I
min närhet bodde länge en hund, som hette Minna. Hon var tröst och
kontaktskapare för två gamla människor, varav en har en svår
sjukdom. De flyttade hit utan att känna någon och promenaderna med
den lilla vita terriern blev deras sätt att träffa andra. I
trädgården hade hunden en boll att leka med .
En
dag i vintras mötte jag kvinnan ensam. Innan jag hann fråga, sa
hon: ”Minna är död.” Minna hade fått en sjukdom, ingenting
vanligt i just den rasen utan något som ibland drabbar hundar
likaväl som människor. Matte hade övervägt alternativen. Hon kom
fram till att Minna var för gammal för skarp medicinering. Hunden
fick dö i hennes knä. Hon vände bort ansiktet medan hon
berättade. Hon ville inte visa att hon grät. Sedan
dess har ingen av oss andra hundägare sett Minnas matte. På gräset
utanför huset ligger bollen kvar.
När
en uppfödare av den rasen intervjuas i Hundsport Special
tycker hon att hundägare skall döpa om sina renrasiga hundar till
blandras för att få ner försäkringspremien.
Jag
har ingenting emot småföretagare. Men småföretagare som utan att
blinka föreslår köparna att bättra på statistiken genom att
falskskylta varan hör inte till vanligheterna i andra branscher. Man
hör uppfödare säga att det minsann inte är kylskåp de
tillverkar, men om de som säljer Cylinda försökte få
kylskåpsköparna att påstå att det var Samsung för att få billigare
hemförsäkring - då hade det hamnat i TV-nyheterna. Ibland
blir kontrasten mellan vad som är brukligt i andra sammanhang och
vad hundvärlden har vant sig vid att acceptera lite svårsmält.
Inläggen
om försäkringsstatistik för hundraser från januari 2023 där
detta nämns fick närmare 12 000 läsare. Jag är glad för att
Minnas matte varken läser SKK:s uppfödartidning eller den här
bloggen.
Inläggen från oktober 2021 om motionerna till KF, om
bulldogguppfödaren, som förklarade för Länsstyrelsen att ingen
utom SKK hade något av säga till om när det gällde hennes
utställningsvinnare och om aussieuppfödaren som snörde av
svansarna på sina småvalpar, hade 15 580 läsare. Jag hoppas att
ingen utanför hundvärlden läste dem. Särskilt hoppas jag att min
grannes vän, mannen som jag pratade med i veckan, inte läste
motionen om hur synd det är om uppfödare, som måste slänga ut
pengar på ledröntgen. Hans hund är en åttaårig reggad
goldenhane, en stor, tung hund som rör sig som en tolvåring. Han
har samma höftledsfel som sin helbror, ägd inom samma familj, och
kommer att avlivas av samma skäl. Deras första golden kom från en
annan uppfödare. Den fick avlivas sju månader gammal, när det
visade sig att hältan berodde på de värsta armbågar ortopeden
hade sett. Då letade ägaren fram hundens stamtavla. Han upptäckte
att valpens farfar och morfar var samma hund. Det fanns ledproblem i
avkommeskaran. Så mannen ringde uppfödaren, berättade hur det hade
gått med valpen och sa att hon fick väl fortsätta med sin
linjeavel, om hon nu ville kalla det så, men då skulle det vara
linjeavel på friska djur. Uppfödaren såg inte problemet – han
hade väl fått ersättning från försäkringsbolaget?
Hans tredje golden är en lätt tik med fina rörelser.
Jaktgolden? Ingen vet. Hon köptes oreggad på en Blocket-annons
från någon som hade använt henne till att ta valpar på.
Jag tror att CS skulle få svårt att övertyga den
hundägaren om att SKK-anslutna uppfödare är så mycket bättre än
andra valpfabrikanter. Jag lyckades inte.
Det finns ett par andra historier, som jag skulle kunna
berätta. Draghundshanen, som jag första gången mötte när han
drogs i en bur på hjul av två sammanbitna människor för att hans
gnistrande vita päls inte skulle smutsas ned av kontakt med marken
innan han träffade domaren? Han köptes av en vanlig hundägare, när
utställningskarriären och valpantalet inte var tillräckliga
längre. Då fick han lämna tomten. Nu bor han här, går promenader
och träffar andra hundar. Pälsen är inte lika vit längre. Men han har fått ett liv, när hans värde inte mäts i rosetter och inkomster.
Den lilla blyga kortnostiken? Hon var uttjänt som avelstik efter 25
valpar. Åtta år gammal såldes hon. Nu är hon tio och börjar visa
lite frimodighet under promenader och hundmöten. Nya ägaren tror
att hon aldrig hade varit utanför trädgården i sitt gamla hem.
Men, som han säger, alla vill ju ha extrainkomster.
Den kenneln svarar för drygt 250 valpar. De bör ha
betalat en bit av villalånet.
Det här, CS, är inte saker som jag har letat upp för
att ha något att bli arg över. Det är vad andra hundägare
berättar om, när vi möts. Förvånar det er att så många lika
gärna väljer blandrasuppfödare? De ser inte skillnaden mellan
renrasig och icke renrasig affärsverksamhet. Det kan hänga ihop med
att den skillnaden inte alltid existerar.
Att ta bort RAS från raspresentationerna och stryka
uppgifter om inavelsgraden i valpkullarna på Köpahund.se som vissa
uppfödare hoppas på - ”det är inget som valpköpare behöver
veta” - är lönlöst. Valpköparna vet redan. De vet att
det finns genetiska hälsoproblem hos renrasiga hundar. De vet, att
inavelsgraden i många raser är farligt hög. Ofta tror de att
problemen är värre än de är. Det de inte vet är vad seriösa
rasklubbar och uppfödare försöker göra åt saken. Gå ut med den
infon!
Ni skulle kanske göra fortsatt verksamhet svårare för sådana
uppfödare som de som grannens kompis sprang på. Men ni skulle
underlätta väldigt för andra.
* * *
Om vi nu tänker på Minnas ägare och uppfödaren från
Hundsport Special; på mannen med tre reggade golden och
deras uppfödare; draghundens första ägare och hans nya; på
kortnostikens uppfödare och hennes nya ägare: vilka av dem är
troligast medlemmar i någon delorganisation som hörs på KF?
CS,
här kommer tre förslag:
SKK
har runt 220 000 betalande medlemmar. Ungefär 14 000 är uppfödare,
men den minoriteten är mycket väl representerad både i SKK:s
ledning, i de regionala klubbarna, i ras- och specialklubbarna och på
det som självklart inte heter Hundägarfullmäktige, utan
Kennelfullmäktige. De 200 000 valpköparna är inte lika väl
representerade.
När
andelen reggade hundar minskar medan blandrasavel och oreggade
importer ökar, är det lätt att förstå organisationens oro för
framtidens inkomstkällor. När det börjar bli komplicerat att hitta
avelsdjur som uppfyller krav, är det lätt att förstå att
uppfödare röstar in representanter som vill ta bort kraven. När de
traditionella raserna faller i antal är det lika lätt att förstå,
att uppfödarna av de få raser som tvärtom ökar sina
registreringar får en stark känsla av betydelse och kräver
inflytande därefter. KF 2021 lät dem höras. Högt
och tydligt: SKK är till för att främja deras intressen.
Kom ingen på tanken att det kan finnas en välbehövlig motvikt?
Tänk
om man hade tillstyrkt och inte avslagit motionen på förra KF om en
valpköparkommitté! Tänk om man hade låtit den kommitténs
huvuduppgift vara att räkna ut sätt att fånga upp vanliga
hundägares erfarenheter och åsikter om vad som är viktigt? Eller tänk om man inför varje KF skulle låta
datorerna slumpmässigt välja ut 2 000 av de vanliga hundägande
medlemmarna och skicka ut en förfrågan: vill ni vara med? Av dem
som tackar ja, väljs slumpmässigt 100 ut. Efter att ha fått
motioner och valberedningsförslag med korta presentationer av vad de
föreslagna till olika poster står för, kan de etthundra via zoom
rösta på mötet. Visst, de skulle vara färre än de 171
hierarkirepresentanterna på förra kennelfullmäktige – och deras
namn skulle kanske behöva hållas oåtkomliga in i det sista för
att de inte skulle bli uppvaktade av folk som ville tala om för dem
hur de skall rösta - men: de skulle vara tillräckligt många för
att SKK skulle få ett inflöde av andra röster än de gamla vanliga
och de skulle vara tillräckligt många för att vara en fjäder i
hatten gentemot myndigheter och politiker. Titta, vi är en
medlemsdemokrati!
