Johan, du har missat en sak.
Det finns ingen standard. Om du någonsin har tvivlat – se fotona från Cruft´s 2010!
(OBS att länken går till Facebook och endast medlemmar där kan se den)
Om hundarna som vinner där hör till samma ras som hundarna som vann för 40 år sedan, så existerar ingen standard.
Det som finns är för tillfället rådande tolkningar. Och vem gör tolkningarna?
En gång för längesedan sammanträdde ett gäng förmögna män från trakten runt en stor engelsk industristad. De hade adopterat de snyggaste av hundarna från det gamla Skottland och var beslutna att göra något bättre av dem. De skulle designa en ras.
De skrev ner en rad ord, som skulle beskriva hur den hunden skulle se ut. Och sedan satte de igång med att tävla om att få fram den.
En rasstandard är inte en beskrivning av en hundras. En rasstandard är ett tävlingspass. Standarden innehåller en radda ord - ”vacker”, ”sund”, ”välvinklad” och ”riklig” - med godtyckligt innehåll. Därmed skapades utrymmet för att konkurrera om vem som bäst fyller det godtyckliga innehållet.
En sådan standard skapar en plattform för uttolkarna. Rasstandarden och domarna behöver varandra som prästerskapet behöver Bibeln för att ha något att predika och som Bibeln behöver präster för att bli predikad och det som började som en högprofilhobby för små grupper av folk med tid och mycket pengar har blivit navet i en estetisk storindustri. Den producerar certifierad skönhet från många små konsthantverkare i genetik.
En märklig sak i den här branschen är att tillverkarna själva certifierar produkten. En av de två som dömde collies på Cruft´s i år har själv fött upp ena föräldern till tre av de vinnande hundarna och den kennelns affärer går förmodligen inte back på kuppen, men det är inte det som är det viktiga i sammanhanget. Det viktiga är att här har ni förklaringen till den snabba förändringen i hundrasernas utseende.
En mycket liten grupp människor föder upp och lånar och säljer och köper hundar av varandra och reser runt till prestigeutställningarna. Deras hundar är släkt med varandra, de känner varandra väl och de ställer ut för varandra. I praktiken dömer de fram varandras hundar och för att få efterfrågan på varan hänvisar de till certen - QUALITY DESIGN!
Så här har det gått till inom ras efter ras de senaste femtio åren – minst – och det ena jag inte begriper är hur folk har gått på det så länge.
Det andra jag inte fattar är hur raserna har överlevt.
Så låt oss titta lite närmare på det!
Hur skulle colliens rasstandard ha sett ut, om collieägarna hade fått skriva den?
Bodil Carlsson
Jag vet inte riktigt hur du menar att rasernas historia skall tolkas..
SvaraRaderaNär många raser blev till, så hade "allmogen" nog med att få mat på bordet och inget intresse av vad de bemedlade roade sig med. Rashästar, rashundar m.m. kan vi tacka de som hade medel och intresse för att utveckla olika raser och djurslag i olika riktningar.
Om man föredrar en "ursprunglig" hundtyp så skall man nog inte välja en hund som i sin standard bl.a. förespråkar skönhet. Trots att Colliestandarden enligt många är knapphändig angående mentalitet så finns det många här
som ändå har lösningen om hur det skall vara? MH och MH igen är lösningen på alla problem....
Den långhåriga Collien, med sitt vänliga, värdiga, mjuka, inte mesiga sätt, är en upplevelse som gör att många vill ha en Collie som en familjemedlem. Tyvärr så har några C. kennlar gjort L.C till en hårdför arbetsmaskin som inte passar den "vanliga" hundägaren.
Taina
Taina, du är fantastisk. Så kan du förklara en sak för oss stackars vanliga collieägare?
SvaraRaderaNär man diskuterar psykiska egenskaper och temperament och, i sammanhanget, då också MH - så kommer alltid vissa personer med det eviga: "Jamen! Rasens standrad! Ni glömmer rasens standard! Det måste vi uppfödare ju alltid tänkla på! VI får inte glömma rasens standard!"
Jaha. Och så diskuterar först Johan och sedan jag i all ödmjukhet rasens standard.
Och vad svarar du? "Mentaliteten! Glöm inte den hårdföra arbetsmaskinen!"
Jisses! Aldrig tänkt på en karriär som stå-uppare?
När det gäller de bemedlades nöje med förädlade dhur och "allmogens" behov av mat på bprdet så har du, som jag ser det, både rätt och fel. Allmogen, om du menar aktiva bönder, har aldrig varit dummare än att de kunde uppskatta fördelarna med kon som mjölkade mer och hästen som drog tyngre lass... så de var inte så väldigt sena med att ta till sig.
Beträffande de bemedlades satsning på att göra om collien från vad den var - på den tiden den bara var en collie, om du förstår hur jag menar - till vad den har blivit på Cruft´s 2010...ärligt talat, Taina, jag är inte så himla säker på att alla tackar för förändringen.
Bodil
Ja du Taina, då får man nog ligga i om man ska få en långhårig collie till en "hårdför arbetsmaskin" - personligen tror jag inte att det är möjligt.
SvaraRaderaAtt däremot avla fram collies som passar "den vanliga hundägaren" såväl som "bruksidioterna" - d v s en vänlig, trygg, orädd hund som dessutom tycker om att aktiveras och arbeta - på vilket sätt nu den som ägs av hunden föredrar :0)
DET tycker jag är uppfödare att se upp till.
Att hunden skall vara exteriört rastypisk ser jag som så självklart att det egentligen inte behöver nämnas.
Men det är väl bäst att jag gör det - annars är risken att jag framstår som en person som gillar "spindelben" och "hängöron".
Visserligen kan jag ärligt säga att jag föredrar en trygg, glad och orädd collie som råkar ha ett uppstående eller för tungt öra, framför en aldrig så "ädel" hund som är rädd och otrygg.
Ett "felkonstruerat" öra eller "spindelben" kan hunden leva med - men rädsla och ångest blir en livslång plåga.
OCH NEJ!!!!! Jag säger inte att man ska strunta i exteriören!!!!!!!
Vilket man - om man vill och läser som f-n läser Bibeln - genast kan vinkla detta inlägg till.
Sedan undrar jag lite - varför dras vi som ägnar oss åt lydnad, rallylydnad, agility, bruksarbete m m liksom över en kam,och kallas för "bruksidioter"??? Vad är det som per automatik gör oss till "idioter"?
(NEJ Taina, jag säger inte att du har gjort det, i varje fall inte här - men du har säkert hört uttrycket)
Bara undrar....
En som envist vägrar att vara anonym
Hmmm, vill ni eller vill ni inte ha några andra synpunkter än era?
SvaraRaderaJag är inte särskilt engagerad i Collie än som en ordinär lekman.
Jag har umgåtts med några framstående Collieuppfödare och det som jag har sett är att deras hundar är trevliga, stadiga hundar som är med sin ägare i arbetslivet med andra djur som t.ex Hästar utan några problem. Några av dessa hundar är dessutom duktiga på att valla.
Bodil med flera, måste ju ha en fruktansvärd otur med sina Collieträffar då dessa stackars hundar är så urusla så att man måste slå på stora trumman och varna för framtiden. Ni skulle kanske välja ert umgänge och se att det finns underbart vackra Collie som dessutom fungerar alldeles utmärkt som normala familjemedlemmar...
Taina
Taina, debatten handlar om collierasen och dess rasstandard - inte om våra egna hundar.
SvaraRaderaDet handlar om hur tolkningsbara, värdeladdade ord har förvaltats genom decennier och vad vi tycker om förvaltarnas uppnådda resultat.
Johan Nilsson
Hej igen Taina!
SvaraRaderaUrsäkta jäktat svar förut. Men Taina, en gång till:
Så snart man diskuterar mentala egenskaper hos collien kommer någon stickande med samma gamla: "Standarden! Standarden! Glöm inte standarden! Ni vill väl att en collie ska se ut som en collie, va?"
Jaha, Taina, nu diskuterar vi standarden. Och vad kommer du stickande med?
Mentaliteten! :-)))
Taina, för min del har jag fått höra det här med standarden hit och standarden dit och "vi som kan standarden" och "ni som inte ens kan rasens standrad" så länge att jag blev nyfiken.
VAD ÄR EN STANDARD???
Texten på Collievänner handlar om hur en standard togs fram. Den TOGS FRAM, Taina.
Den föll inte ner på berget Sinai dagen efter de tio budorden.
Den skrevs ett visst årtal av en samling personer, som hade namn, och vissa åsikter om hundar, och - om man ska vara ärlig - inte större kunskaper i biologi eller genetik eller hundkännedom än vad människor i vår egen tid har. Snarare kanske tvärtom.
De kan dessutom inte ha haft en aning om hur den standarden skulle komma att användas, eller hur tolkningarna skulle komma att skifta under de 150 åren som följde...
Men det viktiga är att det jag skrev handlar om hur denna ständigt omtalade standard i själva verket är så diffust skriven att den lämnar vidöppet tolkningsutrymme. Någon måste bestämma vad som avses med standarden.
Och den personen, Taina, är konstigt nog aldrig hundägaren. Aldrig alla vi som köper valparna och håller the business igång för er.
Men tänk nu, Taina - om vi bestämde oss för vilken standard VI tycker gäller?
Vad skall man hänvisa till om inte standarden?
SvaraRaderaOch Bodil en standard inkluderer ofta mentaliteten i sin beskrivning.
När t.ex Sheltien skapades så satt några gubbar och gummor och bestämde hur rasen skulle se ut. Det var en idealbild som sa hur Sheltien var tänkt att bli:-) Det var det vanliga förfarandet på den tiden. Under Tzartiden i Ryssland så hade storgodsen sin typ på Borzoi. I England så skapades lokala terriervarianter.
Några raser skapades för att jaga och fälla Hjort och Varg, vilket inte är lämpligt idag. Bulldogen skulle hetsas mot en tjur.
Hur skall ni påverka standarden? Bli uppfödare eller använda er konsumentmakt och efterfråga den hunden som ni vill ha? Det står er fritt.
Sverige har kommit lång när det gäller kunniga uppfödare. Alla var kanske inte så impade av de Engelska Collierna. Alla är kanske inte så impade av en del av de Svenska Collierna heller...
Taina