Om exteriör - men också interiör

"En rasklubbs styrelses förslag är att man ändrar certifikatbestämmelserna, dvs certifikat utdelas i bästa hane respektive bästa tikklass som idag men med tillägget att för att vara berättigad till att tävla om certifikat skall genomgången MH med godkända skott i ruta 1,2 eller 3 föreligga alt .genomgånget MT med godkända skott 3,4 eller 5.
Precis som om detta hade med saken - dvs exteriörbedömningen - att göra..."

Så står det i en av alla hundbloggar på nätet. Ja, ni vet säkert vilken.
Nu ställer man sig frågan om bloggaren i fråga ägnat någon tanke åt vad exteriörbedömningar betyder i fråga om uppfödares intresse för presumtiva avelshundar. Oavsett vilken ras det gäller, men jag misstänker att det i detta fall handlar om den ras jag själv har, är det inte alls ovanligt att goda exteriörbedömningar = attraktiva avelshundar. Och då tas det inte alltid hänsyn till sådant som t ex skottberördhet, trots att just detta definitivt är ett problem inom collierasen idag. När det gäller utseendet så är det ingen ko på isen, som det gamla uttrycket säger.

Återigen måste vi ställa oss frågan vad köparen vill ha. Vill han/hon ha en hund för att föräldrarna har en "bra" exteriör, vilket eventuellt går i arv till valparna? Eller vill han/hon ha en hund som fungerar i vardagen, oavsett vilka märkliga ljud som kan dyka upp i hundens liv?
Ja, jag vet ju vad jag vill ha. Och i gynnsamma fall kan man få bägge delar.
Men jag måste berömma den rasklubb som faktiskt kräver "typ" godkänt på skott för att få ut titeln. De med sämre resultat än så ska nog inte föra sina gener vidare för det finns trots allt vetenskapliga bevis för att ljudrädsla är genetiskt betingad. Jag tror att bloggaren mycket väl känner till det, men väljer att avstå från att dela med sig av kunskapen för att i stället raljera lite "von oben", vilket hon ofta gör.
Varför? Ja, det får hon själv svara på - om hon vill...

Johan Nilsson

MED PÅ LISTAN

Engelska Kennelklubben tillkännager idag, att fr o m mars 2012 måste varje hund som blir BIR på Cruft´s eller vinner andra stora utställningar ha ett godkännande från veterinär för att få ut sin titel.
Det gäller femton raser: basset, shar-pei, Chinese crested....och schäfer. Kommentarer, Mats Höglund?



Bodil Carlsson

SCHÄFERTRO

Kyrkan har flera. Varje liten sekt har minst en, som särskiljer dem från alla andra sekter och bygger tillhörighet och gemenskap. Trosartiklar, där de religiösa bekänner sin tro på att saker som ingen kan se faktiskt existerar och där det gudomligas namn alltid stavas med stor begynnelsebokstav som ett uttryck för vördnad. ”Jag tror ock på Den Helige Ande” - typ.
Svenska Schäferklubben har en trosartikel. Den publicerades i senaste numret av klubbens tidskrift, skriven av exteriördomaren och sammankallande i klubbens Avelskommitté, Mats Höglund.
Den artikeln börjar i domarformler om funktionell hundanatomi och slutar i ett försvar av marknadsandelar. Den handlar enligt titeln om konstiga fronter och slingrande bakbensrörelser. Det ena finns och är ett problem. Konstiga fronter. Alltså. Det andra finns inte och kan då inte vara något problem, men när det dyker upp på den Tyska Segrarutställningen har det Tyska Avelsrådet skarpt sagt ifrån att fortsatt avel på det som inte finns och inte är något problem absolut inte kommer att tolereras i fortsättningen. Är ni med?
Så då är ju allt bra!

Mats Höglund vill att schäfern ska plockas bort från SRD-listan. Det är dit han vill komma. Den kan ju inte hängas ut där för ett problem som inte ens finns.
Hur har den alls hamnat där? Jo:

”Under alltför lång tid har en mycket omfattande och oseriös kampanj riktats mot framgångsrika utställningshundar. Rasens mest funktionella representanter framställs som invalider, och deras uppfödare/ägare som djurplågare. Detta nonsens basuneras ut via internet och andra media. Förvånansvärt många låter sig duperas och Schäferhundklubbens verksamhet blir starkt ifrågasatt. Med schäfern kvar på SRD-listan ”bjuder” vi dessa illasinnade/manipulerande/okunniga/lättpåverkade personer (välj själv!) på ett mycket trovärdigt argument att inte satsa på en schäfervalp, särskilt inte om valpen har utställningsmeriterade föräldrar.

E. u. Mats Höglund,
sammankallande i Avelskommittén”

Jag är bara en av alla illasinnade, manipulerande, okunniga och lättpåverkade idioter, som säger vad de tänker och som inte stavar tyska hundevenemang med stor begynnelsebokstav. Jag är alltså inte bakställsreligiös. Till skillnad från Mats Höglund har jag inte fått uppdraget att stötta försäljningssiffrorna för kullar efter utställningsschäfrar.
Så jag slipper stirra på den här bilden och försöka inbilla mig själv och andra att den funktionella hundanatomi som ingen kan se ändå finns där.


(se foto på hunden här)
Och se fler utställningsschäfrar här

Om man ska tro något i sammanhanget, så tror jag att SKK har en bättre blick för schäferuppfödarnas framtida marknad än vad Svenska Schäferklubben i sin nuvarande uppenbarelseform mäktar med. De redan frälsta köper säkert. Men hur många andra gör det?

Bodil Carlsson

DET RÄTTA NAMNET

Hundsporten har blivit på tok för populär, läser vi på nätet. En enda stor medioker massa trängs överallt och de omedelmåttigt framstående får vackert dela utrymme och uppmärksamhet... där förr de hade ensamrätt. Tidningen Hundsport slösar bort sidor på ovidkommande reportage om hundars liv i andra länder och ingenting är som det var. Eller ska vara. Stjärnglansen falnade, när många ville lysa. Ja, så kan det gå!

Men hopp finns. Rätt sorts folk, sådana som har både inflytande och resurser, pratar om att återuppliva en hänsomnad, mera exklusivt inriktad hundtidning. Sådant brukar kosta pengar och vara riskfyllt, tyvärr. Får Collievänner komma med ett litet mediokert förslag? Det blir både resurssnålt och djupt tillfredsställande för de verkliga behoven, om man gör så här:
Varje nytt nummer skickas ut till den lilla exklusiva prenumerantstocken i form av en dubbelvikt spegel, som med enkelt handgrepp slås upp till dubbelt A4-format. Rubrik: Årets Allra Finaste Hundmänniska.

Namnet på den nya tidningen är ju givet. Den uppkallas efter inget mindre än av alla tiders mest kända hundar. Snobben!

Bodil Carlsson

Ljudproblem

På nyheterna här om dagen sa Kennelklubbens ordförande att ungefär en tredjedel av Sveriges hundpopulation lider av nyårsfyrverkerierna. Populationen uppskattas till ca 700.000 hundar vilket innebär att fler än 230.000 hundar mår dåligt under denna helg.
Vår ena hund är en av dessa, men hans lidande är troligen ganska lindrigt jämfört med riktigt skotträdda hundars. Han genomlider det och morgonen efter är det mer avlägset eller till och med glömt. Men det finns blickar jag fått under nyårsaftonen, ett blött bröst jag strukit på ibland och det känns inte riktigt bra. Det bor en oro i honom kvällar som denna.

Att få folk att sluta skjuta raketer är omöjligt, traditioner tar många, många år att förändra. Sedan finns det förstås en mängd människor som inte bryr sig om att djur lider av fyrverkerierna. Deras önskan om stjärnsmällar väger mycket tyngre än 230.000 hundars lidande. Förmodligen finns det många fler djur som lider denna natt, såsom älgar, rådjur, rävar, fåglar osv. För landsbygden besparas minsann inte fyrverkerier, i alla fall inte där vi bor.

Skotträdsla är inte enbart ett collieproblem, det drabbar troligen individer av alla raser. Men vi vet att den typen av rädsla är alltför vanlig inom collierasen.
Och vi vet att problemet sopats under mattan av en del uppfödare, under många år. Men det börjar röra på sig nu, även inom coliierasen. Lite försiktiga åtgärder som förhoppningsvis ska ge resultat inom inte alltför lång tid. Åtgärder som ska stimulera uppfödarna att göra väl genomtänkta kombinationer, inte minst med tanke på de ärftliga rädslorna.