Nästa
förslag: identifiera de raser som ligger nära varandra i ursprung
och/elleregenskaper
men har splittrats i små avelsbaser med hög inavelsgrad. Fatta
ett principbeslut om rätt till utkorsning mellan de raserna.
Tillsätt en kommitté med minst en populationsgenetiker och minst en
klinisk genetiker som ständiga medlemmar. Varje intresserad
uppfödare avkrävs en plan: hur har man resonerat? Vilka egenskaper
vill man bevara? Vad vill man undvika? Vilka avelsdjur är
tilltänkta? Vilka hälsoundersökningar redovisas? Om DNA-analyser
är relevanta, är de gjorda? Finns intresserade valpköpare
införstådda med uppföljning? Finns en plan för hur fortsättningen
efter den första utkorsningen skall se ut? Skall man kunna välja
ytterligare en ras att utkorsa med i nästa steg?
Man
blir inte invald i CS för att man är bra på genetik och då ska
man inte heller vara högsta beslutsfattande instans i genetiska
frågor. Så när det förberedande jobbet är gjort och kommittén
fattar sitt beslut om varje ansökan - låt det beslutet gälla! På
köpet skulle ni få ett ökat samarbete mellan uppfödare och
rasklubbar, ökade kunskaper hos alla involverade och – tror jag
vid det här laget – ökat förtroende hos allmänheten, om ni går
ut med det på ett bra sätt.
Ett
antal uppfödare kommer nog att genomföra sådana projekt på egen
hand, om ni inte hjälper dem. De behöver inte SKK:s tillstånd för
att göra det. Men de behöver SKK:s kunskaper för att det skall bli
bra.
Sista
förslaget: gör något åt utställningarna! Skapa alternativ
till tävlingsmomentet. Det gör inte något bra varken för
människorna eller hundarna.Tänk er lokala tillställningar, dit
vanligt folk kom med sina hundar – reggade eller inte – och fick
dem bedömda. ”Jättefin, men kanske lite högt hull... Hur ofta
ger du mat?” ”Så snäll och glad! Vet du vilka raser det är?”
”Vill hon jaga bilar? Ja, den rasen har vallat i hundratals år, så
det är inget konstigt, men du behöver ge henne något att göra.”
Jag
har varit på en sådan utställning. Det var den enda avspända,
roliga utställning jag har sett. Den skapade mycket
goodwill. Folk var otroligt tacksamma för att kunniga människor
brydde sig om deras hundar och kom med goda råd. Och vet ni vad,
SKK? De betalade för det.
Nu säger säkert
någon, att det där kommer att främja blandrasaveln. Men då har de
fel. Gör er kända för dokumenterad avel för hälsa och inre
egenskaper och visa er ute bland vanliga hundägare, så kommer ni
att framstå som hippsomhappavlarnas attraktiva motsats. Ni har
alldeles tillräckligt många seriösa uppfödare att luta er mot för
att kunna göra det!
Alla
de här förslagen skulle väcka motstånd hos uppfödargrupper, som
är vana vid att kunna sälja på sitt namn som SKK-anslutna och
inget mera. Självklart vill de att det ska förbli så, men den
tiden är över. Det bandet går inte att backa. Minst 40% av hundarna i mitt område är blandade och ju yngre hundarna och deras ägare är, desto vanligare är det med blandat. Ingen bryr sig om det, minst av allt ägarna. De bryr sig om hunden, inte om renrasigheten. Det är ingen dum tanke.
1966 bestämde sig SKK
för att inte vara ”en liten exklusiv organisation för uppfödare
och utställare” utan en ideell riksorganisation för alla
hundägare. På det beslutet har man i många år byggt både sitt
medlemsantal och det förtroende hos allmänhet och myndigheter som
är kopplat till medlemsantalet.
Om SKK i alla dessa år
har lyckats med att utåt framstå som just den där ideella och
allmännyttiga folkrörelseorganisationen tror jag att man ska
undvika att agera som något annat. Gapet mellan minoritetsintressena
och de vanliga medlemmarna kan annars bli väl uppenbart.
Bodil Carlsson
Inlägget skickat till CS. Ev svar kommer att publiceras.