Nytt inlägg från ny gästskribent:
Efter att ha följt colliediskussionerna är jag djupt konfunderad. Vad är det som inte stämmer?
Att colliefolket är uppdelat i två läger är helt klart. Men vad i jösse namn bråkas det om?
Alla verkar ju vilja äga/föda upp friska och orädda collies.
Det är helt uppenbart att ett läger inte tycker det finns många collies som mår dåligt och det andra lägret tycker att de finns och att det är ett stort bekymmer.
Det verkar också helt uppenbart att ett läger inte tror på att det finns ärftliga mentala egenskaper och att det andra tror att det finns ärftliga mentala egenskaper.
Ett läger tror att MH inte visar en hundras mentala status i stort och det andra lägret tror att så är fallet.
Jag undrar jag,,,, Kan det vara så att det här ena lägret vill ha en stor vacker hund som är ytterst stillsam. Den skall inte behöva motion och sysselsättning annat än i ytterst måttliga doser
Det är utmärkt om den är en introvert hund. Så länge den befinner sig på invanda platser och går den ”snitzlade vägen” verkar den ytligt må bra. Skulle den utsättas en påfrestning reagerar den inte utåt utan svarar med passivitet. Det syns helt enkelt inte hur rädd den är, om man inte tittar efter förstås. Och vem gör det?? Jo på MH tittar några och ser den rädda hundar som inte klarar att avreagera.
Man skall gärna kunna ha 10 stycken collies. De märks ju inte med sitt värdiga sätt……
Det är där skon klämmer. En glad, orädd, extrovert och aktiv hund kräver faktiskt lite av sitt liv. Den kräver ett innehållsrikt hundliv! Vilket då inte alls betyder att tävlande i olika former är allt som gäller.
Jag har aldrig hört en enda människa säga att aldrig mera skall ha collie för att de kände sig pressade att höftledsröntga och gå på MH med sin hund. Inte heller har jag hört en enda människa säga att de aldrig mera vill ha collie för att de var för glada och för vilda.
MEN, jag har alldeles för många gånger träffat människor som säger att de aldrig mer vill ha en collie för att de var så rädda och /eller hade så dålig mage.
Alldeles nyss träffade jag en familj som hade avlivat sin 3 ½ åriga collie p g a hundens rädsla och dåliga mage med ständiga blodiga diarréer. ”Aldrig mera collie” sa de. Inte heller hade deras uppfödare visat minsta intresse när de tog kontakt med denne angående sin collies problem.
Just det, hur var det nu igen? Alla vill föda upp och äga friska och orädda collies. Eller?
Det är något som inte stämmer!
Anonym
(identitet känd för Collievänner
söndag 6 februari 2011
tisdag 1 februari 2011
GÄSTSKRIBENTENS INLÄGG
Det här inlägget kommer från ännu en aktiv medlem i Cockerpoo Sverige. En del att fundera över!
Har renrasuppfödare monopol på att vara seriösa?
Har någon ö h t monopol på kunskap?
Varför väljer folk att ägna sig åt korsningsavel?
Varför väljer folk att köpa korsningsvalpar?
Vad vinner SKK på att stänga ute någon från en genetikkurs?
"Dom flesta i vår styrelse är ju f.d. renrasmänniskor (trot om du vill men jag har själv gått från renras till cockerpoo, har haft belgare i många år, tävlade lite både i lydnad och utställning, hanen jag hade var Korad och användes i avel.)
Vi försöker så klart vara seriösa, även om det är väldigt svårt att få folk att förstå att vi har en strävan efter friska sunda hundar trots att det är en TYP och trots att vi inte har någon strävan efter att få det till en RAS i den bemärkelsen som FCI och SKK eftersträvar.
Att stänga stamböcker och minska avelsutbudet för att en individ har fel färg, fel pälsstruktur, för stor, för liten gagnar inte TYPEN på sikt.
Sist jag var o ögonlyste min 7-åriga tik (som jag ögonlyser fast hon inte ska gå i avel nåt mer) så sa till och med min veterinär att det är bra att vi inte strävar efter att få den godkänd,för som hon sa så mådde både BC och JRT bättre innan utställningar kom in i bilden och man skulle följa en rasstandard.........
Den typiska valpköparen hos oss är familjer mellan 40-60 år, jag skulle gissa på att 75% har haft hund innan men som dom i många fall fått ta bort för tidigt. Många har träffat några cockerpooer och blivit förälskade. Men att tro att dom flesta impulsköper stämmer inte, vi har ju en otrolig efterfrågan och jag får säkert 10 mail o telefonsamtal i veckan från folk som letar valp. Dom får vara beredda att köa för efterfrågan är mycket större än tillgången. (Själv köade jag 5 månader innan jag köpte min första cockerpootik.)
Inte bara bra att så många vill ha cockerpoo, tyvär drar det till sig många oseriösa uppfödare som rider på att det är en populär mix. Men det är ju samma problem som i renrasaveln.
Redan där så sållar det agnarna från vetet, är man beredd att vänta och inte köper första bästa blandis på blocket så är det oftast seriösa köpare.
Dom flesta vill ha en familjemedlem som kan hänga med på det mesta, inte ha galen jaktinstinkt men heller inte vara vara en soffpotatis. Jag försöker alltid informera köpare atthar man ambitioner att ställa ut sin hund eller tävla på elitnivå så ska man köpa renras. Vill man ha en familjemedlem, kanske köra viltspår, agility lite lydnad så passar den utmärkt.
Men att som oss försöka vara seriösa är inte helt lätt, t.e.x så anmälde jag och en annan cockerpoouppfödare oss till genetik-kursen som är ett samarbete mellan vuxenskolan och SKK. Det stod inget om medlemsskap i SKK utan anmälan gjordes till vuxenskolan........som gör reklam för att vara religöst och politiskt obundna (!) Nåväl andra kursomgången stormade en människa in från SKK´s stockholmsavdelning in som själv födde upp mopsar och skällde ut oss två efter noter, vi visade upp kursutbudet där det INTE stod något om medlemsskap och jag kunde inte låta bli att fråga om dom var ett politiskt parti eller en religion........t.o.m dom andra kursdeltagarna skakade på huvudet åt hennes framfart.
Nåväl hon deklarerade att eftersom vi betalt så var dom tvungna att låta oss gå klart men något diplom skulle vi inte få..........men dom får deltagarbidrag från vuxenskolan.....
Nåja det kunde vi överleva ;-) Vi gick klart kursen och ingen mobbing från vare sig kursledaren som var väldigt duktig inom genetiken eller från dom andra renrasuppfödarna.
Månaden efter så kunde vi läsa på SKK´s centralstyrelses mötesprotokoll "att på förekommen anledning" så måste man numera vara medlem i SKK om man vill anmäla sig till vuxenskolans hundkurser......
Det var bara en liten parentes, vi kommer så småningom att ordna egna kurser och utbildningsdagar, självklart så vill inte SKK ha med oss, vi följer ju faktiskt inte deras regler men ett trevligare bemötande och en diskusion hade nog SKK tjänat mer på än som nu en mobbing och utskällning.
Wilma"
(signaturens identitet känd för Collievänner)
Har renrasuppfödare monopol på att vara seriösa?
Har någon ö h t monopol på kunskap?
Varför väljer folk att ägna sig åt korsningsavel?
Varför väljer folk att köpa korsningsvalpar?
Vad vinner SKK på att stänga ute någon från en genetikkurs?
"Dom flesta i vår styrelse är ju f.d. renrasmänniskor (trot om du vill men jag har själv gått från renras till cockerpoo, har haft belgare i många år, tävlade lite både i lydnad och utställning, hanen jag hade var Korad och användes i avel.)
Vi försöker så klart vara seriösa, även om det är väldigt svårt att få folk att förstå att vi har en strävan efter friska sunda hundar trots att det är en TYP och trots att vi inte har någon strävan efter att få det till en RAS i den bemärkelsen som FCI och SKK eftersträvar.
Att stänga stamböcker och minska avelsutbudet för att en individ har fel färg, fel pälsstruktur, för stor, för liten gagnar inte TYPEN på sikt.
Sist jag var o ögonlyste min 7-åriga tik (som jag ögonlyser fast hon inte ska gå i avel nåt mer) så sa till och med min veterinär att det är bra att vi inte strävar efter att få den godkänd,för som hon sa så mådde både BC och JRT bättre innan utställningar kom in i bilden och man skulle följa en rasstandard.........
Den typiska valpköparen hos oss är familjer mellan 40-60 år, jag skulle gissa på att 75% har haft hund innan men som dom i många fall fått ta bort för tidigt. Många har träffat några cockerpooer och blivit förälskade. Men att tro att dom flesta impulsköper stämmer inte, vi har ju en otrolig efterfrågan och jag får säkert 10 mail o telefonsamtal i veckan från folk som letar valp. Dom får vara beredda att köa för efterfrågan är mycket större än tillgången. (Själv köade jag 5 månader innan jag köpte min första cockerpootik.)
Inte bara bra att så många vill ha cockerpoo, tyvär drar det till sig många oseriösa uppfödare som rider på att det är en populär mix. Men det är ju samma problem som i renrasaveln.
Redan där så sållar det agnarna från vetet, är man beredd att vänta och inte köper första bästa blandis på blocket så är det oftast seriösa köpare.
Dom flesta vill ha en familjemedlem som kan hänga med på det mesta, inte ha galen jaktinstinkt men heller inte vara vara en soffpotatis. Jag försöker alltid informera köpare atthar man ambitioner att ställa ut sin hund eller tävla på elitnivå så ska man köpa renras. Vill man ha en familjemedlem, kanske köra viltspår, agility lite lydnad så passar den utmärkt.
Men att som oss försöka vara seriösa är inte helt lätt, t.e.x så anmälde jag och en annan cockerpoouppfödare oss till genetik-kursen som är ett samarbete mellan vuxenskolan och SKK. Det stod inget om medlemsskap i SKK utan anmälan gjordes till vuxenskolan........som gör reklam för att vara religöst och politiskt obundna (!) Nåväl andra kursomgången stormade en människa in från SKK´s stockholmsavdelning in som själv födde upp mopsar och skällde ut oss två efter noter, vi visade upp kursutbudet där det INTE stod något om medlemsskap och jag kunde inte låta bli att fråga om dom var ett politiskt parti eller en religion........t.o.m dom andra kursdeltagarna skakade på huvudet åt hennes framfart.
Nåväl hon deklarerade att eftersom vi betalt så var dom tvungna att låta oss gå klart men något diplom skulle vi inte få..........men dom får deltagarbidrag från vuxenskolan.....
Nåja det kunde vi överleva ;-) Vi gick klart kursen och ingen mobbing från vare sig kursledaren som var väldigt duktig inom genetiken eller från dom andra renrasuppfödarna.
Månaden efter så kunde vi läsa på SKK´s centralstyrelses mötesprotokoll "att på förekommen anledning" så måste man numera vara medlem i SKK om man vill anmäla sig till vuxenskolans hundkurser......
Det var bara en liten parentes, vi kommer så småningom att ordna egna kurser och utbildningsdagar, självklart så vill inte SKK ha med oss, vi följer ju faktiskt inte deras regler men ett trevligare bemötande och en diskusion hade nog SKK tjänat mer på än som nu en mobbing och utskällning.
Wilma"
(signaturens identitet känd för Collievänner)
söndag 30 januari 2011
FRAMTIDSHUNDAR?
En vänlig själ mejlade länken till föreningen Cockapoo Sverige, CPS. Utan större förhoppningar gick jag in och kikade. Jag väntade mig ännu en glassig hundsäljarsida, gullegullvalpar, vackra fraser och kanhända lite allergisäkra hundar.
Glöm det!
För första gången hittar jag en hemsida som inleder avsnittet om avel och uppfödning med Djurskyddslagstiftningens paragraf:
DET ÄR FÖRBJUDET ATT AVLA PÅ DJUR MED ANLAG SOM MEDFÖR LIDANDE FÖR AVKOMMAN.
Vet ni en sak? Det skulle inte skada om den paragrafen stod överst på en del andra rasklubbars hemsidor också.
Det blev ett långt telefonsamtal med en medlem i CPS:s styrelse. Föreningen har funnits i Sverige sedan 2007, men planerad avel har bedrivits i cirka tio år. Idag finns runt 200 familjer som medlemmar – så fort en person blir medlem, blir alla under samma tak också det. Jag hittade 18 uppfödare på hemsidan.
Hur många cockapoo-valpar som säljs per år är svårt att ens uppskatta – det är ju inte bara föreningsanslutet folk som säljer valpar - men ”det har exploderat på sista tiden”. Så till den grad att föreningen bekymrar sig för valpförsäljare - på Blocket och andra ställen - som gärna struntar i föreningens rekommenderade hälsoundersökningar, men inte har något emot att ta betalt för de genomfriska, allergisäkrade hundarna. Snålskjutsåkare.
Låter bekant, någon?
CPS säger inte alls att man har allergisäkra hundar. Kvinnan jag pratade med lät riktigt arg på rösten, när hon kom in på det ämnet. Och man är väl medveten om vilka sjukdomar som förekommer hos de ingående raserna. Så därför vill man att uppfödarna ska säkra hälsan på sin uppfödning och därför ligger en lista ute på hemsidan – sjukdomar som kan nedärvas till valparna. En rätt lång lista. Så att valpköparna åtminstone vet vad de ska fråga om. Det finns också en lista med 13 punkter där det talas om vad valpköparen ska vänta sig av uppfödaren.
-Det viktigaste är att våra hundar får vara friska, därför måste vi vara öppna!
De har faktiskt eget stamtavleregister, bl a för att kunna hålla kolla inavelsgrad.
Hade valpköparna svårt att förstå eller ta till sig detta? Nej, det tyckte inte styrelsemedlemmen. Däremot händer det att uppfödarna hör av sig och är arga för att det är alldeles onödigt att skylta med ärftliga sjukdomar!
(Hmm...låter bekant, någon?)
Styrelsemedlemmen sa att det tyckte inte hon. Hon har ett antal år med en av de ingående raserna bakom sig. Hon sa att hon visste hur mycket det mörkas i renrasaveln – och hon tyckte inte om det.
Nå, tänkte de satsa på att bli erkänd ras? Nej, det tänkte de inte! Nackdelen med att inte vara medlemsklubb i SKK var att man inte kunde tvinga uppfödare till hälsoundersökningar med hjälp av registreringskrav. Man kan ju bara rekommendera. Men majoriteten gör som det rekommenderas och blanketten för att registrera valp hos föreningen tar med föräldrarnas ras och hälsostatus.
Nackdelen med att inte ingå i SBK var att man inte fick delta på MH. Och att folk som hon själv fick betala tävlingslicensen för sin viltspårande cockapoo, men hur duktig den lille killen än var, så kunde han aldrig få ut en titel. ”Annars hade han varit viltspårschampion nu...”
Sa alltså den här cockapooägaren, som körde jaktträning och viltspår med renrasig spaniel förr.
Fanns fördelar också? Jo, det fanns en stor fördel, tyckte den här kvinnan. Ingen rasstandard. Inga utställningar. Inte en massa konkurrens och prestigetänk. (Jag blev riktigt avundsjuk.)
Så varför har cockapoo blivit poppis? Att den är sjukdomsbefriad och allergisäker lär ingen kunna tro efter genomgången på hemsidan. Men den är ny på scenen, den dras inte med de gamla rasernas stämpel eller rykte, på gott eller ont. Den är liten och oöm, kräver ett minimum av pälsvård och beskrivs som att den hänger med på allt, från agility till fjällvandring...
... och så brukar valpköparna säga att den är lättlärd och glad!
Så det är vad nyare hundköpare dras till? Liten ras, lättlärd, okomplicerad att leva med, användbar till lite av varje, och med uppfödare som inte släpar på ett lass av det förflutnas prestige och avelsmetoder, utan lägger upp korten på bordet?
Hmmm....
Bodil Carlsson
Glöm det!
För första gången hittar jag en hemsida som inleder avsnittet om avel och uppfödning med Djurskyddslagstiftningens paragraf:
DET ÄR FÖRBJUDET ATT AVLA PÅ DJUR MED ANLAG SOM MEDFÖR LIDANDE FÖR AVKOMMAN.
Vet ni en sak? Det skulle inte skada om den paragrafen stod överst på en del andra rasklubbars hemsidor också.
Det blev ett långt telefonsamtal med en medlem i CPS:s styrelse. Föreningen har funnits i Sverige sedan 2007, men planerad avel har bedrivits i cirka tio år. Idag finns runt 200 familjer som medlemmar – så fort en person blir medlem, blir alla under samma tak också det. Jag hittade 18 uppfödare på hemsidan.
Hur många cockapoo-valpar som säljs per år är svårt att ens uppskatta – det är ju inte bara föreningsanslutet folk som säljer valpar - men ”det har exploderat på sista tiden”. Så till den grad att föreningen bekymrar sig för valpförsäljare - på Blocket och andra ställen - som gärna struntar i föreningens rekommenderade hälsoundersökningar, men inte har något emot att ta betalt för de genomfriska, allergisäkrade hundarna. Snålskjutsåkare.
Låter bekant, någon?
CPS säger inte alls att man har allergisäkra hundar. Kvinnan jag pratade med lät riktigt arg på rösten, när hon kom in på det ämnet. Och man är väl medveten om vilka sjukdomar som förekommer hos de ingående raserna. Så därför vill man att uppfödarna ska säkra hälsan på sin uppfödning och därför ligger en lista ute på hemsidan – sjukdomar som kan nedärvas till valparna. En rätt lång lista. Så att valpköparna åtminstone vet vad de ska fråga om. Det finns också en lista med 13 punkter där det talas om vad valpköparen ska vänta sig av uppfödaren.
-Det viktigaste är att våra hundar får vara friska, därför måste vi vara öppna!
De har faktiskt eget stamtavleregister, bl a för att kunna hålla kolla inavelsgrad.
Hade valpköparna svårt att förstå eller ta till sig detta? Nej, det tyckte inte styrelsemedlemmen. Däremot händer det att uppfödarna hör av sig och är arga för att det är alldeles onödigt att skylta med ärftliga sjukdomar!
(Hmm...låter bekant, någon?)
Styrelsemedlemmen sa att det tyckte inte hon. Hon har ett antal år med en av de ingående raserna bakom sig. Hon sa att hon visste hur mycket det mörkas i renrasaveln – och hon tyckte inte om det.
Nå, tänkte de satsa på att bli erkänd ras? Nej, det tänkte de inte! Nackdelen med att inte vara medlemsklubb i SKK var att man inte kunde tvinga uppfödare till hälsoundersökningar med hjälp av registreringskrav. Man kan ju bara rekommendera. Men majoriteten gör som det rekommenderas och blanketten för att registrera valp hos föreningen tar med föräldrarnas ras och hälsostatus.
Nackdelen med att inte ingå i SBK var att man inte fick delta på MH. Och att folk som hon själv fick betala tävlingslicensen för sin viltspårande cockapoo, men hur duktig den lille killen än var, så kunde han aldrig få ut en titel. ”Annars hade han varit viltspårschampion nu...”
Sa alltså den här cockapooägaren, som körde jaktträning och viltspår med renrasig spaniel förr.
Fanns fördelar också? Jo, det fanns en stor fördel, tyckte den här kvinnan. Ingen rasstandard. Inga utställningar. Inte en massa konkurrens och prestigetänk. (Jag blev riktigt avundsjuk.)
Så varför har cockapoo blivit poppis? Att den är sjukdomsbefriad och allergisäker lär ingen kunna tro efter genomgången på hemsidan. Men den är ny på scenen, den dras inte med de gamla rasernas stämpel eller rykte, på gott eller ont. Den är liten och oöm, kräver ett minimum av pälsvård och beskrivs som att den hänger med på allt, från agility till fjällvandring...
... och så brukar valpköparna säga att den är lättlärd och glad!
Så det är vad nyare hundköpare dras till? Liten ras, lättlärd, okomplicerad att leva med, användbar till lite av varje, och med uppfödare som inte släpar på ett lass av det förflutnas prestige och avelsmetoder, utan lägger upp korten på bordet?
Hmmm....
