MAKT OCH FÖRTROENDE Del 3)

Fredagens inlägg drog oväntat många läsare och kommentarer på sociala media. Hit till bloggen har det också flutit in en del synpunkter. Överlag var folk arga eller häpna. Till allas lättnad och glädje kan jag meddela, att tiken från förra avsnittet till sist fick jobbet gjort. I slutet av juni, närmare fem månader efter parningen och tre månader efter att hennes valpar föddes, gjorde hon sitt MH – som ser rätt bra ut. Det dök upp på Hunddata för några dagar sedan och det är bara att gratulera valparna och deras nya familjer. Tiken var skottfast, hon kom över förskräckelse, hon var socialt intresserad och på inget sätt aggressiv; förhoppningsvis lämnar hon de egenskaperna vidare till sin kull.

Men om just den här tiken nu gick sitt MH och det dessutom såg hyggligt ut – faller då hela frågeställningen från förra inlägget?

Allt i sin ordning? Dags att sluta tjafsa?

Nej. Tyvärr. Det handlar inte om en enskild hund eller ens ens om en enskild uppfödare, utan om en dubbeltabbe i handläggningsförfarandet. Anta för ett ögonblick, att detta MH när det slutligen kom hade sett annorlunda ut! Att det hade varit av en sort, som vi har haft för många av i rasen - stora rädslereaktioner, men liten förmåga att komma över dem och ta sig vidare. Anta att skotten hade utlöst flyktreaktioner. I så fall hade det nu funnits åtta nya valpar  med över genomsnittlig risk för just den problematik, som har varit rasens akilleshäl under många år. Vad hade presidiet haft för försvar för sin beviljade dispens då?

När presidiet över huvudet på Avelskommittén bestämde att dispens skulle ges, kunde de inte veta hur tikens MH skulle falla ut. Det hade varit en annan femma, om tiken varit en assistanshund som fungerat i olika miljöer, eller klarat sökuppdrag åt Missing People; eller åtminstone haft ett godkänt vallanlagstest och därmed ett genomgånget mini -MH som prövar beteende mot främmande människor och hundar, reaktioner på skrammel, kontakt med föraren och mod att närma sig okända djur utan att vare sig fly för dem eller flyga på dem. Alla de där varianterna säger på olika sätt en del om hur en hunds huvud fungerar och inte många skulle haft något att invända mot en dispens då, gissar jag – inte Avelskommittén heller.

Men presidiet kunde, när beslutet togs, för att låna Avelskommitténs ord  inte veta om den planerade parningen skulle tillföra rasen något eller tvärtom. Presidiet kunde inte gissa valparnas framtida egenskaper och chans till ett bra liv. Det kunde inte valpköparna heller.

Det är den första tabben. Den andra tabben är värre. Centralstyrelsens presidium är den instans som inte skall hantera en ansökan om att slippa följa en viktig regel, om ansökan kommer från en av Centralstyrelsens egna medlemmar. Det borde vara självklart. Ord som delikatessjäv, kompiskorrumption och ryggkliande har dykt upp i inskickade kommentarer, som får förbli opublicerade. Så här låter det i en av de mindre arga och mera nyanserade reaktionerna – från en hundägare som står utanför SKK, men har organisationsvana från annat håll:

Uppenbarligen finns, åtminstone på nån slags teoretisk nivå, bra regler och det fattas också bra beslut i enlighet med regelverket (även om det ibland är tvärtom också). Det är då desto jobbigare när någon helt öppet, utan skrupler utnyttjar sin ställning för att göra fel.

Det kanske inte var så det gick till, men det är tyvärr så det ser ut. Förstod presidiet inte det? Eller förstod presidiet, men brydde sig inte?

                                                                     * * *

Någon inom SKK sa en gång till mig, att SKK:s organisation bäst förstås som en federativ hierarki. Alltså ett förbund av delorganisationer med olika mycket att säga till om, beroende på var på stegen de står, och med stark styrning uppifrån. Översatt till vanligt språk kan det i värsta fall läsas så här:

Om CS eller presidiet kör över både utskottet för avel och hälsa i sin största specialklubb och sin egen Avelskommitté, först i frågan om Collieutredningen och sedan i frågan om ett enskilt dispensärende, så ser det ut som om ett fåtal personer i hierarkins topp med egna intressen i rasen har mera att säga till om än alla andra intressenter tillsammans.

Är det verkligen så SKK:s ledning vill bli sedd?

Visst kan man använda makt till att tumma på regelverket, men man kan inte behålla ett förtroende så. Det är organisatoriskt självskadebeteende.

Bodil Carlsson

 

MAKT OCH FÖRTROENDE Del 2)

Uppfödaren till en collietik ville para tiken. Tiken var lämnad på foder till ett grannland. MH blev inte gjort där, trots att grannlandet har  MH som Sverige– enligt förklaringen till SKK:s egen Avelskommitté därför att tiken oturligt nog löpte inför varje MH. Det man hann med i grannlandet mellan löpen var att ställa ut henne. Nio gånger, faktiskt. Att ta en kull på henne hanns också med. Nu var tiken tillbaka i Sverige, på väg att börja löpa igen och paras skulle hon ju, så därför ansökte man om dispens från gällande regler. Som säger, att en collie gör sitt MH först och sina avelsinsatser sedan.

Rasklubben lär inte ha tyckt att detta med dispens från den regeln var en bra idé. Men frågan ställdes inte till rasklubben, utan till Avelskommittén, som skickade den för synpunkter till Utskottet för avel och hälsa hos SBK.

Efter åratal av bekymmer och strid om just avelsurval för bättre mentalitet i collieklubben har SBK fått ta över avelsansvaret för rasen. SBK:s utskott sa nej. Icke nöjd därmed väntade ägaren på svaret från SKK:s Avelskommitté, som också sa nej.

Med utropstecken.

SKK/AK nr 2-20212021-03-23Sida 7/15 (min fettning):

"SKKs centralstyrelsehar tidigare (CS 7-2020)har uttalat att”CS rekommenderar att uppfödare och hanhundsägare av collie, kort-ochlånghår, använder mentalbeskrivning hund och där på baserat index så att rasens medelvärde för nyfikenhet/orädsla förskjuts i en positiv riktning.”. SKK/AK har som mål att upprätthålla den syn på långsiktigt hållbar avel som organisationen, enligt stadgar, avelspolicy och grundregler, ska stå för samtidigt som man vill underlätta för uppfödare.

När SKK/AK, efter yttrande från special-och eventuell rasklubb, fattar beslut om att neka dispens för registrering av valpkull sker det för att kommittén ser att den aktuella kombinationen är alltför långt ifrån att uppfylla kravet på hållbar avel. Den bedöms alltså, utifrån tillgänglig fakta, inte uppfylla SKKs grundregler punkt 2. Den aktuella kullen är av en ras där mentaliteten är ett infekterat problemområde och varje parning behöver vara väl genomtänkt för att hjälpa rasen framåt, så att hundar och valpköpare ska få så goda förutsättningar som möjligt till ett bra liv. Tiken har fyra helsyskon fördelat på två olika kullar. Tre av kullsyskonen har deltagit på MH och har index på 81, 78 respektive 73 för nyfikenhet/orädsla.

MH finns i Finland och tiken har fått delta på detta i 2,5 års tid, dvs från det att hon fyllt 1 år. MH-tillfällen har även funnits i Sverige under 2020, till nästan lika stor del som under tidigare år. Nu under 2021 finns många MH-tillfällen i SBKs tävlingskalender.

SKK/AK anser att det vore logiskt att väga in all tillgänglig relevant fakta när beslut om dispens fattas. Om en kull ska registreras och förordas mot Registreringsreglerna ska den rimligtvis kunna anses tillföra något gott till rasen, för hundarnas bästa!"

Ja, där fick ni Avelskommitténs syn på ärendet. Även bortsett från utropstecknet är det ett mycket eftertryckligt påpekande. Därmed borde saken ha varit klar och det hade den nog också varit, om frågeställaren hade varit någon av SKK:s alla vanliga uppfödare. Men här hände det något efter att AK hade sagt sitt.

Man skulle kunna tro, att tikens ägare drog något över huvudet och gav upp efter att förstått att nio utställningsresultat gånger noll MH är lika med noll chanser att bli godkänd och att regler gäller lika för alla. Men den här ägaren överklagade beslutet till SKK:s högsta ledning.

CS tog inte ärendet. Det gjorde SKK:s presidium. Organisationer, politiska partier och andra, har sitt presidium av tre skäl. Dels för att kunna leda årsmöten och andra viktiga möten i organisationen, dels för att kunna förbereda viktiga ärenden inför nästa styrelsemöte; och så för att vid behov snabbt kunna fatta viktiga beslut. Tänk coronapandemin och regeringsbeslut om att begränsa alla fysiska sammankomster! Eller tänk er att ett antal fall av rabies plötsligt dyker upp någonstans i Sverige, så att alla hundar i området måste vaccineras på stört och alla resor inom landet med ovaccinerade hundar måste förbjudas! I sådana lägen är man glad för ett handlingskraftigt presidium, som snabbt kan träffas och fatta de nödvändiga besluten, för då är det bråttom.

Nu var det uppenbarligen krislägesbråttom även här: en tik var på väg att börja löpa. Ett handlingskraftigt presidium kavlade upp ärmarna och gick emot alla tidigare instanser plus sin egen rekommendation om hur collieavel bör bedrivas, så att tiken med tre helsyskon liggande en bra bit under rasens genomsnittliga mentalindex och ett antal egna missade MH-chanser kunde få sin parning.

Vem äger tiken?

En kollega till de tre CS-medlemmar i presidiet som fattade det önskade beslutet.

En medlem i CS. Förstås.

Man kan fundera på om ett förestående löp var enda anledningen till handläggningen

i presidiet. Ett tänkbart bidragande skäl skulle kunna vara att man ville undvika ett nytt storgräl inför beslutsfattandet på ett ordinarie CS-möte med risk för ännu en protokollförd reservation; bättre då att presentera fullbordat faktum och låta grälet ha sin gång, kan någon ha tyckt. Men det är ju bara spekulationer från min sida. Sådant kan man inte veta. Inte heller kan man veta om ryktet har rätt, när det säger att frågeställaren av presidiet fick tipset att vända sig dit för att få saken fixad på ett smidigt sätt och att AK blev tillsagd att mildra tonen i det protokoll, som ni just har läst delar av. Att ryktet säger så, betyder inte att det är sant. Det som är sant är att det tog ovanligt lång tid för AK:s protokoll att bli offentligt den här gången och att från och med nu måste alla kommittéers protokoll godkännas av SKK:s ordförande, innan de läggs ut.

Dessutom kan man vara säker på två saker, som någon tycks ha missat:

1. Ett presidium är inte till för att ordna privata ärenden åt organisationens styrelsemedlemmar.

2. Ett presidium bör akta sig för att se ut som om det är precis vad man gör.

Bodil Carlsson

 Fortsättning följer! Länk till dagens inlägg skickad för kännedom till SKK:s avgående VD Ulf Uddman samt till SBK:s generalsekreterare Therese Palm. Eventuella svar kommer att publiceras här.