Vårdagjämning

Ovanligt lite snö denna vårdagjämning 2015. Allt i från barmark till dryga 20 cm inne i skogen. Det är lite. Det säger de som vet. Efter tretton år i Västerbotten konstaterar jag att det nog stämmer.
Innan dagens solförmörkelse tog jag med hundarna på sin dagliga långtur, utan sparken idag. Kameran fick också följa med i hopp om att fånga hundarna på en eller annan bild. Och se – det gick bara bra.

Sobeltiken är ett energiknippe och en hund som vill göra saker hela tiden. Hanen börjar gärna sina turer med att kolla läget innan han vill leka. Det finns ju så mycket att kolla. Kissfläckar, rådjursspår, feta skogsfåglar som plötsligt flaxar upp. Och en massa annat som jag aldrig får veta.
De är alltså aningen osynkroniserade, våra två. När hon vill leka vill han nosa och hennes inviter blir inte alltid mottagna med största glädje. Följande bilder är ett bevis så gott som något:

 

 

 

Det slutar i alla fall alltid väl. Han kommer att jaga henne när nosandet är över och hon får jaga honom. Fortfarande är hanen bättre på att finta även om tiken börjar få allt mer gedigna kunskaper. Till hennes nackdel talar det faktum att hon har så bråttom, hon kollar inte tillräckligt efter hans nästa drag och plötsligt tog han en helt annan väg.
Det är alltid en glädje att se dem leka och vi är förstås glada att ha två hundar med lust att leka.

Johan Nilsson