Crufts har stängt ner för
den här gången. Den brittiska rasklubben för engelsk bulldogg såg
till att ta bort skylten med påståendet om att veterinärernas
öppettider är den största orsaken till kejsarsnitt hos rasen. Det
var nog en bra sak att göra. Risk fanns väl att brittiska
veterinärförbundet annars hade stämt dem, när de hade skrattat
färdigt.
Crufts fortsätter
givetvis att hända ändå, även om skylten är borta och domarna
har åkt hem till sina egna kennlar igen. Rasvinnaren, BoB, i engelsk
bulldog är en hanhund. Han är hittills – fram till storvinsten
– pappa till etthundranio engelska bulldoggkullar. Tror ni att det
blir färre förfrågningar under året som kommer?
En person som är väl
insatt i den engelska hundvärlden gissade att täckhundsavgiften
hittills har legat någonstans mellan femhundra och ett tusen pund.
Är det någon mer än jag som får ägarens inkomster, räknat i
svenska pengar, till någonstans mellan en halv och en hel miljon?
Två andra med inblick gissade olika på valppriset efter honom –
den ena höftade till med motsvarande 25 000 kronor, den andra trodde på
uppåt 40 000 nu. I vilket fall får man tänka sig, att hanen
ansenligt har bidragit till ägarens försörjning och kommer att
fortsätta göra det.*
Nu tänker jag berätta
något, som en gammal inbiten schäfergubbe nere på kontinenten sa
till mig en gång för längesen. En del av er kommer att ta illa vid
sig, men det var så han sa. Det hade varit storbråk inom tyska
schäferklubben, det var samma bråk i Sverige, om än mindre
hörbart, och jag minns inte längre exakt vad det rörde sig om den
gången, utom att folk höll på sina linjer och med fradgande
mungipor tuggade fraserna om att funktion och exteriör inte
utesluter varandra, tvärtom– ett originellt påstående för att
komma från rena utställningsuppfödare av schäfer, men så var
det, den gången också och i den rasen med. Andra pratade om
tillrättalagda enkla skyddstester för schäfer nere i Tyskland,
ställen och personer som en hund kan skickas till för att få
ett obligatoriskt godkännande för att bli utställningschampion och
etablerad som avelshund– något åt det hållet. Det kan ha handlat
om vem som exporterade sina uppfödningar vart och till vilka
priser. Folk skrek om förtal. Det var en av varianterna av den
hundra år gamla och evigt olösta kompromissen mellan hunden som
skall synas vara och hunden som är och som vanligt flög blodstänken
i luften.
På den tiden var jag ung
och dum, inte ens sextio fyllda. Jag frågade: Varför blir de här
bråken alltid så aggressiva?
Han sa: Har du inte
förstått det? De här människorna vill vara framstående. Men de är
inga nobelpristagare. De är inte jurister, inte kirurger, inte
företagsledare, inte börsmäklare. I vilken
annan bransch skulle de ha fått sådan status och sådana
inkomster med så lite insatser och så lite risker?
* * *
Att vara uppfödare
betyder att minst en tik som du äger har fött valpar i ditt hus.
Tiken skötte troligen parningen, dräktigheten och valpningen rätt
bra själv (om hon inte hade oturen att vara en bulldog, fralla eller
chihuahua, förstås).
Vilken är din merit i
sammanhanget?
Det finns några mycket
olika svar på den frågan. Kanske är det dags att vi alla börjar
titta lite på svaren. Till att börja med skulle jag vilja säga så
här: man kan inte förstå hundvärldsbråken, om man tror att det
bara handlar om pengar.
Men man kan inte heller
förstå dem, om man inte förstår att det också handlar om pengar.
Bodil Carlsson
*När det gäller den
här enskilda hanhunden, kommer årets upplaga av Crufts troligen att
pågå mycket länge. 109 kullar hittills och efterfrågan kommer
knappast att minska. Så hur stor andel av de engelska buldoggarna,
reggade hos KC eller inte, kommer att ha hans gener om fyra-fem
hundgenerationer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar