Det första från Collieklubbens ordförande, som mejlar att frågan om vad som händer med MI om ägaren avstår skott inte alls är bortglömd eller så - de två bästa svararna, Katja G och Per A, är bara för tillfället upptagna var på sitt håll, men ber att få återkomma.
Det andra från undertecknad, som just skall krypa ner i sängen och dela kudde med en artikel i Scientific American: Origins of the Complexity of Life. Äntligen! Här har man grubblat i snart fyrtio år och så hittar man ett löfte om svaret i Pressbyråkiosken på Jönköpings station!
Det hade ju inte alls behövt vara så, ni vet. Om nu liv absolut skulle självuppfinna sig och växa till, varför konstra till det med alla dessa intrikata strukturer? Varför inte lika gärna en uniform, centimetertjock grön sörja av likadana encelliga energiutvinnare över hela den jäkla bollen, vatten som land, årmiljard efter årmiljard? Det skulle vara precis lika mycket liv. Det skulle bara inte vara tillnärmelsevis så vackert. Vilket leder till den andra fyrtioåriga grubbelfrågan.
Varför är levande varelser inte bara komplexa, utan också oerhört vackra?
Alla svar emottages med tacksamhet... men tills vidare god natt!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar