onsdag 21 december 2011

INLÅST


Mailsvaren från FCI:s president i kommittén för rasstandards ligger inlåsta i min kapade och spärrade mailbox. Återkommer när de blir åtkomliga – men det får anstå ett tag. Thermounderställens tid begynner. Hetvattenhinkarnas helsike, sura sockors säsong!
Guskelov lyser vinterhimlen i färger som frusen mjölk och fräsch spårsnö ligger: gott om rådjursfot idag på skogsvägarna och ett klart, skarpt avtryck av vildsvin. Hästtjejens schäfertik, hon som var så hundarg att hon skulle avlivas, går från klarhet till klarhet. Hon har först accepterat och sedan tagit sig an en osäker åttamånaders valp, som Hästtjejen lånar ibland. Valpen vet inte riktigt vad han ska tro om folk och om andra hundar. På ett färskt foto som också ligger inlåst i mailboxen sitter de ihop nere vid Vättern, mitt i stadsparken, med lugna ögon. Folk och hundar rör sig i närheten. Schäfertiken har blivit mamma och visar lillkillen hur man bär sig åt ute i stora världen.


Det där är hundvärldens hjärta. Resten är utanpåverk. Men det finns anledning att titta på utanpåverket, även om det är tröttsamt att skriva och tröttsamt att läsa.


Bodil Carlsson

tisdag 20 december 2011

SIGNAL SOM NÅR FRAM?

Länsstyrelsen i Skåne kom i maj 2011 med ett föreläggande till samtliga länets shar-peiuppfödare. Det här är beslutstexten - samtliga kursiveringar mina:


Länsstyrelsen beslutar med stöd av 26 § djurskyddslagen (1988:534) att förelägga dig, XX, att omedelbart efter att du mottagit detta beslut vidta följande åtgärder gällande avel med hundar av rasen shar pei:

1) att före parning veterinärbesiktiga samtliga hanhundar och tikar som du avser att använda i avel, avseende hud- och ögonstatus och låta göra en lämplighetsbedömning om hunden är lämpad för avel.

2) att veterinärbesiktiga samtliga valpar i en kull, avseende hud- och ögonstatus, när behov av eyetacking uppstår, oavsett om det är en eller flera valpar som behöver åtgärdas i kullen.

3) att endast låta eyetacka valpar och hundar som enligt veterinärbedömning är i behov av åtgärd.

4) att i punkt 1, 2 och 3, samt vid alla former av kirurgiska ingrepp gällande ögon- och hudåtgärder, anlita en veterinär som är anmäld till Svenska Kennelkubben och deltar i ögonhälsoprojektet.

5) att förvara besiktningsintygen (från punkt 1 och 2) i fem år och på begäran lämna ut kopior av dessa till Länsstyrelsen.

6) att i samband med försäljning skriftligen informera alla hundköpare om hunden som säljs har genomgått kirurgiska ingrepp eller ej, samt skriftligt informera om vilka rasrelaterade sjukdomar och åkommor som kan drabba hunden, samt hur hundköparen ska agera om hunden uppvisar symtom.

Motivering
Länsstyrelsen har utrett om aveln inom hundrasen shar pei är förenlig med djurskyddslagstiftningens krav. Länsstyrelsen har varit i kontakt med Svenska kennelklubben (Karin Drotz), Sveriges Lantbruksuniversitet (Åke Hedhammar) samt en veterinär som är ansluten till ögonhälsoprojektet (Eva Hertil). Länsstyrelsens bedömning är att aveln inte är förenlig med lagstiftningen eftersom det är vanligt förekommande att det medför lidande för djuren.

Shar peirasen har exteriöra överdrifter, vilka medvetet har avlats fram av människan endast i ett estetiskt syfte. Utseendet har inga fördelar för hundens hälsa, välmående och möjlighet att bete sig naturligt. Hundrasen har avlats i riktning mot att ha tydliga och framträdande rynkor, särskilt i huvudet. Rynkigheten orsakas av en genetisk defekt, mucinos, som innebär att underhuden är kraftigt förtjockad. Mucinos leder till att huden veckar sig. Hudvecken i pannan ökar i sin tur trycket mot ögat och kan leda till onormal inåtrullning av ögonlocken och ögonfransarna in mot ögat, så kallad entropion. Ögat kan vid entropion skadas allvarligt. Eyetacking utförs i syfte att förhindra att hornhinnan tar skada eller skadas mer. Inom branschen förekommer också att valpar eyetackas preventivt, dvs. utan att ögonhälsoproblem har uppstått.

Eyetacking innebär att ögonlocken, både övre och undre, sys upp med en eller ett par suturer. Stygnen sätts ett par millimeter ifrån ögonlockskanterna. För valpar i ung ålder innebär bedövning en risk att valpen avlider eller att inre organ påverkas negativt. Det förekommer därför generellt att mindre ingrepp, så som eyetacking, i denna ålder utförs utan bedövning. Det är därför högst sannolikt att eyetacking även inom rasen shar pei ibland utförs utan bedövning (källa: veterinär Eva Hertil). Många valpar eyetackas ungefär vid 17-18 dagars ålder. Då har oftast ingen smärta hunnit uppstå. Om valpen inte eyetackas får den däremot ont några dagar senare på grund av att den hängande ögonlocken retar ögat. Uppskattningsvis behöver 40-50 % av valparna sys (källa, veterinär Christopher Martinsen, SKK:s protokoll från den 2008-11-26). Efter ingreppet är det vanligt förekommande med svullnad och att valparna inte kan blinka fullständigt (källa: ”En skrynklig kompis. En bok om shar pei”, Kömüves och Thorsjö).

Eyetackingen kan gå upp och kan behövas göras om på hundarna. Detta kan ske medan hunden är ung men även i vuxen ålder. I vissa fall kan eyetackingen inte upprepas utan hunden behöver genomgå en operation där överflödig hud tas bort.

Inom rasen finns även sjukdomen shar peifeber, vilken också orsakas av en genetisk defekt som är sammanlänkat med mucinos. Hundar med tjock underhud (och mycket rynkor) drabbas i högre utsträckning av shar peifeber som är ett tillstånd med oförklarlig feber som i hög grad leder till att djuret lider och dessutom riskerar att avlida.

Det finns även andra hälsobekymmer så som tight lip syndrome och hudinfektioner, som också orsakas av mucinos och innebär ett lidande för de drabbade djuren.


Det var föreläggandet. Här är en färsk kommentar från Länsstyrelsens handläggare:

"Vi håller just nu på att följa upp föreläggandena. Vi utreder dels hur de följs, hur aveln fungerar idag, hundhälsa, och hur lagstiftningen efterlevs i största allmänhet. När vi har sammanställt informationen vi samlat in så kommer vi att utreda huruvida det finns behov av att fatta ytterligare beslut. Vi kommer att fokusera på om aveln idag följer lagstiftningen eller om man avlar på djur med defekter. Om aveln kan bedömas följa lagstiftningen så kommer vi inte att följa upp det vidare. Om aveln inte bedöms följa lagstiftningen så avser vi att fatta fler beslut om förelägganden. Vi kommer då att kräva de åtgärder som bedöms vara nödvändiga. Vi kommer inte ta någon hänsyn till bevarande av rasen, utan endast till djurs eventuella lidande."

Hur kommer marknaden för den moderniserade versionen av shar-pei att se ut den dag valpköparna skriftligen måste informeras om sjukdomsrisker och kostnader?
Ungefär som marknaden för alla stamboksförda hundar kommer att se ut när ännu fler kopplar ihop renrasavel med sjuka hundar och stenblinda uppfödare.
Det är den signalen som börjar nå fram.

Bodil Carlsson

måndag 19 december 2011

THE PREAMBLE: VAD HÄNDE...

... på CS möte den 23 september i år? Jo,

"Ulf Uddman inledde med en orientering om vad de nya politiska inställningarna till djurs välfärd innebär i praktiken inom ramarna för bl.a. vår verksamhet.;">Samhällets ökande intresse för hundutställningars riskabla inverkan på hälsa och sundhet kommer tvinga fram tydliga reparativa åtgärder-;">

Diskussionen koncentrerades kring bedömning och värdering av hundars andningsförmåga utgående från artikeln om Brachycefaliska syndromet*. Det är angeläget att alla exteriördomare är väl bekanta med den nya kunskapen kring hundars andning och temperaturreglering som grund för hur domares ansvar på detta område bör omsättas i praktiken. Inom domarkåren förekommer olika synsätt dels när det gäller hur andningsbesvär ter sig och ska beskrivas och dels hur de skall värderas och i vilka raser man finner problem. Domaren måste genom enkel besiktning kunna försäkra sig om att ”Alla hundar ska kunna andas obesvärat även i rörelse” i praktiken notera och bedöma sådana hörbara och/eller synliga tecken på besvärad andning som kan observeras i utställningsringen. Även om aktuella forskningsresultat kan värderas kritiskt så berör detta inte i praktiken domares ansvar för att bedöma hundars andningsförmåga i utställningsringen.
De missbildningar som följer med den brachycephala genetiska bakgrunden är inte alls lika uttalade hos alla raser eller hos alla individer i samma ras. Det finns anledning att kartlägga olikheterna mellan olika raser för att få en uppfattning om hur svåra problemen är i de enskilda raserna – men detta påverkar inte de nya kraven på att utställningsdomare skall beakta den här problematiken tydligare och då med tillämpning av gemensam kunskap och struktur i bedömningen.
Den genetiska variationen är grundvalen för att domare ska kunna premiera besvärsfria djur och även positivt kunna påverka och reparera brakycefalrasernas andningsbesvär. Utan en insiktsfull ansvarstagande inställning gemensam hos såväl domare som uppfödare kommer vi inte kunna reparera det som extremavel och okunnighet/överseende hos domare åstadkommit."
(Utdrag ur protokoll från CS möte. Mina kursiveringar.)

Här talar Uddman klartext. Han vill vara tydlig och då blir t o m protokollspråket rakt, ljusår ifrån FCI:s alla pampigt uppstaplade vagheter.
Uddman har bättre täckning än FCI. Vad är det han får in?




Bodil Carlsson

*artikeln om det brachycephala syndromet = utmärkt artikel av Göran Bodegård om kortnosade hundrasers andningsbesvär, nyligen publicerad på förstasidan i Dog World och uppskattad av bl a Jemima Harrison

söndag 18 december 2011

THE PREAMBLE: BAKGRUNDEN

Lasten från Beagle bärs fortfarande i land. Mer och mer och i allt snabbare tempo kommer kunskaperna. Men de fördelas lite ojämnt. Som med det mobila telefonnätet – alla har inte täckning, så alla hör inte omvärldens försök att få kontakt.
Det beror på var man befinner sig.
Var befann sig den som kunde skriva så här i oktober 2010?


Preamble

At shows, FCI show judges are responsible for choosing and placing the best dogs in each breed and thus for allowing these dogs to be the base of the individual breed gene pool as well as the tools for selective breeding for all responsible dog breeders.

(FCI Show Judges Code of Commitment to the Welfare of Pure Bred Dogs)

Biologiskt sett är det här stycket inte preamble utan predelirium. Inte inledning utan vilseledning. Det är precis samma gamla tänk som satte oss ( eller iallafall våra hundraser) mitt i soppan.
Ingen domare kan på sina - vad, fem minuter per jycke? - se mer än om en hund verkar frisk och rör sig någorlunda väl och som alla vet har FCI:s domare ofta bommat det också: det finns tillräckligt med raser och hundar där just de som vann mest var värst.
Ingen hund är BÄST i alla avseenden. Ingen hund är så BÄST att den ska bli basen för den rasens genpool: precis så kom genetiska sjukdomar att hopas i raserna.
Ingen domare är så BÄST att hon kan värdera en hunds genetiska bidrag till rasen med ett par snabba blickar och tio snabba fingrar.
Det där är artonhundratal. Det blir inte mindre artonhundratal för att det är FCI som skriver.

Så man läser och suckar. Ingenting lärt och ingenting glömt? Vackra ord och business as usual? Fast då tar man fel.
Det finns en annan preamble. Det är klartext från SKK och den lägger vi ut i morron.


Bodil Carlsson


preamble: eng, inledande stycke

lördag 17 december 2011

SÅ LÄNGE MAN TROR ATT NÅGOT ÄR VÄLDIGT ENKELT


så är det väldigt enkla allt man ser.
Först var hundar animerade automater. Sedan blev de reflexstyrda varelser med enkla instinkter.
Därnäst blev de vargar, besatta av driften att klättra uppåt och ta över i dominanshierarkin.
Till skillnad från oss, förstås, som var de enda kännande och tänkande varelserna i universum. Jisses – man undrar om det inte kändes lite ensamt?

Hur som helst: ödlan kom fram ur klippan och visade sig vara ett ryggradsdjur som vi. Beagle kom tillbaka med kunskaper om arternas förändringar och släktskap och lasten från det skeppet bärs fortfarande i land: när man läser av hundens och människans hela genuppsättning och jämför dem, ser man att det mesta är gemensamt DNA. När man tittar på hundars och människors beteende, så ser man att vi förstår varandra märkligt väl.
Vi är däggdjur med samma grundkonstruktion, två sociala arter som har varit beroende av varandra tillräckligt länge för att kunna förstå varandras språk.

En bok med titeln Hundens språk och tankar hade ingen som ville bli betraktad som seriös kunnat ge ut för tjugo år sedan. Hundar som tänker! Hundar som har ett språk! Kärringpjoller!
Nu kan man det skriva det. Man kan t o m bli en eftertraktad föreläsare för hundfolk om man skriver det som många av oss alltid har utgått ifrån. Tack, Per Jensen! Det bästa och vettigaste jag har läst på länge om hundar och människor.
Skyndar ni er och beställer från SBK:s webshop, så kanske ni hinner ge er själva en fullträff i julklapp!


Bodil Carlsson

fredag 16 december 2011

LÅNG ROCKAD


Grundligt avsnoppad av engelska KC, som säger att här har ingenting ändrats och som hänvisar till the Rough Collie Breed Council
som säger att här har ingenting ändrats och som hänvisar till KC,
skickade jag frågan till FCI:s standardansvariga. För någonting har förändrats och någonstans finns ett svar.
Och medan jag förhoppningsfullt väntar, funderar jag på flickan med fisködlan.

När ödleskelettet tittade fram ur kalkstenen, skickades stenhuggare dit. De högg ut hela blocket och sedan tog andra yrkesmän vid och knackade bit för bit fram Ichtyosaurus ur årmiljonernas sediment. Det tog tid. Men när det var klart började saker byta plats.
Fisködlan klev fram som levande biologisk verklighet. De skarpsinniga resonemangen blev fossil. En lång, lång rockad som fortfarande pågår.


Det här är Mary Anning och hennes hund Tray. Mary föddes i en fattig familj och var dessutom flicka. Ingen universitetsutbildning för henne - kyrkan tog sig an henne och lärde henne läsa. Hon försörjde sig på att leta och sälja fossil resten av livet och blev skicklig på det - en tidig fältforskare, på sitt sätt, fast inte många känner till hennes namn. Tray dog i ett jordskrev när han följde Mary på ännu ett fossilsök många år senare. Nästan prick tjugo år efter Marys fynd - i december 1831- gav sig Charles Darwin ut över havet där fisködlorna en gång fanns. Han jagade biologiska sammanhang och kom tillbaka med en last av upptäckter, som blev grunden till evolutionsteorin. Fartygets namn blev nästan lika berömt som hans eget – det hette the Beagle, förstås, efter en spårsökande hundras.
Det borde ha fått heta Mary Anning, så hade fler av oss kommit ihåg en av de första naturvetarna.
Eller Tray efter den som följde med henne.



Bodil Carlsson

torsdag 15 december 2011

FLICKAN OCH FISKÖDLAN

Häromkvällen sände P1 ett program om en liten flicka, som hette Mary. Mary bodde i England bland de höga kalkklipporna längs sydkusten i en tid, då den fastlagda sanningen var att världen hade skapats den 26 oktober 5685 år f Kr*. Det var teologernas bestämda åsikt, så det var biskoparnas och de lokala byprästernas och i slutändan - förstås - allas åsikt. Så mycket mänskligt skarpsinne och så många invecklade beräkningar man måste ha lagt ner för att kunna ange datumet så exakt!
Mary knackade på en kalkklippa och fram kom det första bevarade fossila skelettet av en fisködla. När kalkstenen sprack den där dagen i december 1811, då sprack den teologiska tideräkningen också. Människan stötte ihop med biologin.
Det håller vi fortfarande på med och inte alla gillar läget.


Ursäkta en ovidkommande utvikning! Det jag tänkte säga var att jag förstås – som vanlig hundägare – är otroligt okunnig om många saker. T ex trodde jag, att engelska KC måste ha något att göra med en FCI-standard för en brittisk ras. Alltså skickade jag en korkad fråga till KC.

Dear Sir/Madam, We have had news here of the revision in the Rough Collie breed standard, specifically naming temperemental traits (aggression and extreme timidity, respectively) as disqualifying faults. As I understand it, there were no disqualifyinf faults in the Collie breed standard before. There have been a few questions already as to what is meant by "extreme" timidity, and whether "moderate" or even "fairly great" timidity would  be acceptable; similarly, what degree of aggression is accepted - a dog scowling at another male?
In general, I think many people would be interested to know what prompted the amendment to the breed standard and what discussions there have been with the British Rough Collie Clubs. Unfortunately, I can find no info on the RC Breed Council homepage and so look forward to your answer.
 
Regards,
Bodil carlsson
 

Nu sitter jag här och känner mig vederbörligen tillrättavisad, för:

Thank you for your email regarding the Collie (Rough) Breed Standard.  The Kennel Club’s Breed Standards do not contain any disqualifying faults and any application to include such would not be approved.  Currently the temperament clause in the Rough Collie Breed Standard is as follows:
 
Temperament Friendly disposition with no trace of nervousness or aggressiveness. A great companion dog, friendly, happy and active, good with children and other dogs.
 
We would suggest that you contact the Rough Collie Breed Council direct for in depth information about the breed. /email-adress/.
 
Yours sincerely
Caroline Hallett
Registered Societies Manager


 
Som sagt, bra frågor skall ställas dit där de bäst kan besvaras.


Bodil Carlsson

*eller något snarlikt årtal.