bli med förslaget om utkorsning, vet man åtminstone en sak: att fortsätta sådan avel är barbari.

 

 Uppskattningsvis 13% av alla cavalier är bärare av den recessiva muterade gen, som i dubbel upplaga ger Episodic Falling Disease* – ett tillstånd, där hjärnans och ryggmärgens kontroll över muskulaturen kollapsar under ansträngning eller stress. Återkommande muskelkramper leder till att hunden faller, eller står stilla och rycker, och riskerar överhettning därför att den inte kan använda sin andningsmuskulatur till  att flämta bort den ökning av kroppstemperaturen, som muskelkramperna orsakar. Vidare är det så, att runt 15% av alla cavalier är bärare av en annan recessiv mutation, som skapar Curly Coat Eye Syndrom* - synbart vid födseln och närmast en variant av hudsjukdomen ichthyos, som ger förändrad hud och extremt torra ögon med risk för hornhinneskador. Valparna brukar avlivas ganska omgående – de får ingen livskvalitet. Som ni ser av siffrorna och av det faktum att båda dessa mutationer är recessiva, är risken att en valp skall drabbas av sjukdomen ganska liten, en till två på hundra. Jämfört med risken att drabbas av hjärtfelet är det ingenting. Men på den här punkten är norska rasklubben obönhörlig: gentesta! Visserligen är risken liten och visserligen går testerna inte att kontrollera, eftersom de görs hemma hos uppfödarna utan veterinär insyn, men alla måste absolut gentesta!**

 

 Norska RAS hävdar, att inavelsgraden i rasen är låg. När 13% av hundarna bär på samma recessiva mutation, 15% bär på en annan, en större andel bär på anlagen för syringomyeli och en majoritet bär på de gener, som resulterar i en dödlig hjärtsjukdom - då pratar man låg inavelsgrad. I vanlig ordning menar man att ökningen av inavelsgraden i kullarna har blivit lägre, men det säger man inte. Det låter bättre att säga, att inavelsgraden är låg.

 I den studie, som 2016 redovisade de verkliga inavelsgraderna hos renraser, ligger cavalier på närmare 50% inavelskoefficient: inte riktigt dubbelt så högt som en helsyskonparning, men nära. Vilken av uppgifterna förefaller mera sannolik? Vem har problem med verklighetskontakten?

 

 Bodil Carlsson 

 *Uppgifter från företaget Animal Genetics, UK **

"Gentester ble tilgjengelige for disse to sykdommene i 2012. Så langt klubben har kjennskap til det, gjennomføres det tester hos de aller fleste av klubbens oppdrettere, og det er sjelden at vi nå hører om forekomst av disse to sykdommene. Det har imidlertid i lengre tid vært mulig for oppdretterne å gjennomføre testen hjemme uten dokumentasjon fra veterinær. Dette gjør det noe vanskelig å kontrollere testingen. I dagens helsesituasjon mener vi at dette er sykdommer som har lav forekomst og representerer liten fare, og vi viderefører dermed vår tidligere praksis om at status for begge sykdommene skal være kjent hos avlsdyrene, at bærere kan brukes, men at disse må kombineres med en partner som er fri.Tiltak (2):✓Alle avlsdyr skal ha kjent status for EFS ogCCS, enten basert på gentest, eller på resultat av gentester for forfedrene. Bærer bør brukes i avl, men må kombineres med en som er fri." Ur norska RAS, s 21. Min kursivering.