Så vi får hoppas att kommande generationer collies inte ska behöva flåsa och dregla, skaka av skräck eller bli paralyserade av ljudet från fyrverkerier. En god start borde vara att inte avla på dokumenterat skotträdda hundar. Det låter inte speciellt svårt när man tänker efter, eller hur?

Johan Nilsson

COLLIEINFO UPPDATERAR!

OCH HUR VAR DET HÄR DÅ?

49 kommentarer på Facebook. Folk spyr litervis med galla – ja, de säger så, så vi får väl tro dem.
Långt ilsket blogginlägg. Aprilskämt! Förbjudartag! ÅTERIGEN ANGRIPS UTSTÄLLNINGSOMRÅDET!
Sätt inte skumpan i halsen, gott folk, ingen stormade Stora Stockholm. Det är bara det gamla vanliga. Same procedure as last year.


Så här var det. Vart femte år skickar SKK ut en förfrågan till sina ras- och specialklubbar om hur man vill ha det med reglerna för utställningscert under de kommande fem åren. När klubbarna har bestämt sig och kommit in med sina svar, så ligger bestämmelserna fast i fem år.
SBK, största specialklubben, tar emot denna förfrågan och skickar den vidare till sina rasklubbar inom brukshundsgruppen. Några få av SBK:s raser har inga krav för att få tävla om certen. Rysk terrier, cattle dog, aussie och vit herdehund har det inte. Det är nya och antalsmässigt små raser – vit herdehund kom med först 2010 – och man kan kanske vänta sig, att deras rasklubbar kommer att införa någon typ av krav för cert framöver.
Bortsett från dessa är collien enda rasen som saknar krav för att få vara med och tävla om cert.

Hur länge har det varit så? Inte särskilt länge. Fram till 2001 fanns ett krav på godkänt karaktärstest för certen. Det ledde till många intressanta förvecklingar, rykten och historier – om hur collieuppfödare åkte land och rike runt för att hitta ”särskilt lätta” K-test, höll järnkoll på vilka klubbar som hade ”svåra” upplägg på sitt K-test så att de visste vart de inte skulle åka, och så den där vida kända storyn om den kända uppfödaren som färdades ända bort till Enebuska by med sin kända importhane... som hade en stand-in den dagen. Finns fortfarande folk som är villiga att gå ed på att det är sant. Själv tror jag inte på det, mest för att jag inte förstår hur man i så fall fick hunden förbi ID-kontrollen.
Jaha, så till jubelpukor och trumpeter från visst uppfödarhåll ströks kravet på K-test. Nu vart glädjen inte lång, för i stället kom kravet på att collies som skulle gå i avel skulle MH-beskrivas. Alla resultat dög - ”känt mentalt status” heter det – och därmed upphörde resorna och järnkollen, för det fanns inte längre något godkänt eller underkänt. Och då släpades alla de vackra hundarna med avelsambition iväg på MH och under ett år ökade andelen ej acceptabla reaktioner på skott med 14%.


Och en hel del av de vackra hundarna med cert men utan skottfasthet användes förstås i aveln, för de var ju så vackra och de gjorde sina uppfödare framgångsrika. Och anlagen för skotträdsla och ljudrädsla och ostabila nerver i allmänhet fortsatte att byggas upp inom rasen. Det där visste folk om. Hur tror ni rasen fick sitt rykte?
Nu har vi en rasklubb, som har föresatt sig att göra något åt saken. Den här rasklubbens styrelse fick nyss – i vanlig ordning – frågan från SBK: har ni något förslag till ändring i bestämmelserna för att få tävla om cert?
Frågan kom i början av december. Svaret skall vara inne i början av februari. Givet avstånden och årstiden – folk har ofta annat att göra före och under årets största helger än att sitta och långköra i snödrev och mörker– ser det ut som väldigt kort om tid för att ordna ett medlemsmöte. Styrelsen tog fram ett förslag. Men styrelsen skickade inte det förslaget till SBK utan att fråga medlemmarna, vilket den kunde ha gjort. Styrelsen skickade ut ett brev till alla sina lokalområden med begäran om rådslag via telefon. Lokalområdena kan tala om vad de tycker!
Det är det som är aprilskämtet, angreppet på medlemmarnas intressen etc etc etc. I andra sammanhang brukar det kallas föreningsdemokrati.


Bodil Carlsson