Så är valpen jobbig?
Japp - för det är alla valpar. Står man inte ut med det, skaffar man marsvin. Är den jobbigare än de andra valparna jag har haft? Nope. Hittills tvärtom, faktiskt.
Betyder siffrorna något? Ja, det ser så ut. Valpen har bara bott här i två veckor och självklart vet man inte vad som väntar. Men så här långt springer valpen efter mindre än mina andra och tänker efter mera. Hon är inte dumdristig eller våghalsig. Mörka utrymmen gör henne försiktig och skogsbrynet med främmande dofter i kvällsmörkret också. Men hon kommer igen, om hon blir skraj, och hon ser inte ut att ge sig: hon tar en bit i taget.
Vi får se vad det blir av henne.
Lilltiken har hon gjort ett par år yngre redan. Det svarta föremålet var en användbar vintervante så sent som i går, men hunden som håller fram den var en överviktig, deppig, stel gammal tik för mindre än två veckor sen. Idag ser hon ut så här.
Och sen får hon napp! För om det finns nåt som Coola Jane inte kan stå emot, något som frestar mer än mat eller godis...
.... så är det detta!
Bogtacklingar! Styrkemätningar! Colliefnattspring med triumfvante i mun!
Och medan detta pågår och valpen är övertygad om att hon vinner gamla Lilltikens hjärta en tum i taget (vilket hon har rätt i) så övertygar gamla Lilltiken valpen om att gammal är äldst; så när Lilltiken tröttnar och tycker att valpen går för långt, då talar hon om det och det slutar med att valpen piper till och med sänkt svans snopen lunkar en bit bort och lägger sig.
Hundar är fantastiska. Valpen gör något för den gamla hunden som jag inte har kunnat - hon gör henne glad igen. Den gamla hunden lär valpen sociala gränser och gör det mycket smidigare och bättre än jag kunde ha gjort.
Så detta är vad vår andra vecka tillsammans har handlat om. Valpkroppen växer så det knakar och redan hårdnar bogmusklerna; travsteget blir längre och vackrare. Valphjärnan mognar också fort. Redan samlar aktivitet och sömn ihop sig till längre pass och allaredan går det längre tid mellan mat in/bajs ut-momenten, vartefter hjärnan lägger sig i den gamla reflexuppkopplingen mellan magsäck och tarm och tar på sig att väcka oss vid tvådraget för att annonsera full blåsa. Men allt det där är prio 2.
Prio 1, för hundar som för människor, är att förstå det sociala landskap man rör sig i.
Trevlig lördagskväll alla! Här sover vi tidigt numera....
...som nu, när valpen har avslutat dagen med att få Lilltiken med på att svänga runt varsin ända av en nedblåst gren som är två meter lång. Sedan tuggar de lyckligt isbitar ur samma vattenskål.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar