Årets ljudklapp?

Vad sägs om att vakna till en ny melodi varje ny dag?
Denna pålitliga och robusta klocka väcker dig varje morgon med en liten variation av föregående dags melodi. Stegrande ringsignal.
Finns i tre olika färger: Tidlös svart, elegant sobel och chict blåmelerad.
OBS! Limited edition!
(Vi vill påtala att funktionen av klockan kan märkbart försämras vid utfodring innan inställd väckningstid)

Johan Nilsson

RAS i reggsiffrorna?

Vissa säger, att om man håller tyst, så går det vägen, för då märker folk ingenting.
Mera specifikt: en del av collieklubbens medlemmar vill helst tro, att om ingen hade sagt något, så hade collien aldrig fått rykte om sig att ha lite klena nerver. Många collieägare skulle aldrig ha märkt att deras hund inte vågade gå ut och kissa tre veckor före och tre veckor efter nyår. Eller att den aldrig vågade sig in på det blanka köksgolvet. Eller att den behövde bäras upp för trappan till sovrummet varje kväll.
Så då hade reggsiffrorna för collie aldrig sjunkit från toppnoteringen efter lassiehaussen, förstår ni.
Om alla bara hade hållit tyst!

Collie är en av de klassiska engelska raserna. Från före sekelskiftet och i många år framåt gick engelska collies på export till USA och från sextiotalet och framåt gick engelska collies på export till alla europeiska länder väster om järnridån. Engelska collieuppfödare hade ingen anledning att klaga på marknaden. Deras hundar hade stort anseende.
Men i början av nittiotalet försvann collien från självaste Englands tio-i-topp över mest sålda raser. Nu ligger reggsiffrorna per år på 1100 -1200, en tiondel av schäferns.
I Tyskland ligger de på ungefär samma nivå.

Självklart kan detta bero på att svenska MH-resultat kraxas ut över världen av en stor svart korp som heter SCK. Hu!
(Eller på att Paris Hilton valde något annat än collie att bära runt i sin designade handväska. Eller på att förortstuffingar i säckiga brallor tröttnade på pälsvård och satsade på pitbull i stället?)

Det finns ett annat sätt att se på saken.
I det här lilla landet, med futtiga nio miljoner potentiella hundägare och lika många nya häftiga raser att konkurrera med som i England och Tyskland, har collien jämfört folkmängd klart bättre reggsiffror.
Hur kan det komma sig?

Vi har en tradition som gör att många fortfarande ser collien som en funktionsduglig hund och många uppfödare som avlar så. Vi har en rasklubb som stöder sådana uppfödare.

Bodil Carlsson

Grattis Lova på 13-årsdagen!

Grattis långnosen, gumminosen, lilla gris, myrsloken, lilla tant, fjant, loppeliten, galenpanna, lilla trynet! Tack för de här 13 åren min träningskamrat, min vildbasare, min knaskula! Jag gläds för varje dag jag får med dig.



/Anja G.

GUY FAWKE´S DAY... FAST TVÄRTOM!

Engelsmännen firar 5 november med fyrverkerier till minne av Guy Fawkes, som hade tänkt spränga parlamentet i luften med några tunnor krut utplacerade i källaren. Parlamentet har just satt en tunna krut under rumpan på den engelska traditionella hundvärlden.
Igår kom APGAW-rapporten!

Ni kan själva läsa alla de 56 sidorna, om ni går in på Dog World.
Här kommer en snabböversättning av delar av rapportens sammanfattning. Det är ord och inga visor.

Sammanlagt tolv medlemmar av underhuset och the House of Lords har arbetat sedan november 2008. Utredningen tillsattes efter filmen Pedigree Dogs Exposed .Man har samlat in information från organisationer och enskilda personer, hobbyuppfödare, rasklubbar, sällskapshundsägare, veterinärer, beteendevetare etc, etc.
Valda stycken följer.


”Problemets svårighetsgrad och omfattning
Kommitténs medlemmar tvivlar inte om att det existerar ett allvarligt problem med hälsa och välbefinnande hos många renrasiga hundar och vidare åtgärder kan komma att genomföras för att förbättra situationen. /.../
Eftersom the Royal Veterinary College har visat att problemen är utbreddda i varierande grad inom många av de mest populära raserna, anser vi att vidare åtgärder omedelbart bör vidtas. (vår kurs.)”


Hälsotester
”Kommittén rekommenderar att kennelklubben gör informationen om hälsoproblem i de olika raserna mera framträdande på sin hemsida och att man där lyfter fram uppfödare som genomför hälsoundersökningar och som efter sin bästa kunskap tillhandahåller friska valpar.”
”Kommittén anser det också nödvändigt att utveckla specifika avelsstrategier för olika raser baserade på genetisk rådgivning och med redskap för att långsiktigt minska frekvensen av problem med hälsa och välbefinnande. Kommittén anser att detta arbete bör involvera kennelklubben, andra rasklubbar, genetiker, beteendevetare och andra experter...”


Etiska regler
”Kommittén anser attt kennelklubben skall försäkra sig om att rasklubbarna effektivt genomdriver sina etiska regler. Varje uppfödare, som åsidosätter kennelklubbens, etiska regler borde förhindras att sälja sina valpar som renrasiga hundar registrerade i Kennelklubben och rasklubbarna bör rapportera till kennelklubben hur man sköter den här frågan. Om någon misslyckas med att följa de etiska reglerna bör den personen bli föremål för åtgärder.” (vår kurs.)

Vi erkänner de insatser som Kennelklubben gjort under det gångna året, men anser också att kennelklubben bör besluta sig för om det är registrering av hundar eller hundarnas hälsa och välbefinnande som är deras viktigaste mål...”

Hunduppfödningens värld
”Kommittén rekommenderar att en rasstandard skall bekräfta att hunden är ´fit for function´, funktionsduglig, snarare än baseras på visuell estetik.” (Vår kurs.)

”Kommittén anser att ordet pedigree skall vara kopplat till högt ställda krav på aveln (för hälsa och välbefinnande)..../.../ Om uppfödare inte förmår möta de ställda kraven för hundars välbefinnande, då bör de inte tillhöra en organisation som påstår sig vara ´Storbrittaniens största förening för hundars hälsa och välbefinnande´.”

”Kommittén anser det väsentligt att de som föder upp hundar enligt god praxis får stöd och uppmuntran, medan de som ignorerar hälsa och välbefinnande blir föremål för tvingande åtgärder och att all eventuell kommande reglering säkerställer detta.”


En parlamentarisk utredningskommitté talar om för engelska Kennelklubben att det är dags för RAS...??
Det har definitivt hänt något. När politikerna behöver berätta för hundvärlden vad man har en rasstandard till!

Press stop!

Under rubriken EN FRISKARE FRAMTID FÖR RENRASIGA HUNDAR publicerar Dog World idag den länge väntade och 56 sidor långa parlamentariska APGAW-rapporten i sin helhet!
APGAW, Associated Parliamentary Group on Animal Welfare, tillsattes efter filmen Pedigree Dogs Exposed för ett år sedan och inte minst engelska kennelklubben har levt i spänning sedan dess. Nu är den här och enligt Dog World är den
"högspänningsläsning för alla i hundvärlden.
Kennelklubben, dess General Committee, rasklubbar, championshipdomare vid utställningar och valpfabriker med mera läggs under luppen."

Collievänner satsar på att komma med en sammanfattning snarast!

Kommer snart!

Senaste reprisen av säsongens rysare Lönnens Hämnd ses nedan. Ni får gärna tro att detta är det som hållit mig upptagen. (Alla som lever med stora lönnar vet vad det handlar om.)


Ärligt talat är det så att jag förlade allt material och alla anteckningar från Kydingeholm hemma hos min dotter i Jönköping och dessutom måste jobba, så sammanfattning dröjer ett par dagar.
Den röda färgen mest körsbärslöv. Men vackert är det!

Bodil Carlsson

Kydingeholm

I förrgår, den 31 oktober, höll svenska collieklubben RAS-konferens på Kydingeholm. För den som inte redan vet – Kydingeholm är, i alla fall ett litet tag till, SBK:s kursgård en bit norr om Uppsala. Stort vitt trähus i tjugotalsstuk, bred kalkstenstrappa utanför stora ingången, framför den en gräsrundel med ljuvligt kitschig staty av flicka som håller vattenkrus i späda stenhänder, medan hon stirrar mot himlen med ett – okej då - drömmande uttryck. Runt gårdsplan låga barracker med hundvänligt spartansk inredning och påfallande lättstädade golv. Barrackerna har namn efter brukshundsraserna.
”Jasså, ska ni sova i Riesenschnauzer! Vi bor i Collie!”
På trappan utanför varje barrack står en stadig vattenskål. Priorities first. Det är väldigt svenskt på något vis, hela stället. Jag tänker mig att det kanske inte finns så himla många länder där en hundutbildningsorganisation öppen för vanligt civilt folk bjuder in en till att ta med sin vanliga civila hund och bo och äta till skapligt pris, medan man går kurs eller diskuterar. Att SBK inte har råd att ha stället kvar är kanske inte konstigt. Det är tuffa tag för många nu.När folk börjar få svårt att betala fackavgiften och amorteringarna på bilen, sitter de gamla folkrörelserna illa till. Men det är trist ändå, även om Kydingeholm bara är en liten smula i den stora konjunkturpajen.

Dit kom vi i alla fall sådär tjugo stycken i mörkret på fredag kväll, rastade våra hundar, packade upp medhavda påslakan och hällde vatten i hundskålarna. Sedan åt vi middag i den gamla herrgårdsmatsalen och gafflade hund så att ljudnivån steg till ohörbarhet över entrecoten och de stärkta vita bordsdukarna. Ett glas lådvin kunde tappas upp mot extrabetalning. Nattfåglarna fortsatte snacket i nersuttna soffor i barrackernas TV-rum till frampå småtimmarna, medan vi som var segare efter alla mil i bil sussade tidigt i den torra värmen från direktverkande el. Sedan var alla uppe vid sjudraget ändå, eftersom hundar ska ha käk och promenad före frukost klockan åtta.
Drygt 40 pers var på plats när konferensen började. Lite folk? Läs Dog World om hur de engelska dalmatinerklubbarna nyss höll stort möte för att svara på sin kennelklubbs idéer om att regga två amerikanska tikar! 58 personer deltog, de flesta styrelsemedlemmar (och, gissningsvis, samtidigt uppfödare med egna intressen att försvara).
England har 60 miljoner invånare på jämförelsevis liten yta och reggade 1581 dalmatiner 2008. (Siffrorna har fallit ordentligt – för tio år sedan reggades över 1000 till av den rasen varje år.)


Sverige har som bekant lite mindre folk, lite längre avstånd och sådär 600 collies årsreggade. Drygt 40 personer kommer resande till rasklubbens konferens, lyssnar på en grundlig genomgång av hur rasen utvecklats på senare år när det gäller mentalitet och hälsa, och deltar i diskussionerna efteråt om vad vi ska göra åt saker och ting. Styrelsen var förstås där, det var ju deras arbete som tog fram allt material som gicks igenom. Ett antal uppfödare var också där. Resten var collieägare – utom en allmänt intresserad boxerkille och en journalist som bevakade för Hundsport, båda medlemmar i klubben. Några av hundägarna var klart tävlingsintresserade, men de flesta hörde nog hemma i gruppen vanligt aktivt hundfolk.
Alla gafflade, boxerkillen och journalisten också. Och det var bra gaffel! Lärorikt, givande gaffel! De flesta kom åt att säga det som de ville få sagt. En enda gång fräste det till i ett par kommentarer, men det går väl an när man kan be om ursäkt för hett humör efteråt och känna att ursäkten accepteras. Journalisten berättade tidig brukshundshistorik och kom fram till att collien kanske inte var Sveriges allra första brukshundsras. Boxerkillen tog mobilen och messade. Sen begärde han ordet och förkunnade: ”Eniro svarar på frågan om Sveriges första brukshundsras...COLLIE!”
Allmänt skratt och glada applåder.
Och så dracks det kaffe och gafflades och som vanligt röktes det för mycket.

Kort sagt – vi åkte hem med lätt hjärta. Stenflickan står kvar där med sitt söta ansikte vänt mot himlen och ingen har satt kamouflagebrallor på henne.Vaddå dålig stämning och bråk? Bekymmer finns med rasen, men med en sådan rasklubb och med så bra diskussioner går det att hitta en lösning!

Bodil Carlsson