VAD FINNS DET I GRYTAN?

Hej !

Tack för vänligt svar. Ja, jag vill förstås gärna att mitt mail går vidare till FS, det var ju den tänkta mottagaren. Hälsa FS, att serien inlägg om detta märkliga årsmöte nu är uppe i drygt 12 000 besök, varav detta, det senaste, ligger på 4 700 - all time high för den lilla bloggen. Tydligen väcker frågan om hur aveln hanteras och hur hundorganisationerna agerar kring den intresse även utanför colliekretsar. Diverse personer har varit inne på hundsidor, där inlägget har lagts ut som länk, med hot om anmälningar mot adm och kommentatorer, inkl privata mejl till administratörerna som berättar att jag är mentalt instabil, anonymt anmäler collieuppfödare till LS, i 30 års tid huvudsakligen har ägnat mig åt att hata min egen hundras och dessutom med samma kraft hatar "kattor". På en annan sida säger en administratör syrligt om försöken att blocka länken, att en del personer visst är väldigt vana vid att få som de vill. Jag undrar ofta numera om de som agerar har en aning om hur de ter sig för oss vanliga hundägare... och hur det hela skulle se ut, om en seriös, välkänd journalist tog upp ämnet. Det kanske börjar bli dags?

Beklagar djupt att du får ta emot otrevligheter och t o m hot. Ge inte upp hoppet om mänskligheten. Stollarna är en minoritet, även om de märks för att de är högljudda och med nätet fått tidigare oanade möjligheter att häva ur sig sådant som förr bara muttrades över groggbordet. Om hundvärldens folk tänker jag dessutom att det finns en viktig skillnad jfrt när man debatterar med den sortens gossar, som paraderar i vit skjorta med sned grön slips. Där kan hotfullhet på nätet dölja verklig farlighet. Hundfolk skäller bra, men biter inte. Och om Hédi Fried vid 93 års ålder inte backar i Ludvika inför stridstränade män, varför skall jag backa vid mitt tangentbord? Det är jag som skriver, då är det jag som får rida ut den eventuella stormen i vattenglaset efteråt också. Annorlunda för dig, som är anställd!

Ett förslag dock: om du får ta emot otrevligheter från "vår" sida, tala om det för mig. Jag tänker göra vad jag kan för att uppmärksamma mina meningsfränder på det och se till att det tar stopp. Kan ha att göra med att min man nyligen gick bort, men jag känner numera att livet är kort och att jag inte har varken tid eller tålamod med dumheter.

Allt gott!

M v h

Bodil Carlsson*

Det ni just har läst är mitt svar till en av SBK:s anställda, som berättar att det mejlade inlägget till FS är mottaget och frågar om det skall gå vidare till FS. Personen berättar, som ni ser, om andra saker också. Det bråkas - ja, det var väl att vänta. Men det hotas också.

 Häromdagen blev jag uppringd av en skrockande administratör på en av de större hundsidorna på nätet. Administratören läste upp ett mail från en icke namngiven person, vars budskap var att länkar till mina inlägg och helst hela jag borde portas från sidan av skäl, som ni kan läsa ovan: jag är galen och hatar både hund och katt. På en annan sida varnar en annan administratör: om man ringer runt till folk för att organisera anmälningar mot länkar, som administratörernas är överens om att acceptera - då kan man bli portad själv.

Det var lite roligt med katterna och jag gillade den diskreta språkliga markören - hur många kommer ihåg den gamla finkulturella stavningen med o?  Det var också lite imponerande med uthålligheten i försöken att återetablera en passande tystnad i frågor, som man inte vill ha uppmärksammade. Men tiden då en liten grupp personer inom en ras eller en hundorganisation kunde bestämma vad som får sägas och vem som får säga det – den är förbi. Det är dags att förstå det. 
 

Tiden då det gick att komma undan med hot på nätet är förhoppningsvis också på väg att ta slut. Självutnämnda städpatruller på nätet kan man skratta åt. Hot skall polisanmälas. Kanske tror man, att det är fritt fram, att den stackars överbelastade polisen har annat att göra, men man skall nog inte vara alltför säker. Från andra delar av nätvärlden kommer nyheter om att hot mot journalister och politiskt aktiva nu oftare slutar med fällande dom. Lagen gör inga undantag för hot mot föreningsfunktionärer i hundvärlden. Det kan vara bra att komma ihåg den saken, om inte vanlig anständighet räcker till.

Till sist: Nej, jag har inte anmält någon uppfödare av någon ras till någon länsstyrelse någon gång. I så fall hade jag inte varit anonym.  Det finns alltid någon, som är beredd att tro på rykten i hundvärlden och det finns alltid gott om rykten att tro på, men just det där behöver ingen grubbla mera på. Fundera i stället på detta!

Om SBK och SKK för tjugo år sedan hade sett till att agera i enlighet med djurskyddslagen och med sina egna portalparagrafer och infört restriktioner för aveln gällande mentalitet hos hundraser – med collie som första och troligen värsta, men inte enda, exempel – då hade vi inte haft den här situationen idag. Vi hade inte haft de oändliga bråken, vi hade inte haft årsmöteskrigen, vi hade inte haft funktionärer som blir påhoppade och hotade för saker som de inte har varit delaktiga i. Vi hade inte haft några fejkade telefonsamtal från någon som låssas vara medlem i den gamla styrelsen och som utan vidare börjar skälla ut en vanlig hundägares hundar; vi hade sluppit andra konstiga händelser i samma stil.  Vi hade haft en ras med bättre rykte, bättre reggsiffror och nöjdare valpköpare i stället. Hade inte det varit värt något? 

Om SKK:s CS i december 2017 efter trettio år av konflikter hade vågat godkänna rasklubbens hälsoprogram om successiv förbättring av mentalitet, som både SBK och SKK:s egen kommitté för avel och hälsa redan hade bifallit, och gjort klart att de nya bestämmelserna skulle börja gälla inom några år, så att alla uppfödare fick tid att planera om och se över sitt avelsmaterial – då hade vi inte heller haft den här situationen. Vid det här laget skulle allt redan ha börjat lugna ner sig. Vissa uppfödare hade varit tacksamma. Andra uppfödare skulle ha suckat eller svurit, allt efter temperament, men de hade gått vidare till sommarens utställningar och livet hade rullat på. Folk levde rövare inför kuperingsförbudet också, men idag är det lugnt. Ingen skär svansar och öron av hundvalpar längre och ingen skriker eller trakasserar eller hotar för den heliga rätten att kupera.

Så varför kom inget beslut? Varför drar man ut på det i samsynsgrupper och låter den här grytan fortsätta bubbla på? Vad är så viktigt, att det trumfar så många hundars välbefinnande, så många valpköpares erfarenheter, så mycket hållbart dokumenterad genetik som syns i kennlarnas MH-spindlar? Vad är så viktigt, att det trumfar ryktet om en hel ras? Vad finns det egentligen i den där grytan?

Inte är det registreringsavgifterna för futtiga tvåhundra valpar om året. De pengarna lever SKK gott utan. Det är andra hänsyn och andra intressen som ligger under ytan här, men det är inte lätt att få syn på dem.

Det är någonstans här man börjar tänka på den där seriöse journalisten.
Inte sant?

Bodil Carlsson

*kortad och lätt redigerad version av mitt svar, f f a för att inte mottagarens identitet skall framgå.