onsdag 26 oktober 2022

OM MAN TAR BORT KRAVET

 

Vad händer om man tar bort vallkravet från en vallhundsras och låter den säljas fritt till sällskap, lek och sport? Kommer rasen att förstöras?

Ingen risk för border collien! Inte i det större perspektivet. Inte på lång sikt. Rasen är så stor som arbetshund, så spridd över många länder och så behövd av många, att den kommer att finnas kvar i originalversion för överskådlig framtid. De som i Sverige vill ha den som den är, kan gå över till ISDS och öppna för internationellt utbyte i aveln. Den möjligheten finns.  De som vill ha en enastående agility- och lydnadshund kan köpa därifrån och sedan betala för en tävlingslicens. Risken att sopas bort av en svår, ihållande lågkonjunktur är nog mindre för bordercollien än för ett antal andra raser.

Men det som faktiskt kan inträffa med vallanlaget på kort sikt, här och nu, är samma sak som händer med kampanlaget hos en helt annan sorts hund: man tror att man har avlat bort det, men vet inte när det poppar upp igen. Eller i vilken form.

Texten nedan är hämtad från en svensk nätgrupp för hundägare 2019. Den som skriver är en oerfaren köpare, men inte mera lättledd eller okunnig än många av oss var inför första hunden. Familjen betalade några tusen extra för en valp av ”unik” färg, som skulle bli en snygg och lagom sällskapshund... trodde de. Det de hade hemma ett år senare var något annat. Familjen var inte nöjd. Vi kan nog utgå ifrån att hunden inte heller var det.

Inlägget slutar med frågan: ”Hur skaffar man ett bra nytt hem?”


Vår familj har en blue merle bordercollie med blå ögon, han är nu 1 år gammal. Vi köpte honom från en uppfödare som avlar bordercollie för sällskap och blev garanterade att valparna inte skulle ha någon vallinstinkt. Detta eftersom de avlat sällskapshundar i många generationer och ingen av hundarna de fött upp har visat några tendenser till vallning. De skulle heller inte vara stressade som vanliga bordercollie utan vara lugna familjehundar och det var detta vi var ute efter. Vi är inte intresserade av att träna och vi har inga får att valla utan bor i lägenhet. Eventuellt skulle vi vara intresserade av att ta med hunden på utställning någon gång och se om det passar oss men vallning etc är inte vår grej. Detta var vi mycket tydliga med när vi pratade med uppfödaren och de sa att det är precis det man inte behöver göra när man köper sällskapshund från deras uppfödning. Hundarna skulle vara lugna med bra av och på knapp.

Detta stämmer inte alls på våran hund. Han vallar ALLT. Barnen, andra hundar, cyklar osv. Vi har honom alltid i koppel på grund av detta. Han har också nypt barnen när han vallar dem och även om det inte varit något allvarligt så blir vi ju naturligtvis både arga och oroliga. Han har alltid krypit och stirrat på bilar, lägger sig ner när de kör förbi osv. Vi trodde först att han var rädd för bilarna men har fått sagt till oss att också detta är ett vallbeteende som kallas Ay, att han smyger på bilarna för att han tror att det är får typ.

Han är heller inte det minsta lugn varken inomhus eller utomhus utan fruktansvärt stressig och detta stressar även oss, vi känner att det aldrig är riktigt lugnt hemma utan han är liksom alltid igång, manisk typ. Biter sönder saker hemma och skäller på andra hundar vi möter ute. Detta är helt enkelt inte en energinivå vi var beredda på eller önskade när vi köpte hund.

Sammanfattning: de visste inte vad de köpte och uppfödaren visste inte vad hen sålde.

Det vet ingen annan heller. Om den här hunden släpps mot får, vad gör den? Vallar? Springer runt, runt, runt och gör fåren lika stressade som hunden? Biter dem? Vilka delar av vallanlaget finns kvar? Det vet man inte utan att pröva den. Att hitta nytt hem utan att veta vad man omplacerar blir inte lätt. 


Alla är förhoppningsvis överens om att det här är en situation, som man för både hundarnas och ägarnas skull ska försöka undvika. Hur lyckas man med det?

Genom att skydda en ras skapad genom arbete från att exploateras av frittframuppfödare, skulle jag tro. Om man nu inte kan hindra diverse privatpersoner från att sälja oreggade bordercollies till alla som vill köpa, kan man åtminstone stoppa dem från att göra det i SKK:s namn. Då kanske man också förhindrar att en stor delorganisation börjar fundera på om den hör hemma någon annanstans.


Bodil Carlsson

1 kommentar:

  1. Uppskattar verkligen dina inlägg, intressanta och mycket tänkvärda.

    SvaraRadera