fredag 14 juni 2019

ENGELSK LÄSÖVNING

www.facebook.com/groups/229200284152693/permalink/361068517632535/?__xts__[0]=68.ARDAdbLaaZEkrnt8n29kUn-sKQx


Forskningsrapporten som nämns här var den som jag skrev om förra sommaren. Den fick mig sånär att ge upp hoppet om hundaveln och om rasernas framtid - för det finns ingen framtid för så slutna, groteskt inavlade populationer som påvisades här, om siffrorna stämde. Och de genetiker jag frågade ansåg att siffrorna nog, tyvärr, stämde. 
Nu sprids de här insikterna. Folk vaknar. Säkert är det ingen slump, att människor med raser som finns i utkanterna av den traditionella renrasaveln - som just den här  amerikanska gruppen - är de som vaknar först. De har mindre tankearbete och mindre förändringsarbete att göra och mera att vinna på att undvika att upprepa traditionen. De kan skapa sina egna registreringsregler och är inte beroende av monopolorganisationer som t ex AKC.
När vaknar diskussionen hos alla andra? När slutar vi att lita på nästintill fiktiva beräkningar av inavelsgrader och börjar undra hur den verkliga inavelsgraden ser ut?
Möjligen pågår i tysthet en förberedelse för omställning hos de stora kennelorganisationerna. Låt oss hoppas det! Alternativet är att ännu fler människor föredrar att köpa blandrashundar... utan att ha en susning om att vettig utkorsningsavel kräver lika mycket uppmärksamhet på mentalitet och hälsa och minst lika mycket långsiktighet som traditionell renrasavel. Ingen valpkull blir garanterat frisk och bra för att den är resultatet av korttänkt blandrasavel. Lika litet som den blir frisk och bra, om den är resultatet av korttänkt renrasavel.

Bodil Carlsson




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar