Jo, så tänkte vi här hemma när vi anmälde oss
själva och våra två collies till en kurs i Nosework. För näsan kan hundarna
använda, det vet vi ju. Och vi vet att deras näsor kan uppfatta så många fler dofter än de som grannhundarna, rådjuren, omgivningens katter och alla övriga
små (och stora) djur lämnar efter sig.
Det har hävdats att människors luktsinne kan beskrivas som stort som ett frimärke, medan
hundarnas kan beskrivas som lika stort som en fotbollsplan. Jag vill minnas att
detta diskuterats lite grann, så jag låter det vara osagt att det är precis så.
Men vi kan nog vara övertygade om att hundarna kan det där med lukter, dofter,
odörer, och de kan det betydligt bättre än oss människor.
Så här presenterar
Svenska Kennelklubben Nosework:
”Nosework
I den spännande
hundsporten nosework får hunden använda ett av sina främsta sinnen, luktsinnet.
Det är en allmän hundsport där alla hundar kan delta och alla klubbar inom
Svenska Kennelklubbens organisation kan arrangera kurser och tävlingar.
I nosework ska hund med sin förare söka efter specifika dofter i olika
miljöer. Hundsporten är inspirerad av de utmaningar som professionella
sökhundar utför dagligen inom till exempel polisen och tullen. Men det är också
ett enkelt och roligt sätt att aktivera din hund!
Nosarbete, spänning
och stimulans
Att få använda nosen tycker de allra flesta hundar är spännande. Nosework
ger dessutom hunden både fysisk och mental stimulans när den tillsammans med
dig söker efter dofterna, som kan vara placerade både inne och ute, på olika
höjder, underlag, fordon och i lådor.
Historia
Som hundsport har nosework sina rötter i amerikanska hundstall, där det
användes för att aktivera hundar på i väntan på att de skulle få nya hem.
Därifrån har nosework utvecklats till en tränings- och tävlingsform många
sällskapshundar har stor glädje av. Intresset ökar stadigt och sedan 1 januari
2017 är nosework en officiell hundsport i Sverige”
Så, kurstillfälle ett var igår. Först teori och
sedan praktik. Själv var jag mest orolig för att hanen skulle kissa i lokalen,
för ordningsföreskrifterna kring sådant beteende var obönhörligt hårda. (Kisskydd…)
Men han fixade det, såklart. Kanske för att de övriga fem hundarna var tikar… men vi låter också det vara osagt.
Men han fixade det, såklart. Kanske för att de övriga fem hundarna var tikar… men vi låter också det vara osagt.
Vi började med godissök. Lätt match för alla deltagare att gå runt och plocka
godis från kartonger. Utom för vår hane som först var så begeistrad över de
fina tikarna i lokalen, framför allt en åttamånaders bordercollie… Men han förstod
snart att det fanns annat här i livet än den lilla tiken – nämligen falukorv!
Och flera kartonger med små falukorvsbitar på.
Raskt gick vi framåt i utbildningen för att så
småningom introducera eukalyptusdoften, som är den man börjar med. Från glas med
doft, via några övningar med olika behållare med eller utan korv och doft, för
att avsluta med tre behållare där endast en hade eukalyptusdoft och som
placerades på olika ställen.
Sista övningen för kvällen var en station med olika
föremål som kabelvinda, koner, plastflaskor mm. Vid kabelvindan placerades en
tesil med eukalyptusdoft och nu gällde det för hundarna att nosa upp den och på
något vis markera den.
Vi kan sammanfatta så här: Hanen - som enligt mig
är lite mer begåvad än tiken, (matte håller nog inte med här, men det är jag
som skriver) förstod ganska tidigt på kvällen att eukalyptusdoften gav godis,
vilket var meningen med alla övningar. Han fann tesilen efter att ha undersökt
tre av fem föremål och tyckte inte att det fanns någon anledning att undersöka något
mer efter han funnit vad han sökte. Och belönats för det.
Tiken, enligt matte, tyckte bara det var otroligt
mycket lättförtjänt korv. Och så många roliga människor! Och så många roliga hundar!
De är olika, våra två, men lika underbara!
De är olika, våra två, men lika underbara!
Vi fortsätter redan på måndag med kurstillfälle
två. I bästa fall kommer en ny rapport nästa vecka.
Johan Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar