Med näsan i fokus

Jo, så tänkte vi här hemma när vi anmälde oss själva och våra två collies till en kurs i Nosework. För näsan kan hundarna använda, det vet vi ju. Och vi vet att deras näsor kan uppfatta så många fler dofter än de som grannhundarna, rådjuren, omgivningens katter och alla övriga små (och stora) djur lämnar efter sig. 

Det har hävdats att människors luktsinne kan beskrivas som stort som ett frimärke, medan hundarnas kan beskrivas som lika stort som en fotbollsplan. Jag vill minnas att detta diskuterats lite grann, så jag låter det vara osagt att det är precis så. Men vi kan nog vara övertygade om att hundarna kan det där med lukter, dofter, odörer, och de kan det betydligt bättre än oss människor.

Så här  presenterar Svenska Kennelklubben Nosework:

”Nosework

I den spännande hundsporten nosework får hunden använda ett av sina främsta sinnen, luktsinnet. Det är en allmän hundsport där alla hundar kan delta och alla klubbar inom Svenska Kennelklubbens organisation kan arrangera kurser och tävlingar.

I nosework ska hund med sin förare söka efter specifika dofter i olika miljöer. Hundsporten är inspirerad av de utmaningar som professionella sökhundar utför dagligen inom till exempel polisen och tullen. Men det är också ett enkelt och roligt sätt att aktivera din hund!

Nosarbete, spänning och stimulans

Att få använda nosen tycker de allra flesta hundar är spännande. Nosework ger dessutom hunden både fysisk och mental stimulans när den tillsammans med dig söker efter dofterna, som kan vara placerade både inne och ute, på olika höjder, underlag, fordon och i lådor.

Historia

Som hundsport har nosework sina rötter i amerikanska hundstall, där det användes för att aktivera hundar på i väntan på att de skulle få nya hem. Därifrån har nosework utvecklats till en tränings- och tävlingsform många sällskapshundar har stor glädje av. Intresset ökar stadigt och sedan 1 januari 2017 är nosework en officiell hundsport i Sverige”

Så, kurstillfälle ett var igår. Först teori och sedan praktik. Själv var jag mest orolig för att hanen skulle kissa i lokalen, för ordningsföreskrifterna kring sådant beteende var obönhörligt hårda. (Kisskydd…)
Men han fixade det, såklart. Kanske för att de övriga fem hundarna var tikar… men vi låter också det vara osagt.

Vi började med godissök. Lätt match för alla deltagare att gå runt och plocka godis från kartonger. Utom för vår hane som först var så begeistrad över de fina tikarna i lokalen, framför allt en åttamånaders bordercollie… Men han förstod snart att det fanns annat här i livet än den lilla tiken – nämligen falukorv! Och flera kartonger med små falukorvsbitar på.

Raskt gick vi framåt i utbildningen för att så småningom introducera eukalyptusdoften, som är den man börjar med. Från glas med doft, via några övningar med olika behållare med eller utan korv och doft, för att avsluta med tre behållare där endast en hade eukalyptusdoft och som placerades på olika ställen.

Sista övningen för kvällen var en station med olika föremål som kabelvinda, koner, plastflaskor mm. Vid kabelvindan placerades en tesil med eukalyptusdoft och nu gällde det för hundarna att nosa upp den och på något vis markera den.

Vi kan sammanfatta så här: Hanen - som enligt mig är lite mer begåvad än tiken, (matte håller nog inte med här, men det är jag som skriver) förstod ganska tidigt på kvällen att eukalyptusdoften gav godis, vilket var meningen med alla övningar. Han fann tesilen efter att ha undersökt tre av fem föremål och tyckte inte att det fanns någon anledning att undersöka något mer efter han funnit vad han sökte. Och belönats för det.

Tiken, enligt matte, tyckte bara det var otroligt mycket lättförtjänt korv. Och så många roliga människor! Och så många roliga hundar!
De är olika, våra två, men lika underbara!

Vi fortsätter redan på måndag med kurstillfälle två. I bästa fall kommer en ny rapport nästa vecka. 

Johan Nilsson