En sak jag fick stifta bekantskap med när jag flyttade till Norrland var - renar. Riktigt fina djur, faktiskt. Godmodiga och saktfärdiga. Det sistnämnda kan vara lite påfrestande när man sitter i bilen på väg någonstans och vägen är full av dem. Dessa struntar nämligen fullkomligt i att du vill komma fram. De lever livet i sin takt. Sympatiskt drag i och för sig, men ibland är de lite väl mycket av ett trafikhinder.
"Varning för ren på väg" består av två svarta sopsäckar i varsin pinne på varsin sida av vägen. Första gången jag såg detta undrade jag faktiskt vem som gjort sig omaket att traska iväg på en landsväg för att knyta fast en sopsäck på en pinne... Sörlänning - jajamen!
Idag tog vi våra fyrbenta vänner och stannade till vid just sådana påsar på pinnar: Nu skulle hundarna titta på ren!
Kyligt var det, ca -20 och en naggande vind gjorde det hela till ett småkallt äventyr. Men vi fick lön för mödan. Efter bara några hundra meters traskande så såg vi första renen.
Hanen stannade och fokuserade benhårt på djuret en bit bort. Inte ett ljud kom ur hans mun. Som en staty av hårdaste granit stod han fast på sin punkt och rörde inte en fena.
Tiken, (vi kallar henne jaktcollien!) såg samma ren och vrålade rakt ut: ETT DJUR! JAGA! Renen sprang fort därifrån, förstås.
Sedan såg vi en liten flock av utspridda renar en bit in i skogen. Tiken var uppvarvad och talade om precis vad hon ville göra: Utforska renstammen - nu! Hennes skall fick till följd att renarna snabbt bildade en tät flock och de stod absolut stilla. "Tillsammans är vi starka" måste deras motto vara.
Hanen klättrade upp i en snödriva och tittade under tystnad. Intresserad men avvaktande och fortfarande alldeles tyst och starkt fokuserad.
Efter fler skall från tiken satte renarna iväg, och med vilken fart! Snabba djur må jag säga.
Nu ryckte det i kopplen, hanen verkade tycka att det skulle vara kul att springa med de där djuren. Tiken, ja, hon ville nog helst bärga hem en färsk renfilé... Åtminstone lät det så.
Av samma ras är de, våra vänner, men olika som natt och dag. Det har sin charm, absolut!
Johan Nilsson
Va tråkigt :( Vi som har bestämt att vi ska få en collie till våren. Vi har en irlänsdk setter och hon bryr sig inte alls om renar, älgar, rådjur eller något annat djur. Hon stannar och tittar på dem å sen vänder hon blicken mot oss matte å husse och undrar; Vad ska vi göra nu?
SvaraRadera:) de e så härligt med en sån hund
Hej Anonym!
SvaraRaderaVi tycker inte vår collietant är tråkig, tvärtom! :-) Mycket leklust och träningsvilja där. Jaktlusten kom på köpet men det är ju inte den mest utmärkande egenskapen för just collien.
Johan Nilsson