Varkatten

Varulvar är visst på modet nu. Varför? frågar man sig. Vad är poängen med ett så korkat förvandlingsnummer? En klok kvinna blir - Varkatt!

Tänk bara... Oframkomlig gårdsplan. Timmars jobb med skoveln för att frilägga gångar till stall, fågelautomat, kompost och grind. Allt snöar igen.
Minus femton. Evinnerliga vändor med hetvattenhink till hästar. Hotande mulnar himlajäveln. Mer snö på takvinklarna nu, inser man, så bågnar det gamla virket som ett plattak på en malmöskola, och vad hör man från SMHI när man rycker upp dörrn för att slänga på ännu en gryta med vatten?
”Ett nytt snöoväder med blötsnö väntas dra upp över de södra delarna av landet...”


Då bryter varkatten fram. Lagren av sunkiga, svettiga underställ sprängs och ut ur alla värkande muskelfibrer och frosttoviga hårtestar kommer varkatten! Den kämpande kroppen rullar på hallgolvet...
...och uppstår igen. Förvandlad. Perfekt.
Första paret sockfötter som djärvs gå förbi kör jag mina vällustiga klor i.
Ansträngningslöst hoppar jag sedan fem gånger min egen höjd upp på köksbänken för att inta min middag. Därefter hoppar jag fem gånger min längd över till kökssoffan och tillbringar dagen med att avnjuta den utsökta känslan av att ligga med sträckta framben och hoprullad bakkropp...när jag inte begrundar den djupa upplevelsen av utsträckta bakben och behagfullt böjda framtassar.
Sedan vaknar jag och prövar olika föraktfulla ansiktsuttryck.
Om det blir tråkigt, tuggar jag krukväxt. Då brukar det hända saker.

De hjärnlösa drumlar som är mina livvakter motioneras i snön av den hjärnlösa nolla som är min betjäning. Idag igen! På det sättet förflyter deras hjärnlösa liv. Ibland funderar jag på varför.



När jag blir trött av att tänka på dem och pröva föraktfulla ansiktsuttryck lägger jag omkull den betjäning som har den största och mjukaste magen.
Den allra bästa kökssoffa blir bara ännu bättre av en levande, behagfullt draperad värmedyna.
Värmedynan tror att ljudet som jag ger ifrån mig är ett tecken på uppskattning. Om han var bättre på att lyssna, skulle han höra att jag rytmiskt upprepar:

KKKKK......RRR!

Cattus Rex.
Katten är kung!




Tjejer, jag vill bli varkatt. Men eftersom jag inte har räknat ut hur man gör är jag än så länge en vanlig oförtrollad kärring. Vi har försökt få ner snö från taken sen i morse och jeans, sockor och stövlar är rätt blöta och kalla, men det är ändå en jäkla massa snö kvar på taken och SMHI vågar vi inte ens lyssna på.
Fast hundarna har varit änglar.

Bodil Carlsson