Stanna alla klockor

“Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.”

W.H. Auden

Igår fick vi göra det när en kär vän och fantastisk hundtränare lämnade jordelivet. Plötsligt blev livet fattigare, torftigare. Vår klippa inom all hundträning finns inte mer. Han lämnar oss vilsna och bedrövade. För knappt två veckor sedan träffades vi senast. Ingen av oss visste då att det var sista gången.

Men mitt i denna sorg är jag ändå glad att han fick träffa en av våra collies då. För collie var rasen han älskade mest och många är de collies han haft och tränat, hela vägen till Lydnads-SM.
Men han tyckte om alla raser och han såg alltid hur man skulle träna, hur man skulle få hunden att tycka om träningen och att göra allt för sin matte eller husse. Ingen hund var omöjlig för honom. Och alla hundar älskade honom tillbaka.

Hans sista hund var inte collie utan en äldre dam av mindre ras som han tog hand om när han träffade på henne hos veterinären där hon skulle avlivas. Inte då, tyckte vår vän. Inget fel på den hunden. Och han hade förstås rätt, som han så ofta hade. Med rätt husse blev det en balanserad och trevlig tik som nu får ett nytt liv med en lika hundälskande person.

 

Fjorton år hann vi känna honom och han har lärt oss så mycket om hundar. Saknaden kommer att finnas länge. Men även tacksamhet över allt vi lärt oss. Vi kan höra hans röst: Släpp hunden! Som han beordrade när vår förra tik (som vi alltid trodde skulle rymma) skulle utföra en uppgift. Inte rymde hon. Det var ju det han såg.
Han läste hundar, förutsåg varje manöver de skulle göra. Det blir vår sak nu att försöka förvalta. Det hade han velat och så får det bli.

 

Johan Nilsson