I VÄNTAN PÅ ETT SVAR FRÅN FCI

...en hälsning från gamla tiders collies. Slutraderna ur en artikel publicerad 1907:

Remember, it is a dog’s nature to want to be with humans, and it is their joy to please and serve them. No other animal has this desire in any way near the degree the dog has. And the collie is one of the very best of them all — W. W. Kulp.

Bodil Carlsson

NYTT FORUM!

Har försökt maila till adressen som står på Collievänner-bloggen, men det vill inte fungera, så jag provar den här vägen istället. En kompis som heter Ida Wilkensson har dragit igång ett nytt collieforum (http://colliefolk.forum24.se) där alla collieintresserade är välkomna, oavsett inriktning. Kika gärna in och sprid gärna detta till annat colliefolk!

Anja Gramner

....ERRR?

Sedan januari 2011 har FCI en rasstandard för collie, där det står - som det gjort i hundra år ungefär - att collien är en ras av stor skönhet, standing impassive utan spår av aggressivitet eller rädsla. Nu står det också att många collies fortfarande kan arbeta och att deras kroppar inte bara ska vara vackra. De ska dessutom vara sådana att collien fysiskt kan utföra det arbete den en gång var till för!
Nytt är att det kommit till diskvalificerande fel. De brittiska raserna har inte haft diskvalificerande fel i hemlandets standards - men nu har de det i FCI:s standards. Och för collien ligger det diskvalificerande felet i temperament och nerver. Överdriven skygghet, extrem ängslighet eller aggressivitet.
Det står där, på svenska och engelska, i svart och vitt.

Vem kan läsa det och inte tänka "TACK! ÄNTLIGEN!" -? För hur vacker hunden än är, är dess sinnelag vackrare ändå. Att låta rädsla tränga undan intelligens och vänlighet och hjälpsamhet - värdera snygg utsida mer än den lysande vackra insidan - ja, där snackar vi diskvalificerande fel!
Sålunda fylld av tacksamhet kontaktade jag brittiska Rough Breed Collie Councils kontaktperson för att få höra hur man diskuterat sig fram till detta stora framsteg.
Det hade man inte. Rough Collie Breed Council känner inte till någon förändring i standarden för collie och vill inte bli citerad, men tycker att läsarna kan slå upp engelska KC:s lista över breed standards och se efter själva.
Gör det. Ni kommer att hitta det samma som jag: på västfronten intet nytt.

Nu har det ju uppenbarligen äntligen och inte en dag för tidigt hänt något på en annan front. Vad kan FCI ha att säga om saken?

Bodil Carlsson

HOGWARTS FOREST

... ligger just runt knuten. Det ser faktiskt ut så här en eftermiddag. Man ger sig av med hundarna och en dryg timma senare är det nästan natt. Grenar knakar. Trampet av ett stort djur som går undan i hast. Hundarna vädrar och ser sig om. Mystiska skepnader skymtar på gårdsplan - shettisarna som har bråttom in till stallets hemtrevnad: ljus och vindskydd och morot och hö.

Vad som menas med aggressivitet i den reviderade standarden för collie är faktiskt en bra fråga. Är det en hanhund som lyfter överläppen mot en annan hanhund i ringen? Eller krävs trasig hud på domaren? Och om man inte får vara extremt ängslig, får man vara ordentligt rädd eller bara lite?


Vem tog initiativet till den här förändringen, hur gick diskussionerna och är det bara jag som inte hittar någon information på engelska Rough Collie Breed Councils hemsida om någon standardrevision efter den som gjordes 1969?

Bra frågor ska ställas till den som bäst kan svara. Så jag skickade dem till FCI:s standardansvariga, till kontaktpersonen för Rough Collie Breed Council och till engelska KC. Få se om det kommer något svar!

Bodil Carlsson
Foto: B. Berntsson, Hjo

FÖRLÅT OM JAG TJATAR, MEN...

...jag är så glad! Ni vet, det finns en ny ros från Kanada, som jag drar mig för att köpa för att den har ett så töntigt namn. Hope For Humanity!

I kväll satt jag för en gångs skull och såg på TV. En gammal man i rullstol, som vinkar med den enda hand han kan lyfta: Tomas Tranströmer, han som skriver det som är sant så att alla kan se det.
Jag var sju-åtta år och kommer att minnas i hela resten av mitt liv den första gång jag såg en mörkhyad människa - jag följde efter honom på trottoaren kvarter efter kvarter för att få se mig mätt på detta otroliga. Klart det var en man! Skulle en kvinna ha korsat kontinenter på egen hand? Ikväll såg jag två kvinnor från Afrika och en från Jemen få fredspriset för mod och beslutsamhet i arbetet för det civila samhällets rättigheter. För kvinnornas plats. För att yttrandefriheten och rösträtten ska korsa kontinenter. YES!!! Tiotusentals ute på gatorna i Moskva och andra ryska städer och varenda kotte värd fredspriset. YES!!!
Priset i ekonomi är inget att nämna - det är mindre en vetenskap än en trettio år lång dikeskörning och gör ingen människa glad, utom det fåtal i olika länder som har blivit sanslöst förmögna på det civila samhällets bekostnad. Men upptäckten av de första stegen i däggdjurens immunförsvarsreaktioner kommer med tiden att göra många glada! Det är en del i den pågående revolution i kunskaper som börjar sippra ut till oss och lär oss att lite bättre förstå världen och de fantastiska varelser som lever i den. Det ser nog ut som om vi delar fler gener än vi har trott med andra, som om samarbete och inlevelseförmåga har större långsiktigt överlevnadsvärde hos oss sociala djur än rangslagsmål och revirgruff och som om vi tvåbeningar inte är så ensamma om att kunna känna och tänka och organisera oss som vi har gått omkring och trott... Vi är liksom inte ensamma i universum om att kunna titta in i någon annans ögon och se den, som bor därinne.
Läs den här boken! Jag lovar, ni blir glada! Jag blev glad! Ibland får man den konstigaste känsla av att världen kanske trots allt rör sig åt rätt håll... Vågar man rentav satsa på den där rosen?

Bodil Carlsson

SOCIALREALISM I BLIXTBELYSNING!

Kattens idé om stor konst...

En märklig sak inträffade när den stora katten med glupsk min och den lilla, lilla hunden med rädd svans stod där mittemot varandra.
Katten kom för att inspektera. Ingetdera föremålet var ätligt, men det fanns en flis levergodis på pläden, så den flisan fick kattens uppmärksamhet.
Hunden kom för att inspektera. Han såg på håll en mycket liten och ömklig hundvarelse, fick ett bekymrat uttryck i ögonen, sträckte försiktigt fram nosen till kontroll... och först när han visste att det inte var en riktig levande pyttevalp, vände han bort blicken och tittade på de överblivna smulorna av levergodis.

Som det stod i en riktigt bra ny bok om hundars tankar: Hur skulle man inte kunna älska sådana varelser?

Trevlig helg människor och hundar!
Okej då - katterna också.



Bodil Carlsson

ÄNDRING I COLLIENS STANDARD!

Collieinfo uppdaterar - se Anslagstavlan idag!

Bodil Carlsson