Bodil Carlsson
fredag 28 januari 2011
Hundgeschäft
Har lagt en stund på att titta på Blockets "hundar till salu". Intressant bl a att titta på skillnad i prissättning mellan renras och blandras. Visst kan man köpa sig kärlek för pengarna och det kostar inte skjortan heller:
En fyrvägskorsning kan man få för 2.500:- (pudel/husky/flat/labb)
Trevägskorsning 4000:- (pudel/bichon ospecad/jack russel)
Tvåvägskorsning (siberian husky/rottweiker) 3.500:-. Endast 14 v gammal och redan på väg mot sitt tredje hem...
En tvåvägskorsning mellan Shih Tzu och Japanese Chin däremot går loss på 10.000:-
Vad man får för hund varierar förstås och det ska till en tämligen kunnig hundmänniska för att hitta en kombination som verkar lämplig.
Det finns faktiskt en hel del renrasigt att fynda, men oftast beror priserna på att hundarna saknar stamtavla. Det är klart att de har en stamtavla, men ingen som finns registrerad och framför allt inte hos SKK. Men - man kan få en reggad Jack Russel eller en Gordon Setter för 7.000:- Eller en rottweiler för 8.000:- I dessa fall gäller det valpar.
(Sedan ska tilläggas att Blocket är ju en annonsplats där säljaren själv formulerar sin annons. Om de ljuger hejdlöst är det ingen som vet, men priser sätter de ut även om annan information ibland är knapphändig. Måste bara citera en av de ordsnåla annonserna: " Söta blandrasvalpar söker nya hem. Leveransklara den xxxx. Svarta, lurviga, blir inte så stora" Det var allt som stod, förutom kontaktinformation...)
Efter denna helt ovetenskapliga undersökning av annonser kan man se en tendens (precis som på valvakan) att vissa renraser ligger på ungefär samma priser som vissa blandraser.
De billigare renraserna är framför allt större hundar, medan de dyrare blandraserna består av mindre raser x2 eller mer. Renrasiga småhundar kostar förhållandevis mycket medan blandraser, modell större, ligger något under de billigaste större renraserna.
Undantag finns förstås.
Är det rent av rea på renraserna och i så fall, varför? Kan det vara den gamla myten om de friska blandraserna som fortfarande har ett fast grepp om konsumenterna? I så fall innebär det ett klart ICKE GODKÄND för en stor mängd renrasuppfödare. Det vill till hårt arbete för att avliva den myten!
Eller kan det hela förklaras av att marknaden är mättad på renrasiga, större hundar?
Men det som jag undrar mest över är: Hur ser valpköparen ut idag? Vad vill han/hon ha för hund - och varför?
Johan Nilsson
En fyrvägskorsning kan man få för 2.500:- (pudel/husky/flat/labb)
Trevägskorsning 4000:- (pudel/bichon ospecad/jack russel)
Tvåvägskorsning (siberian husky/rottweiker) 3.500:-. Endast 14 v gammal och redan på väg mot sitt tredje hem...
En tvåvägskorsning mellan Shih Tzu och Japanese Chin däremot går loss på 10.000:-
Vad man får för hund varierar förstås och det ska till en tämligen kunnig hundmänniska för att hitta en kombination som verkar lämplig.
Det finns faktiskt en hel del renrasigt att fynda, men oftast beror priserna på att hundarna saknar stamtavla. Det är klart att de har en stamtavla, men ingen som finns registrerad och framför allt inte hos SKK. Men - man kan få en reggad Jack Russel eller en Gordon Setter för 7.000:- Eller en rottweiler för 8.000:- I dessa fall gäller det valpar.
(Sedan ska tilläggas att Blocket är ju en annonsplats där säljaren själv formulerar sin annons. Om de ljuger hejdlöst är det ingen som vet, men priser sätter de ut även om annan information ibland är knapphändig. Måste bara citera en av de ordsnåla annonserna: " Söta blandrasvalpar söker nya hem. Leveransklara den xxxx. Svarta, lurviga, blir inte så stora" Det var allt som stod, förutom kontaktinformation...)
Efter denna helt ovetenskapliga undersökning av annonser kan man se en tendens (precis som på valvakan) att vissa renraser ligger på ungefär samma priser som vissa blandraser.
De billigare renraserna är framför allt större hundar, medan de dyrare blandraserna består av mindre raser x2 eller mer. Renrasiga småhundar kostar förhållandevis mycket medan blandraser, modell större, ligger något under de billigaste större renraserna.
Undantag finns förstås.
Är det rent av rea på renraserna och i så fall, varför? Kan det vara den gamla myten om de friska blandraserna som fortfarande har ett fast grepp om konsumenterna? I så fall innebär det ett klart ICKE GODKÄND för en stor mängd renrasuppfödare. Det vill till hårt arbete för att avliva den myten!
Eller kan det hela förklaras av att marknaden är mättad på renrasiga, större hundar?
Men det som jag undrar mest över är: Hur ser valpköparen ut idag? Vad vill han/hon ha för hund - och varför?
Johan Nilsson
torsdag 27 januari 2011
GONATT!
Nu har det blivit så många kommentarer under Gästskribentens inlägg att vi måste bryta för att det blir ohanterligt att rulla upp och ner. Satsar på nytt inlägg snar, om hur man kan tänka sig de stamboksförda rasernas framtid och de mer eller mindre eldfängda diskussionerna om avelsinriktning etc som just nu pågår för fullt - inom ett antal raser och i ett antal länder.
Men som någon av våra kommentatorer sa - Det finns ett liv utanför det här också. Så efter lång arbetsdag drar sig denna collievän tillbaka för natten.Den berömda rembrandtsmålningen Soffpotatisen tröstar trötta ögon.
Bodil Carlsson
onsdag 26 januari 2011
NAO
...är ju inget man älskar till vardags, men jisses vilken fin dag det blev! Där ligger den där skumma nordatlantiska oscillationen, vad det nu är, och pustar polarluft hit ner. Kallt, halt och eländigt. Oforcerbar snö. Oupphörlig vinter.
Men idag! Gnistrande sol, tio minus en bit in på morronen – och äntligen har vi varit i skogen igen. NAO har i en handvändning gjort skarsnön så stadig att inte bara hundarna utan gamla matte också kan gå på den. Springa! Hoppa!
Plötsligt står man ut igen. Lappri att fågelrestaurangen behöver fyllas på jämt – ett moln av små fågelkroppar lyfter när man kommer, de äter kontinuerligt i kylan och de är så många att ljudet av alla vingar låter som en liten hästfrustning – att kattrestaurangen måste öppna för varmlunch tre gånger om dagen, att rådjurens ranson behöver dubblas och hetvatten bäras ner i omgångar till hästarna.
Allt går, bara man slipper halka som en skröplig nittiåring längs samma hundbajsmarkerade vägrenar med uttråkade colliesar i snöret!
Vilda fajter på tjock snö, taskigt foto för fort gick det.
Stallväntan – chans att diska kattens matskål snart?
Sedan soffan... för matte också.
Dogs make a life good och precis lagom med NAO önskas alla läsare.
Bodil Carlsson
måndag 24 januari 2011
GULA BLIXTEN - valpköparen och kraven 2)
Hästtjejen - som hade lovat bli dagmatte åt Gula Blixten – släpade hem mamma och pojke. Rådslag hölls kring köksbordet, medan colliesarna först myllrade och sen förnöjt la sig under bordet och gnagde tuggben.
- Tänk först igenom varför ni vill ha hund! sa Hästtjejen och jag. - När ni har gjort det, då vet ni på ett ungefär vilken sorts hund ni vill ha också. Och om man inte är så van, och inte själv känner hundföräldrarna, då tycker vi att man skaffar en renrasig!
- VA? sa mamman häpet. - Dom är ju SVINDYRA!
Jo, stamboksförda hundar kostar. Mycket! Och en del av deras producenter är inte kunnigare eller bättre än vilka blandrasuppfödare som helst. Så varför ska en familj med begränsade inkomster och mycket annat som slukar pengar ändå satsa på en?
Det finns bara tre skäl. Men det är så bra skäl att de tar hem spelet.
För det första är de stamboksförda raserna avlade för en viss sak: de ska hjälpa oss med något. Arbete eller livskvalité eller både och – men de har valts ut och formats för ett syfte. Om det syftet är mitt eget, då är det en sådan hund jag ska tänka mig.
