BRÅTEN I PORTGÅNGEN

Den här studien publicerades i England i år. Texten är originaltext, fettningarna är mina.  Det talas från olika håll - mest från de håll som är direkt involverade i uppfödning och försäljning av extremt trubbnosade raser - om att det behövs mera statistik, mera fakta, flera undersökningar.
Behöver man statistiska kunskaper för att förstå den här CT-bilden?

Till vänster - näsborrar hos schäfer, normalnosad ras. Till höger - det som får duga som näsborrar åt en mops, extremt brachycefal ras. Det kallas för "knipta näsborrar" på svenska - stenotiska näsborrar på veterinärmedicinsk och medicinsk svenska. Det kanske inte låter så illa?
"Stenotisk" betyder inte "knipt".
"Stenotisk" betyder "förträngd". Igensatt. Här börjar bråten i portgången - med näsborrar som inte riktigt finns.
Vilken version vill ni helst själva försöka andas genom?



Canine Genet Epidemiol. 2015 Jul 14;2:10. doi: 10.1186/s40575-015-0023-8. eCollection 2015.

Epidemiological associations between brachycephaly and upper respiratory tract disorders in dogs attending veterinary practices in England.

O'Neill DG¹, Jackson C², Guy JH², Church DB¹, McGreevy PD³, Thomson PC³, Brodbelt DC¹.

Author information

Abstract

BACKGROUND:

Brachycephalic dog breeds are increasingly common. Canine brachycephaly has been associated with upper respiratory tract (URT) disorders but reliable prevalence data remain lacking. Using primary-care veterinary clinical data, this study aimed to report the prevalence and breed-type risk factors for URT disorders in dogs.

RESULTS:

The sampling frame included 170,812 dogs attending 96 primary-care veterinary clinics participating within the VetCompass Programme. Two hundred dogs were randomly selected from each of three extreme brachycephalic breed types (Bulldog, French Bulldog and Pug) and three common small-to medium sized breed types (moderate brachycephalic: Yorkshire Terrier and non-brachycephalic: Border Terrier and West Highland White Terrier). Information on all URT disorders recorded was extracted from individual patient records. Disorder prevalence was compared between groups using the chi-squared test or Fisher's test, as appropriate. Risk factor analysis used multivariable logistic regression modelling. During the study, 83 (6.9 %) study dogs died. Extreme brachycephalic dogs (median longevity: 8.6 years, IQR: 2.4-10.8) were significantly younger at death than the moderate and non-brachycephalic group of dogs (median 12.7 years, IQR 11.1-15.0) (P < 0.001). A higher proportion of deaths in extreme brachycephalic breed types were associated with URT disorders (4/24 deaths, 16.7 %) compared with the moderate and non-brachycephalic group (0/59 deaths, 0.0 %) (P = 0.001). The prevalence of having at least one URT disorder in the extreme brachycephalic group was higher (22.0 %, 95 % confidence interval (CI): 18.0-26.0) than in the moderate and non-brachycephalic group (9.7 %, 95 % CI: 7.1-12.3, P < 0.001). The prevalence of URT disorders varied significantly by breed type: Bulldogs 19.5 %, French Bulldogs 20.0 %, Pugs 26.5 %, Border Terriers 9.0 %, West Highland White Terriers 7.0 % and Yorkshire Terriers 13.0 % (P < 0.001). After accounting for the effects of age, bodyweight, sex, neutering and insurance, extreme brachycephalic dogs had 3.5 times (95 % CI: 2.4-5.0, P < 0.001) the odds of at least one URT disorder compared with the moderate and non-brachycephalic group.

CONCLUSIONS:

In summary, this study reports that URT disorders are commonly diagnosed in Bulldog, French Bulldog, Pug, Border Terrier, WHWT and Yorkshire Terrier dogs attending primary-care veterinary practices in England. The three extreme brachycephalic breed types (Bulldog, French Bulldog and Pug) were relatively short-lived and predisposed to URT disorders compared with three other small-to-medium size breed types that are commonly owned (moderate brachycephalic Yorkshire Terrier and non-brachycephalic: Border Terrier and WHWT).

Man väljer alltså slumpmässigt ut 200 hundar från tre extremt trubbnosade raser (bulldog, fransk bulldog och mops) och lika slumpmässigt plockar man  fram 200 hundar av andra vanliga raser i storleken liten till medium att jämföra med  - en måttligt brachycefal, yorkshireterriern, och två normalnosade, nämligen border terrier och West highland white. Alla hundar kommer från veterinär primärvård i England. Alla är vanliga raser och alla är jämförbara i storlek.

Man jämför genomsnittlig ålder vid döden - hur gamla brukade hundarna överlag bli? - och jämför frekvensen av sjukdom mellan dessa två grupper om 600 hundar var. Det är inte någon liten studie.

Hos de extrem trubbnosade raserna var 4 av 24 dödsfall sammanhängande med sjukdom i de övre luftvägarna. Hos de andra var INGA dödsfall det. 
 De måttligt trubbnosade och de normalnosade hundarna var i snitt 12,7 år när de dog.
De extremt trubbnosade var i snitt 8,6 år.

Jag tittar på CT-bilderna från Oechterings studie och förvånas över att de orkar kämpa så länge.

Bodil Carlsson

VINDENS PORTAR

Ibland räcker språket inte till när något skall beskrivas. Då  lånar man tacksamt från ihågkomna poeter, som visste vad de talade om och gjorde det i få ord. De gamla beduinerna avlade fram de snabbaste, uthålligaste, vackraste  hästar som världen hade sett. De älskade sina hästar. De älskade att se dem i rörelse. De sa om en riktigt bra häst: "Ett hjärta som slukar vinden!"
Men alla hjärtan äter vinden.
Rent bokstavligt: varje hjärta i varje kropp som rör sig slukar vinden. Var gång vi tar ett andetag, skapar vi ett undertryck som drar  en vind av syre rakt ner i lungorna. Titta på er hund nästa gång den far upp och kastar sig fram med munnen halvöppen i ett första djupt andetag!

Visst kan ni se det - hjärtat som slukar vinden?

Här ser ni ett schäferhuvud i genomskärning. Framställt via CT visar bilden en hund som visserligen sover - den måste ligga stilla för att det skall bli någon bild - men inte är djupare sövd än att den andas själv.  Allt det svarta på bilden är luft. Resten är schäfer: vit benvävnad, gråa mjukdelar. Ser ni hur lätt och luftfyllt ansiktets skelett  egentligen är?
Ser ni de långsträckta flödesvägarna?
Jag tittar och vill ta av mig min hatt för konstruktionen. Och tack, ni som gjorde arbetet, för att ni låter oss få se!
Detta är vindens portar.

Så ser vår gamle schäferkompis ut inuti, när han tar sats för ett språng fram över lingontuvor och granris för att komma i kapp collietiken. Så ser hon också ut. Så ser powderpufftiken ut. Var och en av samma modell och samma proportioner mellan skalle och nos, det är bara storleken som diffar. Så ser de springande djuren ut.
Men så ser inte alla hundar ut.

Detta är en mops i samma genomskärning. Levande, sovande hund - med ett litet metallrör som håller upp överkäken. Vart tog näshålan vägen? Var är den fria öppningen från näshålan till svalget?
Det är väldigt mycket mops och lite luft här. Tänk bort metallröret och låt käken falla ihop och sluta sig. Vad blir det för andningsvägar kvar då?
Varför är det en massa bråte i portgången mellan näshålan och svalget?

Bodil Carlsson


Illutrationer här och i kommande inlägg från T.H. Oechtering et al, Computed tomographic imaging of the nose in brachycephalic dog breeds, Tierärtzliche Praxis Kleintiere 3/2007.

I VÄNTAN PÅ TILLSTÅND: SNITTET FÖR RASEN

 Folk i farten  har sällan tid att läsa igenom långa texter. Vill man nå fram, skall texten vara kort och illustrationerna slagkraftiga. Därför blir det sista inlägget i serien om extrema trubbnosar en sammanslagning. De som redovisats hittills -  studien som gjordes i Cambridge av andningsfunktion och den som gjordes i USA på blodgaser - gav en bild av hur extremt trubbnosiga hundar kan leva.
Jag väntar på klartecken för att låna illustrationer till ett inlägg om hur och vid vilken ålder de dör. Men här har ni i väntan på den en rapport om hur de föds. Fettningen och översättningen av den sista meningen är min.

• 
  

J Small Anim Pract. 2010 Feb;51(2):113-8. doi: 10.1111/j.1748-5827.2009.00902.x.

Proportion of litters of purebred dogs born by caesarean section.

Evans KM¹, Adams VJ.

Author information

Abstract

OBJECTIVES:

To describe the frequency of caesarean sections in a large sample of pedigree dogs in the UK.

METHODS:

Data on the numbers of litters born in the previous 10 years were available from a cross-sectional study of dogs belonging to breed club members (2004 Kennel Club/BSAVA Scientific Committee Purebred Dog Health Survey). In this survey 151 breeds were represented with data for households that had reported on at least 10 litters (range 10-14,15): this represented 13,141 bitches which had whelped 22,005 litters. The frequency of caesarean sections was estimated as the percentage of litters that were reported to be born by caesarean section (caesarean rates) and are reported by breed. The dogs were categorised into brachycephalic, mesocephalic and dolicocephalic breeds.

RESULTS:

The 10 breeds with the highest caesarean rates were the Boston terrier, bulldog, French bulldog, mastiff, Scottish terrier, miniature bull terrier, German wirehaired pointer, Clumber spaniel, Pekingese and Dandie Dinmont terrier. In the Boston terrier, bulldog and French bulldog, the rate was > 80%.

Vanligheten var över 80%.

 Texten som kommer är ett referat av en veterinärmedicinsk rapport om dödsorsaker och ålder vid dödsfall hos ett antal extrema trubbnosar. Den publicerades sommaren 2015, men jag har inte sett den kommenterad av någon av de berörda rasklubbarna. Illustrationerna kommer från en annan veterinärmedicinsk rapport. Den har funnits tillgänglig på nätet i åtta år. Jag hittar inga synpunkter på den heller hos de berörda rasklubbarna.
Jag vill redan nu tala om, att en del av er kommer att ta illa vid sig av illustrationerna. Jag gjorde det. Jag hade  inte föreställt mig att en hund kunde ha så litet av sin arts normala andningsvägar i behåll.
Och jag hade verkligen inte kunnat tänka mig att någon vill att det ska fortsätta så. Överhuvudtaget måste jag säga, att för min del har upptäcktsfärden genom de extremtrubbnosade hundarnas tillvaro har varit sådan  att jag gång på gång tänker: "Det här kan inte vara sant!"

Men jag har en fråga till er läsare.
Hur länge har det varit möjligt att avla fram hundraser med så stora huvuden, så trånga bäcken och så nedsatt syresättning i blodet att normalförlossning är en ren chansning?
Mitt svar: precis lika länge som det har varit möjligt att betala för kejsarsnitten och ändå kunna sälja valparna med vinst.
Vilket är ert svar?

Bodil Carlsson

NORMALT FÖR ARTEN

Här har ni dagens skogsluffargäng. För ett ögonblick sitter de stilla.
Annars gick det emellanåt rätt fort för alla tre, bortsett från att Lilla Grå  inte hann in i  den här bilden. Hon kom från vänster i hög hastighet för att genskjuta collien, fast ur fel vinkel för kameran. På de andra fotona var hon bara ett grått sudd över tuvorna.

Collien som skrattar medan hon springer är min. Hon väger lite drygt tjugo kilo. Vilka är de två andra? En av dem väger knappt sex  och är vid två års ålder för första gången ute på regelbundna svängar i skogen. Nu efter sju veckor kommer hon nästan ikapp den jämngamla, motionsvana collien. Hon har t o m luft över för ett ihållande gällt skall medan hon springer!  En väger 34 kg och är på väg att fylla elva. I juni hade han av ren fysisk oträning svårt att gå på ojämnt underlag. Han hade inte varit varit lös på många år, han hade aldrig lekt med andra hundar. Nu håller han skapligt takten med tjejerna. Han har ökat tre kilo muskel i vikt. När han kommer för att hämta oss, dansar stegen.
P(a)O2 hos alla tre?
Jo tack. Normalt för arten! Det går inte att bygga upp kondition och muskelmassa så snabbt och så bra annars.  Titta på det här!

J Vet Intern Med. 2012 Jul-Aug;26(4):897-904. doi: 10.1111/j.1939-1676.2012.00941.x. Epub 2012 May 11.

Evaluation of arterial blood gases and arterial blood pressures in brachycephalic dogs.

Hoareau GL¹, Jourdan G, Mellema M, Verwaerde P.

Author information

Abstract

BACKGROUND:

Brachycephalic dogs (BD) are prone to congenital upper airway obstruction (brachycephalic syndrome, BS). In humans suffering from sleep apnea, upper airway obstruction is known to cause hypertension. There is no information regarding the influence of BS in dogs on cardiorespiratory physiology.

RESULTS:

A total of 7 French and 4 English bulldogs met the inclusion criteria. The control group consisted in 6 Beagles, 2 mixed breed dogs, 1 Staffordshire Bull Terrier, 1 Parson Russell Terrier, and 1 Australian Cattle Dog. Statistically, BD had lower P(a) O(2), higher P(a) CO2, and higher PCV when compared with controls (86.2 ± 15.9 versus 100.2 ± 12.6 mmHg, P = .017; 36.3 ± 4.6 versus 32.7 ± 2.6 mmHg, P = .019; 48.2 ± 3.5 versus 44.2 ± 5.4%, P = .026, respectively). Also, they had significantly higher SAP (177.6 ± 25.0 versus 153.5 ± 21.7 mmHg, P = .013), MAP (123.3 ± 17.1 versus 108.3 ± 12.2 mmHg, P = .014), and DAP (95.3 ± 19.2 versus 83.0 ± 11.5 mmHg, P = .042). BD with a P(a) CO (2) >35 mmHg were significantly older than those with a P(a) CO (2) ≤35 mmHg (58 ± 16 and 30 ± 11 months, P = .004).

Medan jag läste BOAS-studien från Cambridge, blev jag alltmera fundersam. Det var lite svårt att tro att resultaten kunde stämma.  Om detta verkligen var sant - hur såg då brachycefala hundars syrgasmättnad ut? Hur mycket koldioxid hade de i blodet? Och måste de inte ha en högre koncentration röda blodkroppar än andra hundar? Det vart många frågor för min del.

Här har ni ett svar. Några veterinärer i USA undrade nämligen samma sak och bestämde sig för att försöka ta reda på det. 11 stycken brachycefala hundar - 7 franska och 4 engelska bulldogs - jämfördes med 11 normalnosingar av olika sorter och storlekar. De brachycefala hundarna (BD) hade lägre syrgastryck (P(a)O2), syrgasmättnad, i sina pulsådror jämfört med de andra. Varför? De kunde inte andas in ordentligt.

De hade högre koldioxidtryck, eller koldioxidmättnad, i blodet i sina pulsådror jämfört med de andra. Varför? De kunde inte andas ut ordentligt. Jag vill inte kränka någon, men när halterna av syre och koldioxid i blodet ser ut så här,  finns ingen annan förklaring än luftvägshinder på någon nivå.

De brachycefala hade en högre koncentration av röda blodkroppar än de andra. Varför? För att ta vara på det syre som kom in, behövde de maxa antalet röda blodkroppar som fångar upp syret.

