Stanna alla klockor

“Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.”

W.H. Auden

Igår fick vi göra det när en kär vän och fantastisk hundtränare lämnade jordelivet. Plötsligt blev livet fattigare, torftigare. Vår klippa inom all hundträning finns inte mer. Han lämnar oss vilsna och bedrövade. För knappt två veckor sedan träffades vi senast. Ingen av oss visste då att det var sista gången.

Men mitt i denna sorg är jag ändå glad att han fick träffa en av våra collies då. För collie var rasen han älskade mest och många är de collies han haft och tränat, hela vägen till Lydnads-SM.
Men han tyckte om alla raser och han såg alltid hur man skulle träna, hur man skulle få hunden att tycka om träningen och att göra allt för sin matte eller husse. Ingen hund var omöjlig för honom. Och alla hundar älskade honom tillbaka.

Hans sista hund var inte collie utan en äldre dam av mindre ras som han tog hand om när han träffade på henne hos veterinären där hon skulle avlivas. Inte då, tyckte vår vän. Inget fel på den hunden. Och han hade förstås rätt, som han så ofta hade. Med rätt husse blev det en balanserad och trevlig tik som nu får ett nytt liv med en lika hundälskande person.

 

Fjorton år hann vi känna honom och han har lärt oss så mycket om hundar. Saknaden kommer att finnas länge. Men även tacksamhet över allt vi lärt oss. Vi kan höra hans röst: Släpp hunden! Som han beordrade när vår förra tik (som vi alltid trodde skulle rymma) skulle utföra en uppgift. Inte rymde hon. Det var ju det han såg.
Han läste hundar, förutsåg varje manöver de skulle göra. Det blir vår sak nu att försöka förvalta. Det hade han velat och så får det bli.

 

Johan Nilsson

 

 

 

Gott nytt år önskar Collievänner!

Med denna nyss återupptäckta Rembrandtmålning från 1640.
Vi hoppas att ALLA raser går ett ljust år till mötes!

KORT NOTIS I DECEMBERSOL

Bilden visar en hund, som sent i livet har fått lära sig att springa lös och leka. Och en man, som  grämer sig över att det skulle dröja så länge i hans liv innan han mötte den hunden och den rasen.
Den  flyger inte fram över tuvorna överallt längre. Men inlägget om aveln på anatomiskt deformerad schäfer på Jemima Harrisons blogg är nu uppe i 80 000 läsare på två dygn. Idag på morronen, dagen före julafton, kom 2 000 nya.

Den konstifierade exteriöravelns företrädare måste inse, när det är dags att backa. De stora hundorganisationerna måste också inse en sak: de har inte råd med att vara otydliga när det gäller var de står.

God Jul på er, alla läsare!
För vår del är det dags för en ny runda i det vårlika vädret.

Bodil Carlsson

NÅGRA JULKORT

Så kom den till sist, Länsstyrelsens rapport  om inspektionerna av tolv extremtrubbnoskennlar i Skåne. Föregången och följd av av rykten och väsen, öppet brev från SKK och de sedvanliga upploppen på sociala media. Några offerkoftor i XL var uppe på catwalken. När tonläget var som högst, kunde oskuldsfulla betraktare  få intrycket att  flyktingströmmarna genom Europa skapades av sydsvenska hunduppfödare. Den 10 december ställde LS Skåne till med ett möte för att presentera innehållet varefter en märklig tystnad spreds. Som ringar i vatten, där en stor säck med  oönskat innehåll just har plumsat ner. Det var inte så mycket liv om vad LS hade kommit fram till.
Men det skvätte ju en del om andra saker, förstås.

LS skriver helt lågmält i sin rapport, att de stötte på en del oväntade problem. Uppfödare gjorde sig oanträffbara, nekade LS tillträde, spred "felaktig information" om inspektionerna i telefon- och sms-kedjor sinsemellan. Några var så uppjagade att de sa att de hellre skulle avliva sina hundar än att få dem "utdömda" - en person gjorde det också - och så fanns det de, som sa till LS att de var rädda för att bli uteslutna ur sin rasklubb eller ur fb-grupper, om de ställde upp och hjälpte LS genomföra sina inspektioner. 
Det där kan man tycka är ganska uppseendeväckande. Men SKK, som har gått ut och bett LS visa besinning och hänsyn - SKK som lär ha använt ordet "häxjakt" om inspektionerna i ett meddelande undertecknat av sin presstalesman - verkar inte ha kommit på tanken att be vissa av sina uppfödare att visa besinning. För att inte tala om hänsyn.
Eller verklighetskontakt.

På fb-grupen Vetbase har diskussionen varit livlig och lång. Extremtrubbnosuppfödare efter extremtrubbnosuppfödare gör sitt bästa för att hålla ställningarna - undviker raka frågor så länge de kan, byter fokus med smidigheten hos en agilityhund och försvinner i en skur av arga tillmälen, när de inte lyckas.
I andra fb-grupper kommer nu direkta uppmaningar till folk att gå ur Vetbase. Någon eller några hävdar att Vetbase gör sig skyldig till både vuxenmobbing och rena olagligheter och att hederligt folk därför gör bäst i att lämna den.
Varför?
Anta att ni sitter nere i Skåne på er kennel och inte vet så mycket om LS - t ex vet ni kanhända inte ens, eftersom er rasklubb inte berättar det, att ni precis som alla andra djurägare i Sverige har en laglig skyldighet att hålla er tillgängliga och samarbeta,  om tillsynsmyndigheten för djurskyddet kommer och knackar på. Och så hamnar ni i slutet på en kedja med upphetsade sms och uppmanas rapportera myndighetens framfart till er rasklubb!
Eller tänk er, att ni inte har så mycket tid att hänga på facebook och knappt har hört talas om en grupp som heter Vetbase. Och så får ni på uppfödarsidan för er ras, eller för SKK-uppfödare, oförhappandes läsa om lagbrott och förföljelser!
Vad skulle ni tänka? Ni skulle kanske inte tänka alls.
Ni skulle kanske bli lite rädda i stället. Ni skulle tro att det är bäst att akta sig för LS. Ni skulle nog tro att det är säkrast att passa sig för Vetbase. Ni skulle rentav kanske tro att administratören för den gruppen är en rätt ful fisk, som utsätter folk för obehagliga saker.
Så ni skulle hålla er borta i stället för att hålla er framme - i sammanhang, där ni skulle kunna få saklig information om varför det är sådant ståhej om just era raser och en chans att förstå varför det kan bli problem med en extremt utformad anatomi.
Och det är väl det, som någon eller några vill: att folk ska hålla sig undan.Var och en får fundera över vem som skulle ha något att vinna på den saken.

Jag passar på att önska den kontroversiella men duktiga journalisten Jemima Harrison god jul och lycka till.  Hennes inlägg häromdagen om extrem exteriöravel på schäfer fick 50 000 läsare på de första tjugofyra timmarna och är därmed mest lästa inlägg någonsin på den internationellt uppmärksammade bloggen.
SKK och  Hundsports redaktion vill jag önska god jul med att säga så här. Ursula Wilby är en läsvärd skribent. Självklart kan hon skriva skriva i SKK:s tidning om LS-inspektionerna i Skåne! Men se då till, att hon presenteras som det hon också är, uppfödare av en av de berörda raserna - och hyr in en fristående  journalist för  rapportering av händelser, som väldigt många har hört om.
 SKK:s presstalesman får självklart ha vilken hundras han vill. Han är domare och premierar vilka exemplar av den rasen han finner för gott. Men det skulle se bättre ut, om han i ett ärende, som bland annat handlar om hur även svenska domare har bedömt extremt kortnosade hundar, tillfälligt överlämnade sitt uppdrag som presstalesman till någon annan, när det gäller offentliga uttalanden om en myndighets agerande. Det skulle  minska känslan av att ha tyst medhåll uppifrån hos några av de mest upprörda och det skulle öka känslan av förtroende för organisationen för många av oss andra. Den extrema exteriöraveln har inget medhåll från majoriteten.

God jul och ett ännu bättre nytt år önskar jag förstås också Vetbase - 13 000 medlemmar och växer - där man kan lära sig mycket, inte minst om vad som bekymrar andra djurägare, och har chansen att få höra vad några veterinärer svarar. Tack alla ni!
Och till sist en särskilt god jul och ett gott nytt år till Karlstads brukshundsklubb, som har begärt och fått 50 000 i anslag av region Värmland. För ett projekt, där nyanlända flyktingar och svenskar tillsammans kan få lära sig mera om hundar och hundhållning, om allemansrätten, om hur man beter sig i skog och mark. Bra jobbat, Karlstad! Det är inte millimeterprecision på lydnadstävlingarna som kan  locka välbehövliga nya medlemmar till SBK. Det är bättre baskunskaper och gemenskap.

Bodil Carlsson

ETT KORT SAMTAL MED LÄNSVETERINÄREN

Nu har det i diskussionerna på nätet ett antal gånger påståtts något förbryllande. En veterinär - ingen mindre än länsveterinären i Skåne, Leif Felton - skall på informationsmötet om kennelinspektionerna, som Länsstyrelsen i Skåne höll den 10 december, ha sagt klart och tydligt ifrån - förebyggande operationer på hund är otillåtna och skall anmälas.

Man misstänker ju, att samtalstonen på mötet i Malmö kan ha varit hög och känslorna hos de församlade starka. Det är ofta lätt att missförstå eller missa sammanhang i sådana situationer. Men påståendet om vad länsveterinären sa har framförts ett antal gånger med stor tvärsäkerhet. Så vad sa Leif Felton?
Vad är det som gäller?
Jag ringde och frågade.

Det hade (förstås) blivit livligt meningsutbyte på mötet om veterinärer, som föreslår operationer av unga valpar i förebyggande syfte. Vad sa Leif Felton om detta?
 Jo - sa Leif Felton i telefon idag - han citerade djurskyddslagen på mötet.
I djurskyddslagens tionde paragraf står:

INJEKTIONER OCH OPERATIVA INGREPP PÅ DJUR  UTAN VETERINÄRMEDINSK INDIKATION ÄR OTILLÅTNA.

Leif Felton sa därefter, att om man anser att en hund - oavsett ras eller ålder - har blivit opererad utan anledning, då kan man anmäla den veterinären. Till veterinärernas Ansvarsnämnd, om man själv äger djuret. Till länsstyrelsen i hundens hemområde, om någon annan äger hunden. En sådan anmälan tycker Leif Felton att man skall göra. Obehövliga operationer är olagliga.


Följande sa inte Leif Felton. Men det säger jag.
Nu är det på det viset, att om någon begär att en hund - oavsett ras eller ålder - med  normalöppna näsborrar skall genomgå en näsborrsvidgande plastik och någon veterinär faktiskt går med på detta och opererar den friska hunden - då har den veterinären begått ett fel i sin yrkesutövning och brutit mot djurskyddslagen. För det finns ingen veterinärmedicinsk indikation för ingreppet. Hunden har fått ta obehaget och riskerna med en operation utan att ha någon förutsägbar nytta av ingreppet. Den hade klarat sitt liv lika bra utan operation.

Men om jag kommer med en hund, som inte bara saknar normal övre luftvägsanatomi därför att största delen av näshålan saknas, utan dessutom har knipta näsborrar med hinder för normalt luftintag  - då finns en  veterinärmedicinsk indikation för operation. Vidgningen av näsborrarna är då något som hunden har stor nytta av. Den klarar sitt liv bättre tack vare ingreppet. Den slipper utveckla BOAS, eller den utvecklar lindrigare BOAS, eller den gör det senare i livet.

OPERATIVA INGREPP PÅ DJUR MED VETERINÄRMEDICINSK INDIKATION  ÄR TILLÅTNA.

Om trubbnosfolket vil fortsätta tro, att varje näsborrevidgande ingrepp  på en hund är otillåtet - kom ihåg!
Det är bara att anmäla och få det prövat. Gör så! Ansvarsnämnden, om det är er egna hund - Länsstyrelsen om det är någon annans, t ex en valpköpares.
Men kom ihåg en annan sak också -  att veterinärerna numera fotar sina patienter före och efter operationen. Så Ansvarsnämnden har en del att gå på, när den skall avgöra vad som är en veterinärmedicinsk indikation. Lösa påståenden och rykten lär inte räcka.
Och veterinärerna lär inte backa när det gäller hundars rätt till fungerande luftvägar. 

Bodil Carlsson

DET LÅNGA SVARET: URSÄKTEN

Jag vet inte om ni som jag tycker att det börjar bli förvirrande med alla dessa delvis signerade anonyma inlägg ihop med de först anonyma och sedan inte så anonyma kommentarer, som ibland är väldigt lika varandra, trots att de förmodligen skall ge intrycket att vara skrivna av olika personer.  Men skärmdumparna fortsätter i vilket fall att en efter en droppa in. Gud hjälpe administratören på fb-gruppen, där vanliga hundägare fotar och skriver oskyldigt glada saker om sina mopsar! Några inlägg är inte riktigt oskyldiga. Till exempel detta, som jag måste förutsätta skrevs under falskt namn.

Den påstådda författaren markerar sin text copyright och anger dessutom i stora bokstäver med utropstecken att det varken får DELAS eller CITERAS! Eftersom man inte kan föreställa sig att sig en skrivande människa kan vara så rädd för att bli läst - eller så ivrig att begränsa andras frihet att förmedla vad de tycker skall bli känt ... så måste ju namnet på skärmdumpen vara fel. 
 Hur det än må vara med det rätta namnet, så är det fel pronomen som används. Det är inte ental det handlar om, det är flertal.
Tack, ni som har skickat, men för min del räcker det nu. Det är deprimerande läsning.

                            

                                                     *    *   *

Och därmed övergår vi till den orolige hundägaren. Hen har alltså fått sin veterinärbedömning och sin remiss på sin tungandade, trötta mops, men så läser hen ett långt flammande inlägg på mopssidan om hur okunniga veterinärer är och blir villrådig. Vad ska hen ta sig till? Det är ingen konstig fråga.

De kunniga rycker ut. Hunden ska bantas och motioneras andningsfrisk! Så här ser en av dem på saken.*

Eftersom veterinärerna inte vet vad de håller på med och inte går att lita på, måste man se upp så att de inte sabbar hunden. Och man kan ju bara hoppas att de är ärliga och berättar att det finns risker med operationer. Se bara vad jag har sett att den kan råka ut för! Dessutom blir det en operation till att betala för...
Man vet inte vad hundägaren anser om detta. Jo, han (eller någon som skriver under hans namn) kommenterar på Collievänner att han går till vilken veterinär han vill - vilket är hans självklara rättighet, bara han går. Men strax är någon annan framme och berättar vad hundägaren egentligen anser:


"Mopsägaren som bad om hjälp i Mopsbook har ikväll bedyrat att han hellre vänder sig till människor med erfarenhet av mopsar än till veterinärer som säger olika saker. Han är mycket tacksam för de råd han fick."
 Anonym kommentar på bloggen igår. Undrar ni vem som skriver och vilken sorts kommunikation med hundägaren som har föregått det meddelandet? Jag medger att jag har funderat. Blir hunden tacksam över motionsprogrammet? Det har jag också funderat på. Beroende på utgångsläget kan det vara osäkert vilket som är mest riskabelt,  att operera eller att låta bli. Det är för sådana diskussioner man har veterinärer.
Undrar ni vilka meriter den kunnige bakom skärmbildsdumpen har?Det var lättare att klara ut.
Han har gått rasklubbens utbildning för uppfödare. Han står på klubbens uppfödarlista. Han föder upp. 2014 födde han upp en kull och 2015 födde han upp nästa. Och han råkar också vara personen som skrev att  Marita Asp Tauni kunde man köra över med bilen på ett övergångsställe.

                                                             *   *   *

 Kort sagt, orolige hundägare - jag tror att du kan hitta bättre rådgivare någon annanstans. Din hund och du har försatts i en besvärlig situation, som jag uppriktigt beklagar. Du förtjänar två ursäkter.  Från dem som utan att vilja erkänna problemen fortsätter föda upp raser med dokumenterad risk för allvarliga andningssvårigheter och  från dem som påstår att de talar för dig och ger dig riskabla råd.
Du och andra i samma sits skall få ett riskfritt råd från mig. Kontakta Konsumentverket!


Bodil Carlsson


*Rådgivaren har nog googlat sig fram en hel del själv, för någon "lång mjuk gom" existerar inte. Om man på svenska eller engelska skriver om att operera "den långa mjuka gommen/the long soft palate", så betyder det inte att det skulle finnas en kort mjuk gom också. Det betyder att hos hundar (och katter) med extremt intryckt ansiktsskelett finns ingen plats kvar för den enda mjuka gom de har: mjuka gommen är för lång. Därför hänger dess bakre delar ner som en ridå och blockerar luftintaget. Alla vi andra, inkl den kunnige, har en mjuk gom som är precis lagom lång för oss. Det underlättar, när man skall andas.