För det andra: de stamboksförda raserna går att skaffa fram information om. De har rasklubbar, de har en rashistorik som går att luska fram. De hör till SKK med regler för försäljningen och köpekontrakt. Visst, de moderna rasversionerna har oftast grundats på alldeles för få djur och har rastypiska sjukdomar på kuppen - men de har också försäkringsbolagsstatistik, som går att kolla. Rasklubbarna vet vilka hälsoprogram de vill se genomförda och de kan tala om varför.
Ni vet vad ni kan hoppas få.
Ni kan ta reda på vad ni riskerar att råka ut för och hur stor risken är.
Och om ni läser på, så att ni vet vad ni ska fråga om, så kan ni hitta en riktigt bra uppfödare.
Det är det ni betalar för. De tre sakerna, inget annat.
Allt det här var nytt för både mamman och pojken. Men det var ingenting som de hade svårt att förstå. Tvärtom!
- Hur känner man igen en bra uppfödare? frågade mamman.
- Enkelt - dom är besvärliga! sa vi.
Och så åkte de hem och funderade. Efter en vecka av bokläsande och kollande på nätet hade kommit fram till en mellanstor sällskapsras. Efter en vecka till hade de pratat med rasklubben och ringt Agria och fått kontakt med en uppfödare. Uppfödaren hade en del att säga om patellaluxation och vit färg utan dövhet och annat som mamman och pojken just hade lärt sig att fråga om. Hon hade massor av frågor själv och en hel del krav på familjen – valpkurser och annat - och hon var väldigt bestämd.
- Och det känns bra! sa mamman.
Jorå, forts följer...
Bodil Carlsson
- Tänk först igenom varför ni vill ha hund! sa Hästtjejen och jag. - När ni har gjort det, då vet ni på ett ungefär vilken sorts hund ni vill ha också. Och om man inte är så van, och inte själv känner hundföräldrarna, då tycker vi att man skaffar en renrasig!
- VA? sa mamman häpet. - Dom är ju SVINDYRA!
Jo, stamboksförda hundar kostar. Mycket! Och en del av deras producenter är inte kunnigare eller bättre än vilka blandrasuppfödare som helst. Så varför ska en familj med begränsade inkomster och mycket annat som slukar pengar ändå satsa på en?
Det finns bara tre skäl. Men det är så bra skäl att de tar hem spelet.
För det första är de stamboksförda raserna avlade för en viss sak: de ska hjälpa oss med något. Arbete eller livskvalité eller både och – men de har valts ut och formats för ett syfte. Om det syftet är mitt eget, då är det en sådan hund jag ska tänka mig.
För det andra: de stamboksförda raserna går att skaffa fram information om. De har rasklubbar, de har en rashistorik som går att luska fram. De hör till SKK med regler för försäljningen och köpekontrakt. Visst, de moderna rasversionerna har oftast grundats på alldeles för få djur och har rastypiska sjukdomar på kuppen - men de har också försäkringsbolagsstatistik, som går att kolla. Rasklubbarna vet vilka hälsoprogram de vill se genomförda och de kan tala om varför.
Ni vet vad ni kan hoppas få.
Ni kan ta reda på vad ni riskerar att råka ut för och hur stor risken är.
Och om ni läser på, så att ni vet vad ni ska fråga om, så kan ni hitta en riktigt bra uppfödare.
Det är det ni betalar för. De tre sakerna, inget annat.
Allt det här var nytt för både mamman och pojken. Men det var ingenting som de hade svårt att förstå. Tvärtom!
- Hur känner man igen en bra uppfödare? frågade mamman.
- Enkelt - dom är besvärliga! sa vi.
Och så åkte de hem och funderade. Efter en vecka av bokläsande och kollande på nätet hade kommit fram till en mellanstor sällskapsras. Efter en vecka till hade de pratat med rasklubben och ringt Agria och fått kontakt med en uppfödare. Uppfödaren hade en del att säga om patellaluxation och vit färg utan dövhet och annat som mamman och pojken just hade lärt sig att fråga om. Hon hade massor av frågor själv och en hel del krav på familjen – valpkurser och annat - och hon var väldigt bestämd.
- Och det känns bra! sa mamman.
Jorå, forts följer...
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)