Och för att pumpa runt detta mer trögflytande blod med dess syre behöver hjärtat ge järnet. Så de brachycefala hundarna i den här studien har högre blodtryck. Precis som människor med sömnapné och återkommande nattlig syrebrist brukar ha.

Så - hur slutar det som börjar så? Ett svar kom i nästa studie.

Bodil Carlsson

VINDARNA VÄNDER?

Har man försökt hänga med i trubbnosdebatten, så är man vid det här laget halvdöv av det höga tonläget. Det bottenlösa elände som drabbat skånska trubbnosuppfödare  - hela tolv stycken kennlar har inspekterats, om jag har fattat rätt - har jämförts med förföljelse av folkgrupp. Någon kommenterade offentligt i Dog World att det som drev de svenska veterinärerna bakom uppropet var "spite, malice and hate" - ordagrant elakhet, illvilja och hat. (Samma mörka krafter som drev  mig till en så extrem åtgärd som att redovisa en forskningsrapport, f ö.) Någon såg trots allt ljuset i tunnelns slut nu. Nu skulle vindarna vända! För nu - nu var SKK med på tåget och det hade kommit ett så tillfredsställande skarpt formulerat brev från en av de nya samverkansgrupperna som skall samråda lite kring andningsvägar. Se lång kommentar under inlägget Den felande länken från igår!
Och vem vet - vindarna vänder kanske. Fast...

....  kanske inte just på det sätt som någon hoppats. Idag har brittiska Dog World  ny rubrik på sitt nätlöp.

British vets back Swedish brachycephalic petition

Created: 23/10/2015

BRITISH veterinary chiefs say they share their Swedish compatriots’ concern about brachycephalic breeds.
  They say they are supporting the Swedish vets’ who have launched various initiatives in a bid to address the problems suffered by short-nosed dogs.
http://www.dogworld.co.uk/product.php/147033/34/british_vets_back_swedish_brachycephalic_petition/3146c41b96d3b778a485a7de3b4105a7

Klicka på länken och läs själva vad brittiska veterinärer säger om de svenska veterinärernas initiativ.
 Dessutom har jag hört en annan märklig sak idag. Det där skarpa brevet från samverkansgruppen, ni vet? Där det beskrevs hur uppfödare och ägare av trubbnosar hade mobbats och behandlats respektlöst av veterinärkliniker och hur de stackars uppfödarna hade tvingats gömma sina hundar, eller t o m flytta dem till annat län, i väntan på skånska länsstyrelsens fruktade uppdykande?

Här följer en bit av detta mejl, som enligt uppgift skall vara avsänt av SKK. Enligt uppgift, alltså! Jag återger delar av det, men jag måste ärligt säga att även om mejlet börjar sakligt och sansat och låter som något man gott kan tro kommer från SKK - så är fortsättningen, från underrubriken Infekterad debatt i sociala medier och framåt, så formulerad att det är svårt att tänka sig att SKK har skrivit, eller godkänt, eller instämmer i det som sägs. Alldeles speciellt undrande blir man, när man läser meningen som följer underrubriken Kritik utan underlag.  Ingen kan få mig att tro att SKK idag delar den uppfattningen. Däremot undrar man onekligen vem som satt i samverkansgruppen och anförtroddes att föra dess talan.

• 
  

  
  

  "I juli 2015 skickades ett öppet brev till Svenska Kennelklubben och Jordbruksverket angående andningsproblem hos trubbnosiga raser, i första hand engelsk bulldog, fransk bulldog, mops och pekingese. Brevet var undertecknat av flera hundra veterinärer och gick under namnet Trubbnosuppropet. SKK välkomnade brevet och ser positivt på en fördjupad samverkan med veterinärkåren vad gäller hundar med andningssvårigheter. I augusti hölls ett första möte mellan SKK, SJV och de veterinärer som undertecknat brevet. Ett andra möte hölls i september med fler aktörer och där man enades om vikten av att konkretisera det fortsatta arbetet. Utanför denna samverkansgrupp har dock debatten urartat och det är dags att alla parter att sluta leta syndabockar och skälla på varandra.
  Infekterad debatt i sociala medier
  Efter att trubbnosuppropet startade har uppfödare känt sig utpekade som ansvarslösa djurplågare. Flera debatter har förts i dagspress och etermedia, inte alltid med vetenskaplig fakta. Diskussionerna har gått heta i de sociala medierna och kritik har riktats mot initiativtagarna av uppropet, andra veterinärer, riskkapitalbolag som äger veterinärkliniker, SKK, rasklubbar, förtroendevalda, uppfödare och hundägare. Diskussionerna har inte gynnat någon av parterna och definitivt inte de utpekade raserna. Såväl uppfödare som hundägare har utsatts för regelrätt mobbning. Även veterinärer har på nätet luftat sina negativa åsikter om uppfödare och ägare av trubbnosiga hundar och djurägare har svarat med att välja bort veterinärer som undertecknat det öppna brevet och djursjukhus som behandlar ägare av trubbnosiga raser respektlöst.
  Kritik utan underlag
  Den största kritiken från uppfödare av trubbnosiga raser riktar sig mot att kritikerna vårdslöst talar om att många hundar är drabbade utan att närmare precisera vad man menar med många."
  
  

Ja, alltså, det där brevet verkar plötsligt ha ersatts av ett annat som är betydligt mer återhållsamt i formuleringarna. Var det en vind som vände någonstans?

Bodil Carlsson

DEN FELANDE LÄNKEN

http://www.dogworld.co.uk/product.php/146658/1/swedish_vets_call_for_radical_health_plan_for_brachycephalic_breeds


Anki H är riktigt sparsmakad och återhållsam i sina två kommentarer här på bloggen. Hon har en något annorlunda framtoning i kommentarsfältet på Dog World, som just nu - uppenbarligen till stor frustration för några - haft en lång artikel om det svenska veterinäruppropet. Klicka på länken ovan!
Hon har t ex en annorlunda uppfattning om antalet undertecknande veterinärer än vad SKK har sagt till Dog World. Det kan man ju få lov att ha. Särskilt om man upplever ett stort intresse av att det antalet skall vara lågt, för att den lägre siffran lättare rullar av tungan. Eller är lättare att leva med. Eller så. Det känns bra att kunna tro på det man gärna vill tro på, inte sant? Så  519 låter bättre än det antal på runt 1 000 av Sveriges drygt 3 000 veterinärer, som SKK tycks ha lämnat till Dog World.
 Skall vi fråga SKK?

Självklart upprepar Anki H påståendet att veterinäruppropet saknar faktaunderlag och statistik. Hon glömmer att tala om att uppropet hade en direktlänk till studien med alla de fakta och all den statistik, som Collievänner redovisat  - som alltså, än en gång, finansierades av engelska KC och annonserades ut av den brittiska rasklubben för fransk bulldog. Antingen kan Anki H inte läsa uppropet. Eller så vill hon gärna att ingen annan skall göra det.

Anki H misstänker mig för att vara veterinär. Det får hon förstås gärna fortsätta att tro, men anledningen till hennes misstanke är att jag är bär mig precis lika illa åt som de veterinärer som skrev under uppropet. "Spite, hate and malice"är vad som kännetecknar oss - bara så ni vet.
Säger kvinnan, som lade ut en namnlista på facebook med fullständiga namn till alla de veterinärer som hade undertecknat.

Bodil Carlsson

STRAIGHT FROM THE HORSE´S MOUTH - THE ABSTRACT

Det kallas för Abstract, sammanfattningen. Men den riktiga sammanfattningen av hela WBBP-studien ligger i tabell 2. Och det  det är ingenting abstrakt eller akademiskt över siffrorna och orden i tabell 2.
89 registrerade franska bulldoggar jämfördes med 20 hundar av annan sort - se Vad tre minuter betyder från den 18 oktober. Normal andning före, under och efter lätt ansträngning i form av tre minuters promenad var grad 0 =  besvärsfri. ALLA normalnosade hundar, oavsett ålder, kön, storlek och kroppstyp var grad 0. Av de franska bulldoggarna var 9 av 89 grad 0. Det är 10%.
I grad 1, som anger en såpass låg grad av andningsbesvär att det visserligen hörs när man lyssnar på andningsljuden, och visserligen kräver lite extra kraft från andningsmusklerna efter promenaden, men ändå uppfattas vara ett ganska litet hinder för hundens liv och rörelseförmåga, hamnade 32 av 89 franska bulldoggar. Det är knappt 36%.
Man slog - för att göra det enklare att jämföra grupperna - ihop grad 0 och grad 1 till BOAS-negativa hundar. De kallas för BOAS- i rapporten: BOAS-fria skulle man kanske säga på svenska. Sammanlagt kommer de franska bulldoggarna upp i knappt 46% BOAS-fria av alla de undersökta. Straight from the horse´s mouth:


"The FB is one of the breeds most disposed to BOAS. However, a proportion of the FB who are disposed to the risk of having BOAS (i e, extreme brachycephalic skull dimensions) do not develop signs that are clinically concerning. In the present study a large sample of FB subjects were from the pet and show dog population. Only about 10% of FB were found to be Grade 0, with most dogs showing at least some degree of airway restriction. But functionally, both Grade 0 FB and Grade 1 FB, comprising nearly half of the FB in the study, were defined as BOAS-."

I grad 2,där andningsarbetet är ökat redan i vila och luften hörs när den passerar ut och in genom de föträngda andningsvägarna, förvärrar promenaden hundens svårigheter mycket avsevärt. Där hamnade 35 av 89 hundar. Det är drygt 39%.
Grad 3 är ett invärtesmedicinskt problem. Andningsarbetet är en kamp redan i vila och ansträngning är fysiskt riskabel och måste avrådas från.. Hunden klarar inte att syresätta sig ordentligt. Där hamnade hela 13 av 89 - drygt 14%. Vad får man om man lägger ihop 39+14?
Typ 53.

MER ÄN HÄLFTEN HÄLFTEN HADE SJUKLIGT FÖRÄNDRADE LUFTVÄGAR.

Table 2

Signalment (median [minimum-maximum]) and details of French bulldogs and non-brachycephalic controls.

	French bulldogs	Non-brachycephalic controls b
Dog number	89	20
Female (%)	58.43	65.0
Age (years)	2.5 (1–11)	3.13 (1–12)
Body weight (kg)	11.5 (9–17)	13.55 (6.7–27)
BCS (1–9)	6 (4–8)	N/A
Functional grade a	0 (n = 9, 10.11%); I (n = 32, 35.96%); II (n = 35, 39.33%); III (n = 13, 14.61%);	0 (n = 20)
Subject type	Patient dogs (n = 19); Study dogs (n = 70)	Study dogs (n = 20)

Data are presented as median (minimum-maximum). BOAS refers to Brachycephalic Obstructive Airway Syndrome; BCS, body condition score.

^a Functional grades, refer to Table 1.

"The remaining FB were considered functionally BOAS+. These dogs show exercise intolerance or even life-threatening clinical signs. /.../ 60% of owners of affected study FB were not able to recognize the BOAS clinical signs...." ("Study dogs" här är franska bulldoggar direktrekryterade till studien utan tidigare remiss till djursjukhuset. Det var alltså deras ägare, som inte kände igen tecknen på andningssjukdom. Gissningsvis var det därför de hundarna saknade remiss. Det man inte söker för, får man inte remiss för att undersöka vidare.)

Så vad svarar rasklubben för fransk bulldog? Vad säger man om studien?
Ingenting?
Då kanske någon har en fråga att ställa till  mrs Rankine-Parson i februari i Stockholm?

Bodil Carlsson