THE SELL- OUT MAN

Självklart är det så, att om man vill se hälsoproblem hos hund, så skall man gå till en veterinärklinik och titta. Renrashundar har troligen oftare veterinärvårdsförsäkring och bara av det skälet kan man förvänta sig att få se dem överrepresenterade i klinikernas väntrum. Så måste det vara. Ändå kom jag ut från den kliniken inte bara med ett halsband utan hund och ett hål i hjärtat, utan med ett frågetecken i tanken. Under en timmas väntan på min nyopererade tik hade jag avlivat min tredje svårt skotträdda collie - visst, hon var gammal och allvarligt sjuk, men skotträdslan, och golvrädslan,  hade funnits långt tidigare och i efterhand är det lätt att se hur det inskränkte både hennes och vårt liv. Jag borde ha låtit henne få slippa rädsla och förödmjukelse tidigare. Jag träffade en dvärgschnauzer med dubbelsidigt armbågsfel, på ålderns höst opererad och simtränad till någorlunda smärtfri rörlighet. Jag träffade en fin collietik med för små ögon. Och på klinikens anslagstavla med tackkort från  djurägare hittade jag två namn, som jag kände igen. Två människor som tackar veterinären  för den sista hjälpen. Fotot är taget i hemmiljö och visar en vacker dobermann. Jag  vet hur älskad den hunden var. Jag vet hur mycket hans ägare våndades före beslutet och hur de har sörjt efteråt. Han avlivades, sex år gammal, för att hans knäleder och höftleder inte längre gick att göra något åt.
Nu tänker ni, att så här känns det ju, när man sörjer över något.  Bara negativ information registreras: det som inte passar in i det mörka stämningsläget sorteras bort. Man ser inte allt det friska. Det är förstås också sant. Men igår, när Collieinfo fick en första städning för att aktualiseras, tittade jag länge på ett papper från 1925. En tävlingsannons för sjukvårds- och skyddshundar. Den riktar sig till airedaleterrier, collie, boxer, rottweiler, dobermann och schäfer. Det var de dugliga arbetsraserna då. Vad är kvar av dem idag?  Hur ofta ser man airedaleterrier och dobermann? Hur ser tidsperspektiven ut för rottis?
Vad har vi gjort av collien?


SKK:s vd har en plan för de renrasiga hundarnas framtid. Han lägger fram den i en ledare i senaste Hundsport Special. Jag rekommenderar alla att läsa den ledaren. SKK:s vd uttalar sig om policyfrågor inom hundaveln, som om han vore SKK:s valde ordförande och inte dess högst avlönade tjänsteman, anställd för att göra det som CS säger åt honom.  Roll och uppdrag är inte det enda Ulf Uddman skickligt  blandar ihop i den texten. Det som påtalas som ett problem - småuppfödares påstådda svårigheter att hålla sig ajour med ett regelverk för sin avel - hänger inte alls ihop med det föreslagna botemedlet. Som är att sälja ut seriösa uppfödare och deras arbete med hälsa och stabilitet och i stället smickra de oseriösa tillbaka in i registreringsfållan genom att  avskaffa alla regelverk för hundaveln.
...  så att mer cash klirrar in i kassan för den registrerande enheten, som råkar vara SKK under ledning av en ambitiös ekonom.

Fortsättning följer. Vill Brukshunden publicera de här inläggen på sin möjligen avsomnade debattsida, så  hjärtligt välkomna! De kommer i vilket fall att skickas till CS med begäran om en kommentar.

Bodil Carlsson