Det gjorde ni inte. OK? Skälet är enkelt. Fint folk spelar piano och läser böcker: de bygger inte pianot och de trycker inte böckerna. Fint folk visade en gång i tiden upp sina hundar och red till jakt efter samma hundar på blanka hästar som någon annan ryktade och sadlade; det var inte fint folk som sopade skiten ur hundstallarna och inte de som svarade för grundträningen eller nattpassen vid valplådorna. Det var inte de som ledde de uttjänta jakthästarna till slakt och malde dem till hundfoder att servera i kennlarna heller.
Verklig hantering av djur har varit för enkelt folk. Det är för fysiskt, har man trott. Inget för kultursidorna och inget för seriösa journalister.
Det är för mycket som kroppsarbete.
Så hundaveln och hundhavandet lämnades utan uppmärksamhet från folk vars uppmärksamhet betyder något, särskilt i deras egna ögon; och i frånvaro av granskning exploderade en gammal galenskap. Ärftlig förnämitet och slutna släkter. Vem var först på plan med att lära sig den moderna genetiken? Genetikerna, självklart, inte hunduppfödarna. Vem var först med att ta till sig modern biologisk anatomisk kunskap? En helt annan social grupp än hunduppfödarna. Det kunskapsdämpande vaddlagret mellan uppfödarnas öron och de allt oroligare rösterna från veterinärer, genetiker och biologer sitter fortfarande där det sitter.... Men den enskilda person som har gjort mest för att rycka ut vaddproppen är, såvitt jag kan förstå, fortfarande Jemima.
Den 11 september skriver hon om amerikanska kennelklubben, som nu hyr in världens största PR-företag för att rädda sina fallande reggsiffror och renrasuppfödarnas förlorade heder inför allmänheten. AKC:s ordförande skriver att alltsammans bara är ett resultat av de elaka djurrättsaktivisternas påhopp. För tjugo år sedan fanns inga lagar som begränsade rätten att ha hund. Det fanns inget väsen om hälsa och gener och temperament hos renraserna. Nu finns det, lagar i allt fler amerikanska städer, och väsen på allt fler sociala medier, så vems är felet? Djurättsaktivisternas! Jemima frågar stillsamt om det verkligen är djurrättsaktivister och inte uppfödare, som bär ansvaret för att så många cavalier king charles har skallar som inte rymmer hela hjärnan, eller för att långhårscollien har fått så små ögon att det närmar sig missbildningsgränsen. Det utbryter än en gång kraftig blåst på kommentarsfronten. Någon påpekar till sist att man måste göra något annat för de rena raserna än att gnissla tänder och /eller råskälla på dålig uppfödning. Hur får man till en förändring av ackumulerad genetisk skaderisk och (lika viktigt) hur förhindrar man att hundexplosionen i städerna slutar med rasförbud eller rentav hundförbud för storvuxna hundar?
Hela texten och alla de 137 kommentarerna får ni läsa själva. Det här är mitt förslag, den enda chans jag kan se för renrasiga hundars överlevnad. Slå er ihop, uppfödare! Försvara er! Ser ni inte vad som är på väg? Om inte, titta på annonserna på nätet och läs Jemimas senaste inlägg, om ett öppet brev från framstående forskare till amerikanska pudelklubben...
Georgina,
certainly every presently alive creature and all species will slide
into oblivion; hopefully, however, before the very sun goes out, there
will be new lives and new species. :-) And while we have world enough
and time, let`s think what we might do to secure as best we can a future
for those intelligent, useful and companionable animals which we call
dogs.We have here, in this country, a large animal insurance company,
which registers health statistics from purebred and mixed-breed dogs; we
also have national KC data open to public access. It´s not a bad start.
And I do think, that if a group of breeders of a few well-known breeds
were to get together and announce their purpose - healthy, level-headed
dogs for sale only to knowledgeable buyers - it would attract enough
attention for major insurance companies and major veterinary schools and
hospitals to want to help. Imagine: "Responsible GSD breeders of
Britain, a section of the BRU international group, in cooperation with
the Royal School of Veterinary Medicine and the Whatever Animal
Insurance, offer for sale this year 15 expected litters. Straight-back,
temperament assessed sires and dams, tested free of X,Y and Z, good hips
for five generations.You can queu up on our shared waiting list of
buyers. Don´t bother to phone, unless you understand that a good GSD
demands a good owner!"
Där det står "GSD" i exemplet, läs "collie" (eller vilken ras ni nu önskar en framtid). BRU, Respectable Breeders United, är bara ett hastigt hopkommet förslag till namn och ni seriösa uppfödare kallar er förstås vad ni vill, när ni tar de första kontakterna med media för att presentera ert gemensamma upplägg.
Men när tänker ni komma igång? Jemimas blogg har 1,8 miljoner läsare nu. När tänker ni skaffa era första? Intelligent, useful and companionable beskriver hundars natur rätt bra. Varför skall ni vara sämre?
Bodil Carlsson
Sååå ledsamt med alla dessa nu och då senare inlägg om "rasuppfödare".
SvaraRaderaMed min kunskap sen 20-30 år tillbaka inom min ras så har jag en uppfattning om hur min avel skall bedrivas.
Antingen så tycker man att rasstandarden är ett skämt och att det inte spelar någon roll om att öron, svans storlek m.m . spelar roll eller inte.
Oavsett vad man tycker så är "rasaveln" inte rumsren idag.
Jag älskar min ras med sin "enligt mig" sin underbara skönhet och sitt underbara sätt och som många valpköpare så ofta skaffar sin andra, tredje Sheltie.
Jag lever med mina hundar i "vardagslivet" som de flesta i Sverige gör.
Vilket helt naturligt gör att jyckarna skall funka på alla plan.
Nu får de "nya" ta över och med deras akademiska kunskaper så lär vi få utslätande raser.
Jag lider med extrema raser som med nöd och näppe kan springa tio minuter runt en ring.
Jag lider med att en hundsjäl skall vara fången i denna kropp.
Men jag älskar och blir helt betagen i en vacker Sheltie och då jag vet att dessa hundar lever ett normalt hundliv så känns det såå sorgligt att ge upp denna avel.
Taina
Taina, sheltiens historia är bra mycket längre än 20 - 30 år och om du ursäktar: det var inte du, och inga andra "rasuppfödare" och inte de senaste femtio eller hundra åren, som tog fram den hundsorten. Det ni gjorde var att ta något som andra hade fått fram och sedan fixa till den hundsorten, jämföra varje hund mot en sent uppfunnen "standard", bestämma vad som var och inte var en sheltie, och ge den ett namn som ingen annan hundsort får kallas vid. Sheltiens historia är m a o bra mycket längre än någon enskild uppfödares. Det som har uppnåtts är ett genomslag av väldigt få gener, som var och en bestämmer sådant som örontippning, pälslängd, och kroppsstorlek. Alla de andra generna, som tillsammans gör en bra sheltie, kom inte längst upp på priolistan. Ras efter ras har på bara femtio år blivit mer och mer särpräglad i sitt utseende och om det behövs "akademiker" för att rätta till överdrifterna, så hoppas jag att de infinner sig snart! Nu var det alltså inte "akademiker" som tog fram de ursprungliga hundtyperna. Ingen aktiv jägare skulle ha ställt till den anatomiska soppa som kallas för basset idag och ingen människa med får skulle ha lockats av berg av päls att rensa bort fårskiten ur. Det var helt andra saker de var ute efter.
SvaraRaderaProblemet är att alltför många uppfödare har en uppfattning om hur just DERAS avel ska bedrivas och de är inte intresserade av nya vetenskapliga rön eller akademikers kunskap - för att de vet ju bäst. Eller hur?
SvaraRaderaVi lider nog alla med de raser vars uppfödare haft en så klar bild av hur hunden ska se ut - i DERAS avel. Problemet är att de inte månat om hundens bästa och de har definitivt inte fört rasen framåt i utvecklingen. Tvärtom. Nu kan de sitta där och sucka över all förspilld möda men faktum är att ingen hindrat dem från att göra något konstruktivt i fråga om utvecklingsarbete. De har själva valt sin väg.
Och att någon äntligen reagerar kan väl närmast beskrivas som ett ”Hallelujah moment”! Tack för det, Jemima Harrison.
Och, nej. Kanske är rasavel inte rumsren inom vissa raser men vems fel är det? Låt mig gissa på alla de uppfödare som hävdat att DERAS avel är den rätta. Ett blint stirrande på diffusa rader i en tämligen inaktuell rasstandard som faktiskt inte ägnar något direkt utrymme åt hundens användbarhet. Bara åt hur den ska se ut. Som om det var det viktigaste…
Men andra människor ser något annat. Vissa hunduppfödare, förstås, men framför allt hundanvändare, eller om man så vill, valpköpare och vanliga simpla hundägare. Jag är en av dem.
Jag också, Johan! Taina, det du säger är ett av standardsvaren. 1)" Jaha, men i MIN ras är det inga problem alls och våra valpköpare är allihopa såå nöjda!" och om man skulle ta fram upp en länk, som visar någon färsk utställningsstorvinnande amerikansk eller europeisk sheltie, så skulle väl svaret bli 2) "Jasså, men i MIN uppfödning finns det inga problem och alla mina valpköpare är såå nöjda!" Om detta stämmer för alla raser och alla uppfödare, vilket varje ras och varje uppfödare tycks tro, hur kommer det sig att blandrashundar är de vanligaste i varenda kommun i Sverige? De tar marknaden ifrån er, Taina, och det enda ni kan säga är att det måste bero på någon annan? Om det finns någon poäng med ett så biologiskt riskfyllt projekt som sluten släktskapsavel (renrasavel), så måste vettiga uppfödare kunna påtala vilken poäng det är och på vilka premisser den kan fortsättas- och ni behöver slå er ihop och gå ut gemensamt med det! Det är det som diskussionen på Jemimas blogg och inlägget på den här sidan handlar om.
SvaraRaderaJaha ja, då fick man på moppe igen och tillskrivet sig igen om att man "bara" tar hänsyn till anatomin. Såå trött man blir...
SvaraRaderaVadå att min ras inte har problem? Vadå att jag inte tar hänsyn till nya rön? Skriv inte något som jag INTE har sagt.
Jag har inte skapat Sheltien utan det jag försöker säga är att då jag har så lång erfarenhet i min ras så har jag mycket kunskap, vilket gör att jag kan undvika vissa fallgropar.
De som köper en Sheltie förväntar sig att hunden skall vara som rasstandarden beskriver.
Alltså en mjuk, vänlig, lättlärd hund som älskar att vara aktiv med sin familj.
Och se ut på ett visst sätt.
Varför skulle jag och de flesta av mina kolleger avla på konstigheter? Vi älskar hundar och lever med dom i vårt vardagsliv.
Jag och flera med mig har varit på otaliga seminarier, konferenser som rör hundavel och hälsa, så ta inte ifrån oss att vi inte är kunniga.
Varför inte ändra denna blogg med ett nytt namn. "Fram för blandrasaveln och genetisk mångfald = friska hundar som tillfredställer alla krav som en valpköpare kan tänka sig att ha". Och varför jämföra mig med uppfödare som avlar på defekter?
Varför vill ni ha en Collie? Jo, för att ni förväntar er att jycken skall vara på ett visst sätt och se ut på ett visst sätt, storleksmässigt m.m.
Taina
Japp, Taina, där är vi åtminstone överens. Det är det som just den där poängen med renrasavel - att hunden har ett visst beteende i vissa situationer, som hundar ur andra hundtyper inte lika ofta och tydligt har. Hundarna med gemensamt bakgrund från en viss del av världen och en gemensam historia bakom sig brukar ju då också se rätt likadana ut, inte sant? Enda skälet (och enda ursäkten) för att avla på liten ursprungsgrupp och sluten stambok är just det du säger: ett önskat beteende och en kropp som fungerar för det beteendet. Lagom päls för arbete i regn och i vinter; snabb och smidig nog för att fora fram, vända tvärt, hoppa över hinder. Fårhundar behöver det. Det är samma egenskaper som vi ägare uppskattar idag och har användning för. Det är bara sammanhangen som är nya: agility i stället för fårspring, sökarbete efter människa i st för efter vilsen tacka, uppmärksammande av sjuk människa i st f sjukt lamm. Så du har helt rätt. Vi efterfrågar collie (eller sheltie) för att det är vad vi vill ha. Det finns två problem här, som du inte berör. 1) Det vi efterfrågar är inte vad ni producerar. Ni producerar tävlingsvinnande utseende. 2) Kostnaden för det ni producerar håller på att bli för hög, mest för hundarna - växande anhopningar av rasbundna sjukdomsanlag inklusive temperamentavvikelser - men också för försäkringsbolagen och valpköparna. I stort sett ser renrasavelns verkliga ansikte ut så. Inte bara här, ännu mer i andra länder. Summan av 1+2 är tyvärr att reggsiffrorna faller, oplanerad blandrasavel exploderar och överallt ökar totalantalet hundar så att inskräkningar i rätten att ha hund kan väntas inom kanske 20 år. Taina, renrasavel betyder en begränsning av genetisk mångfald och det måste då också betyda att man kan se över och lindra konsekvenserna av den begränsningen. Om man inte ens kan se frågeställningen utan fortsätter avla på, då ägnar man sig åt genetisk enfald.
SvaraRadera